Vi i Efs brukar ju nuförtiden närmast skämmas över uttydningen "Evangeliska Fosterlandsstiftelsen". Många tycker att det låter nationalistiskt i överkant. Men "fosterland" är väl i alla fall mindre patriarkalt än "fädernesland"? Och idag på Sveriges nationaldag kan vi väl vara stolta över vår fosterländska anknytning och be för Sverige med Runebergs ord (han hade visserligen Finland i åtanke)? Jag har här gjort ett annat strofurval än det i SvPs 593, som jag tycker känns hopplöst föråldrad efter den genomgripande sekulariseringen och upplösningen av enhets- och bondesamhället:
1. Bevara, Gud, vårt fosterland!
Håll över det din starka hand
och var dess hägn i strid som frid,
i sorgens som i glädjens tid.
2. Gud, skydda detta kära land,
från sjö till sjö, från strand till strand.
Sänk över det din milda vård,
som sommardagg på rosengård.
3. Välsigna varje trofast själ,
som önskar det av hjärtat väl,
men slå vart ondskans uppsåt ned,
som vill dess fall och stör dess fred.
4. Låt det få bli och vara ditt,
befolkat, tryggat, glatt och fritt,
på kärlek bördigt som på råd
och uppfyllt av din Andes nåd.
5. Du hjälpte det ur mörker opp
liksom en blomma ur sin knopp,
så låt det ock till tidens slut
mitt i ditt ljus få vecklas ut.
6. Det ljuset är ditt helga ord,
en sol för himmel och för jord.
Giv att det klart oss lysa må
och aldrig mer ifrån oss gå.
Text: Johan Ludvig Runeberg 1857 (53 år)
Musik: König 1738
(För alternativ strofkonstellation, se 1986 års psalmbok nr 593)
Annars kan vi (åtminstone här i Norrland) med fördel sjunga Bo Lundmarks nyskrivna nationaldagspsalm (tack Bo!):
1. Tack Herre för vårt hem i nord
som du har skapat med ditt ord
så skönt från fjäll och dal till hav och sjöar.
2. Här vandrar älg och ren sin stråt,
från bäcken hörs en vårlig låt
och uven ropar natten lång i fjärran.
3. Rikt skördar vi av skog och malm
och sjunger dig vårt hjärtas psalm
när mörkret flyr och dagen åter randas.
4. Din nåd är större än vår nöd,
du ger oss fritt av livets bröd
och sänder oss att dela det med andra.
5. Se livets väv är utan söm!
Gud hjälp oss att kämpa för vår dröm
tills fred och frihet famnar jordens länder.
Text och copyright: Bo Lundmark 1998
Annars kan vi (åtminstone här i Norrland) med fördel sjunga Bo Lundmarks nyskrivna nationaldagspsalm (tack Bo!):
1. Tack Herre för vårt hem i nord
som du har skapat med ditt ord
så skönt från fjäll och dal till hav och sjöar.
2. Här vandrar älg och ren sin stråt,
från bäcken hörs en vårlig låt
och uven ropar natten lång i fjärran.
3. Rikt skördar vi av skog och malm
och sjunger dig vårt hjärtas psalm
när mörkret flyr och dagen åter randas.
4. Din nåd är större än vår nöd,
du ger oss fritt av livets bröd
och sänder oss att dela det med andra.
5. Se livets väv är utan söm!
Gud hjälp oss att kämpa för vår dröm
tills fred och frihet famnar jordens länder.
Text och copyright: Bo Lundmark 1998
Katekesfråga 50: Vilken är den största timliga gåva som Gud har givit oss?
Inlägg
2 kommentarer:
Jag är nog ofta rätt känslig för det nationalistiska som kan dyka upp i en del kristna diskussioner men ingen av dessa texter är ju sådana tycker jag.
"Fosterland" har jag faktiskt också svårt att se som särskilt problematiskt, även om jag vet hur vissa gärna använder det.
Men då hör jag till dem som tycker att goda krafter inte ska rädas använda ord bara för att andra, med andra tankar, gör det.
Eva H
Precis - vi måste nog hålla hårt i en del begrepp som vissa försöker ta över. Och att kristendomen förvisso inte är en nationalistisk rörelse hindrar ju inte att vi ber för vårt land och folk och är tacksamma över att få bo i Sverige.
Skicka en kommentar