Pelle - nu är det hög tid att besvara Mats Selanders frågor

När nu Pelle Hörnmark installerats som föreståndare för Pingst FFS, är det hög tid att han och andra samfundsledare och missionsföreståndare - även EFS:s nuvarande och blivande - bekvämar sej att svara på Mats Selanders högaktuella frågor. De är knappast mindre aktuella inom Svenska kyrkan och EFS än inom pingströrelsen. För bakgrunden till dem, se denna text. (Den s.k. Kyrkokampanjen går vidare och lär kunna dyka upp utanför en EFS-kyrka nästa gång). Man kan knappast säga att man blev mycket klokare av att höra Pingst FFS-ledaren i P4 Jönköpings intervju med honom och Selander.
Det får räcka med tigande och överslätande nu. Pelle Hörnmark och andra måste kunna ta en principdiskussion utan att fördenskull lämna ut enskilda församlingsmedlemmar. Att Dagen vägrade ta in Selanders blott alltför aktuella och principiellt hållna debattartikel i höstas, men däremot inför det nya året utnämnde en av dem som regelbundet verkar utföra provocerade aborter till en av Sveriges 100 bästa föredömen under 2008, det tycker jag är rent bedrövligt. Jodå, det var föredömligt att våga prata öppet om saken - tack för det, det borde fler göra! - men mod i ett visst avseende räcker väl inte för att man ska bli en hjälte och förebild? Personen verkar ju försvara - hoppas att artikeln är missvisande - att man också som kristen ibland måste gå in och ha ihjäl foster utan trängande nöd (alltså hot mot moderns liv och dylika verkligt extrema situationer), bara för att föräldrarna och cheferna så önskar och för att kollegerna ska slippa utföra alla dylika avlivningar själva. Det luktar verkligen "jag lydde bara order" lång väg.

Men observera att personens känsla av utsatthet grundar sej i att varken de kristna som ifrågasätter aborterna eller de politiska partierna som ifrågasätter hennes tveksamhet riktigt verkar känna till vad det är som sker "på golvet". Det tror jag är en riktig observation.

Ni vet väl f.ö. om att teknikens framsteg idag i stor skala används för att sortera ut foster med Downs syndrom - och att dessa foster får avlivas även sedan s.k. normala foster fridlysts, d.v.s. sedan halva graviditeten gått? I Danmark sjönk antalet födda med Downs syndrom med ungefär hälften, när tekniken infördes, och jag vill nästan inte veta hur många färre som fötts i Sverige under 2009. Jag tror ingen skulle stå ut med att se dessa ofta mycket sena aborter - som Jan Josefsson sa i Debatt i höstas är många abortbilder så vidriga att de knappt går att tänka sej, mycket mindre visa. Men det som faktiskt händer måste rimligen anses värre än själva bilderna - eller hur? Precis som när det gäller könsstympning, annan misshandel eller krigshandlingar, mot vilka många engagerar sej, ibland också genom att visa osmakliga bilder.

Se även mina blogginlägg Faller Pelle Hörnmark på abortfrågan? och Pelle Hörnmark och Dagen sjunker djupt i abortfrågan. Pelle Hörnmarks version framgår tydligast av Dagens reportage om Mats Selanders m.fl:s demonstration utanför pingstkyrkan i Jönköping och av Dagens (alltför okritiska) intervju med honom inför föreståndarvalet. Observera att jag gillar Pelle Hörnmark och att jag en gång i världen hoppades att han skulle bli utsedd till "pingstledare". Precis som jag hoppades och fortfarande hoppas mycket på Barack Obama - men hur kul är nedanstående uttalanden som också hör till bilden av honom och som tyvärr förstärker intrycket att ett positivt och nödvändigt engagemang för världens kvinnor och fattiga - liksom för Israel - innebär ett kritiklöst bejakande av alla val de gör? Eller ett ständigt urskuldande och försvarande utan förmåga till att säga stopp någonstans?



Men en sak är säker: Obama ska hedras för att han är mer konsekvent än svenska abortförespråkare som talar om "kvinnans rätt till sin kropp" men ändå sätter nån mystisk, fastän flytande, gräns runt vecka 20 och svamlar om "livsduglighet" som någon sorts människovärdeskriterium. I stort sett alla foster som avlivas är ju livsdugliga - det är därför man "måste" avliva dem för att de ska dö. Men att enligt Obama "bara" mindre än 1 procent av aborterna sker enligt angivet schema gör ju knappast saken mindre hemsk (om det är tusentals barn årligen som utsätts för det här bara i USA). Det är ungefär lika konstigt som att säga att eftersom de flesta människor dör en naturlig död, är det inte så farligt om några blir bragta om livet.

Den som "vill" se autentiska bilder på en mindre abort av ett mindre foster (eller uppleva hur man verkligen ändå, närmast i panik, genast vill bort, bort - fort, fort) kan gå in på http://www.abortnej.se/ Eller inte.

För livets skull vänds vanmakten till vrede.
För livets skull ska rätten flöda fram.
För livets skull ska källor utav glädje
ge modet hopp och kraft - för livets skull.

Bli missionare, KG!

Påskvänner!

Det blev verkligen intressant när K-G Larsson tog bladet från munnen i dopfrågan. Nye pingstledaren Pelle Hörnmark konstaterar att K-G inte intar en baptistisk hållning. Och det är ju bra, anser jag. Men Prästen Erik Johansson i Örebro konstaterar att K-G inte intar en evangelisk-luthersk hållning heller. Och det är ju tråkigt om än inte särskilt överraskande.

Vad är K-G i så fall? Snarast karismatisk missionare, skulle jag tro. Dop vaddå spelar roll gummiboll (det bör väl dock utföras minst någon gång i livet) - det viktiga är Anden o.s.v.

Nu förstår jag bättre varför K-G Larsson kunde acceptera att bli föreståndare i pingst. Men lutheraner och pingstvänner är faktiskt överens om att också vattendopet är viktigt. Det märkliga är att dopavdelningen i den ekumeniska psalmboksdelen (lika i Segertoner och Svenska Psalmboken) består av två psalmer - av ärkelutheranerna Neumeister och Kingo!

När jag frestas vill jag svara:
jag är döpt i Jesu namn!
Honom vill jag trogen vara,
vill ej ryckas ur hans famn.
Han från synden ren mig tvagit
och mig till sin egen tagit.
Honom jag, som han mig bjöd,
följa vill i liv och död.

Dopets nåd mig ger i tiden
stöd och fäste för min tro,
skänker hopp att efter striden
i Guds himmel finna ro.
När min blick, mitt hjärta brista
vill jag säga i det sista:
Jag är döpt i Jesu namn,
Fader, tag mig i din famn.

Goddagyxskaft och banalt bamseprat i Radio P4 Jönköping - pingstledaren missade sista tåget

Påskvänner!

Det är inte bara i Svenska kyrkan som risken finns att bearbetningen av svåra frågor om synd och skuld förfaller till banalt bamseprat om att kramas och vara snäll. Lyssna på gårdagens sändning av programmet Lasso i P4 Jönköping, där Mats Selander från MänniskoRätt för Ofödda (MRO) och Pelle Hörnmark, föreståndare för Jönköpings Pingstförsamling, debatterar frågan om församlingens syn på abortfrågan. Programformen är mycket bra - Mats och Pelle får prata ca en kvart med ganska långa, oavbrutna anföranden, där de alltså sympatiskt nog inte faller varandra i talet och där programledaren är återhållsam med att bryta in (hon avbryter Mats en gång, men det upplever jag som motiverat när han är på väg in i en kanske väl lång historisk exposé).

Och jag blir helt förstummad: för Pelle Hörnmark tar inte chansen utan förfaller till tyck-synd-om-oss-retorik!!! Han har ju nu chansen att, vad jag förstår tre dagar efter demonstrationen utanför pingstkyrkan, verkligen på ett genomtänkt sätt motivera sin inställning till aborter, abortörer i församlingen och MRO:s metoder. Men han tar inte chansen!!! Han hänvisar mest till sitt och församlingens goda renommé, och till MRO:s påstådda uthängande av enskilda personer och osmakliga metoder i övrigt (bilder som skrämmer små barn), sin och församlingens (?) "avsmak för MRO som organisation, deras bilder och deras sätt att vara", deras "fanatism". Men han klarar inte av att förklara kontrasten mellan den officiella retoriken kring "livets okränkbarhet" eller "värna livet" och den inofficiella öppenheten för aborter och behovet av att "någon stackare måste utföra dem" (P. Hörnmark i Dagen).

Pelle Hörnmark hade ju nu chansen att diskutera t.ex. nödfallssituationer - även en övertygad kristen och abortmotståndare kan ju i det enskilda fallet anse sej stå inför ett moraliskt dilemma och känna sej tvingad att avliva ett embryo eller foster. Och bör då kunna stå för det och redovisa varför. Liksom den församlingsledare som står bakom missionären eller äldsten och "känner sej trygg med att han utför aborter" (som Mats Selander i programmet påstår att Pelle Hörnmark har sagt, vilket Pelle inte förnekade). Men Hörnmark tar inte chansen!!!

Och att på MRO:s raka frågor bara hänvisa till att de som besöker pingstkyrkan känner sej hyfsat trygga med ledarskapet, vilket Hörnmark avslutar programmet med, kan snart nog leda till att den tryggheten försvinner. Så mycket undanglidande svammel i kontrast till Mats Selanders raka frågor tål nog i längden varken medlemmarna i Jönköpings Pingst eller Pingströrelsens Fria Församlingar i Samverkan (Pingst FFS) som nominerat Hörnmark till riksledare. Det här var slutet för Pelle Hörnmark som Pingst FFS-ledare (redan innan han börjat) och början på en stark diskussion om abortfrågan i hela pingströrelsen. Särskilt om tidningen Dagen slutar att skjuta på budbäraren och vågar erkänna att Mats Selander, i motsats till tidningen själv, vågat ta tag i och avslöja svåra attitydproblem i pingstledningen.

Blir Svenska kyrkan och EFS nästa mål i "kyrkokampanjen"? Vi har visserligen Tomas Seidal. Men hur är det bland övriga medlemmar? Jag skulle sannerligen önska att vi slutade ställa födda och ofödda barn mot varandra. Alla "Världens barn" har varit ofödda. Och jag skulle önska att vi också inom Svenska kyrkan och EFS slutade att (som så ofta) ställa sanning och nåd mot varandra. Jesus var full av både och, och kyrkan är eller borde vara en enda gigantisk sannings- och försoningskommission. Men ingen försoning utan sanning - sanning "om synd, rättfärdighet och dom". Både i miljö- och klimatfrågan (som Svenska kyrkan förtjänstfullt lyfter fram just nu) och i abortfrågan (som SvK inte precis lyfter fram lika allsidigt). Som båda gäller vår attityd mot kommande generationer och som handlar om såväl orättfärdiga strukturer som enskildas ansvar.

Herre förbarma dig över oss.
Kristus, förbarma dig över oss.
Herre, förbarma dig över oss.

Ska man polisanmälas för att 15-åringar får se hur en abort går till?

Påskvänner!

Jag tror jag dör... nä men nästan. Det kan inte vara sant! Den finländske prästen Halvar Sandell, som alls inte tvingat men låtit de konfirmander som ville få se en abortfilm från MänniskoRätt för Oföddas hemsida (på sin laptop), har nu polisanmälts av en beskäftig förälder och politiker.

Nåja, polisanmäld kan ju vem som helst bli - av kreti och pleti. Men Sandell blir, hör och häpna, verkligen föremål för en förundersökning!!!

OBS - nu handlar det alltså inte längre vad som är lämpligt att 5-åringar ska få se - nu handlar det om vad vi måste skydda 14-15-åringar ifrån! Sådana som får eller alldeles snart får se vilka vuxenfilmer som helst och som förmodligen - många av dem - redan sett mer blod och våld än deras föräldrar någonsin kan föreställa sej. Och det handlade inte om en påtvungen visning på storbildskärm, det handlade om att konfirmandprästen visade filmen för några intresserade ungdomar på sin bärbara dator!

Intresserade 14-15-åringar - som åtminstone i Sverige får göra abort utan sina föräldrars vetskap - ska alltså skyddas från att se hur en (åtminstone i Sverige) laglig abort går till! Det ska vara lagligt att utföra en relativt sen abort på en person i denna ålder men olagligt att visa hur denna abort kan gå till? Det blir ju ännu mer absurt om man tänker på att aborter ofta framställs som ett relativt okomplicerat ingrepp som ingen ska behöva känna skuld över (varken förälder eller läkare), ungefär som när man opererar bort en cellklump vilken som helst. Hur kan det i så fall vara så farligt att visa?

För att återgå till förra blogginlägget: Jag erkänner gärna, liksom Mats Selander och Stefan Gustavsson gjort, att pingstkyrkan i Jönköping gör ett fint arbete för oplanerat gravida mödrar genom t.ex. Singoalla-arbetet. Liksom att Pelle Hörnmark den 16 december i fjol tog upp abortfrågan på ett vad jag kan förstå gott och riktigt sätt. Men det hjälps inte, Mats Selander har rätt i att attityden blir på alltför försiktig om församlingens mottagning (enligt Jönköpings-Posten) "är öppen för alla ensamstående kvinnor som beslutat sig för att gå vidare i sin graviditet", medan "de som står i bryderi och som ser abort som ett alternativ hänvisas till andra stödgivare, exempelvis den offentligt drivna kvinnohälsan eller kyrkornas själavård.”

Men ett sådant här stödarbete måste väl i all sin dar också få innebära att man försöker påverka "dem som står i bryderi" och inte bara hänvisar dem vidare? Det kan väl inte bara handla om att stödja dem som redan gjort ett val, det måste väl också handla om att påverka själva valet? Och där - jag kommer inte ifrån det - har MRO:s bildvisningar på fysiska och virtuella torg en roll att spela, i kombination med "Livlinor" och "Singoallor".

Jag kommer inte ifrån det, även om man absolut kan och bör diskutera hur och i vilka sammanhang dessa förfärliga men alldeles ofrånkomligt väckande bilder bäst ska presenteras.

Jag vill också säga att jag inte alls vet vilken lagstiftning MRO och Mats Selander vill ha; själv vill jag INTE ha ett generellt abortförbud á la Nicaragua utan är öppen för viss konsekvensetisk diskussion. Men oavsett lagstiftning måste attitydarbetet gå ut på att få ner aborttalen, inte bara "de ofrivilliga graviditeterna" (då öppnar man ju för abort som ett av sätten att reducera dessa). Med hjälp av BÅDE information om vad en abort är (om än den skulle kallas skräckpropaganda) och stöd och hjälp av alla de slag (även ekonomisk). Låt oss lära av Norge! (Där märkligt nog inte som i Danmark och Sverige nästan 100% av alla som ser att deras foster har Downs syndrom också låter avliva det - där alltså många norskor gör en "Sarah Palin").

Ära vare dej, o Gud, som är stor,
att du kommer hit som vår lille bror!
Ja, du kommer hit, du vill vara här,
så blir du ett barn som Maria bär.

Pelle Hörnmark och Dagen sjunker djupt i abortfrågan

Påskvänner!

Nu är det kris! Jag som t.o.m. i vissa sammanhang har försvarat dagens abortlagstiftning av pragmatiska skäl (den ger ju möjlighet till närmast obegränsat förebyggande arbete inklusive stark opinionsbildning mot abort utan att fördenskull tvinga t.ex. en våldtagen kvinna att föda), jag ser nu tydligt hur den attitydförändring som abortlagen tyvärr fört med sej tagit sej in också i våra kyrkor och samfund. (Frågan är hur det är i EFS?).

Dagens nätredaktör Emanuel Karlsten valde igår att lägga fokus på att angripa Mats Selander och MänniskoRätt för Ofödda (MRO) som visat bilder på dödade foster utanför pingstkyrkan i Jönköping, där även söndagsskolbarn kunde se dem. Och visst, man kan och bör förvisso diskutera metoden, men inte utan att också och framför allt diskutera det bilderna föreställer!

Dagens debattredaktör Thomas Österberg hakar på i dagens Dagen och påstår att MRO använt fel metod för viktig sak. Han visar visserligen större sympati än Karlsten för MRO:s sak, ingen tvekan om det (han står ju för "livets okränkbarhet" vad som nu menas med det). Men han lägger liksom Karlsten större fokus på metoden än på aborterna, kritiserar MRO mer än abortläkaren i Jönköpings pingstförsamling.

Österberg kallar MRO:s undersökning för "häxjakt" (trots att Mats Selander vad jag vet inte velat bränna någon på bål). Vad Österberg kallar den storskaliga diagnosticering och avlivning av foster med Downs syndrom - ofta efter 18:e graviditetsveckan - som infördes i Sverige 1 januari 2008 och som i Danmark lett till en halvering av antalet födda barn med Downs syndrom, det framgår inte. (Mongojakt?).

Pelle Hörnmark, föreståndaren i denna pingstförsamling och föreslagen ledare för hela pingströrelsens "Fria församlingar i samverkan" (Pingst FFS), har enligt Dagen "svårt att förstå syftet med aktionen, och han kallar MRO en extrem organisation som tar till förkastliga metoder. ´Det har varit nästintill telefonterror och förföljelse av enskilda. De som är utpekade av MRO upplever det som hotfullt´", säger den lokale (och tilltänkte riks-)pingstledaren. Men läser man MRO:s öppna brev till pingstförsamlingen i Jönköping med dess redovisning av ett års kontakter med församlingen får man absolut ingen bild av telefonterror eller förföljelse. (Även om den utpekade församlingsäldsten nu till slut - är det nytt? - sägs arbeta med "dispens från aborter", däremot inte hennes man som enligt det öppna brevet erkänner att han håller på med sådant). Det handlar om relevanta frågor som borde ha besvarats med all tydlighet från första början, inte smusslats med eller sablats ner i över ett års tid. Förtroendekris är bara förnamnet.

Framför allt säger Pelle Hörnmark så här (enligt Dagen): Det här bygger på politiska beslut och det är ett antal stackare som måste utföra aborterna, vilket jag inte tror att de gör med någon större glädje.

Nån som liksom jag tycker att det luktar "jag-lydde-bara-order" lång väg? Det finns inte en enda människa i Sveriges land som "måste" utföra någon abort. Det finns reella nödfall där det behövs specialistkunskap om hur man utför en provocerad abort - ja! - men dit hör inte rutinmässiga aborter för att inte förlora jobbet som gynekolog eller barnmorska.

Pingstledaren fortsätter: Vi som församling kan då välja att antingen föra en dialog och vara ett stöd för de som kämpar med de här frågorna, eller så tar man avstånd. Då tror vi att det mest kärleksfulla är dialogen.

Men det betyder alltså - om jag tolkar pingstledaren rätt - att man i pingst Jönköping och i församlingar (och EFS-föreningar) runt om i vårt land har människor som regelbundet utför aborter allt efter önskemål (inom abortlagens gränser givetvis) utan att någonsin ställas till svars för det av församlingsledning eller medkristna? Utan att någon tar avstånd???!!! Lite lagom dialog bara, alltså. SNACKA om att sövas in på rutinens brant! Vägrar dom aldrig själva och slår larm till media? Skulle de ta livet av ett 20 veckors foster med Downs syndrom också, bara för att lagen tillåter det och läkarreglementet påbjuder det om mamman så önskar? (Anar ni hur vidrig en så sen abort är också rent visuellt/känslomässigt, oavsett hur vi ställer oss till principfrågan om livets och människovärdets början?).

Till den som slår larm (Mats Selander) skriver Hörnmark: Förmodligen har vi i i sakfrågan, om de ofödda barnens rätt, ganska lika uppfattning. Däremot förvånas jag över den brist på kärlek och ödmjukhet som du visar i brevet. För mig luktar det fariseism och religiositet lång väg. Sanning utan kärlek har som bekant ett skrällande läte.

Men vad vet Hörnmark om Selanders kärlek eller brist på kärlek? (Det går ju alltid att tillvita allvarliga kritiker kärlekslöshet - Hörnmark låter inte så himla kärleksfull själv, tycker jag). Jag är faktiskt chockad över både aktuell abortpraxis och över hur Hörnmark och Jönköpings pingst - och Dagen! - kan vara så flata i den här frågan!

Det betyder inte att jag upprörs mindre över att födda barn far illa. Det är bara det att där vet jag att alla goda krafter samverkar (nu inför Världens barn-insamlingen t.ex.). Det chockerande med de framprovocerade aborterna är ju att även människor jag sett upp till verkar ta det med sådan ro, åtminstone jämfört med den upprördhet man visar över att Mats Selander och MRO offentliggör vad det är frågan om. (Evangeliska Frikyrkans ordförande, Stefan Svärd, som en gång doktorerade på svensk abortlagstiftning, visar däremot betydligt större förståelse för kampanjen).

Och det betyder inte att jag frånsäger mej mitt medansvar för att det kunnat bli så här. Men nu lovar jag åtminstone en sak: jag lovar att kämpa inom mitt parti (fp) för att ingen tonåring i Sverige ska behöva tro sej tvungen att göra abort av ekonomiska skäl. Det är mer än skamligt för ett välfärdssamhälle som vårt. Det är skamligt att enda försörjning som erbjuds är föräldraförsäkring (som kräver att man har ett arbete) eller socialbidrag. (Vårdnadsbidraget bidde en tumme och finns inte i alla kommuner). Kunde Norge få ner abortsiffrorna med ett tydligare stöd till oplanerat gravida så kan vi i Sverige.

Och jag lovar att kämpa för att EFS ska föra upp den här frågan högre på dagordningen. (Det behöver inte - lika lite som i äktenskapsfrågan - handla om att i första hand kämpa för en förändrad lagstiftning. Vi bör prioritera förändrade attityder bland dem som faktiskt har ett val).

Ge oss mod att verkligt lyda
sanningen som inget skyler,
ge oss nåd att verkligt äga
din frid, o vår Gud, ja allas Gud.

Faller Pelle Hörnmark på abortfrågan?

Påskvänner!

Ju mer jag begrundar MRO:s (MänniskoRätt för Oföddas) öppna brev till pingstförsamlingen i Jönköping och föreståndaren Pelle Hörnmarks beskrivning av MRO:s undersökande och opinionsbildande arbete, desto mer undrar jag om Pelle Hörnmark någonsin kommer att kunna bli den ledare för pingströrelsen som många (däribland jag själv) hoppats och som han redan blivit nominerad till.

Nu hänger allt på sanningsfrågan: HAR de personer i Jönköpings pingstförsamling som MRO pekat ut sysslat med det som tillvitas dem - utan att konfronteras av församlingsledningen - eller inte? Pelle Hörnmark kan sägas ha satt sin heder som pingstledare i pant på att de är oskyldiga. Men det är nog inte bara Ulf Ekman som börjar tvivla på det. Och är inte MRO:s frågor till församlingsmedlemmarna relevanta, oavsett vad vi tycker om själva bildvisningen? Är det rimligt att uppleva och beskriva dessa svåra men relevanta frågor som "telefonterror"?

Relevanta också för EFS idag? Jag tror det. MRO har definitivt lyft en också i våra sammanhang klart nedtystad eller relativiserad fråga. Därmed inte sagt att vissa oftare belysta frågor - t.ex. många gravida kvinnors utsatta situation - inte också är mycket viktiga.

PS. Jodå, också en kristen läkare måste förstås kunna utföra en verklig nödfallsabort, t.ex. om moderns liv är i fara, såväl här hemma som i t.ex. Afrika. Men han/hon kan knappast delta i den rutinmässiga om-så-önskas-abortverksamheten som så påtagligt dominerar i vårt land. Eller i de selektiva "bort-med-barn-med-Downs-syndrom-aborter" som idag erbjuds även efter vecka 18. DS.

Barnet, blomman, vinden,
hand som smeker kinden,
lika nära finns du
fast vi dig ej ser.

Du ur nöd och plågor
ser på oss och frågar:
mänska, vill du vara
med mej också där?

Ja, jag vill! Där du är
finns det ljus och mening,
där är varje mänska
älskad och förstådd.

Smålands Jerusalem-föreståndare blir ny pingstledare?

Påskvänner!

Ja, pingstvänner är vi väl också, men det finns ju redan ett samfund som även officiellt kallar sej så [rättare sagt kallar det sej pingströrelsen eller bara "pingst" (korrigerande anm. efter kommentar från bloggläsaren Simon, se nedan)]. Och det har ju på sistone även officiellt börjat utse samfundsledare. Tidigare var det ju Filadelfiaförsamlingens i Stockholm föreståndare - särskilt Lewi Pethrus på sin tid - som inofficiellt betraktades som samfundets företrädare (i varje fall som primus inter pares, främst bland likar), och den förre filadelfialedaren blev ju även formellt utsedd till detta. Men det är kanske för mycket begärt att en missionare (Niklas Piensoho) inte bara ska kallas till föreståndare för Stockholm-Filadelfia utan också betraktas som och rent av utnämnas till ledare för hela pingströrelsen.

Nu är det istället en generationskamrat till honom, Pelle Hörnmark i Smålands Jerusalem, som föreslås bli ledare för Pingst ffs (fria församlingar i samverkan, som det heter). En skön kille, så långt jag sett och hört av honom. Via media - har aldrig träffat honom lajv. Det här kan bli bra, tror jag. Valberedningens förslag kommer alldeles säkert att godtas.

Sten-Gunnar Hedin i all ära, det är en hedersman, men hans gästspel i TV-soffor och debattredaktioner har ofta haft en påtagligt defensiv karaktär och slitit ganska hårt. Han har ridit ut stormarna rätt väl efter omständigheterna, men jag hoppas att Pelle Hörnmark kan få framträda i mer positivt offensiva sammanhang. Och bevara sin genuint sympatiska framtoning även när han angrips, både externt och internt (pingst ffs ses ju inte positivt av alla pingstvänner, vilket Hedin minsann fick veta av - många ogillar samfundstanken).

F.ö.: det är ju faktiskt skönt att den blivande samfundsledaren, om man nu får kalla en pingstledare så, inte heter nånting med Anders ;o)

Guds Ande kom från himlen ner,
halleluja, halleluja.
Hans under mitt ibland oss sker,
halleluja, halleluja.