EFS-styrelsens svar på mina motioner

Påskvänner!

Någon kanske vore intresserad av att läsa EFS-styrelsens svar på mina motioner (och mina motiveringar, som det inte fanns plats för i Budbäraren)? Jag kan inte kommentera detta så grundligt just nu (är på kantorshelg i Mellansel), men vill börja med att tacka för att styrelsen verkligen försökt besvara även en besvärlig EFS-ares motioner (5 av 7 - skönt att det ändå fanns några fler än mina!). Med den teologiska/kyrkliga spännvidd (låter finare än splittring) som finns inom styrelsen - och för den delen inom rörelsen - förstår jag att det inte kan ha varit helt lätt att skriva ihop sej.

Jag har alltså förståelse för styrelsens svårigheter. Vilket ju inte hindrar att vissa svar gör mej ordentligt besviken. Det är ju t.ex. helt riktigt att motionen C i ämbetsfrågan är "förenklad" på flera vis (annars hade den blivit odrägligt lång), men att klassiskt högkyrkliga - men även många lågkyrkliga inom t.ex. ELM eller de laestadianska Fridsförbunden - vägras prästvigning och i många fall även andra tjänster inom kyrkan förblir väl ändå ett problem? I alla fall för oss som upptäckt hur andra, påfallande mycket mer skrämmande villoläror (om man nu anser s.k. kvinnoprästmotstånd vara en villolära) ganska fritt får spridas inom kyrkan av både manliga och kvinnliga s. k. teologer.

(Kolla bara in framsidan på Verbums begravningsmagasin som nu ska spridas i nya tiotusental: "Det finns ingen död som ej bytes i glädje" - var fick den gode Setterlind det ifrån och var finns den biskopliga översynen?).

Någon kanske undrar om jag känner mej hedrad eller komprometterad av Dag Sandahls ("Bloggardags") beröm. Svar: jag känner mej, som enkel lekman, ytterst hedrad och hoppas att det inte går mej alldeles åt huvudet. Säga vad man vill om Sandahl, men någon fegis eller dummerjöns är han inte. Dessutom hedrar det honom själv att han är så generös med berömmet, trots att jag genom åren yttrat ganska besk kritik av somliga högkyrkliga och/eller sandahlska ståndpunkter, med början i ett orimligt långt genmäle på (den f.ö. alldeles utmärkta) boken Sann myt som jag skickade till Dagen 1990 - refuserat så klart men, tror jag, vidarebefordrat till den stackars Dag. Och trots att jag genom åren fått en del lika beska och, som jag ibland upplevt det, smådryga - men otvivelaktigt nyttiga - uppmaningar att "läsa på". Vilket jag efter ringa förmåga sökt göra (Dags återkommande boktips C A Hesslers "Statskyrkodebatten" förtjänar verkligen att läsas av alla, inklusive EFS-are).

Nu har alltså Dag i sedvanligt provokativ/stimulerande stil (stryk det som ej önskas) skrivit om den s.k. "lågkyrkligheten", dit väl EFS fortfarande får räknas. Kommentarerna rekommenderas till studium (själv har jag inte skrivit någon). Nog är det absolut värt att reflektera över, även om jag inte alls begriper varför t.ex. S:ta Clara verkar sticka Dag i ögonen med sin "längtansgemenskap". Inbjuds inte alla i omnejden till den och omfattas inte hela staden av dess förböner?

Den evangeliskt-lutherskt svenskkyrkliga solidaritet han efterlyser från EFS:s sida efterlyser ju även jag. Sen får vi väl be om att på ett kristligt sätt kunna uppvisa och motta såväl ömsesidig förståelse som ömsesidig förmaning.

PS. Jag tror att både Agne Nordlander och Anders Sjöberg som biskopskandidater i Växjö resp. Göteborg aviserade att de avsåg att prästviga även kandidater med s.k. högkyrklig ämbetssyn. (Rätta mej om jag har fel). Staffan Grenstedt däremot vet jag inte; i Skara var ju mer den andra Ä-frågan på tapeten. DS.

Välsigna, käre Herre Gud, vår kyrka.
Ja, uppväck den och ge den liv och styrka.
Din lära alltid i den ren bevara,
föröka dina trogna vittnens skara!
              (Betty Ehrenborg-Posse)


Ge kyrkan kraft att kämpa
när kampens smärta krävs
och aldrig nånsin tiga
när sanningen förkvävs 
               (Per Harling)

Motionera mera!

Kära påskvänner!

Ja, nu när våren kommer är det ju rätt tid att dra på sej joggningsskorna och fara till skogs. Men det är också hög tid att motionera till EFS årskonferens i Halmstad (eller har motionstiden redan gått ut?). För vad jag hör är att inte en enda motion har lämnats in! Och hur kul är det???

En årskonferens utan motioner låter som ett dödstecken! Vad är det här för folkrörelse? Visserligen var det lika illa på folkpartiets länsårsmöte härförleden, men det ursäktades med att det inte var valår i år. Och sånt kan väl inte EFS bry sej om? Varje år är ett valår för oss, tycker jag! Vilka vägval ska vi göra? Vad behöver vi samtala mera om?

Det verkar ju inte precis saknas brännande frågor inom EFS. Alla verkar ju inte precis hålla med EFS:s styrelse om allt heller. Har de som tänker annorlunda tänkt sej att satsa på nån sorts krypskytte/gerillakrig framöver? (Och insinuera att öppen debatt inte tillåts i EFS idag?). Varför inte istället se till att årskonferensen förses med många intressanta motioner, som kanske rentav leder till vissa ändringar i önskad riktning?

Och även styrelsens/missionsföreståndarens "fan club" måste väl ha fräscha idéer inför framtiden? Det kan väl inte vara så illa att de överlåtit allt tänkande och handlande till sin beundrade ledning?