Värnlösa barns dag

Påskvänner!

Det går ju knappast att så här inför Söndagen efter jul (då jag ska spela i Njutångers kyrka) och så här på Värnlösa barns dag undgå att tänka på barnmorskorna Sifra och Pua nere i Egypten (se 2 Mos. 1!). Alla pragmatiska skäl till trots - vår abortlag från 1974 har utan minsta tvekan bidragit till en devalvering av människovärdet, till ett utsorteringssamhälle där föräldrar idag ser det som en del av "välfärden" att kunna spåra upp och avliva foster med oönskade egenskaper som Downs syndrom eller t.o.m. gomspalt.

Det värsta är kanske att kyrkan i vårt land i stort sett tiger. (Bortsett från ett visst firande av "Livets söndag" på Tredje söndagen i advent). Man kunde ju annars tänka sej en situation där abortlagstiftningen faktiskt vore acceptabel, ja, t.o.m. ur ett pragmatiskt perspektiv lyckad, eftersom den fria opinionsbildningen från t.ex. Svenska kyrkan skulle göra attityden till framprovocerade aborter så negativ att sådana mycket sällan skulle äga rum, samtidigt som de aborter som ändå gjordes inte utfördes i sådan misär att både barnet och modern skadades.

Men som situationen är idag, där fosterfördrivningen - även den selektiva - ter sej totalt normaliserad, måste något göras. Opinionsbildning - ja. (Fast hur många präster kommer att våga ta upp saken nu på söndag?) Ökade sociala insatser - ja. Men min personliga övertygelse är att själva abortlagen, där vi i Sverige har abortgränser som hör till Europas senaste, nu är så misskrediterad och missbrukad att även den måste ses över.

För den skull behöver och ska vi inte glömma de många födda värnlösa barnen.

Ändå firar vi vid julen
honom som Befriaren!
Han, vår frälsnings Gud, besegrat
ondskan och förgängelsen.
Ur Egypten blev han kallad,
Gud med oss liksom i fjol.
Julen fylls av påskens strålglans
från Rättfärdighetens Sol!