På söndag, Apostladagen, eller Petri och Pauli dag (som fram till 1772 alltid firades den 29 juni), blir det som sej bör på denna högtidsdag en riktig kyrkhelg i vår församling!
Förutom helgsmålsbönen kl 18 på lördag i Långvinds kapell och högmässan kl 10 i Enångers gamla kyrka på temat "Sänd mig!" blir det även gudstjänst kl 15 på EFS Brogården i Njutånger med temat "Bönen, Jesus och himlen" (gäster: Eva-Britt och Hans-Erik Hägg).
Sedan serveras middag och kl 18 blir det sånggudstjänst tillsammans med Häggs. Alla är mycket välkomna till en härlig kyrkhelg! (Liturgisk färg: rött).
Eftersom det i år är Tore Nilsson-jubileum (han föddes 1919) presenterar jag också hans fina sång på temat "Sänd mig" efter Jesaja 6:1-8 (i lätt bearbetning som godkänts av sonen Jan och med koralen SvPs 601). Den försvann tyvärr ur psalmbokstillägget 2003, men vi kan ju sjunga den så här ändå:
1. Här har du mig Herre, den minste du fann, den svagaste kämpen i skaran. Jag ber om en plats där jag tjäna dig kan, och följer du räds jag ej faran. 2. Här har du mig Herre,jag tror dig Guds Son fast lätt jag förtvivlar och syndar, men rustar med kraft du mig ovanifrån till strids för ditt rike jag skyndar. 3. Här har du mig Herre, du känner mitt jag som aldrig vill bli vad du menat. Men ta mig att tjäna och kämpa idag, ja, sänd mig, när helt du mig renat! 4. Här har du mig Herre, ett barn av den jord vars ande det timliga binder. Men möter jag dig och ditt kallande ord blir världen ej mera ett hinder. 5. Jag själv är ju intet. Men ge mig din glöd, med tjänandets kärlekseld tänd mig och låt mej få strida din strid till min död. Här har du mig, Mästare, sänd mig!
Text: Tore Nilsson 1945 (26 år), ngt bearb. A.H. 2014, med tillstånd Musik: J P E Hartmann
Så här skaldade biskop Franzén över Johannes 8. Bortsett från den idag något ålderdomliga språkdräkten är det sällan jag hört en bättre och mer innehållsrik predikan över denna text (predikotext igår). Själv ärbar, döm dock ej så hårt den arma! Låt Gud åtminstone få över henne, den trolöst övergivna, sig förbarma. För Adams barn vi alla oss bekänne; men "den, som vet sig oförvitlig vara, han kaste första stenen"; så den milde, den ende från all synd, allt orent skilde, åt hycklarskaran än i dag hörs svara. Dock ej att lasten skydda är hans mening, hans, som ej blott det yttre livets hälsa bereda vill, men främst vår inre rening, han, som att oss från syndens välde frälsa själv tog på sig dess skuld och led dess smärta. Han ber för oss och bär oss på sitt hjärta, nu kommen att förlossa, ej att döma. En dag likväl - o, må vi det ej glömma! - han kring sin domstol samla skall oss alla, och evig är den dom, som då skall falla.
Och så en predikan av Agne från en tid då han var mer i min egen ålder - inför Tredje söndagen efter trefaldighet, om den älskande Fadern, om Guds kyss:
"Först ska det vara ett svart kors på ett hjärta som har sin naturliga färg så att jag själv blir påmind om att tron på den korsfäste gör oss saliga. För man blir uppfylld av det man tror av hjärtat. Om det än är ett svart kors som plågar och ska göra ont, låter det hjärtat behålla sin färg och fördärvar inte naturen. Det betyder att det inte dödar utan håller vid liv. Men hjärtat ska sitta i en vit ros för att visa att tron ger glädje, tröst och frid, men inte sådan frid och glädje som världen ger. Därför ska rosen vara vit och inte röd, för vitt är andarnas och änglarnas färg. Rosen ska stå på ett himmelsblått fält, för denna glädje i anden och tron är början på den kommande himmelska glädjen som visserligen redan har börjat därinne och omfattas av tron men inte är uppenbar än. Runt detta fält ska det vara en gyllene ring som visar att en sådan sällhet i himlen varar för evigt och inte har något slut. Den är också dyrbarare än all glädje och egendom, precis som guld är den ädlaste och värdefullaste metallen. Detta är mitt compendium theologiae (sv. min sammanfattning av teologin). Jag ville visa den för dig i all vänskap och hoppas du uppskattar det. Må vår älskade Herre Kristus vara med din ande nu och i det kommande livet. Amen." (Martin Luther, 1483-1546)
Född 1970 i Umeå. Uppvuxen i Luleå, lumpen i Boden, studerande i Ludvika och Lund. Gymnasielärare (historia o svenska) i bl.a. Storuman, Ovanåker och Bollnäs. Numera (2022) deltidskyrkomusiker och -ungdomsledare. Kristen och socialliberal. Trebarnspappa, pastorsman, iggesundsbo, EFS-are m.m. Det ni!