Öivind Andersen om att inte döma

Påskvänner!

Som "arvode" för ett föredrag om Rutström (begärde inget alls) fick jag en andaktsbok av den norske förkunnaren och bibelläraren Øivind Andersen (1908-1994), Jag brukar säga att alla norska förkunnare med självaktning - det var nog Fredrik Wislöff med "Hvil er litt" som började - har skrivit en bok med korta s k dagbetraktelser, och Andersen är inget undantag.

Vill inför söndagen med temat "Att inte döma" återge hans betraktelse för den 13 juli som passar så bra då (jo, jag har tjuvkikat!) och som kommer med både dom(!) och tröst till oss syndare med dömande tendenser:

Döm inte, så blir ni inte dömda (Matt. 7:1)

"Detta ord tycks vålla de kristna svårighet och världen lättnad" (J J Jensen). Det beror på att det blir så missförstått. Att döma är inte detsamma som att uttala en mening, även om denna ger ett negativt uttryck om en annan människa. Ve den som kallar det onda gott och det goda ont, som gör mörker till ljus och ljus till mörker, som gör bittert till sött och sött till bittert! säger profeten Jesaja (5:20).

Men vad innebär det då att döma?

Att döma är att använda Guds ord som måttstock på andra utan att det först har fått rannsaka och döma oss själva och fört oss in i gemenskap med Gud.

Det ser vi i Rom. 2:1: Därför är du utan ursäkt, du människa, vem du än är som dömer. När du dömer en annan fördömer du dig själv. Du som dömer handlar ju på samma sätt.

När vi använder Guds ord som måttstock på andra utan att det först fått avslöja och döma oss själva, blir vi hårdhjärtade och onda! Det dödar allt medlidande och all barmhärtighet. Det är egenrättfärdighetens kännemärke.

Därför gäller det att Guds ord först och främst får bli en dom över oss själva. Då kommer vi att upptäcka mer synd i våra egna liv än hos andra. Och då har vi inget behov av att hävda oss på andras bekostnad.

Men när vi döms fostras vi av Herren, för att vi inte skall bli fördömda tillsammans med världen. (1 Kor. 11:32).

När vi upplever detta, talar vi inte om andras synder utom för att hjälpa dem att tro på syndernas förlåtelse till frälsning.