Glad påsk året om! Särskilt varje söndag, som ju är en liten påskdag.
söndag 7 december 2014
Gatuevangelisation i adventstider
1. Julens toner nu oss når, hör himlens klockor ringa! Himlen för oss öppen står och änglasång oss bringar: //: Gloria, Hosianna in excelsis! :// (Ära ske Herren Gud i höjden!)
2. Gåvan vi av Herren får ger bön och lovsång vingar, gäller mer än vi förstår och synd och död betvingar. //: Gloria, Hosianna in excelsis! :// (Ära ske Herren Gud i höjden)
3. Kom, låt våra sånger då mot himmelen sej svinga, kyrkans alla klockor gå och jordens gensvar klinga: //: Gloria, Hosianna in excelsis! :// (Ära ske Herren Gud i höjden!)
Påsk-, advents- och julvänner!
Lag och evangelium... adventets lag är att vi borde äta mindre, julens lag är att vi borde ge mer - och det är inte att förakta - men julevangeliet får vi samtidigt redan nu börja nynna på! Idag stod Enångers kyrkokör ute på stan i Hudiksvall och sjöng om Jesus, utan att nån försökte mota bort oss! Särskilt den polska julsångens ord klingade skönt på gågatan: "Gud har kommit mycket nära, / all vår skuld vill Sonen bära. Gloria! Gloria in excelsis Deo!" Men också "Ding dong merrily on hight" (se ovan!).
Och det slår mej nu som förr att vi nu har några veckor då vi faktiskt kan samla ihop ett gäng - kyrkokör eller inte - och till de flestas oblandade glädje få sjunga om Jesus utomhus eller på äldreboenden eller i stort sett var som helst, utklädda till Luciatåg eller bara i våra vanliga vardagskläder. Hur ofta under året har vi den möjligheten? (Jag har ju hört om Sommarkyrkan i olika varianter och visst - semester och camping och stränder ger ofta en liknande möjlighet, men jag tror att vi är ännu mer välkomna nu i vinterkylan!).
Jag vill alltså gärna uppmuntra till julsång för och med stora och små, och alldeles särskilt julsång om julens stora Budskap, om Frälsaren Jesus. (I tider när så många lärare i skola och förskola känner sej tveksamma i frågan om de ö.h.t. får träna in Jesus-sånger med barnen ens till jul. Mamma Mus känns liksom säkrare). Ett och annat sångtips kan man kanske få här.
Det är något i luften, jag vet inte vad, som våren, fast träden har mist sina blad, Det är något i luften som försommardoften, som lärkornas sång, fast häggen blev kal och fast lärkan försvann denna gång. Hör du sången, himlens sång som Guds änglar sjöng en gång? //: Gud har kommit till vår jord, lagd på djurens foderbord :// Och finner du den i krubbans hö som änglar såg, som änglar såg, då äger du nog att frimodigt dö och leva på, och leva på.
Ja men recitera, deklamera då! (Jfr Bruno K Öijers engagerade, sångliknande läsningssätt!). F.ö. hävdar Mats Hylander likt 1700-talspietisten Magnus Fredrik Roos att inte ens änglarna kan sjunga - anföringsverbet "sjöng" används aldrig i bibelns om änglar, bara om människor. Änglarna "sade", "ropade" o.s.v. Så var frimodig och oförfärad!
Jag upplever nog att jag är både frimodig och oförfärad, när det gäller gatuagitation, men jag aldrig sjungit.
Jag har ett mycket gulligt minne från min tid som lärare på Tärna Fhsk i Sala. I en lärarutvärdering skrev en kursdeltagare ungefär så här: Leo är en helt suverän lärare, men han har en så tråkig röst, men det kan han inte rå för!
Trots ett sånt omdöme fortsatte jag att i tid och otid tala. :)
"Först ska det vara ett svart kors på ett hjärta som har sin naturliga färg så att jag själv blir påmind om att tron på den korsfäste gör oss saliga. För man blir uppfylld av det man tror av hjärtat. Om det än är ett svart kors som plågar och ska göra ont, låter det hjärtat behålla sin färg och fördärvar inte naturen. Det betyder att det inte dödar utan håller vid liv. Men hjärtat ska sitta i en vit ros för att visa att tron ger glädje, tröst och frid, men inte sådan frid och glädje som världen ger. Därför ska rosen vara vit och inte röd, för vitt är andarnas och änglarnas färg. Rosen ska stå på ett himmelsblått fält, för denna glädje i anden och tron är början på den kommande himmelska glädjen som visserligen redan har börjat därinne och omfattas av tron men inte är uppenbar än. Runt detta fält ska det vara en gyllene ring som visar att en sådan sällhet i himlen varar för evigt och inte har något slut. Den är också dyrbarare än all glädje och egendom, precis som guld är den ädlaste och värdefullaste metallen. Detta är mitt compendium theologiae (sv. min sammanfattning av teologin). Jag ville visa den för dig i all vänskap och hoppas du uppskattar det. Må vår älskade Herre Kristus vara med din ande nu och i det kommande livet. Amen." (Martin Luther, 1483-1546)
Född 1970 i Umeå. Uppvuxen i Luleå, lumpen i Boden, studerande i Ludvika och Lund. Gymnasielärare (historia o svenska) i bl.a. Storuman, Ovanåker och Bollnäs. Numera (2022) deltidskyrkomusiker och -ungdomsledare. Kristen och socialliberal. Trebarnspappa, pastorsman, iggesundsbo, EFS-are m.m. Det ni!
3 kommentarer:
Ja, tänk om jag kunde sjunga! (Kom nu inte och säg klyschan, alla kan sjunga!)
Ja men recitera, deklamera då! (Jfr Bruno K Öijers engagerade, sångliknande läsningssätt!). F.ö. hävdar Mats Hylander likt 1700-talspietisten Magnus Fredrik Roos att inte ens änglarna kan sjunga - anföringsverbet "sjöng" används aldrig i bibelns om änglar, bara om människor. Änglarna "sade", "ropade" o.s.v. Så var frimodig och oförfärad!
Jag upplever nog att jag är både frimodig och oförfärad, när det gäller gatuagitation, men jag aldrig sjungit.
Jag har ett mycket gulligt minne från min tid som lärare på Tärna Fhsk i Sala.
I en lärarutvärdering skrev en kursdeltagare ungefär så här: Leo är en helt suverän lärare, men han har en så tråkig röst, men det kan han inte rå för!
Trots ett sånt omdöme fortsatte jag att i tid och otid tala. :)
Skicka en kommentar