Såg i tidningen att dagens möten med stiftschef em Tony Guldbrandzén i Edsbyns S:t Olov ställts in p.g.a. sjukdom. Vi hoppas och ber för biskopens tillfrisknande. Som gammal EFS-predikant och EFS-förlagschef (väl?) står han fortfarande EFS nära på många sätt, och hans barnbok "Hemliga Fisken" som jag fick av en moster 1978 tycker jag verkligen mycket bra om, liksom de fantastiska gudstjänstböcker han medverkade till att få fram under 1980-talet (fyra tjocka, blå böcker med massor av sång-, prediko- och söndagsskoletips, söndag för söndag).
Jag sticker dock inte under stol med att jag anser att han svek sitt biskopsuppdrag grovt genom sitt agerande inför och under höstens kyrkomöte. Både han och jag avgick från våra tjänster i kyrkan samma dag som den nya äktenskapssynen fick laga kraft (den 1 november, Allhelgonadagen), men jag är övertygad om att varken han eller jag får frid och ro förrän den restaurerats. (Både kyrkan och äktenskapssynen).
För kyrkomötesbeslutet är naturligtvis inte hållbart. Hur mycket man än ömmar för konstitutionellt homosexuellas situation, kan man knappast övertyga ens sej själv, långt mindre systerkyrkor och syskonsamfund runt om i världen, att könet enligt kristen tro inte ska spela någon som helst roll ens vid familjebildning och föräldraskap.
Vilket är just precis den ideologiska grunden (den s.k. "queerteologin") till kyrkomötesbeslutet. Det var precis lika underligt att avskaffa det särskilda begreppet för förbundet man-kvinna som det vore att avskaffa särskilda killnamn och låta alla heta Svea (som bl.a Fi! ivrar för). Samma andas barn, samma konstifika queertänkande. Det gynnar sannerligen inte förståelsen för verkligt homosexuellas situation. Eller respekten för ämbetsreformen 1958.
Fast det är klart, det var nog inte ovanstående som Tony G. tänkt tala om i Edsbyn. Hade onekligen varit intressant att lyssna till honom i ämnen där han är mer omdömesgill. Vi får hoppas på och be om god bättring i alla avseenden.
Led, milda ljus, i dunkel, dimfylld värld.
Led du mej fram.
Led du mej fram.
Inlägg
4 kommentarer:
Alla biskoparna svek när de godkände välsignelseakten för samkönade par. Så sveket kom inte först i höstas.
Vad skall de göra? Vägen är omvändelse och syndabekännelse. Gud kan inte välsina något som är mot hans vilja!
Du har helt rätt - det verkliga paradigmskiftet kom redan 2005 (om inte tidigare). MEN DET FRAMSTÄLLDES INTE SÅ - man påstod att man fortfarande gjorde skillnad och gav äktenskapet en särställning. Och några biskopar lyckades inbilla sej själva och andra att de därigenom bevarat heteroparadigmet. Dessutom dribblades det med tolkningar som att "det ju inte är själva sexualiteten utan kärleken vi välsignar" o.s.v. (som nån biskop, var det rent av K-G Hammar, släppte ur sej). Nu är det otvetydigt så att det inte bara handlar om de okontroversiella delarna av ett samliv mellan två av samma kön (förvisso finns många sådana komponenter) utan direkt och explicit av själva samlaget ("de två ska bli ett kött"), inte ens bara som pastoralt undantag i händelse av oklar könsidentitet et c. utan som generell lära: äktenskapet handlar inte längre (enligt Svenska kyrkan) om man och kvinna utan om två personer i största allmänhet (som för all del kan råka(!) vara man och kvinna). Nog är det queert (=knäppt) så det förslår. Och att nu alla ungdomar, inte bara specifikt homosexuella, nu även i kyrkan ska få lära sej att man lika gärna kan bilda familj med någon av samma kön som med någon av motsatt, det komprometterar grovt allt som uppnåtts av ökad förståelse, minskat hat och hot. Liksom det komprometterar Tony Guldbrandzéns livsgärning och särskilt biskopstjänst. Tyvärr.
Skicka en kommentar