I senaste Budbäraren skriver Svenska kyrkans ärkebiskop Anders Wejryd om lagen och det som har med lagens område i livet att göra. Hans tes är att endast frågor som rör evangeliet och frälsningen bör vara avgörande för kyrkogemenskap och ekumenisk samverkan - frågor på lagens område, som t.ex. äktenskapet och dess tillämpning, borde enligt Wejryd aldrig ha den digniteten att de skulle skilja kristna och kyrkor åt.
Inte dåligt presenterad tes. Här gör Wejryd en lika skicklig retorisk prestation som föregångaren Hammar när han gjorde sin berömda "skräpkammartolkning" och plötsligt fick sin ganska kraftfulla bibelkritik att framstå som en ren plattityd (nämligen att allt i Bibeln inte har sin omedelbara tillämpning i alla tider). Wejryd framstår nu som en äkta lutheran i motsats till dem som rör upp himmel och jord på grund av t.ex. frågan om samkönade äktenskap.
Men håller Wejryds tes för mitt "reciprocitetstest"? D.v.s. är resonemanget tänkt att tillämpas "åt båda håll" eller är det bara de konservativa som inte ska bry sej så mycket om de liberalas etik? Kommer Wejryd att med milt överseende betrakta utfall av Åke Green-typ eftersom de ju ändå bara "rör sej på lagens område"? Eller skulle han på 1960-talet velat ha kyrkogemenskap med en sydafrikansk apartheidkyrka?
Knappast. Men Wejryd kan hävda att han är konsekvent ändå. Principen om "frihet på lagens område" kan beskrivas som principen om "frihet att predika frihet på lagens område", och innebär enligt den tolkningen ingen frihet för "försnävningar" och stränga tolkningar, bara frihet att sudda ut gränser och bejaka allas möjligheter till frivilliga val - allt i det övergripande kärleksbudets anda eller i vissa fall mera dess påstådda anda.
Nåväl - detta är mycket sympatiskt och begripligt. Men säg det rakt ut, Anders! Försök inte påskina att du själv fäster mindre vikt vid lagen och dess tillämpningar. De kan absolut vara och måste ibland bli kyrkoskiljande. Inte minst för kärlekens skull.
Inlägg
253 Nu tändas tusen juleljus
6 timmar sedan
