Flanellskjortans dag

Jul- och påskvänner!

Idag är det sedan 2 januari 1978 flanellskjortans dag. Bakgrunden är denna:

”På nyårsdagen 1978 predikade S i Storkyrkan om den frukt trädet måste bära för att inte huggas bort (Luk 13:6-9). Han ansåg att tigande för fridens skull förgiftade klimatet och ville därför tala ut om kvinnoprästmotståndet. DN slog upp predikan vilket utlöste en kraftfull opinionsstorm mot kvinnoprästmotståndarna. Biskopsmötet, som tidigare sagt att det var viktigt att få biskopar som tänkte olika i denna fråga, fick anledning ompröva sitt ställningstagande. S:s nyårspredikan skapade ett nytt kyrkopolitiskt läge i Sv kyrkan. Som den journalist han var, insåg S journalistikens möjligheter och han tog dem till vara i en fråga som för honom gällde möjligheten för kyrkan att möta folket.” (artikeln Ström, Ingmar, bd 34 s 806).

Men rör detta Efs? Vi är ju inte kvinnoprästmotståndare.

Så här skrev jag i morse på Kyrkans Tidnings Fb i anslutning till artikeln i KT om oroliga präststuderande på Johannelund och ett Fb-inlägg av kh Stefan Martinsson, där han slängde ur sej att jag bevisar mej som "en rå homofob" genom mitt engagemang mot queerteologin. Den som nu lär ska bli allenarådande i Svenska kyrkan - om sådana som Martinsson och nuvarande biskopar får råda:

"Kh Stefan Martinsson har helt rätt i att jag redan skrivit mycket nog. (Om jag är en rå homofob får dock ni andra bedöma). Idag, kära olustiga johannelundselever, är det dock tydligen exakt 48 år sedan biskop Ström i Stockholm predikade i Storkyrkan mot de s k kvinnoprästmotståndarna, som han ville få bort helt och hållet. Därmed bidrog han till att, med medias och de politiska partiernas kraftiga stöd, göra Ämbetsfrågan till samma typ av bekännelsefråga som nu Äktenskapsfrågan verkar ha blivit - vackert så, med den lilla ekumeniska komplikationen att det inte var Kyrkans dittillsvarande tro, lära och bekännelse som främst skulle värnas. Tvärtom verkar Ström ha hört till den skara "moderna" biskopar som alltsedan Söderbloms dagar inte trodde att Jesus var född av någon verklig jungfru eller undgått förruttnelsen mer än kung David och ärkebiskop Söderblom (vederlägg mej gärna!) Det här bör nog föras till protokollet, då man på goda grunder kan misstänka att de prästkandidater som ser man och kvinna som äktenskapets "element" (precis som bröd och vin är nattvardens) är mindre benägna än övriga (som dock inte alla är lika liberalteologiska!) att tro att Herren Jesus ruttnat och avlats av en vanlig karl, d v s att de är mer benägna att tro på kvinnornas (jungfru Marias resp Maria Magdalenas) vittnesbörd om julens och påskens mirakel. Men nu är det återigen Ä-frågorna som liberalteologerna utnyttjar för att driva igenom sin bakvända form av lärotukt. Och visst kan man säga att övriga för skylla sej själva: har göken väl fått lägga sina ägg så vet en ju hur det går. Samtidigt är det ju höjden av fräckhet att vilja reservera kyrkans lutherska predikstolar för liberalteologer fjärran från Athanasius' och Luthers bekännelse. Handsken är kastad, och det finns ingen anledning att hyckla förtroende för vare sej råa homofober (jo, de finns absolut) eller spritt språngande queera präster och biskopar. Nu har jag sannerligen skrivit länge nog. Skriver inte mer i denna tråd och plockas kanske bort, men börs det imorgon andligt många flanellskjortor både på Johannelund och annorstädes, behöver det inte längre bara vara med biskop Ström och hans bannbulla i åtanke. En svensk tiger som bekant. Men flanellskjortor är fina i vintertid."

 ”På nyårsdagen 1978 predikade S i Storkyrkan om den frukt trädet måste bära för att inte huggas bort (Luk 13:6-9). Han ansåg att tigande för fridens skull förgiftade klimatet och ville därför tala ut om kvinnoprästmotståndet. DN slog upp predikan vilket utlöste en kraftfull opinionsstorm mot kvinnoprästmotståndarna. Biskopsmötet, som tidigare sagt att det var viktigt att få biskopar som tänkte olika i denna fråga, fick anledning ompröva sitt ställningstagande. S:s nyårspredikan skapade ett nytt kyrkopolitiskt läge i Sv kyrkan. Som den journalist han var, insåg S journalistikens möjligheter och han tog dem till vara i en fråga som för honom gällde möjligheten för kyrkan att möta folket.” (Svenskt Biografiakt Lexikon, artikeln Ström, Ingmar, bd 34, s 806)