Påskvänner!
Nej, teol dr prof Hamberg, ledamot av Svenska kyrkans läronämnd, har inte "befordrats till härligheten", men däremot lämnat Svenska kyrkan. Och prästämbetet. (Hon begriper tydligen genast, i motsats till vår egen K-G Larsson, att det inte går att behålla det när hon lämnar kyrkan).
Hennes sakskäl är i högsta grad begripliga och beaktansvärda. Även om EFS inte drar samma slutsatser som hon, bör vi åtminstone dela krismedvetandet och känna ansvaret att markera avstånd från den liberalteologi som kolporteras ut från Svenska kyrkan centralt. T.o.m. Kyrkans Tidnings ledarsida markerar ju nu! (Jfr även debattartikeln från Carl Anders Breitholtz, ordf. i Organization for the Persecuted Christians).
Hade EFS stått i lika stark opposition mot kyrkoledningens liberalteologi som Eva Hamberg, borde väl EFS ha varit ett naturligare val för henne än Evangeliska Frikyrkan och Pingst? Vi har ju faktiskt EFS:are - t.ex. Stefan Gustavsson - som lämnat Svenska kyrkan. Men tyvärr verkar vi, liksom Svenska kyrkan, nu gå miste om hennes viktiga röst.
Vilka står kvar? Är vi dom där grodorna som kokas så långsamt att vi inte hoppar ur förrän det är försent? Och ska vi stå kvar ska vi väl åtminstone käfta emot så det hörs? (Tänk förresten att kvinnliga präster som Anna Sophia Bonde och Eva Hamberg är bättre på att kritisera prästvigningsstoppet av klassiskt högkyrkliga än vad osolidariskt lågkyrkliga EFS är!).
Ärkebiskopsvalet på tisdag och alla kyrkans övriga vägval är ett stort, stort böneämne. Som nödlösning kanske Ragnar Persenius (som trots allt skilde ut sej förhållandevis positivt i det svaga startfältet) kan fungera 5 år eller så - men Svenska kyrkan behöver faktiskt en ny reformation.
Reclaim the church! Reformation 2017!
Visar inlägg med etikett K-G Larsson. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett K-G Larsson. Visa alla inlägg
torsdag 10 oktober 2013
lördag 26 november 2011
Domssöndagshelg i EFS Övik
Påskvänner!
Så här i kyrkoårets sista skälvande timmar vill jag gärna ge en ros till Öviks EFS som firade förra helgen med en bibelhelg om Jesus återkomst. Närmaste grannen, nuvarande pingstpastorn och gamle EFS:aren K-G Larsson var huvudtalare, och Viola Grafström ledde lovsången. Bra initiativ en helg som många även i kyrkorna "hoppar över", vad det nu säger om vår tro och vårt hopp. (Vem kan uthärda hans tillkommelses dag?).
Herre Jesus, håll mig redo
till ditt möte varje stund.
Sen må jord och himmel falla,
fast består min sällhets grund.
Så här i kyrkoårets sista skälvande timmar vill jag gärna ge en ros till Öviks EFS som firade förra helgen med en bibelhelg om Jesus återkomst. Närmaste grannen, nuvarande pingstpastorn och gamle EFS:aren K-G Larsson var huvudtalare, och Viola Grafström ledde lovsången. Bra initiativ en helg som många även i kyrkorna "hoppar över", vad det nu säger om vår tro och vårt hopp. (Vem kan uthärda hans tillkommelses dag?).
Herre Jesus, håll mig redo
till ditt möte varje stund.
Sen må jord och himmel falla,
fast består min sällhets grund.
söndag 2 november 2008
Bli missionare, KG!
Påskvänner!
Det blev verkligen intressant när K-G Larsson tog bladet från munnen i dopfrågan. Nye pingstledaren Pelle Hörnmark konstaterar att K-G inte intar en baptistisk hållning. Och det är ju bra, anser jag. Men Prästen Erik Johansson i Örebro konstaterar att K-G inte intar en evangelisk-luthersk hållning heller. Och det är ju tråkigt om än inte särskilt överraskande.
Vad är K-G i så fall? Snarast karismatisk missionare, skulle jag tro. Dop vaddå spelar roll gummiboll (det bör väl dock utföras minst någon gång i livet) - det viktiga är Anden o.s.v.
Nu förstår jag bättre varför K-G Larsson kunde acceptera att bli föreståndare i pingst. Men lutheraner och pingstvänner är faktiskt överens om att också vattendopet är viktigt. Det märkliga är att dopavdelningen i den ekumeniska psalmboksdelen (lika i Segertoner och Svenska Psalmboken) består av två psalmer - av ärkelutheranerna Neumeister och Kingo!
När jag frestas vill jag svara:
jag är döpt i Jesu namn!
Honom vill jag trogen vara,
vill ej ryckas ur hans famn.
Han från synden ren mig tvagit
och mig till sin egen tagit.
Honom jag, som han mig bjöd,
följa vill i liv och död.
Dopets nåd mig ger i tiden
stöd och fäste för min tro,
skänker hopp att efter striden
i Guds himmel finna ro.
När min blick, mitt hjärta brista
vill jag säga i det sista:
Jag är döpt i Jesu namn,
Fader, tag mig i din famn.
Det blev verkligen intressant när K-G Larsson tog bladet från munnen i dopfrågan. Nye pingstledaren Pelle Hörnmark konstaterar att K-G inte intar en baptistisk hållning. Och det är ju bra, anser jag. Men Prästen Erik Johansson i Örebro konstaterar att K-G inte intar en evangelisk-luthersk hållning heller. Och det är ju tråkigt om än inte särskilt överraskande.
Vad är K-G i så fall? Snarast karismatisk missionare, skulle jag tro. Dop vaddå spelar roll gummiboll (det bör väl dock utföras minst någon gång i livet) - det viktiga är Anden o.s.v.
Nu förstår jag bättre varför K-G Larsson kunde acceptera att bli föreståndare i pingst. Men lutheraner och pingstvänner är faktiskt överens om att också vattendopet är viktigt. Det märkliga är att dopavdelningen i den ekumeniska psalmboksdelen (lika i Segertoner och Svenska Psalmboken) består av två psalmer - av ärkelutheranerna Neumeister och Kingo!
När jag frestas vill jag svara:
jag är döpt i Jesu namn!
Honom vill jag trogen vara,
vill ej ryckas ur hans famn.
Han från synden ren mig tvagit
och mig till sin egen tagit.
Honom jag, som han mig bjöd,
följa vill i liv och död.
Dopets nåd mig ger i tiden
stöd och fäste för min tro,
skänker hopp att efter striden
i Guds himmel finna ro.
När min blick, mitt hjärta brista
vill jag säga i det sista:
Jag är döpt i Jesu namn,
Fader, tag mig i din famn.
onsdag 1 oktober 2008
Bloggtexter om K-G får flest kommentarer
Påskvänner!
Det är lite lustigt, men det är tydligen så att mina bloggtexter om K-G Larsson, nu senast om att han börjat som församlingsföreståndare för pingst i Övik, ger överlägset flest kommentarer och rentav skapar små "diskussionsforum" där nya intressanta människor ramlar in och ger sin syn på saken.
Inte mej emot! Välkomna att kommentera mera när andan faller på! (Både om K-G och annat).
Kom snart o Jesus, till oss alla,
och värm oss med din kärleks glöd.
Låt oss ej längre gå så kalla
för egen och för andras nöd.
Det är lite lustigt, men det är tydligen så att mina bloggtexter om K-G Larsson, nu senast om att han börjat som församlingsföreståndare för pingst i Övik, ger överlägset flest kommentarer och rentav skapar små "diskussionsforum" där nya intressanta människor ramlar in och ger sin syn på saken.
Inte mej emot! Välkomna att kommentera mera när andan faller på! (Både om K-G och annat).
Kom snart o Jesus, till oss alla,
och värm oss med din kärleks glöd.
Låt oss ej längre gå så kalla
för egen och för andras nöd.
lördag 20 september 2008
Mellanspel i Mellansel
Påskvänner!
Sitter just nu och har lunchrast en verkligt musikspäckad intensivhelg. Det blir inte så mycket tid över till annat, så blogginlägget blir ovanligt kort.
På resan hit (3 byten!) gick jag en halvtimmespromenad i centrala Övik. Jag passerade bl.a. den berömda pingstkyrkan, där vår broder K-G nu är församlingsföreståndare på deltid. Och jag bad en bön för honom och församlingen. Gud signe dem! Liksom EFS i Övik och övriga kristna.
Tyvärr var pingstkyrkan inte öppen (20.30 ca) eftersom ungdomssamlingen denna kväll var i Elim. Hade annars varit kul att ta en titt. (Det var en kille till som kom och röck i ytterdörren). Men jag återkommer väl någon gång, K-G!
Lågorna är många,
ljuset är ett,
ljuset Jesus Kristus.
Lågorna är många,
ljuset är ett,
vi är ett i honom.
fredag 12 september 2008
Nu har K-G börjat i Övik!
Påskvänner!
Och pingstvänner! Nu har K-G Larsson startat sitt arbete som församlingsföreståndare i Öviks pingstförsamling. Nog tycker jag att det borde ha uppmärksammats lite mer i pressen, men...
Tills vidare är han ju samtidigt EFS-are och anställd av Alingsås EFS-förening (om än inte längre som präst). Undrar hur det blir med den saken nästa år... kan det verkligen fortsätta så här någon längre tid (ideologiskt/praktiskt)?
Om än med viss undran och icke alldeles helhjärtad förtjusning över arrangemanget vill jag dock nu, liksom tidigare, önska K-G Larsson allt gott i sina nya uppgifter.
Tjänsterna är många,
Herren är en,
Herren Jesus Kristus.
Tjänsterna är många,
Herren är en,
vi är ett i honom.
Och pingstvänner! Nu har K-G Larsson startat sitt arbete som församlingsföreståndare i Öviks pingstförsamling. Nog tycker jag att det borde ha uppmärksammats lite mer i pressen, men...
Tills vidare är han ju samtidigt EFS-are och anställd av Alingsås EFS-förening (om än inte längre som präst). Undrar hur det blir med den saken nästa år... kan det verkligen fortsätta så här någon längre tid (ideologiskt/praktiskt)?
Om än med viss undran och icke alldeles helhjärtad förtjusning över arrangemanget vill jag dock nu, liksom tidigare, önska K-G Larsson allt gott i sina nya uppgifter.
Tjänsterna är många,
Herren är en,
Herren Jesus Kristus.
Tjänsterna är många,
Herren är en,
vi är ett i honom.
torsdag 14 augusti 2008
Lämnar Ann Heberlein verkligen Svenska kyrkan?
Påskvänner!
I samband med en krönika i Kyrkans Tidning med vass kritik mot hur Svenska kyrkan (inte) presenterade Jesus på Almedalsveckan och Pridefestivalen säger sej krönikören Ann Heberlein vara på väg att lämna Svenska kyrkan. Det är rätt intressant, eftersom hon värderingsmässigt räknar sej till "den liberala falangen" och i princip bejakar mycket av det Svenska kyrkan idag står för, t.ex. vigsel av homosexuella. Och hon har tydligen ännu inte bestämt sej för om hon verkligen ska underteckna utträdesbiljetten.
Jag har både gått ur kyrkan och in igen. Eva Noréus i Uppsala släppte ut mej och Håkan Holmlund i Umeå släppte in mej. Sympatiskt bådadera, tycker jag. Det goda som ännu finns i Svenska kyrkan är ett skäl att stå kvar. Men det dåliga också, anser jag nuförtiden. Vi kan ju inte lämna Svenska kyrkan i händerna på vilka som helst. Ju. (Hör ni det, Ann Heberlein och K-G Larsson?).
Så engagera er gärna i Svenska kyrkan, gott folk! Gärna via EFS! Lämna inte det sjunkande skeppet utan gör en insats genom tätning och ösning! Och har ni hoppat överbord så kom tillbaka! (Hör du det, K-G?).
Eller är det som Anders Brogren skriver att "bara skeppet ska gå förlorat"? Ja, inte sätter jag automatiskt likhetstecken mellan Kyrkan och Svenska kyrkan. Att lämna Svenska kyrkan är inte samma sak som att lämna Kyrkan och Kristus. Men som sagt, jag har ingen lust att lämna över Svenska kyrkan till några s.k. folkkyrkoteologer modell pastor Jansson, som ser kyrkan som en tom plastpåse lämplig att fylla med vad folket vill ha.
F.ö. vet ni väl att teol. dr. Heberlein skrev sin avhandling om förlåtelse - och behandlade både dess betydelse och dess (ev.) villkor och begränsningar. Bra ämne, tycker jag. Vi behöver alla varandras förlåtelse, likaväl som pastor Jansson behöver det. Och framför allt behöver vi Guds obegränsade förlåtelse. Men det är också bra att Ann Heberlein verkligen klargör, både genom avhandling och utträdeshot, att förlåtelse inte är samma sak som alltings tillåtelse. Man kan kritisera oskick av olika slag utan att bryta mot kärleksbudet.
Ann Heberlein och jag behöver verkligen få höra lag och evangelium i Svenska kyrkan och andra kyrkor - budskapet om synd och nåd. Just för att vi är syndare behöver vi väckas till liv och hållas vid liv av Guds ord.
O Jesus, din förtjänst det är
att kyrkan ej går under,
att vi får hämta styrka där
och tröst i svåra stunder.
Trots all vår synd och stora brist
har du, o Herre Jesus Krist,
ej tagit från oss ljuset,
ej reglat fadershuset.
I samband med en krönika i Kyrkans Tidning med vass kritik mot hur Svenska kyrkan (inte) presenterade Jesus på Almedalsveckan och Pridefestivalen säger sej krönikören Ann Heberlein vara på väg att lämna Svenska kyrkan. Det är rätt intressant, eftersom hon värderingsmässigt räknar sej till "den liberala falangen" och i princip bejakar mycket av det Svenska kyrkan idag står för, t.ex. vigsel av homosexuella. Och hon har tydligen ännu inte bestämt sej för om hon verkligen ska underteckna utträdesbiljetten.
Jag har både gått ur kyrkan och in igen. Eva Noréus i Uppsala släppte ut mej och Håkan Holmlund i Umeå släppte in mej. Sympatiskt bådadera, tycker jag. Det goda som ännu finns i Svenska kyrkan är ett skäl att stå kvar. Men det dåliga också, anser jag nuförtiden. Vi kan ju inte lämna Svenska kyrkan i händerna på vilka som helst. Ju. (Hör ni det, Ann Heberlein och K-G Larsson?).
Så engagera er gärna i Svenska kyrkan, gott folk! Gärna via EFS! Lämna inte det sjunkande skeppet utan gör en insats genom tätning och ösning! Och har ni hoppat överbord så kom tillbaka! (Hör du det, K-G?).
Eller är det som Anders Brogren skriver att "bara skeppet ska gå förlorat"? Ja, inte sätter jag automatiskt likhetstecken mellan Kyrkan och Svenska kyrkan. Att lämna Svenska kyrkan är inte samma sak som att lämna Kyrkan och Kristus. Men som sagt, jag har ingen lust att lämna över Svenska kyrkan till några s.k. folkkyrkoteologer modell pastor Jansson, som ser kyrkan som en tom plastpåse lämplig att fylla med vad folket vill ha.
F.ö. vet ni väl att teol. dr. Heberlein skrev sin avhandling om förlåtelse - och behandlade både dess betydelse och dess (ev.) villkor och begränsningar. Bra ämne, tycker jag. Vi behöver alla varandras förlåtelse, likaväl som pastor Jansson behöver det. Och framför allt behöver vi Guds obegränsade förlåtelse. Men det är också bra att Ann Heberlein verkligen klargör, både genom avhandling och utträdeshot, att förlåtelse inte är samma sak som alltings tillåtelse. Man kan kritisera oskick av olika slag utan att bryta mot kärleksbudet.
Ann Heberlein och jag behöver verkligen få höra lag och evangelium i Svenska kyrkan och andra kyrkor - budskapet om synd och nåd. Just för att vi är syndare behöver vi väckas till liv och hållas vid liv av Guds ord.
O Jesus, din förtjänst det är
att kyrkan ej går under,
att vi får hämta styrka där
och tröst i svåra stunder.
Trots all vår synd och stora brist
har du, o Herre Jesus Krist,
ej tagit från oss ljuset,
ej reglat fadershuset.
Om att pröva allt och behålla det goda
Påskvänner!
Jag rekommenderade häromveckan hittillsvarande EFS-pastorn K-G Larssons sommarblogg på Dagen. Utan att hålla med honom i allt tyckte jag att den var intressant och välskriven. (Utmärkt initiativ med dessa sommarbloggar, Dagen - nästan som sommarpratsinstitutionen i radio. Jag rekommenderar även en prenumeration på denna fina tidning med dess fina chefredaktör, EFS-aren Elisabeth Sandlund).
Nu måste jag faktiskt erkänna att jag även fascineras av Linda Berglings sommarblogg. Hon ger ett historiskt perspektiv på sin verksamhet och bloggen innehåller många goda lärdomar. T.ex. om att pröva allt och behålla det goda - vilket ju även gäller hennes egen blogg och hennes egen verksamhet på Arken i Kungsängen. Men Gud och Linda förlåte mej - jag blev alldeles vansinnigt fnissig åt hennes bloggtextrubrik "Är det bibliskt att slå människor under förbönen?" Nog är det märkliga tider vi lever i när den frågan alls ska behöva ställas! Den besvarar sej själv på något sätt, tycker jag ;o).
När jag hörde henne här i bollnästrakten i påskas tyckte jag nog att förbönen var väl mycket riktad till typ cancern: ungefär "vi befaller dej, cancer, att vika i JESU namn" och reagerade ganska negativt på det (det lät mest som exorcism vilket förvisso kan ha sitt berättigande men kanske inte för jämnan - "jag befaller dej feber att gå ner"?).
I rättvisans namn måste jag säga att jag inte hörde så mycket av efterföljande predikan - den var också mest självbiografisk så långt jag hörde den men blev kanske mer jesus- och påskcentrerad efterhand. Den tidning hon gratiserbjöd (helande löv nånting) hade en typiskt överdriven tungotalsundervisning där det nästan verkade som att man kunde skaffa sej tungotal genom att följa tidningens manual. Men men...
I vilket fall: intressanta och mestadels goda reflexioner tycker jag att hon haft den här veckan - senaste inlägget mycket aktuellt med tanke på den arme Bentley i Lakeland. Gud kan verkligen använda vem som helst ("jag ber för sjuka och de blir friska ändå" som nån ödmjukt sa ;), men det finns också ett stort allvar i detta med tjänst och efterföljelse. Många falska profeter ska ju uppträda i Jesus namn och förvilla många. Många Herrens tjänare bygger på rätt grund men med hö och strå i stället för guld och ädla stenar - då ska verket brinna ner, men under över alla under: "själv ska han(hon) dock bli frälst, om än såsom genom eld." Och som Jesus sa: "Gläds inte över att andarna är er underdåniga utan gläds över att era namn är skrivna i himmelen." (Om de nu är det).
Tag mej då, Herre, upp till ditt barn,
lös mej från alla frestarens garn.
Lär mej att leva, leva för dej,
glad i din kärlek, offrande mej.
Jag rekommenderade häromveckan hittillsvarande EFS-pastorn K-G Larssons sommarblogg på Dagen. Utan att hålla med honom i allt tyckte jag att den var intressant och välskriven. (Utmärkt initiativ med dessa sommarbloggar, Dagen - nästan som sommarpratsinstitutionen i radio. Jag rekommenderar även en prenumeration på denna fina tidning med dess fina chefredaktör, EFS-aren Elisabeth Sandlund).
Nu måste jag faktiskt erkänna att jag även fascineras av Linda Berglings sommarblogg. Hon ger ett historiskt perspektiv på sin verksamhet och bloggen innehåller många goda lärdomar. T.ex. om att pröva allt och behålla det goda - vilket ju även gäller hennes egen blogg och hennes egen verksamhet på Arken i Kungsängen. Men Gud och Linda förlåte mej - jag blev alldeles vansinnigt fnissig åt hennes bloggtextrubrik "Är det bibliskt att slå människor under förbönen?" Nog är det märkliga tider vi lever i när den frågan alls ska behöva ställas! Den besvarar sej själv på något sätt, tycker jag ;o).
När jag hörde henne här i bollnästrakten i påskas tyckte jag nog att förbönen var väl mycket riktad till typ cancern: ungefär "vi befaller dej, cancer, att vika i JESU namn" och reagerade ganska negativt på det (det lät mest som exorcism vilket förvisso kan ha sitt berättigande men kanske inte för jämnan - "jag befaller dej feber att gå ner"?).
I rättvisans namn måste jag säga att jag inte hörde så mycket av efterföljande predikan - den var också mest självbiografisk så långt jag hörde den men blev kanske mer jesus- och påskcentrerad efterhand. Den tidning hon gratiserbjöd (helande löv nånting) hade en typiskt överdriven tungotalsundervisning där det nästan verkade som att man kunde skaffa sej tungotal genom att följa tidningens manual. Men men...
I vilket fall: intressanta och mestadels goda reflexioner tycker jag att hon haft den här veckan - senaste inlägget mycket aktuellt med tanke på den arme Bentley i Lakeland. Gud kan verkligen använda vem som helst ("jag ber för sjuka och de blir friska ändå" som nån ödmjukt sa ;), men det finns också ett stort allvar i detta med tjänst och efterföljelse. Många falska profeter ska ju uppträda i Jesus namn och förvilla många. Många Herrens tjänare bygger på rätt grund men med hö och strå i stället för guld och ädla stenar - då ska verket brinna ner, men under över alla under: "själv ska han(hon) dock bli frälst, om än såsom genom eld." Och som Jesus sa: "Gläds inte över att andarna är er underdåniga utan gläds över att era namn är skrivna i himmelen." (Om de nu är det).
Tag mej då, Herre, upp till ditt barn,
lös mej från alla frestarens garn.
Lär mej att leva, leva för dej,
glad i din kärlek, offrande mej.
söndag 3 augusti 2008
K-G Larssons sommarblogg på Dagen
Påskvänner!
Jag har ju en liten ambition att "ligga i framkant" och tipsa om/kommentera EFS-anknutna saker så tidigt som möjligt. Ofta misslyckas jag förstås grovt, mycket beroende på att jag inte har hela överblicken. Inte ens allt här i Hälsingland har jag koll på - skulle naturligtvis ha skrivit om barnlägret på Brogården i Njutånger t.ex. Och ibland är jag bara sen - som t.ex. med länken till Patrullriks i Mjösjöliden. Nä, det är bara att acceptera, det går inte att ersätta EFS:s hemsida och Budis (om jag nu hade trott det ;o). Ni får ta bloggen för vad den är.
Med K-G Larssons sommarblogg på Dagen är det som med Patrullriks i Mjösjöliden - den pågår fortfarande men går mot sin avslutning. Så ni som inte har följt den under veckan har missat... NEJ! Det har ni inte! Det kanske t.o.m. är en fördel att kolla in sommarbloggen nu när (i stort sett) alla inlägg är skrivna. K-G lägger ut texten ganska rejält om sitt förhållande till Svenska kyrkan resp. pingstkyrkan.
Mycket är tankeväckande. Annat är bara dumt - som t.ex. påståendet att vi nu(!) vet att man inte kan lämna Svenska kyrkan och fortfarande vara präst i Svenska kyrkan!!! Vad trodde människan egentligen? Sen har han ju alldeles rätt i att man kan fara ungefär hur bortitok som helst läromässigt (bortsett från ämbets- och dopfrågan då kanske) utan att fördenskull mista kappa och krage.
Nåväl - bloggen har både sitt uppbyggelse- och underhållningsvärde. Jag hajade till inför följande CV: först 33 år uppe i norr (Kiruna kanske), sedan 1 år i Skellefte, några viktiga år i Hortlax, 25 år i Övik och 7 år i Alingsås. Hur gammal är karln egentligen? Sen förstod jag (faktiskt!) att han räknade bl.a. Övik till "norr" - och som bollnäsbo kan jag numera begripa det. (Under min uppväxt i Lule var det stört omöjligt).
Led oss alltmer, o Jesus, i ordet in,
och öppna våra ögon för nåden din.
Det djup av idel kärlek som bor i dig
låt över varje hjärta få gjuta sig.
Jag har ju en liten ambition att "ligga i framkant" och tipsa om/kommentera EFS-anknutna saker så tidigt som möjligt. Ofta misslyckas jag förstås grovt, mycket beroende på att jag inte har hela överblicken. Inte ens allt här i Hälsingland har jag koll på - skulle naturligtvis ha skrivit om barnlägret på Brogården i Njutånger t.ex. Och ibland är jag bara sen - som t.ex. med länken till Patrullriks i Mjösjöliden. Nä, det är bara att acceptera, det går inte att ersätta EFS:s hemsida och Budis (om jag nu hade trott det ;o). Ni får ta bloggen för vad den är.
Med K-G Larssons sommarblogg på Dagen är det som med Patrullriks i Mjösjöliden - den pågår fortfarande men går mot sin avslutning. Så ni som inte har följt den under veckan har missat... NEJ! Det har ni inte! Det kanske t.o.m. är en fördel att kolla in sommarbloggen nu när (i stort sett) alla inlägg är skrivna. K-G lägger ut texten ganska rejält om sitt förhållande till Svenska kyrkan resp. pingstkyrkan.
Mycket är tankeväckande. Annat är bara dumt - som t.ex. påståendet att vi nu(!) vet att man inte kan lämna Svenska kyrkan och fortfarande vara präst i Svenska kyrkan!!! Vad trodde människan egentligen? Sen har han ju alldeles rätt i att man kan fara ungefär hur bortitok som helst läromässigt (bortsett från ämbets- och dopfrågan då kanske) utan att fördenskull mista kappa och krage.
Nåväl - bloggen har både sitt uppbyggelse- och underhållningsvärde. Jag hajade till inför följande CV: först 33 år uppe i norr (Kiruna kanske), sedan 1 år i Skellefte, några viktiga år i Hortlax, 25 år i Övik och 7 år i Alingsås. Hur gammal är karln egentligen? Sen förstod jag (faktiskt!) att han räknade bl.a. Övik till "norr" - och som bollnäsbo kan jag numera begripa det. (Under min uppväxt i Lule var det stört omöjligt).
Led oss alltmer, o Jesus, i ordet in,
och öppna våra ögon för nåden din.
Det djup av idel kärlek som bor i dig
låt över varje hjärta få gjuta sig.
lördag 2 augusti 2008
Kuria till Uppsala?
Påskvänner!
På sin blogg gör Budis´ chefredaktör den 31 juli ett intressant inlägg om behovet av en läronämnd i Svenska kyrkan värd namnet. Under rubriken "Kuria till Uppsala" diskuterar hon bekännelsekyrkor vs bekännarekyrkor, och konstaterar att bekännelsekyrkor (som Svenska kyrkan och romersk-katolska kyrkan) rimligen borde vårda sej om sin bekännelse.
Så sant. Svenska kyrkans läronämnd godkänner dock ungefär vilka läror som helst - det som brukar vålla uppståndelse är om någon döper om sej (hur var det nu med K-G Larsson förresten, varför är det en hemlis om han blivit omdöpt eller ej?) eller, framför allt, om någon har svårt att acceptera ordningen med kvinnliga präster. Övriga avvikelser från den lutherska bekännelsen eller kyrkliga ordningen brukar inte beivras särskilt starkt, och är man biskop eller ärkebiskop får man säga ungefär vad som helst.
Det är som när norska kyrkomötet 1957 karaktäriserade Hamarbiskopen Kristian Schjelderups förnekande av den eviga fördömelsen som "avvikande från bekännelsen men på en punkt som inte var central och därför inte föranledde någon åtgärd". (Han hade angripit Ole Hallesbys radiopredikan 1953 och därmed initierat den s.k. "helvetesstriden"). Visserligen brukar läran om rättfärdiggörelsen framställas som den Centrala lutherska läran, men hur man - liksom i vår kyrka i dag f.ö. - kunde framställa det som att det inte är så centralt vad kyrkan lär om vårt eviga öde, ja, det kommer jag nog aldrig att begripa. ("Sicken petitess?").
Å andra sidan vill vi väl inte tillbaka till den lutherska "ortodoxismens" ständiga makt- och ordstrider för 400 år sedan. Det är onekligen viktigt att omdömesgilla personer sitter i läronämnden/"kurian" - men t.ex. romersk-katolska kyrkans läromedvetenhet innebär ju inte att den sparkar ut tvivlande medlemmar, bara att den har hyfsad koll på vad dess präster lär och förkunnar. Och det skulle Svenska kyrkan också ha haft bättre koll på under 1900-talet. Så hade läget i biskopsmöte och läronämnd varit mindre pinsamt idag. Några har helt enkelt varit för lite vaksamma och trogna mot bekännelsen i ett tidigare skede. (Varför bekännelsen inte har reviderats allt eftersom kyrkan i praktiken antagit nya läror kommer jag aldrig att begripa. Ser man den som ett rent historiskt dokument förlorar den ju all praktiskt relevans. Själv vill jag ha bort läran om påven som antikrist och några tveksamma tolkningar av enskilda bibelverser, men annars är jag nöjd).
Det kan verka hyggligt att vara tolerant mot allt möjligt, men allt man tolererar och släpper fram bland präster på lägre nivå får man också vara beredd att acceptera på högsta nivå (som dominerande lära). Det man inte vill att Svenska kyrkans ledning ska tro, lära och förkunna får man inte tillåta någon präst på lokal nivå att tro, lära och förkunna. För också små frön sprider sej lätt. Den insikten och inställningen har ju Svenska kyrkans ledning faktiskt nått till sist - gentemot motståndare till ordningen med kvinnliga präster...
Med dig vår kyrka väl består
när hon för dig vill strida.
Av dig välsignelse hon får,
ej minst när hon får lida.
Så giv oss kraft i kyrkans famn,
lär oss bekänna rätt ditt namn.
Väck upp vårt folk och kalla
till helig tjänst oss alla.
På sin blogg gör Budis´ chefredaktör den 31 juli ett intressant inlägg om behovet av en läronämnd i Svenska kyrkan värd namnet. Under rubriken "Kuria till Uppsala" diskuterar hon bekännelsekyrkor vs bekännarekyrkor, och konstaterar att bekännelsekyrkor (som Svenska kyrkan och romersk-katolska kyrkan) rimligen borde vårda sej om sin bekännelse.
Så sant. Svenska kyrkans läronämnd godkänner dock ungefär vilka läror som helst - det som brukar vålla uppståndelse är om någon döper om sej (hur var det nu med K-G Larsson förresten, varför är det en hemlis om han blivit omdöpt eller ej?) eller, framför allt, om någon har svårt att acceptera ordningen med kvinnliga präster. Övriga avvikelser från den lutherska bekännelsen eller kyrkliga ordningen brukar inte beivras särskilt starkt, och är man biskop eller ärkebiskop får man säga ungefär vad som helst.
Det är som när norska kyrkomötet 1957 karaktäriserade Hamarbiskopen Kristian Schjelderups förnekande av den eviga fördömelsen som "avvikande från bekännelsen men på en punkt som inte var central och därför inte föranledde någon åtgärd". (Han hade angripit Ole Hallesbys radiopredikan 1953 och därmed initierat den s.k. "helvetesstriden"). Visserligen brukar läran om rättfärdiggörelsen framställas som den Centrala lutherska läran, men hur man - liksom i vår kyrka i dag f.ö. - kunde framställa det som att det inte är så centralt vad kyrkan lär om vårt eviga öde, ja, det kommer jag nog aldrig att begripa. ("Sicken petitess?").
Å andra sidan vill vi väl inte tillbaka till den lutherska "ortodoxismens" ständiga makt- och ordstrider för 400 år sedan. Det är onekligen viktigt att omdömesgilla personer sitter i läronämnden/"kurian" - men t.ex. romersk-katolska kyrkans läromedvetenhet innebär ju inte att den sparkar ut tvivlande medlemmar, bara att den har hyfsad koll på vad dess präster lär och förkunnar. Och det skulle Svenska kyrkan också ha haft bättre koll på under 1900-talet. Så hade läget i biskopsmöte och läronämnd varit mindre pinsamt idag. Några har helt enkelt varit för lite vaksamma och trogna mot bekännelsen i ett tidigare skede. (Varför bekännelsen inte har reviderats allt eftersom kyrkan i praktiken antagit nya läror kommer jag aldrig att begripa. Ser man den som ett rent historiskt dokument förlorar den ju all praktiskt relevans. Själv vill jag ha bort läran om påven som antikrist och några tveksamma tolkningar av enskilda bibelverser, men annars är jag nöjd).
Det kan verka hyggligt att vara tolerant mot allt möjligt, men allt man tolererar och släpper fram bland präster på lägre nivå får man också vara beredd att acceptera på högsta nivå (som dominerande lära). Det man inte vill att Svenska kyrkans ledning ska tro, lära och förkunna får man inte tillåta någon präst på lokal nivå att tro, lära och förkunna. För också små frön sprider sej lätt. Den insikten och inställningen har ju Svenska kyrkans ledning faktiskt nått till sist - gentemot motståndare till ordningen med kvinnliga präster...
Med dig vår kyrka väl består
när hon för dig vill strida.
Av dig välsignelse hon får,
ej minst när hon får lida.
Så giv oss kraft i kyrkans famn,
lär oss bekänna rätt ditt namn.
Väck upp vårt folk och kalla
till helig tjänst oss alla.
torsdag 24 juli 2008
Blir K-G Larsson pingstvän nu?
Påskvänner!
Nog måste man hålla med om att det är rätt besynnerligt - och inte enbart glädjande - att en EFS-pastor fått det stora förtroendet att leda pingstförsamlingen i Övik. Han vill inte svara på frågan om han är "troendedöpt" (en besynnerlig term), men tänker jobba åt pingstarna i Övik på heltid fr.o.m. årsskiftet. Fram till dess delar han sin tid mellan pingst i Övik och EFS i Alingsås.
Nog måste man väl ändå se det som att K-G är på väg till pingströrelsen? Eller kan man verkligen fortsätta vara evangelisk-luthersk i förkunnelse och handling om man är föreståndare för en pingstförsamling? Simon Jonsson i Kustkyrkan är inget bra parallellfall, eftersom det där handlade om två församlingar som gick ihop och skrev in vissa framförhandlade kompromisslösningar i själva konstitutionen. Dessutom har åtminstone jag en del frågetecken inför den församlingens gemensamma dopteologi.
Vad säger missionsföreståndaren och styrelsen om K-G Larssons beslut? Och vad säger EFS i Alingsås? Är höstens upplägg OK p.g.a. att det är en övergångslösning? Eller sätter man ner foten redan nu och ber K-G gå till pingst med hull och hår?
Led oss alltmer, o Jesus, i ordet in
och öppna våra ögon för nåden din.
Nog måste man hålla med om att det är rätt besynnerligt - och inte enbart glädjande - att en EFS-pastor fått det stora förtroendet att leda pingstförsamlingen i Övik. Han vill inte svara på frågan om han är "troendedöpt" (en besynnerlig term), men tänker jobba åt pingstarna i Övik på heltid fr.o.m. årsskiftet. Fram till dess delar han sin tid mellan pingst i Övik och EFS i Alingsås.
Nog måste man väl ändå se det som att K-G är på väg till pingströrelsen? Eller kan man verkligen fortsätta vara evangelisk-luthersk i förkunnelse och handling om man är föreståndare för en pingstförsamling? Simon Jonsson i Kustkyrkan är inget bra parallellfall, eftersom det där handlade om två församlingar som gick ihop och skrev in vissa framförhandlade kompromisslösningar i själva konstitutionen. Dessutom har åtminstone jag en del frågetecken inför den församlingens gemensamma dopteologi.
Vad säger missionsföreståndaren och styrelsen om K-G Larssons beslut? Och vad säger EFS i Alingsås? Är höstens upplägg OK p.g.a. att det är en övergångslösning? Eller sätter man ner foten redan nu och ber K-G gå till pingst med hull och hår?
Led oss alltmer, o Jesus, i ordet in
och öppna våra ögon för nåden din.
onsdag 9 juli 2008
Den bistra verkligheten vad gäller Svenska kyrkans ekonomi
Påskvänner!
Nu har ju K-G Larsson föregått med dåligt exempel och lämnat Svenska kyrkan. Det är andra som borde göra det, tycker jag. Men för oss som är kvar kan Yngve Kalins artikel "Den bistra verkligheten" ur Svensk Pastoraltidskrift nog ha visst intresse.
Håller verkligen Svenska kyrkans organisation ens vår livstid ut? Får jag någon anställning som kantor efter min kantorsutbildning eller kommer det mesta att i fortsättningen - liksom i så många EFS-bönhus genom åren - bygga på ideell medverkan.
Svenska kyrkans framtid är höljd i dunkel. Men Kristi kyrka har stora löften, och går vi med Jesus behöver vi inte vara rädda. Går Svenska kyrkan den vägen är också Svenska kyrkans framtid ljus. Bortom den rika stats- och politikerkyrkan finns stora andliga möjligheter. Visst kan EFS vara med och visa vägen?
Frukta ej du Guds församling,
Herrens Ande bor i dej.
Helig eld ska brinna,
du ska övervinna,
dödens portar hindrar inte dej.
//: Jesus har makt, han har all makt,
han vunnit seger på Golgata ://
Nu har ju K-G Larsson föregått med dåligt exempel och lämnat Svenska kyrkan. Det är andra som borde göra det, tycker jag. Men för oss som är kvar kan Yngve Kalins artikel "Den bistra verkligheten" ur Svensk Pastoraltidskrift nog ha visst intresse.
Håller verkligen Svenska kyrkans organisation ens vår livstid ut? Får jag någon anställning som kantor efter min kantorsutbildning eller kommer det mesta att i fortsättningen - liksom i så många EFS-bönhus genom åren - bygga på ideell medverkan.
Svenska kyrkans framtid är höljd i dunkel. Men Kristi kyrka har stora löften, och går vi med Jesus behöver vi inte vara rädda. Går Svenska kyrkan den vägen är också Svenska kyrkans framtid ljus. Bortom den rika stats- och politikerkyrkan finns stora andliga möjligheter. Visst kan EFS vara med och visa vägen?
Frukta ej du Guds församling,
Herrens Ande bor i dej.
Helig eld ska brinna,
du ska övervinna,
dödens portar hindrar inte dej.
//: Jesus har makt, han har all makt,
han vunnit seger på Golgata ://
Pingst i Övik kan väl knappast anställa K-G på halvtid?
Påskvänner!
Läser i Budis att K-G Larsson vill fortsätta i EFS Alingsås på halvtid och jobba åt pingst i Övik på halvtid. Det är ju inte jag som bestämmer, men nog skulle det förvåna mej mycket om pingst i Övik accepterade detta. Så klart de vill ha en riktig församlingsföreståndare, en som är det på heltid och som bor i Ångermanland (inte Västergötland).
Jag vet inte precis om jesusordet om två herrar är tillämpbart här - det är ju Jesus man vill tjäna på båda ställena - men lite komplicerat verkar det ju att pendla mellan A-ås och Ö-vik. Kallelsen var ju inte menad som en ekumenisk gest eller symbolhandling; den handlade ju om ett reellt behov och en verklig önskan.
Men visst - det är dom i Övik som har bollen nu.
F.ö. grubblar jag lite på vart de sista 4% i missionsföreståndaromröstningen har tagit vägen? Jag får summan till 96% just nu (95% nyss!). Har alla kandidater rundats av en halvprocent neråt? Verkar konstigt när det är 90 personer som har röstat. Jaja. Om 10 eller 110 fler röstar så blir väl allt jämnt och bra. Så gör gärna det!
(Återkommer om en del annat i senaste Budis - det finns mycket att kommentera där).
Herren är Gud, Herren är Gud
uppe i himlen och nere på jorden,
Herren är Gud, Herren är Gud,
han och ingen annan.
Läser i Budis att K-G Larsson vill fortsätta i EFS Alingsås på halvtid och jobba åt pingst i Övik på halvtid. Det är ju inte jag som bestämmer, men nog skulle det förvåna mej mycket om pingst i Övik accepterade detta. Så klart de vill ha en riktig församlingsföreståndare, en som är det på heltid och som bor i Ångermanland (inte Västergötland).
Jag vet inte precis om jesusordet om två herrar är tillämpbart här - det är ju Jesus man vill tjäna på båda ställena - men lite komplicerat verkar det ju att pendla mellan A-ås och Ö-vik. Kallelsen var ju inte menad som en ekumenisk gest eller symbolhandling; den handlade ju om ett reellt behov och en verklig önskan.
Men visst - det är dom i Övik som har bollen nu.
F.ö. grubblar jag lite på vart de sista 4% i missionsföreståndaromröstningen har tagit vägen? Jag får summan till 96% just nu (95% nyss!). Har alla kandidater rundats av en halvprocent neråt? Verkar konstigt när det är 90 personer som har röstat. Jaja. Om 10 eller 110 fler röstar så blir väl allt jämnt och bra. Så gör gärna det!
(Återkommer om en del annat i senaste Budis - det finns mycket att kommentera där).
Herren är Gud, Herren är Gud
uppe i himlen och nere på jorden,
Herren är Gud, Herren är Gud,
han och ingen annan.
tisdag 17 juni 2008
Känd EFS-pastor går till pingst
Påskvänner!
Det har länge legat i luften, men nu är det fullt klart: Örnsköldsviks pingstförsamling kallar förre EFS-prästen K-G Larsson till pastor och föreståndare. Beslutet har föregåtts av intensiva samtal och av "bön för föreståndarfrågan" kl. 19 varje kväll de senaste veckorna, så det verkar vara rejält förankrat både i himmel och på jord.
Ja, Filadelfia Stockholm kallade ju en missionare till föreståndare, så varför skulle inte en EFS-are duga för en pingstförsamling i Örnsköldsvik? EFS i Jävre gick ihop med EFK på orten och bildade Kustkyrkan, och för en vecka sen åkte jag buss med en nyvigd metodistpräst som skulle jobba i en EFK-församling i Borlänge! Det går knappt att orientera sej på samfundskartan längre, och vissa vet knappt till sej av ekumenisk förtjusning. Andra undrar med visst fog vart vi är på väg. Är t.ex. dopfrågan verkligen löst?
Ekumeniska Kustkyrkan hävdar nu i stadgar och församligsordning par. 4.2 att "Gud är verksam i dopet, men dophandlingen i sig har ingen frälsande innebörd". Deta är knappast ett gott uttryck för en luthersk eller för den delen katolsk ståndpunkt, eftersom dophandlingen i luthersk/katolsk teologi har en frälsande innebörd just eftersom Gud är verksam i dopet, ja, eftersom dopet framför allt ses som just Guds handlande. "Gud själv är den som döper", som Luther sjunger i full samklang med fornkyrkans teologer. (Lika lite skulle en evangelisk-lutherskt troende förneka att förkunnelsen av evangeliet har en frälsande innebörd, bara för att alla, som bekant, inte tar till sej dess gåva). Jfr orden i 1 Petrusbrevet: "Efter denna förebild blir ni nu frälsta genom vatten."
Men jag tror, som jag skrivit tidigare, att kyrkliga ledare som K-G Hammar och t.ex. Claes-Bertil Ytterberg har betytt mycket för att få skillnaderna mellan t.ex. EFS och EFK eller EFS och Pingst att framstå som löjligt små. Det är inte att undra på om t.o.m. pingstvänner och romerska katoliker tycker att de har det mesta gemensamt när man jämför med t.ex. Hammar och ännu mer John Shelby Spong som Västerås stift och biskop Ytterberg tycktes erkänna som en kristen biskop (genom att bjuda in honom ett par gånger och skriva förordet till hans bok "En ny kristendom för en ny värld", jfr recensionen i http://www.kyrkaochfolk.se/artikel.php?id=75).
Jag håller egentligen inte med om att skillnaderna mellan SvK och pingst eller SvK och katolska kyrkan är försumbara. Men samtidigt: kan EFS ha föreningar ihop med Missionskyrkan, vars kände ideolog Waldenström i mogen ålder i sina memoarer skrev "något tokigare än den s. k. lutherska rättfärdiggörelseläran kan man knappast tänka sig", och har EFS utan större offentliga protester under 90-talet kunnat fördjupa kyrkogemenskapen med biskopar av Hammars, Ytterbergs och Lindhs typ, så ter det sej onekligen lite märkligt att bli så väldigt luthersk och bekännelsetrogen just när det gäller dopfrågan.
(Märkligt f.ö. att de enda doppsalmer som kom in i den ekumeniska psalmboksdelen är skrivna av profilerade lutheraner - se själva!)
När jag frestas vill jag svara: jag är döpt i Jesu namn!
Honom vill jag trogen vara, vill ej ryckas ur hans famn.
Han från synden ren mej tvagit och mej till sin egen tagit.
Honom jag som han mej bjöd följa vill i liv och död.
Det har länge legat i luften, men nu är det fullt klart: Örnsköldsviks pingstförsamling kallar förre EFS-prästen K-G Larsson till pastor och föreståndare. Beslutet har föregåtts av intensiva samtal och av "bön för föreståndarfrågan" kl. 19 varje kväll de senaste veckorna, så det verkar vara rejält förankrat både i himmel och på jord.
Ja, Filadelfia Stockholm kallade ju en missionare till föreståndare, så varför skulle inte en EFS-are duga för en pingstförsamling i Örnsköldsvik? EFS i Jävre gick ihop med EFK på orten och bildade Kustkyrkan, och för en vecka sen åkte jag buss med en nyvigd metodistpräst som skulle jobba i en EFK-församling i Borlänge! Det går knappt att orientera sej på samfundskartan längre, och vissa vet knappt till sej av ekumenisk förtjusning. Andra undrar med visst fog vart vi är på väg. Är t.ex. dopfrågan verkligen löst?
Ekumeniska Kustkyrkan hävdar nu i stadgar och församligsordning par. 4.2 att "Gud är verksam i dopet, men dophandlingen i sig har ingen frälsande innebörd". Deta är knappast ett gott uttryck för en luthersk eller för den delen katolsk ståndpunkt, eftersom dophandlingen i luthersk/katolsk teologi har en frälsande innebörd just eftersom Gud är verksam i dopet, ja, eftersom dopet framför allt ses som just Guds handlande. "Gud själv är den som döper", som Luther sjunger i full samklang med fornkyrkans teologer. (Lika lite skulle en evangelisk-lutherskt troende förneka att förkunnelsen av evangeliet har en frälsande innebörd, bara för att alla, som bekant, inte tar till sej dess gåva). Jfr orden i 1 Petrusbrevet: "Efter denna förebild blir ni nu frälsta genom vatten."
Men jag tror, som jag skrivit tidigare, att kyrkliga ledare som K-G Hammar och t.ex. Claes-Bertil Ytterberg har betytt mycket för att få skillnaderna mellan t.ex. EFS och EFK eller EFS och Pingst att framstå som löjligt små. Det är inte att undra på om t.o.m. pingstvänner och romerska katoliker tycker att de har det mesta gemensamt när man jämför med t.ex. Hammar och ännu mer John Shelby Spong som Västerås stift och biskop Ytterberg tycktes erkänna som en kristen biskop (genom att bjuda in honom ett par gånger och skriva förordet till hans bok "En ny kristendom för en ny värld", jfr recensionen i http://www.kyrkaochfolk.se/artikel.php?id=75).
Jag håller egentligen inte med om att skillnaderna mellan SvK och pingst eller SvK och katolska kyrkan är försumbara. Men samtidigt: kan EFS ha föreningar ihop med Missionskyrkan, vars kände ideolog Waldenström i mogen ålder i sina memoarer skrev "något tokigare än den s. k. lutherska rättfärdiggörelseläran kan man knappast tänka sig", och har EFS utan större offentliga protester under 90-talet kunnat fördjupa kyrkogemenskapen med biskopar av Hammars, Ytterbergs och Lindhs typ, så ter det sej onekligen lite märkligt att bli så väldigt luthersk och bekännelsetrogen just när det gäller dopfrågan.
(Märkligt f.ö. att de enda doppsalmer som kom in i den ekumeniska psalmboksdelen är skrivna av profilerade lutheraner - se själva!)
När jag frestas vill jag svara: jag är döpt i Jesu namn!
Honom vill jag trogen vara, vill ej ryckas ur hans famn.
Han från synden ren mej tvagit och mej till sin egen tagit.
Honom jag som han mej bjöd följa vill i liv och död.
måndag 9 juni 2008
EFS:are föreståndare i pingstförsamling?
Påskvänner!
Det märkliga förhållandet att tidigare prästen i Svenska kyrkan, EFS:aren K-G Larsson, föreslås till föreståndare i Örnsköldsviks pingstförsamling kommenterades för över en månad sedan i Dagen. Situationen beskrivs nu närmare på hemsidan hos den aktuella Pingstförsamlingen i Övik, som hela veckan har "bön för föreståndarfrågan" varje dag klockan 19.00.
En EFS:are kallad till föreståndare i en pingstförsamling? Märkligt. Men Sveriges första pingstförsamling kan ju sägas ha visat vägen genom att kalla missionaren Niklas Piensoho till föreståndare. Och i Jävre har EFS-föreningen och EFK-församlingen bildat en gemensam kyrka, "Kustkyrkan." Sveriges andliga geografi blir mer och mer svårorienterad - och spännande.
Det är svårt att glädjas över att en EFS-are (kanske) går till pingst. Men jag tror att vi samtidigt måste konstatera att K-G Hammar och en del andra av Svenska kyrkans biskopar - och av dem inbjudna celebriteter som Spong och Gardell - fått skillnaderna mellan EFS och pingströrelsen, eller t.o.m. romersk-katolska kyrkan, att framstå som löjligt små, ja rent av försumbara. Vid en jämförelse. (Och det vill inte säga lite).
Det är väl inte bara dumt att Hammars, Spongs och Gardells nya evangelium fått kristna i olika läger att på nytt upptäcka den klassiska tro de faktiskt har gemensamt. Men känns ändå svårt att prisa just den typen av ekumeniska insatser...
Sin enda grund har kyrkan i Kristus, Frälsaren.
Hon är hans egen byggnad, den nya skapelsen.
I världen som han löste från mörkret med sitt blod,
blev hon den brud han krönte med evangelii ord.
[---]
Må kyrkan bli som fordom, ett hjärta och en själ,
en fristad mitt i oron, för sanningen ett värn.
Det märkliga förhållandet att tidigare prästen i Svenska kyrkan, EFS:aren K-G Larsson, föreslås till föreståndare i Örnsköldsviks pingstförsamling kommenterades för över en månad sedan i Dagen. Situationen beskrivs nu närmare på hemsidan hos den aktuella Pingstförsamlingen i Övik, som hela veckan har "bön för föreståndarfrågan" varje dag klockan 19.00.
En EFS:are kallad till föreståndare i en pingstförsamling? Märkligt. Men Sveriges första pingstförsamling kan ju sägas ha visat vägen genom att kalla missionaren Niklas Piensoho till föreståndare. Och i Jävre har EFS-föreningen och EFK-församlingen bildat en gemensam kyrka, "Kustkyrkan." Sveriges andliga geografi blir mer och mer svårorienterad - och spännande.
Det är svårt att glädjas över att en EFS-are (kanske) går till pingst. Men jag tror att vi samtidigt måste konstatera att K-G Hammar och en del andra av Svenska kyrkans biskopar - och av dem inbjudna celebriteter som Spong och Gardell - fått skillnaderna mellan EFS och pingströrelsen, eller t.o.m. romersk-katolska kyrkan, att framstå som löjligt små, ja rent av försumbara. Vid en jämförelse. (Och det vill inte säga lite).
Det är väl inte bara dumt att Hammars, Spongs och Gardells nya evangelium fått kristna i olika läger att på nytt upptäcka den klassiska tro de faktiskt har gemensamt. Men känns ändå svårt att prisa just den typen av ekumeniska insatser...
Sin enda grund har kyrkan i Kristus, Frälsaren.
Hon är hans egen byggnad, den nya skapelsen.
I världen som han löste från mörkret med sitt blod,
blev hon den brud han krönte med evangelii ord.
[---]
Må kyrkan bli som fordom, ett hjärta och en själ,
en fristad mitt i oron, för sanningen ett värn.
torsdag 21 februari 2008
Kyrkans Tidning om K-G Larsson i Alingsås
Idag tar Kyrkans Tidning upp fallet K-G Larsson i Alingsås. Läs och begrunda! Karln och EFS-föreningen i Alingsås har verkligen, precis som Kustkyrkan i Jävre, ställt på sin spets vad det innebär att vara EFS-are. Går det att på nytt bli en vanlig klassisk EFS-predikant, "kolportör", utan nattvards-, vigsel- och begravningsbehörighet, även om man trätt ut ur Svenska kyrkan och alltså blivit vad man på Rosenius´ tid kallade "separatist"?
Jag tycker att det verkar mycket underligt. Men mycket underligt är det ju också att man idag kan bli biskop i Svenska kyrkan utan att stå för särskilt mycket i trosbekännelsen. Å andra sidan är även detta något som kunde hända redan på Rosenius´ tid - Esaias Tegnér var ju inte långt ifrån "hellensk hedning" när han utnämndes till biskop i Växjö.
Ja, styrelsen och missionsföreståndaren har helt klart fått en del knepiga principfall att tugga på...
Jag tycker att det verkar mycket underligt. Men mycket underligt är det ju också att man idag kan bli biskop i Svenska kyrkan utan att stå för särskilt mycket i trosbekännelsen. Å andra sidan är även detta något som kunde hända redan på Rosenius´ tid - Esaias Tegnér var ju inte långt ifrån "hellensk hedning" när han utnämndes till biskop i Växjö.
Ja, styrelsen och missionsföreståndaren har helt klart fått en del knepiga principfall att tugga på...
fredag 28 december 2007
Fallet K-G Larsson i Alingsås
Med stort intresse har jag följt fallet K-G Larsson i Alingsås. Liksom fallet med den EFK-anslutna EFS-föreningen i Jävre, f´låt EFS-gruppen ska det nu heta, handlar det här om en situation av stor principiell betydelse. Ska man, i det här fallet, kunna fortsätta verka som EFS-pastor även efter att man trätt ut ur Svenska kyrkan och därför blivit fråntagen rätten att verka som ämbetsbärare inom sagda kyrka?
Personligen tycker jag absolut att man ska kunna vara EFS-förkunnare utan att vara prästvigd av Svenska kyrkans biskopar. Är vi en lekmannarörelse så är vi (en annan sak är att den som är anställd som förkunnare på heltid knappast längre är lekman i någon vettig betydelse av ordet). Och under längsta delen av vår historia var våra pstorer/predikanter inte vigda av någon biskop. Hade alltså K-G Larsson för sin goda, evangelisk-lutherska bekännelses skull blivit berövad kappa och krage av biskop Erik Aurelius, som trots sin lärdom är mycket dunkel i läran, så hade jag inte tvekat: behåll karln!
Men när nu den kommande avkragningen beror på att Larsson lämnat Svenska kyrkan, så hamnar saken som jag ser det i ett annat läge. Nu handlar det även om hela EFS-rörelsens ställning och identitet. Kan vi längre beskriva oss som en inomkyrklig rörelse om allt fler både vanliga medlemmar och även ledare skulle gå ur Svenska kyrkan? Utvecklas vi då inte gradvis till en vanlig frikyrka (vars medlemmar ju även i många andra fall fortfarande nominellt är medlemmar i SvK)? Och vad skulle denna utveckling innebära för vårt aktiva arbete i många av Svenska kyrkans församlingar?
Jag tycker det är klokt av missionsföreståndaren att inte uttala sej före nästkommande styrelsemöte. Det här är absolut en alltför viktig fråga för att avgöras utan ingående diskussioner och samvetsgrann konsekvensanalys.
Personligen tycker jag absolut att man ska kunna vara EFS-förkunnare utan att vara prästvigd av Svenska kyrkans biskopar. Är vi en lekmannarörelse så är vi (en annan sak är att den som är anställd som förkunnare på heltid knappast längre är lekman i någon vettig betydelse av ordet). Och under längsta delen av vår historia var våra pstorer/predikanter inte vigda av någon biskop. Hade alltså K-G Larsson för sin goda, evangelisk-lutherska bekännelses skull blivit berövad kappa och krage av biskop Erik Aurelius, som trots sin lärdom är mycket dunkel i läran, så hade jag inte tvekat: behåll karln!
Men när nu den kommande avkragningen beror på att Larsson lämnat Svenska kyrkan, så hamnar saken som jag ser det i ett annat läge. Nu handlar det även om hela EFS-rörelsens ställning och identitet. Kan vi längre beskriva oss som en inomkyrklig rörelse om allt fler både vanliga medlemmar och även ledare skulle gå ur Svenska kyrkan? Utvecklas vi då inte gradvis till en vanlig frikyrka (vars medlemmar ju även i många andra fall fortfarande nominellt är medlemmar i SvK)? Och vad skulle denna utveckling innebära för vårt aktiva arbete i många av Svenska kyrkans församlingar?
Jag tycker det är klokt av missionsföreståndaren att inte uttala sej före nästkommande styrelsemöte. Det här är absolut en alltför viktig fråga för att avgöras utan ingående diskussioner och samvetsgrann konsekvensanalys.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
Inlägg
