Sista januari

Första söndagen efter Trettondedagen 2024 - Jesus döps

Iggesund 7 januari 1 sönd e Trettindedagen

Det här är andra gången i mitt liv jag ombeds predika på en 11-gudstjänst. Och första gången jag fått chansen förbereda mej ordentligt. Senast var på Efs en adventssöndag för några år sen då Johannes Döparen också medverkade i texten och predikanten blivit hastigt sjuk. 

Den här gången ringde Ulla från expen, i onsdags var det väl, och jag sa ja trots viss bävan - men det var innan även bussarna från Lule ställdes in pga kyla. Det blev flyget till slut och Y-buss från Arlanda till Iggesund. Men i torsdags låg jag alltså infrusen i Luleå och tänkte på vad som borde sägas en dag som denna, tänkte jag att jag liksom ville få sammanfatta tre helger i en: 

1) Trettondedag Jul eller Epifania (som betyder Uppenbarelse), med stjärnan och de vise männen, dagen som vi firade igår, 

2) Söndagen efter Nyår, som tyvärr utgick i år, just när evangeliet handlade om Jesus vid tolv års ålder, och 

3) Första söndagen efter Trettondedagen, om hur Johannes döper Jesus i Jordan, det vi firar idag alltså.

Dessa tre helger tänkte jag få sammanfatta 

Nu ber vi:

Himmelske Far och Jesus vår Bror, vi ber om din helige Andes hjälp att åtminstone lite grann förstå julens budskap, att se något av inkarnationens och uppenbarelsens mysterier. Livets mysterier. Ljusets och glädjens mysterier. Mitt i en värld som alltför ofta präglas av kamp och mörker. Möt oss och led med ditt skapande och väckande ord, det som når oss och rör oss rakt genom årtusenden och tidsåldrar. Ditt ord är våra fötters lykta och ljuset på vår stig. Amen.

Idag när Jesus döps i Jordan med omvändelsedopet för ångerfulla syndare, idag när han döps av sin jämnårige släkting och barndomsvän Johannes, så är bådas barndom och ungdom definitivt över! Johannes har redan framträtt som erkänd profet och andlig ledare. Men Jesus är ännu inte känd av många. Inte stort mer än i hembygden uppe i Galileens bergstrakter. Och inte som annat än timmermannens son från Nasaret. 

Det är väl mest bara Maria - och Josef, som kanske inte lever längre - plus några herdar i Betlehems utmarker som kanske inte heller lever längre - som tillsammans med Johannes Döparen ser fram emot hans kommande gärning med viss insikt och förväntan. Kanske inte så många fler? Pensionärerna Simeon och Hanna i templet och prästparet Sakarias och Elisabet, Johannes Döparens föräldrar alltså, är alldeles säkert döda nu, 30 år efter den första julen. Och hur har Jesus´ jordiska liv egentligen sett ut hittills?

Jag tänkte alltså nu få tala om vägen fram till detta märkliga dop, tala om vägen fram till dagen då Jesus och Johannes står vid Jordan. Jag vill som sagt göra det med hjälp av några andra helger nu i början av året och några andra ord på just J. Bokstaven J ser ju ut just som en minneskrok! Och det är några ord på J som har hjälpt åtminstone mej att upptäcka den här aspekten, den här delen av Jesus liv, tiden mellan småbarnsåren och dopet i Jordan. 

Jag tänker varna er - det här blir en lång predikan, vi har varken dop eller nattvard idag eller lång liturgi, och jag räknar inte med att bli ombedd att predika fler gånger (nån liten andakt kanske). Så nu tar jag chansen. Det är ju också för mej som för Josef och herdarna - man vet inte hur länge man får leva. 

Idag är det det heliga tretalet som gäller, på vägen fram emot dopet i Jordan, då hela Treenigheten uppenbarar sej, Sonen med Fadern och Anden. Så det blir tre delar och tre ord på J förutom då de självklara Jesus, Johannes och Jordan. Dessa tre andra ord är Juniorkronorna, Jerusalem och Josef.

För det första tänkte jag tala om

1) Juniorkronorna och de vises tre gåvor.

För det andra tänkte jag tala om

2) Jerusalem och en tolvåring i templet.

För det tredje tänkte jag på vägen mot Jordan tala mer specifikt om 

3) Josef och hans värdefulla verktygslåda.

Alltså: Juniorkronorna och de tre gåvorna, Jerusalem och en kvarglömd pojke i templet, Josef och en världshistorisk verktygslåda.

1) JUNIORKRONORNA OCH DE VISES GÅVOR

Ett par timmar hockey om dan har vi haft årets första vecka och så nu en dubbelhelg i kyrkan. Det är faktiskt inte nördigare att fira gudstjänst några dagar i rad än att bänka sej framför hockeyn tre dagar i rad! I hockeyn vet vi förvisso inte hur det slutar förrän det är slut, det är ju där spänningen ligger. Men det vet vi faktiskt inte i kyrkan heller! Där möter vi ständigt nya upptäckter mitt i det gamla. Och vi kan få erfara ordets och sakramentens dynamiska kraft till omvändelse eller förhärdelse. Hur ska det gå för mej till slut? Det vet vi inte. I en sudden death kan mycket avgöras. Men mycket kan också avgöras långt dessförinnan.

Hockeylaget Tre Kronors symbol, som ju är hela vårt svenska rikes symbol, vittnar, sägs det, om de vise männen. De vise männen eller stjärntydarna, som ju var de som förutom herdarna faktiskt  uppvaktade barnet Jesus, om än då inte i ett stall utan inne i själva huset. (Här i Hälsingland där man ofta byggde ihop huset med lagårn för värmens skull tycker vi kanske inte att det är så mycket att skilja på - och både på Brogården och S:t Olofsgården nyttjar vi ju oblygt gamla fähus till serveringslokaler!). 

Alla goda ting är tre. Gåvorna är tre, guld, rökelse, myrra. Kanske de vise männen också, men vi vet inte - ändå brukar de avbildas som tre kungar eller mager som det faktiskt står i bibeln (persisk titel som innefattade flera funktioner). Jesus' uppgifter eller ämbeten brukar också räknas som tre: Präst, Profet och Kung. "Stå upp, o Sion, och lovsjung din Frälsare, Profet och Kung", sjunger vi i psalm 131

Stefan Gustavssons seriösa och ospekulativa bok "Skeptikerns guide till Jesus" - bl a om planetkonstellationer och kometer vid den aktuella tiden - är oerhört intressant. Även uppgifterna om en senare persisk delegation till Rom i liknande syfte som den till Jerusalem. Vi tror inte som de på astrologi, men i ett fall lät Gud färden lyckas och t o m bli världsberömd. Ganska få har påstått att 25 december eller 6 januari är något exakt datum för Jesus födelse, och att munken som skapade vår tideräkning på 500-talet räknade fel på några år är ju känt sedan mycket länge. Herodes dog år 4 före vår tideräkning, och Jesus föddes ju dessförinnan, kanske 7 år före vår tideräkning eftersom munken Dionysius räknade lite fel på 500-talet och kom fram till att Jesus föddes 753 år efter Roms grundläggning, som var den vedertagna tideräkningen då. Men Jesus måste ha fötts redan nån gång på 740-taket efter Roms grundläggning.

Innan Herodes dog, och innan budet om hans död nådde Egypten, hann nog den heliga familjen fascinerad se samma Cheops-pyramid som både Moses, Josef Jakobsson, Josef Jesus fosterfar och jag Andreas Holmberg beundrat (men som jag tyvärr inte fick klättra upp på, vilket förmodligen inte de andra fick heller, Mose möjligen eftersom han var prins). Och den ganska fattiga flyktingfamilj som bara kunde offra två duvor i Jerusalems tempel när Jesus var 40 dagar gammal - ett bevis på att de vise männen kom vid ett senare tillfälle - hade nu en rejäl reskassa, förutom ett märkligt vittnesbörd om kungadömet i Guds rike. Är Jesus verkligen kung? Ja. "Så liten och så mäktig." (Muhammed, Buddha, Konfucius, Putin). Men "mitt rike är inte av denna världen" som han sa till Pontius Pilatus.

2) JERUSALEM OCH EN TOLVÅRING I TEMPLET

Storstadsresan försvann alltså i år ur kyrkoåret men hör till uppenbarelsen och Epifanin, i varje fall för Maria, Herrens moder. Familjen vågade alltså inte bosätta sej i Betlehem eller ens i närheten av Jerusalem, för Arkelaus, Herodes son, var lika grym som sin far, så grym att kejsaren till sist kallade honom till Rom för att stå till svars och sedan skickade honom till södra Frankrike. Det blev Nasaret igen, trots allt, för den heliga familjen. Kanske Marias föräldrar, Anna och Joakim, bidrog till beslutet. Men de 15 milen mellan Nasaret och Jerusalem var inte hela världen för folk som var vana att gå (jfr Jonas Söderbloms friarefärd!). 

Frågvis, både för att lära och väcka lärarna. Man lär så länge man har elever. Eller hemmavarande barn.

Sann Gud och sann människa. Dorothy Sayers "The mind of the maker " och Harriet Vane. C S Lewis som Digory och prof Kirk. På riktigt i ett äventyr. Där vi till slut kallas fram på scenen. Kanske inte en önskedröm. Men ett djupt meningsfullt scenario. Sann Gud, sann människa i utveckling. Pubertet. Kille. (Blev som människa inte gammal och inte tjej, inte heller norrlänning).

Kan han hjälpa dem som frestas. Frestad i allt som vi, men utan synd. "Bjuder du på andras godis?" Det gör den onde. Allt gott, även pengar, sex och makt, kommer från himlaljusens Fader, den onde kan bara röra till det, bara fel tid, plats och sätt, och alltid denna gränslösa girighet, denna omåttlighet som dödar glädjen och gemenskapen vare sej den tar sej uttryck i snålhet eller frosseri eller både och.

"Vår Herre lär sig gå / och talets första grunder. / O hemlighet, o under / som tål att tänkas på." (Linderot)

"I Nasaret i unga år" (Grundtvig). Tabors berg. Grannstaden Kana och deras fotbollslag. Inte ens romarna kunde förta all glädje.

3) JOSEF OCH HANS VÄRDEFULLA VEKRTYGSLÅDA

Verktygslådan övergiven. Timmermannen blir människofiskare. Och ändå byggare:

"Herre din Son var en timmerman". Kanske även stenhuggare. Byggnadsarbetare.

Kolbeins "Himlens timmerman" i Psalmer i 2000-talet.

Och så blir han då döpt. Vi har inga psalmer om det längre som vi hade förut. Men Treenigheten. Luther slås av vänligheten. Den ömsinta stämningen. Nu går han som inte behövde döpas in under vår synd, fast djävulen aldrig lyckades snärja honom, inte ens i öknen strax efter dopet. Och nu kan Johannes börja ropa: "Se Guds Lamm, som bör världens synd." Och nu börjar Andreas och de andra lämna Johannes och följa Jesus istället. Det var meningen. "Det är som sig bör att han växer till och jag förminskas " "Visserligen gjorde Johannes inget tecken, men allt han sa om Jesus var sant." Medlidandets kärlek och välbehagets. Att finna nåd i någon människas ögon är kanske ganska välförtjänt? Förkrossad - oss syndare emellan - utan att tappa självkänslan. Att skilja på "inför Gud" och "inför människor ". Inför vår Herre är vi alla smålänningar. Gud har innefattat allting under dom för att kunna förbarma sej över alla. Guds mål med en återupprättad skapelse kräver att vi som mänsklighet och som enskilda erkänner och bekänner vad som gått fel, (krig, klimat, vardagsförsummelser). Vi är som C S Lewis inte bara fallna eller skadade varelser som behöver förbättras, vi är upprorsmän som behöver lägga ner vapnen " inte inför någon jordisk kung, eller far, eller politisk opposition - utan inför kungen på åsnan. Han som är "igenkommande för att döma levande och döda", och då i makt och härlighet. 1) Skapade till Guds avbilder, älskade 2) Fallna och varnade 3) Återlösta och kallade 4) Ställda inför ett kosmiskt val och en andlig kamp, både inre och yttre.

Att förstå vårt jordiska liv och det eviga - att förstå sammanhanget mellan båda, mellan smått och stort, fysiskt och andligt, och mellan våra val och deras konsekvenser. Förlåt oss våra skulder, särskilt när livet går mot sitt slut, men också i dess början. Så att ingen, vare sej gammal eller ung, förlamas av sina felsteg, utan frimodigt vågar sikta framåt, gå framåt och åter finna dina vägar. Gå framåt frimodigt, varken högmodigt eller missmodigt. Led, milda ljus. Led du oss fram. Tack för dopets nåd, för dopet i ditt namn, Faderns, Sonens och Andens. Amen.

Nu är det jul igen

Gott nytt!