Ärkebiskop de jure Martin Modéus vs ärkebiskop de facto Stefan Gustavsson

Påskvänner!

Jag kan inte komma ifrån intrycket att ärkebiskop de facto Stefan Gustavsson rent sakligt har så mycket mer att komma med än ärkebiskop de jure Martin Modéus när det gäller vem som får vara medlem i Svenska kyrkan. 

Det hade naturligtvis varit förödande för den (än så länge) hyllade de jure-ärkebiskopen om fler journalister (än Sofia Lilly Jönsson, typ) varit tillräckligt pålästa för att ställa impertinenta frågor om medlemskap i samband med vår vän "Murres" ambitioner att bli partiledare för ett parti som oblygt vill avkraga (bland många, många andra) ärkebiskop em Gunnar Weman, biskop em Hans Stiglund, kh Åke Lundgren i Burträsk-Lövånger, km Evelina Bohlin i Dellenbygdens pastorat samt mina två tidigare kyrkoherdar Pär Stenberg och Mia-Marie Stigsdotter Kjellgren.

Glad påsk!

Glad Påsk, kära påskvänner!

Kristus är uppstånden!

Ja, han är verkligen uppstånden!

I år firar jag min dopdag på en påskdag! Visst passar det bra?

Det är också en stor glädje att få hänvisa till vad Luleås stiftschef Hans Stiglund skriver tillsammans med Chrys Caragounis och Tuve Skånberg i dagens Aftonblad (!). Jättebra, Hans m.fl.! Verkliga biskopsord faktiskt.

Som sagt: Glad Påsk!

Halleluja!Halleluja!
Jubla nu på alla vis,
sjung för Gud en glad ny visa,
sjung en hymn till Herrens pris.
Han som på ett kors som offer
för all världens synder dog,
Jesus, härlighetens Herre,
upp från dödens mörker stod.

Långfredagsgudstjänst från Lule domkyrka

Påskvänner!

Vi behöver inte vara negativa till Svenska kyrkan för att vi skarpt kritiserar dess ledning (biskopsmöte och framför allt kyrkomöte). Ifall någon nu tolkade EFS:s missionsföreståndare så. Det går utmärkt väl att vara positiv till Svenska kyrkan, dess bekännelse och (på många håll) gudstjänstfirande, utan att knappa in det allra minsta på den kritik dess genompolitiserade styre och många populistiska präster så väl förtjänar.

Som gammal lulestiftare är det en glädje att få länka till långfredagsgudstjänsten i Luleå domkyrka. Kyrkokören, dirigenten och organisten är riktiga pärlor. Hans Stiglund är en sympatisk person och hör till de stiftschefer man i det längsta ville tro och tänka gott om. I rätt omgivning kan han fortfarande vara riktigt, riktigt bra - t.ex. vid EFS årskonferenser i Pite, Ume eller Skellefte eller vid en långfredagshögmässa i domkyrkan.

Men det känns inte alltid som om han står upp för kyrkans bekännelse i mer "världsliga" forum och när andra i kyrkan lämnar den. Jag har så gärna fel - och hade hoppats att det senaste kyrkomötesbeslutet skulle få det att "brista" för honom och andra biskopar. Tyvärr känns det som om de alla beträtt anpassningens väg. Men jag har som sagt gärna fel.

Och långfredagsgudstjänsten var fin, både i text, bild och musik. Se och lyssna gärna!¨

[Samtidigt, vad min anonyme kommentatorskritiker nedan än säger om det, måste jag reservera mej på en punkt: hur mycket jag än gläds över det bibliska evangelium som Stiglund till mycket stor del överräcker (särskilt med hänvisning till vissa bibelord om hur Jesus bar vår synd och skuld) liksom över slutappellen "Låt detta kors bli ett fäste för din tro", kan jag ändå vid en noggrannare genomlyssning inte finna många tydliga allvarsord till verklig väckelse, eller något som på allvar dementerar Verbums stora begravningsmagasin i 40000 ex., som i november 2009 förkunnade "Det finns ingen död som ej bytes i glädje". En sådan dementi hade sannerligen behövts, när man kan nå 100000-tals lyssnare som matats med budskapet både direkt och ff.a. indirekt (inga varningar ju!) i många år. Exemplet rövaren kan ju dessutom verka sövande snarare än tröstande om man inte blir påmind eller undervisad om att rövarna faktiskt var två och att vi inte hör något om att den andre vände sej till Jesus innan han dog. SvPs 455:4 som sjöngs efter predikan jävar ju inte precis heller den nya läran. (Jesus beskrivs f.ö. inte bara som lamm i NT, utan även som lejon). Kalla mej gärna överkritisk, men det här är inget att leka med - antingen finns det en risk att gå förlorad eller också finns det inte. Den på sin tid för hyperevangelism anklagade lulesonen och herrnhutaren Anders Carl Rutström (1721-1772, kh i Hedvig Eleonora 1756-1765) framstår i den "tjuvutgivna" postilla jag har i min ägo som en dundrande väckelsepredikant jämfört med både Stiglund och de flesta andra nutida präster. Tillagt 4/4 22.40].

Du bar ditt kors, o Jesu mild,
då dödens väg du trädde.

Är även Koskinen bland profeterna?

Påskvänner!

Att Carl Axel Aurelius, Hans-Erik Nordin, Esbjörn Hagberg, Ragnar Persenius (min stiftschef), Hans Stiglund och Sven Thidevall visat viss insikt om situationens allvar blev tydligt genom deras olika reservationer till gudstjänstutskottets förslag och genom deras inlägg i gårdagens kyrkomötesdebatt. Att de nu skrivit en gemensam och ytterst allvarlig kommentar till dagens kyrkomötesbeslut är därför inte ägnat att förvåna - men att Lennart Koskinen i Visby, han som liknat de heteronormativa prästerna vid svartrockar och talibaner, valt att ansluta sej till skrivelsen är onekligen en smula märkligt.

Men OK, vem som helst kan väl få kalla fötter redan vid en mycket elementär konsekvensanalys av dagens kyrkomötesbeslut.

Var på tidens tecken vaken,
var vid dess fördärv ej stum.

Hjälp oss att ej kallt
se och tåla allt.

Statstjänstemännen har talat

Påskvänner!

Lydiga statstjänstemän som dom är har kyrkoherdarna i Kyrkans Tidnings undersökning tänkt om på bara två år. Det som 96 procent av kyrkoherdarna, alltså ungefär allihop, trodde på för två år sedan, nämligen att kyrkan kan ha en annan tolkning av begreppet äktenskap än staten, det tror nu bara 52 procent, alltså ungefär hälften.

Det här är ju bara bisarrt. Men jag lägger inte skulden på underhuggarna, utan på deras biskopar, som ju inte säger ett vettigt ord. (Hallå hallå Esbjörn, Ragnar och Hans - vart tog ni vägen???). Så länge biskoparna, med ÄB i spetsen, lät frimodiga i sin definition av ordet äktenskap som reserverat för man och kvinna (fast man i sak redan givit med sej; ett "kyrkbröllop" uppfattades ju även välsignelse av registrerat partnerskap som), så länge svarade underhuggarna frimodigt. När biskoparna, i varje fall enligt ÄB:s version, anpassade sej till staten - för i lördagsintervjun sa ÄB ju uttryckligen att det vore svårt för kyrkan att ha en annan definition av äktenskapet än staten - förstod ju även underhuggarna (eller i varje fall hälften av dem) vad klockan var slagen.

Den här senaste vändningen sker uppenbarligen inte p.g.a. ett nyväckt engagemang för homosexuella (det är i sej bra att kyrkan gör bot för tidigare försyndelser på det området). Utan den sker p.g.a. en knappt fattbar feghet och ett obeskrivligt kappvänderi som inte kommer att sluta förrän...

Förbli hos oss, o Jesus Krist,
för kvällens mörker kom till sist.
Din helga läras klara ljus
låt alltid lysa i ditt hus.

Spännande i kyrka/stat/äktenskapsfrågan

Påskvänner!

Det rör på sej fortfarande i äktenskapsfrågan, inte minst i den moderata riksdagsgruppen. Det här kan bli riktigt, riktigt spännande. Statskyrkoprästen Helle Klein går ut, öppet och ärligt, i Aftonbladet på Martin Luthers födelsedag och säger att det inte får skapas några nya samvetsklausuler. Kyrkan ska behålla vigselrätten och präster/pastorer ska viga, basta! Förre Kalmarprosten Dag Sandahl kommenterar här.

Från biskoparna hör vi inte mycket, annat än från poppisprästerna Koskinen och Lind som länge talat sej varma för både vigselrätt och könsneutrala äktenskap. Wejryd uttalar sej mest i klimatfrågan för närvarande (jodå, den är ännu viktigare, men det ena goda uttalandet behöver inte utesluta det andra goda). Och från Esbjörn Hagberg, Ragnar Persenius och Hans Stiglund (som många EFS-are haft någon slags förtroende för eller förhoppning om) hörs inte ett knyst. Eller har någon annan hört nåt?

En sak är säker: Kyrkovalet 2009 blir intressantare än på mången god dag! Frågan om att skilja kyrkan från staten är fortfarande aktuell (det har uppenbarligen ICKE skett på långa vägar än!!!) och 1 januari 2010 går avtalet om kyrkoavgift via skattsedeln ut. (Vad tror ni händer med medlemsavgifterna/medlemssiffrorna om de skulle måsta betalas via giro?).

En annan viktig sak i stridens hetta: De homo- och bisexuella (m.fl.) är icke våra fiender. Vi bör alla kunna förstå varför många så hett önskat könsneutrala äktenskap som den ultimata bekräftelsen av sina relationer. Vi bör också avstå från alla bittra eller elaka tankar om rfsl - det är inte rfsl utan de politiska partierna som saboterar kyrkans självständighet. Vi bör också fråga oss om inte utfall av Åke Greens typ snarare banat väg för könsneutrala äktenskap än förhindrat dem. Och fråga oss om inte en tydlig men sansad heteronormativitet, öppet artikulerad av fler präster och pastorer, hade kunnat förebygga utfall och utbrott av Åke Greens typ.

(Vad hjälpte det t.ex. att Niklas Piensoho för ett år sedan skrev en stor, välformulerad, sansat heteronormativ artikel i Dagen - när Åke Green redan fått allt medialt ljus på sej? Nån dag senare klagade samme Piensoho i samma tidning på att de enda pingstpastorer svenska folket kände till var Helge Fossmo och - Åke Green).

Vem ska vi gå till Herre,
vi som irrar i mörker?
Ge oss ditt ljus, låt det lysa klart.
Herre, förbarma dej.