Adventskalender 2025 lucka 13:

Adventskalender 2025 lucka 12: Lovsjung vår Herres nåd och makt

Jul- och påskvänner!

En 500-årig koral från Strasbourg ledsagar denna Wallin psalm, som inte slagit igenom som julottepsalm annat än i Siljansnäs (som dock använder en lokal melodi, övriga socknar har som bekant fastnat för Den signade dag eller Var hälsad, sköna morgonstund).

Säga vad man vill om orglar, men nog lyfter de ganska ofta psalmsången! I varje fall i det här exemplet, där jag låter våra nederländska vänner spela - den gamle läktarorganisten råkar formligen i skälvning av sinnesrörelse! - och sjunga (ca 2 min. in på Youtube-klippet!).

Den här psalmen fanns kvar i psalmboken fram till 1986 och var alltså, åtminstone fram till dess stående julottepsalm i dalasocknen Siljansnäs (där man t o m hade en egen koral till den, se nedan). Men övriga Sverige upptäckte den nog aldrig riktigt, vad jag förstår - åtminstone var jag aldrig med om att den sjöngs under mina första 16 jular, när den fortfarande fanns med i psalmboken. 

Lyssna nu in den här istället (i lätt språklig bearbetning) och känn högtidligheten. "I ämnesvalets omfattning och tonens högtidliga lyftning står han oöverträffad", som någon beskrev Wallin i gamla psalmbokens författarregister. Inte sant?

Alt. koral från Siljansnäs:


1. Lovsjung vår Herres nåd och makt!
Se, spiran, som profeten sagt,
ej vikit ifrån Juda!
Nu erbjuds världen Herrens fred,
ty fridens Furste stiger ned
att frid på jorden bjuda.
I Betlehem, i Davids hus,
går upp ett stort, ett härligt ljus
för alla folk och tider,
och sanning, nåd och salighet
det över tid och evighet
på milda strålar sprider.

2. Den växer, dold för världens larm,
den starke segerhjältens arm,
som Israel förlossar.
Den nalkas, trygg för våldets hot,
den ljuvlige budbärarns fot,
som ormens huvud krossar.
Och i den låga krubban gömt,
så gudarent, så mänskoömt,
det hjärta börjat klappa,
som vittna skall att Gud är god,
och offra vill sitt eget blod
att ingen själ borttappa.

3. Dej kläd i helighetens skrud,
o Sion, låt din harpas ljud
nu klinga när och fjärran!
Brist ut och sjung, du Kristi brud:
Min ande fröjdar sig i Gud,
mitt hjärta prisar Herran.
Han kungjort har för oss sitt råd,
hans sanning, evig som hans nåd,
han hit med Sonen sände.
Han öppnat har för oss sin famn,
hans lov skall vara som hans namn
allt intill världens ände. 

Text: Johan Olof Wallin 1818

Musik: Strassburg 1525, alt mel från Siljansnäs

J O Wallin:

Adventskalender 2025 lucka 11: Vi tror på en allsmäktig Gud

Jul- och påskvänner!

Luthers Credo-psalm fyller också strax 500 år och är väl värd att börja sjungas igen, kanske denna advents- och jultid? Riktigt rolig att sjunga starkt och enstämmigt, gärna a capella!

*1. Vi tror på en allsmäktig Gud,
av vars Ande, genom Ordet,
allt skapat är och på vars bud
allt var mycket gott på jorden.
Oss en Fader vill han vara,
och utav sin goda vilja
ska han alltid oss bevara,
aldrig oss ifrån sig skilja.
På allt hans öga än ger akt
och inget övergår hans makt.

*2. Vi tror också på Jesus Krist,
Faderns Son, vår Herre kära.
Av evighet han är förvisst
som sin Far i makt och ära.
Genom Andens kraft allena
honom rena jungfrun födde.
Han att oss med Gud förena
bland oss levde, led och blödde.
För oss han döden övervann
och sitter på Guds högra hand.

*3. Vi tror på Anden, helig, mild,
som oss i en helig kyrka
med fridens band förena vill
och med nådens gåvor styrka.
Synden blir ifrån oss tagen,
stillad blir då själavåndan.
Vi står upp den sista dagen,
då ju Jesus är uppstånden.
Ett evigt liv skall komma då.
Gud låter oss sin glädje få.
Amen.

Text: Martin Luther 1524 (41 år) "Wir glauben all an einen Gott", sv. övers. Olaus Petri 1530 (37 år), bearb. A.H. 2016
Musik: Medeltida 1400-talet, bearb. Wittenberg 1524, jfr J S Bachs version (BWV 680)

Adventskalender 2025 lucka 10: Jesaja fick en uppenbarelse

Jul- och påskvänner!

En numera rätt ovanlig Luther-psalm, hans Sanctus ur Deutsche Messe 1526, var alltså tänkt att sjungas som höghelig lovsång, som Sanctus, i varje högmässa. Även om vi inte gör det kan vi gärna begrunda den vackra psalmen så här mitt i advent med två veckor kvar till julafton. (Triakel sjunger som alternativ den äldsta svenska översättningen till en folklig koral).

Folklig koral:


Jesaja fick en uppenbarelse
och såg sin Herre, ja, sin Skapare,
i templet sitta på en upphöjd tron,
hans mantelsläp uppfyllde varje zon.
Serafer stod där inför Skaparen,
sex vingar kunde ses på var och en.
De skylde sina ansikten med två,
höll två för sina fötter likaså,
med två de flög, och dessa tjänare
nu tydligt till varandra ropade: 
"Helig är Gud, vår Herre Sebaot,
helig är Gud, vår Herre Sebaot,
helig är Gud, vår Herre Sebaot
och av hans härlighet är jorden full!"
Då skälvde husets trösklar på sin grund,
av rök blev templet fullt i samma stund.

Text: Martin Luther 1526 (Sanctus i hans Deutsche Messe) efter Jesaja 6. 

Sv övers A.H. 18/10 2016

Musik: Martin Luther (?)

Adventskalender 2025 lucka 9: O Fader vår barmhärtig, god

Jul- och påskvänner!

Den här koralen (från Magdeburg 1524) har vi redan mött till Luthers skördefestpsalm. Här kommer den alltså på nytt till en text av Olaus Petri från 1526 (så psalmen är i genomsnitt 500 år!). Låt inte den något mollbetonade melodin förleda - den är egentligen en glad och frisk koral. Precis som Olaus Petris psalmtext. Jag minns att Efs-predikanten Tore Nilsson inte sällan inledde sin predikan med att bedja hela denna fina psalm (i 1937 års psalmboksversion).

1. O Fader vår, barmhärtig, god,
som oss till dej vill kalla
och rena oss med Kristi blod
som borttar synder alla:
låt komma, Gud, till oss ditt ord,
det heliga och klara,
låt det i mörkret på vår jord
ett ledljus för oss vara,
låt ingen vilse fara!

2. Tillsammans ropar vi till dej,
som alltid hör och ser oss,
för ingen tar ditt ord till sej
om inte nåd du ger oss.
Du, Fader, lärt oss att förstå
att djävulen vill blanda
sitt ogräs i din säd, och så
fördärva hela landet.
Så sänd till oss din Ande!

3. O Gud och mänska, Jesus Krist,
som synden på dej tagit,
du känner bäst vår stora brist,
du trött och frestad varit.
O Jesus, du vår Broder kär,
ditt löfte vi påkallar:
sänd Hjälparen som sanning lär
och kan bevara alla
för att ifrån dej falla.

4. O du Guds helge Ande, kom!
Slit sönder satans snara.
Ge ordet i vårt hjärta rum
och oss i tron bevara,
så var och en blir heliggjord
och prisar Gud med gamman,
ja, så att Jesu Kristi ord
oss leder allesamman
till himlens glädje. Amen!

Text: Olaus Petri 1526, ngt bearb. A.H. 2011, 2024
Musik: Medeltida/Magdeburg 1524, alt. Heinrich Schütz

Enligt Oscar Lövgren Olaus Petris främsta psalm (jag har ingenting att invända). Om Olaus Petris psalmdiktning i allmänhet och denna psalm i synnerhet skriver Emil Liedgren (cit. efter Lövgren): "Det är inte minst i psalmen som den svenske reformatorn Olaus Petri hävdar sin personliga egenart och sin självständiga uppfattning bredvid den store lärofadern. Luthers stormande kraft och glada dristighet äger han ej, dennes betagande naiva innerlighet och värme ej heller. Det är något mera torrt, tunglynt och betänksamt, kanske specifikt uppsvenskt och närkingskt hos smedssonen från Örebro, ett härdat, oböjligt mod, ett sällsynt redligt sinnelag, men föga av bredd och festlig råga. Hans otvivelaktigt yppersta psalm 'O Fadher wåår barmhertigh och godh" andas, betecknande nog, icke lättnad och jubel utan beklämmande oro, ansvarskänsla och kämpande bön." 

Vilket välformulerat dravel, frestas man utbrista om Liedgrens karaktäristik! Det är väl den femtaktiga (jo!) mollmelodin och själva utgångsläget som får psalmen att låta lite beklämmande ibland, men i huvudsak är det ju samma trosfrimodighet och dristighet i bönen som hos Luther. (Som ju även skrev "Ur djupen ropar jag till dig" och "Vår egen kraft ej hjälpa kan; vi vore snart förströdda"). Läs eller snarare bed sista versen högt och fundera på var det "torra, tunglynta och betänksamma" (för att inte tala om närkingska!) skulle vara till finnandes. Och är inte även anslaget så evangeliskt befriande som tänkas kan?

Melodin trycktes enligt Lövgren i Teutsch Kirchenampt, Strassburg 1525, till texten Es wollt uns Gott genädig sein (sv. övers. Gud över oss förbarmar sig), men anges numera vara känd från Magdeburg 1524 och utgå från en medeltida melodi. Jfr Youtube-klippet överst, där man dock hör att melodin förenklats något i svensk tradition.

O Petri:

Adventskalender 2025 lucka 8: Gud har av sin barmhärtighet

Jul- och påskvänner!

Här kommer en av de verkligt tjusiga reformationskoralerna till Paul Speratus fina sammanfattning av förhållandet mellan tro och gärningar och av Andens verk i själen. Psalmen blev dock lite för lång både 1937 och 1986, tycker jag, så jag förkortade den till bara fem verser för att den skulle sjungas oftare. Var så god och prova:

Jfr J S Bachs koralversion!

1. Gud har av sin barmhärtighet
till nåd oss arma tagit
och all vår orättfärdighet
med Kristi blod avtvagit.
All vår förtjänst är utestängd,
vår själ, av synden tryckt och trängd,
till nåden måste falla.

2. Med tron Guds Ande kommer god
att oss ånyo föda
och skapa i oss kraft och mod
och köttets välde döda,
så goda verk kan växa fram
istället för all synd och skam
som tog vår frid och glädje.

3. Sann tro ej utan kärlek är
och frukten trädet prisar:
den trogne har sin nästa kär,
i handling det bevisar.
Och så blir lagens bud uppfyllt:
varann vi tjänar oförskyllt
som Kristus oss har tjänat.

4. Sann kärlek söker ingen lön,
dock tror vi den tillstundar.
Vi den i ödmjukhet och bön
på Jesu kärlek grundar.
Att vi en riklig lön ska få,
det har vi ju hans löfte på,
men allt av nåd allena.

5. Så står alltsammans i Guds nåd
att salighet vi vinner,
men fast och evigt är hans råd
att den som söker finner.
Hos oss är idel skröplighet,
i Gud är all vår salighet.
Gud vare pris och ära!

Text: Paul Speratus 1523 (39 år) "Es ist das Heil uns kommen her", sv. övers. Olaus Petri (?) 1536, bearb. A.H. 9/5 2015
Musik: Medeltida processionssång/Nürnberg 1524

Adventskalender 2025 lucka 7: Gud vare lovad

Jul- och påskvänner!

Idag spelar jag på högmässa i Njutångers kyrka klockan 11. Denna fina, 500-åriga nattvardspsalm sjunger vi inte så, men den är alldeles underbar. Jag spelade den första gången på en högmässa i Lund, och upptäckte då hur fin även melodin var och är. Borde sjungas mycket oftare. Vi passar på och lär oss den nu idag, tycker jag!

1. Gud vare lovad, som i kraft av ordet
ger oss liv vid nattvardsbordet!
Brödet är Kristi kropp och vinet blodet,
låt oss smaka där din godhet!
Herre, förbarma dej!
Med den kropp din mor Maria bar,
kroppen du för alla offrat har,
med ditt heliga blod,
hjälp oss, Herre, ge oss mod.
Herre, förbarma dej!

2. Offret, för oss utgjutet och utgivet,
i sin död ger världen livet.
Gud kunde inget större åt oss skänka,
det är mer än vi kan tänka.
Herre, förbarma dej!
Vilket djup av kärlek som dej drev,
med ditt blod vår skuld betalad blev!
Vilket under du gjort:
öppen står nu himlens port!
Herre, förbarma dej!

3. Låt oss din nåds välsignelse få äga,
så vi går på dina vägar,
tjänar vår nästa väl i tro och kärlek, 
över nåden ej drar smälek.
Herre, förbarma dej!
Ta ej bort din Ande från oss, Gud,
gör oss trogna mot ditt ord och bud,
ge din arma kristenhet
glädje, liv och enighet.
Herre, förbarma dej!

Text: Martlin Luther 1524 (41 år), sv övers. A.H.

Musik: Tysk medeltida / Wittenberg 1524

Adventskalender 2025 lucka 6: Nu får din tjänare i frid

Jul- och påskvänner!

Här kommer den - en kyndelsmässopsalm på Fyrtiondedag Jul men också en kvällspsalm att avsluta varje dag med (som i Tidegärden):

Ursprunglig koralform:


1. Nu får din tjänare i frid
från världen fara,
för att hos dej till evig tid
lycklig vara,
som ditt ord har lovat mej
- min död en sömn har blivit.

2. Guds ende Son, min Frälsare
jag nu har skådat.
Att jag min Herre skulle se
Gud mej bådat.
Han det rätta livet är
och nåden mitt i nöden.

3. Se, alla människor kan få
hos honom frälsning.
Och ut i världen skall nu gå
fridens hälsning
genom Herrens eget ord
som kallar till Guds rike.

4. Sitt ljus bland folken han allt mer
nu låter skina.
Sin frid och härlighet han ger
åt de sina.
Han är alltid hos sitt folk,
han är dess fröjd och glädje.

Text: Simeon (Symeon) i templet, Martin Luther 1524 (41 år) "Mit Fried und Freud ich far dahin", Lars Stenbäck 1865, A.H. 1994
Musik: Martin Luther 1524 (jfr J S Bachs Cantata (BWV 125) och Haeffners utjämnade variant från 1820 - Bachs pigga musik bygger faktiskt också ofta på en rätt utjämnad melodi - jfr även Dietrich Buxtehudes orgelstycke och Vallerius´ koralvariant från 1697)

Denna Luther-psalm som bygger på Simeons lovsång ("Nunc dimittis"), som i tidegärden beds/sjungs vid varje aftonbön (completorium) inför sänggåendet, som ju ofta betraktats som en liten dödsberedelse. (Jfr den svenska kvällspsalmens "men om det stilla dödens bud / i denna natt jag hör"). Psalmen översattes till svenska 1572 och fanns med både i Göteborgspsalmboken 1650 (under rubriken "Om döden och domen") och i 1695 års psalmbok (under rubriken "Begravningspsalmer"). 

När Wallin mycket kraftigt bearbetade texten för 1819 års psalmbok, tog han fasta just på psalmens användning som dödsberedelse- och begravningspsalm, men fjärmade sej samtidigt från Simeons lovsång och Luthers tolkning av denna. Inte minst det globala perspektivet, missionsperspektivet, försvann. Jämför den äldre och den yngre svenska texten på Wikisource!

Onekligen tillförde dock Wallin goda uppbyggelsemoment, t.ex. det paulinska "Jesus, Jesus är mitt liv / och döden är min vinning". Ändå har jag valt att gå tillbaka till den äldre versionen och utgå från en bearbetning av Lars Stenbäck som är mycket mildare än Wallins, samt att i inledningsorden knyta an direkt till Simeons uttryck "Nu låter du din tjänare gå hädan, i frid, efter ditt ord". 

Olle Nystedt igen

Jul- och påskvänner!

Jag låter Olle Nystedt fortsätta predika bot och bättring denna adventstid. Inte för att han var någon särskilt Efs-ig präst (hans bakgrund var Missionsförbundet) eller för den delen påfallande luthersk eller bibeltrogen. Men han är intressant som domprost i Göteborg och pastor primarius i Stockholm under 40- och 50-talen, som skarp antinazist också när det inte var comme il faut, och som den ende präst som röstade för ämbetsreformen redan vid kyrkomötet 1957. Han betraktades som en modern präst, i vissa kretsar närmast som liberalteolog (han tillhörde ju Söderbloms beundrare). Men han hade även, liksom Nils Bolander, tagit starka intryck också av professor Ole Hallesby från Norge, och kunde fortfarande predika allvar på ett sätt som nästan verkar ha gått förlorat idag, när den underliggande premissen tycks vara att alla på något sätt ändå blir evigt salig till slut (även Judas). Bedöm själva:

Jesus sa: I Israel fanns många änkor på Elias´ tid, och likväl blev Elias inte sänd till någon av dessa utan allenast till en änka i Sarepta i Sidons land. Och många spetälska fanns i Israel på profeten Elisas tid, och likväl blev ingen av dessa gjord ren, utan allenast Naiman från Syrien.  (Luk. 4:25-27)

Dessa ord retade åhörarna i Nasarets synagoga. Ty med de orden ville ju Jesus säga att det hänt förr, att Gud förbigått sitt eget folk när det inte aktade på hans ord - och så kunde ske än. Det stötte deras självgodhet. Det var för dem självklart att de var Guds rätta folk, de stod Gud närmast. De andra var utanför. Just denna trygga belåtenhet var ett hinder för Gud. Den var som ett pansar som hans ord inte kunde tränga igenom. Och Jesus ville få av dem detta pansar.

Vi såg för ett par dagar sedan att det var det missnöje för vilket inget är till lags som drev bort Jesus ur Nasarets synagoga. Vi kan också säga att det var belåtenheten som drev bort Jesus. Självbelåtenheten är ett av de svåraste hinder som Gud har att övervinna hos oss. Ty självbelåtne kan inte tänka sig annat än att Gud också måste vara belåten med honom. Han vet ju också med sig att han hör till det enda rätta samfundet.

Vi tycker det är förskräckligt att människor kan vara så förblindade av självgodhet. Måtte vi bara se till att vi inte själva hamnar i samma farliga dårskap. Gud står emot de högmodiga, men de ödmjuka ger han nåd.

Vi ska vara både nöjda och missnöjda. Är vi det på det rätta sättet, så betyder det att vägen är öppen för Jesus och hans ord och gärning. Men olyckan är att vi ofta är nöjda och missnöjda på orätt ställe, och det betyder ett hinder för Herren Jesus. Människorna i Nasaret var nöjda med sig själva och missnöjda med Jesus. Därför gick de miste om underverket. Sackeus var missnöjd med sig själv, men nöjde sig med vad Jesus gjorde med honom, och det ledde till det stora underverket.

Det finns ett missnöje som driver Jesus på flykten. Och det finns ett missnöje som Jesus inte kan låta bli att nalkas - en människas missnöje med sig själv. Det finns en belåtenhet so driver bort Jesus. Och det finns en förnöjsamhet som ger Jesus fria händer - och den leder till välsignelse.

Bepröva mig, min Gud, förnim hur jag det menar: 

om världen eller dig i håg och verk jag tjänar. 

Se till om ej ännu på orätt väg jag är, 

och led mig på den väg som till ditt rike bär. 

Adventskalender 2025 lucka 5: O Kriste oss benåda

Jul- och påskvänner!

I fjol fyllde 24-åriga Elisabet Kreuzigers vackra psalm 500 år. Men vi fortsätter väl fira detta församlingssångens reformationsjubileum med psalmer som uppnått ett halvt millennium. Här framförs den nämnda psalmen både modernt och inlevelsefullt på gitarr (kanske framfördes den ungefär så den allra första gången, jfr Stilla natt?):