Påskvänner!
Jag har sagt det förut, men när det gäller den av K-G Hammar (och mej) varmt beundrade FN-generalsekreteraren Dag Hammarskjöld, nöjer sej förre ärkebiskopen inte alls med vackra och inspirerande berättelser; han vill likt von Ranke veta "wie es eigentlich gewesen" och väl är det. Hammar förtjänar all aktning för sitt engagemang i frågan: blev Hammarskjölds plan nerskjutet eller var det en vanlig flygolycka? Är bevisningen förfalskad eller inte?
Men desto märkligare är hans totala likgiltighet för vad som verkligen hände för 2000 år sedan. Upprepade gånger har han slagit fast hur lite det betyder för honom - det är "det narrativa" i berättelsen om Jesu födelse, död och uppståndelse som är det viktiga. Om det verkligen hände så som evangelierna skildrar det - eller om det hände alls i konkret, historisk betydelse! - spelar för Hammar mindre roll, och detsamma gäller även Jesu högst eventuella återkomst i makt och härlighet. Jag har tidigare kallat det för en "Pippi-Långstrump-tro" - huruvida Pippi Långstrump verkligen existerat spelar ingen roll när hon är en så härlig förebild för barn och ungdomar, särskilt tjejer!
Man kunde kanske önska att sanningslidelsen från fallet Hammarskjöld i någon mån kunde smitta av sej på fallet Jesus. Eller misstänker ärkebiskopen att Jesus-berättelsen är ett uppbyggligt påhitt som inte mår väl av att synas alltför noga i sömmarna?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar