Påskvänner!
Men ursäkta, mycket ska man läsa innan öronen faller av. (Jag blev kvar en stund i Spira och dess förtjänstfulla arkiv, som ni märker). Har denne K-G Hammar verkligen varit vår ärkebiskop och hur blev han det? (Kan det möjligen ha ett samband med problemet som diskuteras i föregående bloggtext?).
En av mina sökande kurskompisar på Svenska kyrkans grundkurs hade varit i Ålidhemskyrkan den här omskrivna helgen i mars och tagit till sej Hammars visdomsord som evangelium. Jag frös invärtes när jag hörde hans entusiasm men fnös inte - Hammar och kära kurskompisar ska man ta på allvar.
En sak har K-G, denne både intelligente och intressante toppakademiker, definitivt rätt i: om någon frågar oss ifall vi tror på Gud bör vi absolut motfråga: Vilken Gud?
Att K-G Hammar, liksom John Shelby Spong, inte (längre) i någon rimlig mening tror ens på första trosartikeln blir dock alltmer uppenbart. Göran Tunströms credo "Gud finns inte - jag tror på honom" blir allt mer spritt även bland teologer. Om det åtminstone varit analogt med utropet "Jag tror - hjälp min otro". För vem handlar inte ibland som om Gud inte funnes? Men nu slås det ju fast att Gud inte är ett substantiv utan ett verb (att Gud är mer subjekt än objekt kan jag dock köpa).
Måne och sol,
vatten och vind
och blommor och barn
skapade Gud.
Himmel och jord,
allting är hans,
Herren vår Gud vill vi tacka.
Herre, vi tackar dej,
Herre, vi tillber dej,
Herre, vi sjunger ditt heliga namn.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar