Lulepojkens sommarpsalmer

Påskvänner!

Midsommarfirandet på Brogården blev en lyckad tillställning, mycket tack vare att solen åter bröt fram vid 15-tiden och att gradantalet också uppgick till ungefär 15. Men naturligtvis också tack vare en hel del "volontärer" från Efs, och prästparet Mats och Elisabet Sandström som talade resp. sjöng och spelade. Mats läste bl.a. ur Jobs bok om också de små krypens betydelse.

Jag kom då att tänka på lulesonen och herrnhutaren, kyrkoherden i Hedvig Eleonora (1758-65) Anders Carl Rutström som lärde Carl Michael Bellman att skriva (han som sjöng om "minsta kräk i kärr och syra"), och som bara blev 50 år (men fyller 300 år den 30 november 2021)! Ingen av Rutströms (eller hans elevs!) psalmer kom med i den svenska psalmboken, men de har ändå frimodigt sjungits - ofta till folkmelodier och "dalakoraler" - i vårt land i flera hundra år. Inte minst inom Efs och i t ex Carl Olof Rosenius´ familj.

Med stor glädje och stor versteknisk, nästan bellmansk, skicklighet besjöng Rutström även skapelsens skönhet under den svenska sommaren. Skulle t ex gärna vilja få tag i hans dikt "Vallbarnens midsommars-lek i Resilla", tryckt 1763. Här följer några andra exempel, båda ur Sions Nya Sånger, utg 1778. Texterna är något, men inte kraftigt, bearbetade av bloggaren. Melodierna i Youtubeklippen är till andra texter men passar även till Rutströms (den första är också uttryckligen anbefalld till texten i Sions Nya Sånger):




1. Välsignade dag
och lustfyllda lag! 
Vi njuter den tid 
då eviga solen 
är jorden så blid 
att plantor kan få 
runt iskalla polen 
så grönskande stå! 

2. Vi gläds också åt 
den härliga låt, 
allt skönt tidsfördriv 
av fåglarnas kvitter, 
ack, lustiga liv! 
och allt som så väl 
i vattnena spritter 
upplivar vår själ. 

3. Se ängar och fält 
som Skaparn dem ställt! 
Du saliga folk, 
se skogen och gräsen, 
de är ju hans tolk. 
Han allting har gjort, 
beskåda hans väsen 
i litet och stort. 

4. Om den lovar Gud 
som inte har ljud, 
som tala ej kan, 
vad gör då ej bruden 
som älskar sin man? 
Lovsjunge nu den 
till bröllops är bjuden 
sin käraste vän: 

5. För kärlekens flod, 
din pina, ditt blod, 
din ångest och nöd, 
din avlelse, födsel, 
din marter och död, 
för nådens bevis, 
för solsken och skötsel, 
dej, Jesus, ske pris! 









VID EN HÄLSOBRUNN

1. Guds Lamm, hör, hela jorden
vill hedra din person:
din kyrka sjunger orden
i Andens kraft och ton,
med fågelskarors kvitter
är himlarymden full
och tusen blomsters glitter
betäcker jordens mull.

2. Du själv är hälsobrunnen
där livets flod upprann.
Dess like är ej funnen,
kom, drick här, alle man!
Här måste mörkret vika,
här livas kropp och själ:
kom, fattiga och rika,
och må för evigt väl!

Har jag då ingen nyare sommarpsalmsfavorit? Jodå, Fride Gustavssons, nr 753 i psalmbokstillägget, är rätt svårslagen - dessutom den enda sommarpsalm jag vet som även hyllar det livsnödvändiga regnet:




Katekesfråga 53: Vad befaller Gud i femte budet?

Barnsångarläger på Brogården

Påskvänner!

Idag börjar sommarens första barnsångarläger på Brogården. Be gärna för deltagare och ledare! Och välkomna, ni som kan, på avslutningen imorgon kväll kl 18.00 - det blir mycket sång och musik törs jag lova! Tema: Jesus, världens ljus.

Och på fredag kl 15 blir det sedvanligt midsommarfirande. Välkomna även då!

Katekesfråga 52: Har då Gud inte givit någon människa makt över andras liv?

Psalm av Johan Runius

Påskvänner!

Johan Runius´ psalmer är kanske lite väl långa (det är nog därför som de inte tagits in i någon papperspalmbok). Men jag tycker att de är både roliga och tänkvärda. Här en för Tredje söndagen efter Trefaldighet med temat "Förlorad och återfunnen" och texter ur Lukas 15:

 


1. Alla ni som er anfäktar
med den stora livets bok,
som i ångest snart försmäktar
under syndens tyngd och ok,
i Guds hand lägg nådavalet,
drunkna ej i samvetskvalet.

2. Låt nu all förtvivlan fara,
ty ni löfte fått om nåd:
Satan må förtvivlad vara,
som sej vet alls intet råd,
men ni mänskor kan er trösta,
ty ni är ju återlösta!

3. Ädla själ, du himlasmycke,
som din Gud så dyrt betalt;
du har inte kostat mycke,
utan kostat honom allt,
ty med Anden du ju döptes
och med ende Sonen köptes.

4. Skulle han då vilja mista
det han höll så dyrt och värt?
Skulle ej hans hjärta brista
för det barn som är så kärt,
att det mycket tyngre väger
än allt härligt som han äger.

5. Efter dej har Gud ju letat,
efter dej han letar än.
Gud har sej till döds arbetat,
att han dej skall få igen.
Och när du på nytt bortrymmer,
han dej söker med bekymmer.

6. Hör hur ljuvligt härom talar
allas vår Förmyndare,
märk hur sött han dej hugsvalar,
han som mottar syndare:
vill dej vid allt kärt förlikna,
att din tro skall kunna kvickna!

7. Gud nu först en herde lik är,
en som äger hundra får.
När så ett från hjorden viker
och i marken vilse går;
tänk, det enda som då fattas
mer än hela hjorden skattas!

8. Ty de nittinie fåren
lämnar han i öknen kvar,
och går strax på friska spåren
efter det han bortmist har,
gläds när han till sist det funnit,
så som den stort byte vunnit,

9. bär det hem, och dem han känner
skickar han ett bud åstad,
säger: kom nu, grannar, vänner,
hjälp mej nu att vara glad,
ty mitt får jag återfunnit,
det som hade helt försvunnit!

10. Samma sak, när en sej bättrar
blir en obeskrivlig fröjd:
fröjd att en slapp syndens fjättrar
blir det då i himlens höjd,
mer än över nittinie,
den från synden skenbart frie.

11. Vill dej denna tröst ej smaka,
ty du ej som fåret gjort,
trått och längtat strax tillbaka
till din Herde, hjord och ort,
utan varit lik en penning,
kall och livlös utan känning,

12. så vill Gud bli lik en kvinna,
som en peng av tio mist.
För att den nu återfinna
ingen flit hon spar förvisst,
ty hon tänder strax upp ljuset,
sopar och rannsakar huset.

13. Sina vänner och grannkvinnor,
när hon pengen funnit har,
hon med muntra fröjderinnor
bjuder hem och håller kvar.
Där blir sjunget, där blir klappat:
det är funnet som var tappat!

14. Sammalunda, när det händer
att en enda syndig själ
sig från synd till Gud omvänder
och besinnar så sitt väl,
skall det för Guds änglar bliva
fröjd som ingen kan beskriva.

15. Men du gör en ny invändning:
du är inget menlöst får
eller någon livlös penning;
de har inga samvetssår,
de har ingen nåd förskjutit,
men du har frivilligt brutit.

16. Ack! då är ju felen stora,
men förtvivla likväl ej:
i den son som var förlorad
har du då ditt konterfej.
Är du´n lik i syndavikten,
likna´n ock i tillförsikten!

17. Tänk hur han sej dock invävde,
tänk i vad för syndagarn,
pockad´ ut mens Fadern levde
allt sitt arv, det sorgebarn:
Fadern måste´n från sej skilja,
han drog bort mot Faderns vilja,

18. slöste bort i fjärran länder,
mitt i dagligt sus och dus,
allt det som han fått om händer
på galej och skökohus.
Efter de utvalda vinen
fick han ej ens drav med svinen.

19. Då begynte han besinna
hur i barndomshemmet var,
och sej drängarna påminna
som gick hemma hos hans far,
ej som han med tomma magar
men i ständigt goda dagar.

20. På en bön av några rader
han då strax betänker sej:
Jag har syndat, käre Fader
emot himlen och mot dej.
Barns rätt jag ej värd är längre,
låt mej gå som legodrängen.

21. Under! att han hemgå tordes,
under! att han där fick tröst,
ty ett sådant barn ju borde
med all rätt bli arvelöst,
ja, med hårda ord avspisas
och från Faderns ögon visas.

22. Men istället att förstöta´n,
fast han snöplig kom till byss,
ville likväl Fadern möta´n
båd´ med famntag och med kyss!
Gullring och de skönsta kläder
gav den frommaste bland fäder.

23. Han lät slakta och anställa
gästabud med dans och sång,
lät ej heller hos sej gälla
avundstal och dom så vrång;
det var nog: hans son var funnen,
som var död, ja, helt försvunnen!

24. Så är ock Guds hjärta sinnat
mot dem som omvänder sej.
Sådant skall du också finna´t,
det må du försäkra dej,
fast det när ditt samvet´ vaknar
tycks som Gud dej föga saknar.

25. Skulle han ej räkna fåren,
skulle han ej sakna dej,
han som räknar huvudhåren
och om dem bekymrar sej,
dina tårar noga gömmer,
ej ditt minsta steg förglömmer.

26. Lovad, prisad och välsignad
vare Gud i evighet,
att en själ som ligger dignad
sej en sådan tillflykt vet
i den öppna fadersfamnen,
den förunderliga hamnen!

27. Men vem tillhör denna trösten,
som så nådigt till oss kom?
Jo, de ångerfulla brösten,
ty man måste vända om
och ej obekymrat snava.
Bättring, bättring vill Gud hava!

Text: Johan Runius (1679-1713), ngt bearb. och förkortad av A.H. 2011
Musik: Nürnberg 1731 ("Lova vill jag Herran, Herran")

J Runius:


Katekesfråga 51: Vad förbjuder Gud i femte budet?

Fosterlandsstiftelsen och fosterlandet

Påskvänner!



Vi i Efs brukar ju nuförtiden närmast skämmas över uttydningen "Evangeliska Fosterlandsstiftelsen". Många tycker att det låter nationalistiskt i överkant. Men "fosterland" är väl i alla fall mindre patriarkalt än "fädernesland"? Och idag på Sveriges nationaldag kan vi väl vara stolta över vår fosterländska anknytning och be för Sverige med Runebergs ord (han hade visserligen Finland i åtanke)? Jag har här gjort ett annat strofurval än det i SvPs 593, som jag tycker känns hopplöst föråldrad efter den genomgripande sekulariseringen och upplösningen av enhets- och bondesamhället:




1. Bevara, Gud, vårt fosterland!
Håll över det din starka hand
och var dess hägn i strid som frid,
i sorgens som i glädjens tid.

2. Gud, skydda detta kära land,
från sjö till sjö, från strand till strand.
Sänk över det din milda vård,
som sommardagg på rosengård.

3. Välsigna varje trofast själ,
som önskar det av hjärtat väl,
men slå vart ondskans uppsåt ned,
som vill dess fall och stör dess fred.

4. Låt det få bli och vara ditt,
befolkat, tryggat, glatt och fritt,
på kärlek bördigt som på råd
och uppfyllt av din Andes nåd.

5. Du hjälpte det ur mörker opp
liksom en blomma ur sin knopp,
så låt det ock till tidens slut
mitt i ditt ljus få vecklas ut.

6. Det ljuset är ditt helga ord,
en sol för himmel och för jord.
Giv att det klart oss lysa må
och aldrig mer ifrån oss gå.

Text: Johan Ludvig Runeberg 1857 (53 år)

Musik: König 1738

(För alternativ strofkonstellation, se 1986 års psalmbok nr 593)

Annars kan vi (åtminstone här i Norrland) med fördel sjunga Bo Lundmarks nyskrivna nationaldagspsalm (tack Bo!):




1. Tack Herre för vårt hem i nord 
som du har skapat med ditt ord 
så skönt från fjäll och dal till hav och sjöar.  

2. Här vandrar älg och ren sin stråt, 
från bäcken hörs en vårlig låt 
och uven ropar natten lång i fjärran.  

3. Rikt skördar vi av skog och malm 
och sjunger dig vårt hjärtas psalm 
när mörkret flyr och dagen åter randas. 

4. Din nåd är större än vår nöd,
du ger oss fritt av livets bröd 
och sänder oss att dela det med andra.

5. Se livets väv är utan söm! 
Gud hjälp oss att kämpa för vår dröm 
tills fred och frihet famnar jordens länder.

Text och copyright: Bo Lundmark 1998

Katekesfråga 50: Vilken är den största timliga gåva som Gud har givit oss?

Nikodemus och vi - Bonde och Linderot

Påskvänner!

Idag på Första söndagen efter Trefaldighet (borde den inte firas med vit färg som "Trefaldighetsdagens oktav"?) när ämnet är "Vårt dop" läser vi texten om Nikodemus från Johannesevangeliets tredje kapitel. När Johannes - efter alla andra - skrev sitt evangelium, tyckte tydligen den helige Ande och han (och Nikodemus?) att även detta remarkabla samtal under Jesus´ vandring här på jorden borde återges till vår uppbyggelse. Så nu har vi det (precis som samtalet med den samariska kvinnan i efterföljande kapitel).

Jag låter Anna Sophia Bonde och Lars Linderot utlägga texten för oss idag - på prosa och vers. Redliga förkunnare ska vi vara rädda om - deras karriärer brukar bli lidande, även om de inte som sin Mästare (eller som Petrus) blir uppspikade på ett fysiskt kors.

Idag får vi trots allt säga till varandra: Glad Dopdag! Sjung gärna några doppsalmer!

Katekesfråga 49: Vad förbjuder Gud i fjärde budet?

Hans Lindholm till Njutånger

Påskvänner!



Nu är det juni och sommar även i almanackan! Nästa helg (den 10 juni) kommer vår biskop eller resepredikant Hans Lindholm till Njutånger och har några samlingar. Först en mer intern för Efs mitt på blanka eftermiddagen och så ett offentligt möte kl 18. Välkomna! (Även till högmässan kl 11 i Njutångers kyrka så klart).

Katekesfråga 48: Vilket löfte har Gud förenat med fjärde budet?