Den Stora Berättelsen

Påskvänner!

Det var nån som skrev: "Bibeln är den enda bok som börjar i början och slutar i slutet." Olof Edsinger är inne på något liknande idag i sin artikel om Den Stora Berättelsen. Han slutar så här:

Genom sin (kristendomens, min anm) Stora berättelse, som tar sin början i skapelsen och som – via syndafallet och Jesu försoningsdöd på korset – tar oss hela vägen fram till den yttersta domen, ges ett narrativ för den här världen så som den faktiskt ser ut. Som sätter människan i centrum genom att bemyndiga och tillerkänna henne ett värde, men som ännu mer sätter Gud i centrum genom att hävda att vi ytterst inte lever för oss själva. 

Jag förstår att den här visionen kan aktivera en och annan nihilist. Men jag har större förståelse när den aktiverar en personlig tro. För mig skulle det nämligen vara outhärdligt att leva med mig själv som berättelsens enda huvudperson