Lyssna till Anders Widmarks trios version av Bereden väg för Herran! (Gärna flera gånger, denna jazziga tolkning i Jan Johansson- eller Oscar Peterson-klass vinner på upprepad lyssning).
Igår dog Anders i cancer under pågående turné, dagen efter sin födelsedag. Vi får vara både ledsna - och tacksamma över alla fina inspelningar, inte minst av psalmer, som han lämnade efter sej. R.I.P.
I år handlar adventskalendern om Frans Michaël Franzén (1772-1847) som föddes i Uleåborg (Oulu) i dåvarande svenska landskapet Österbotten i svenska riksdelen Finland eller Österland för 250 år sedan och som blev biskop i Härnösand under C O Rosenius´ studietid på gymnasiet i denna stad, som både då och långt fram i tiden kallades "Norrlands Atén" men som (traditionslöst nog) tyvärr inte fick Norrlands första universitet.
Och i första "luckan" hittar vi givetvis Franzéns mest kända psalm, adventspsalmen "Bereden väg för Herran" från 1812! (Nb: originalet har "som kommer i Herrens namn"!).
Min adventskalender 2019 består av psalmer ur 1819 års psalmbok som fyller 200 i år och som, enligt ett ovanligt förhastat omdöme av C O Rosenius, var "till största delen författad av opånyttfödda lärare och snillen". Den s k wallinska psalmboken, alltså. Efter Johan Olof Wallin, psalmboksredaktören som skrev eller bearbetade över hälften av texterna i "sin" psalmbok, och som till slut blev ärkebiskop av Uppsala.
Men vi börjar förstås med en psalm av Frans Michaël Franzen, uleåborgspojken som till slut blev biskop i Härnösand: Bereden väg för Herran. Här med den svenska melodin från Dala-Boda som alltmer sjungits in i vårt folk (därmed inget ont om den tyska):
Uppsala goss- och flickkör har f ö en egen adventskalender, se trailern nedan. Följ den gärna (jättefint initiativ)! Men vad det än står på klippet ovan är det alltså lucka 1 i min adventskalender :o).
"Först ska det vara ett svart kors på ett hjärta som har sin naturliga färg så att jag själv blir påmind om att tron på den korsfäste gör oss saliga. För man blir uppfylld av det man tror av hjärtat. Om det än är ett svart kors som plågar och ska göra ont, låter det hjärtat behålla sin färg och fördärvar inte naturen. Det betyder att det inte dödar utan håller vid liv. Men hjärtat ska sitta i en vit ros för att visa att tron ger glädje, tröst och frid, men inte sådan frid och glädje som världen ger. Därför ska rosen vara vit och inte röd, för vitt är andarnas och änglarnas färg. Rosen ska stå på ett himmelsblått fält, för denna glädje i anden och tron är början på den kommande himmelska glädjen som visserligen redan har börjat därinne och omfattas av tron men inte är uppenbar än. Runt detta fält ska det vara en gyllene ring som visar att en sådan sällhet i himlen varar för evigt och inte har något slut. Den är också dyrbarare än all glädje och egendom, precis som guld är den ädlaste och värdefullaste metallen. Detta är mitt compendium theologiae (sv. min sammanfattning av teologin). Jag ville visa den för dig i all vänskap och hoppas du uppskattar det. Må vår älskade Herre Kristus vara med din ande nu och i det kommande livet. Amen." (Martin Luther, 1483-1546)
Född 1970 i Umeå. Uppvuxen i Luleå, lumpen i Boden, studerande i Ludvika och Lund. Gymnasielärare (historia o svenska) i bl.a. Storuman, Ovanåker och Bollnäs. Numera (2022) deltidskyrkomusiker och -ungdomsledare. Kristen och socialliberal. Trebarnspappa, pastorsman, iggesundsbo, EFS-are m.m. Det ni!