Gillar tanken att de stora högtidsdagarna ska firas med oktav. Pingstdagens oktav är Heliga Trefaldighets dag eller Missionsdagen, men Heliga Trefaldighets dag är ju själv en så stor högtid att den borde firas med oktav, som då alltså infaller nu på söndag, Andra söndagen efter pingst eller Första söndagen efter trefaldighet, som är det heliga dopets söndag och då rimligen också borde vara en stor festdag.
(Romerska katoliker firar Kristi lekamens fest på söndag - ursprungligen på torsdag - men det är ju inget som hindrar att vi lutheraner högtidlighåller bägge sakramenten på dopets söndag, särskilt om vi även firar mässa då; hos oss har vi friluftsgudstjänst utan nattvard på Kännavallen i samband med Enångers hembygdsdag).
Ett lite annorlunda förslag till vad jag kallar en "hopklippt gudstjänst" för söndagen, med något utökade bibelläsningar och böner, kan man hitta på den här länken. Jag började klippa ihop sådana under pandemin, sedan de flesta av psalmbokens psalmer lagts ut på Youtube, och tänker att de kan fungera som "tips" även nu. Klockringningen från Storkyrkan (S:t Nils) i Stockholm är dessutom riktigt vacker! Och lågkyrklig blir ju gudstjänsten automatiskt, eftersom nattvard (tyvärr) inte kan ingå i konceptet.
Gud välsigne sitt ord oavsett inramning. Evangelium För Skapelsen (Mark. 16:15).
Heliga Trefaldighets dag är Missionsdagen, och jag hoppas att den blev en bra dag för dig som läser! Själv fick jag spela till psalmerna från läktaren i Njutångers kyrka ihop med en dotter på klarinett och en son på trombon.
Vi spelade psalm 10 (Lov ära och pris), 199 (Den blomstertid, alla verser), 337 (Vår Gud till dig du skapat oss), 393 (Du öppnar o evige Fader), 21 (Måne och sol) samt 705 (Halleluja, ditt lov vi sjunger).
Så här kan du enkelt ge ett bidrag till Efs mission (där det bäst behövs):
Mors dag och Missionsdagen - två vackra "tillnamn" denna Heliga Trefaldighets dag. August Michael Posses fina svenska version av treenighets- och missionspsalmen Du för vars allmaktsord passar bra idag. Även Brorsons psalm Vår Fader, låt ditt starka ord passar (tyvärr) fortfarande bra att be. Bifogar båda två.
Ge gärna en extra gåva till Efs mission idag (du får missionstidningen Budbäraren på köpet!). Till mors och till Frälsarens ära! "Missionen är en sak som ska gå framåt om än allt annat måste gå baklänges" sa västkustprästen Henrik Florus Ringius.
Klart vi som har mammor ska fira dem på söndag! Gärna med en gåva till missionen! Men Söndagen efter Pingst, Heliga Trefaldighets dag, är faktiskt också sedan 1983 Missionsdagen - den av de tidigare fyra s k böndagarna som helt skulle ägnas missionen förlades då till just Heliga Trefaldighets dag, då missionsbefallningen läses som dagens evangelietext en av årgångarna.
Så oavsett om den råkar vara Mors dag eller inte tycker jag att Efs ska satsa på att i fortsättningen lyfta fram Heliga Trefaldighets dag som just Missionsdagen (tillsammans med traditionella Trettondedag Jul)!
Här kommer en tonsättning av Martas lovsång, som passar bra att sjunga tillsammans efter evangelieläsningen imorgon på Missionsdagen (efter några repriser sitter nog både text och melodi):
//: Ja, Herre, jag tror att du är Messias, att du är Guds Son, han som skulle komma till världen :// Text: Marta i Betania (Joh. 11:27) Musik: Andreas Holmberg 2018
Det slår mej att Heliga Trefaldighets dag ju även (sedan 1983) kallas Missionsdagen. Funderar lite på om Efs är särskilt aktivt med att presentera sin mission den här helgen. Trettondedag Jul har ju på många håll fått en starkt försvagad ställning som kyrkhelg, och kanske vi nuförtiden borde satsa lika mycket på Trefaldighetsdagen som på Trettondedagen?
Jag vill i varje fall så här på Missionsdagen påminna om insamlingen En miljon för mission som just nu passerat 800 000 kr men alltså fortfarande har en bit kvar till målet! Låt oss denna helg hjälpas åt att nå miljonen!
Idag konfirmeras förresten vår son Jonatan - i Missionskyrkan Hudiksvall. (Lämpligt namn på kyrkan en dag som denna, tycker även en Efs:are!).
När jag var barn har jag tydliga minnen av att Nicenska trosbekännelsen användes på "stora högtidsdagar". Och när jag studerade i Lund minns jag att Nicenska trosbekännelsen användes varje söndag på Laurentiistiftelsen! (Den s.k. Apostoliska trosbekännelsen användes enbart vid dop, som dopbekännelse).
Som vuxen inser jag att Nicenska trosbekännelsen, som är ungefär dubbelt så lång som den Apostoliska men också den står längst bak i psalmboken, har många uppbyggliga kvaliteter som borde göra den till "standardbekännelse" också inom Efs (även om det är bra att barn och ungdomar i första hand får lära sej den apostoliska utantill!).
Dels innehåller den på två ställen referenser till bibeln. Det talas om att Jesus uppstått "efter Skrifterna" och att den helige Ande "talat genom profeterna." Dels innehåller den på två ställen evangeliets kärnord "för oss": Guds Son blev enligt bekännelsen människa / tog mandom "för oss människor", och blev även korsfäst "för oss".
Så här lyder hela Nicenska trosbekännelsen - må vi även inom Efs lära känna den och använda den, t ex nu på Heliga Trefaldighets dag: "Jag tror på en enda Gud, allsmäktig Fader, skapare av himmel och jord, av allt vad synligt och osynligt är; och på en enda Herre, Jesus Kristus, Guds enfödde Son, född av Fadern före all tid, Gud av Gud, ljus av ljus, sann Gud av sann Gud, född och icke skapad, av samma väsen som Fadern, på honom genom vilken allting är skapat; som för oss människor och för vår salighets skull har stigit ned från himmelen och tagit mandom genom den helige Ande av jungfrun Maria och blivit människa; som ock har blivit för oss korsfäst under Pontius Pilatus, lidit och blivit begraven; som på tredje dagen har uppstått, efter skrifterna, och stigit upp till himmelen och sitter på Faderns högra sida; därifrån igenkommande i härlighet till att döma levande och döda, på vilkens rike icke skall varda någon ände; och på den helige Ande, Herren och livgivaren, som utgår av Fadern (och Sonen)*, på honom som tillika med Fadern och Sonen tillbedes och äras och som har talat genom profeterna; och på en enda, helig, allmännelig och apostolisk kyrka. Jag bekänner ett enda dop, till syndernas förlåtelse, och förväntar de dödas uppståndelse och den tillkommande världens liv. Amen."
Det första "och Sonen", "filoque" på latin, bekänner vi lutheraner tillsammans med påven. I det andra "och Sonen" - att Anden tillbedes och äras tillika med Fadern och Sonen - instämmer även de ortodoxa kyrkorna. Jfr även den Apostoliska trosbekännelsen, nedan i moderniserad form (men "kroppens uppståndelse" bekänns verkligen sedan över 1000 år i den bekännelsen, "de dödas uppståndelse" är här i Sverige knyckt från Nicenska sedan bara omkring 100 år och här är Apostoliska i grunden starkare):
Så här med anledning av Trefaldighetsdagens evangelium måste jag få rekommendera EFS:s utomordentliga bildsvit från 150 år av "yttre mission". Den ger anledning till stor ödmjukhet och stor tacksamhet. "De som sår under tårar ska få skörda med jubel".
Bifogad statistik ger också anledning till en del reflektioner. Det är påtagligt hur långvarigt och mödosamt arbete, inemot 100 år, plötsligt under 60- och 70-talen ger en explosionsartad tillväxt med miljontals döpta medlemmar i Etiopien (ännu tidigare i Tanzania!) - men inte i t.ex. Eritrea eller det mycket folkrikare Indien, där våra systerkyrkor fortfarande får räkna medlemmar i 10 000-tal. Och hur denna tillväxt snart följs av en stor nedgång i antalet EFS-missionärer (som större delen av 1900-talet legat på strax över eller under 100 personer).
Antalet kulminerar under min barndom på 70-talet (nästan 150!) men minskar sedan enormt på 80-talet. Idag har vi inte just fler än våra söndagsskolbarn med sina söndagliga 10-öringar själva försörjde under 1950-talet (något eller några tiotal).
Vilka är egentligen orsakerna till nedgången i utsända missionärer från Sverige?
* Dels har ju EFS självt minskat betydligt på några årtionden, typ halverats, vilket föranlett åtskilliga diskussioner på årskonferensen om vi inte måste prioritera återevangelisering av Sverige för att få underlag för "yttre mission".
* Dels har det kanske, trots islams tillväxt (eller ateismens), insmugit sej en känsla av att världen nu är "färdigevangeliserad"? Eller att det i varje fall, om nu mission faktiskt fortfarande behövs, är våra systerkyrkors "tur" att dra lasset, att vi liksom har gjort vårt när åtminstone de i Tanzania och Etiopien blivit så "stora"?
* Eller handlar det om avsaknad av det fysiska mod som både män och kvinnor på 1860- och 70-talen visade, när de trots full vetskap om att missionärerna dog som flugor av sjukdomar eller dråp frivilligt gav sej ut för att "fylla luckorna i leden"?
* Eller är vi inte lika övertygade som de om att det faktiskt är så viktigt att alla får höra om Jesus, att någon t.o.m. bör försöka nå med evangeliet även till fullkomligt livsfarliga länder?
Jag vet inte. Jag vet inte. Själv har jag nog varken det fysiska eller psykiska modet eller någon missionärskallelse. Till berättelsen om martyren Per Eric Lager förmedlad av hans Bengta (Benedikta) kan fogas berättelsen om pionjären Lars Johan Lange, som trots lång utbildning i Basel inte stod ut i Ostafrika utan återvände till Sverige efter bara något år, försvagad av sjukdom (troligen malaria) och blev vanlig präst i Pjätteryd. Föga heroiskt kan tyckas, men missionsvänner på hemmaplan behövdes ju också, jämför Peter Fjellstedt, föga framgångsrik som missionär i muslimska länder (hur många har egentligen lyckats med det?) men fullkomligt lysande som insamlare och inspiratör.
Och ändå måste några ut. Några måste gå i bräschen, även om de, likt många som ville evangelisera våra folk här i Norden, skulle få lida martyrdöden.
Själv sa Jesus så här - och det är nog fortfarande det bästa kollektcirkuläret på en missionsdag:
Åt mej har givits all makt i himlen och på jorden. Gå därför ut och gör alla folk till lärjungar. Döp dem i Faderns, Sonens och den helige Andes namn och lär dem att hålla allt vad jag befallt er. Och se, jag är med er alla dagar till tidens slut.
Idag kl 11 blir det kôlbullar och gårdsloppis med lite musik på EFS Njutånger! Imorgon kl 11 blir församlingens huvudgudstjänst på Heliga Trefaldighetsdag eller Missionsdagen därsammastädes. (Kh predikar). Och på måndag kl 11 kommer Gunbritt Örjebo från Strömsund och berättar om olika möten i livet. Välkomna alla tre dagarna!
(Passar ju bra med tre saker under Trefaldighetshelgen - och passar utmärkt väl att vara i ett missionshus på Missionsdagen!).
Här en "hoppusslad" gudstjänst för Heliga Trefaldighets dag, tredje årgången.Håll till godo! Bloggdatum och tidsangivelser i övrigt stämmer inte alls, men strunt i det :o) Klockringning från Storkyrkan: Ingångspsalm 21 MÅNE OCH SOL
Ingångsord - dagens psaltarpsalm Ur PSALTAREN 113
Halleluja!
Prisa Herren, ni hans tjänare,
prisa Herrens namn! Lovat vare Herrens namn
nu och för evigt! Från öster till väster
skall Herrens namn bli prisat. Herren är upphöjd över alla folk,
högre än himlen når hans härlighet. Vem är som Herren, vår Gud,
han som tronar så högt, han som ser så djupt ner -
vem i himlen, vem på jorden?
Rannsakningsord
Ur 2 MOSEBOKEN 20
Detta är vad Gud sa: Jag är Herren, din Gud, som förde dig ut ur Egypten, ut ur slavlägret. Du ska inte ha andra gudar vid sidan av mig. Du ska inte missbruka Herrens, din Guds, namn, ty Herren kommer inte att lämna den ostraffad som missbrukar hans namn. Tänk på att hålla sabbatsdagen helig. Visa aktning för din far och din mor, så att du får leva länge i det land som Herren, din Gud, ger dig. Du ska inte dräpa. Du ska inte begå äktenskapsbrott. Du ska inte stjäla. Du ska inte vittna falskt mot din nästa. Du ska inte ha begär till din nästas hus. Du ska inte ha begär till något som tillhör din nästa.
Bön om syndernas förlåtelse Ur PSALTAREN 51:
Förbarma dig, Gud, i din nåd,
stryk ut mina synder i din stora godhet. Gör mig fri från all min skuld
och rena mig från min synd. Jag vet vad jag har brutit,
min synd står alltid inför mig. Mot dig, bara mot dig har jag syndat,
jag har gjort det som är ont i dina ögon.
Du har rätt när du ställer mig till svars,
den dom du fäller är rättvis. I skuld är jag född,
i synd blev jag till i min moders liv. Du som älskar ett uppriktigt hjärta,
ge mig vishet i mitt innersta. Rena mig med isop från min synd,
tvätta mig vit som snö. Låt mig få höra glädjerop och lovsång,
låt den du har krossat få jubla. Vänd bort din blick från mina synder,
stryk ut all min skuld. Skapa i mig, Gud, ett rent hjärta,
ge mig ett nytt och stadigt sinne. Driv inte bort mig från din närhet,
ta inte ifrån mig din heliga Ande. Låt mig åter glädjas över att du räddar,
håll mig uppe, ge mig ett villigt sinne.
Tillsägelse om syndernas förlåtelse Ur FÖRSTA JOHANNESBREVET 1:
Om vi vandrar i ljuset, liksom han är i ljuset, då har vi gemenskap med varandra och blodet från Jesus, hans Son, renar oss från all synd. Om vi säger att vi är utan synd bedrar vi oss själva och sanningen finns inte i oss. Om vi bekänner våra synder är han trofast och rättfärdig, så att han förlåter oss synderna och renar oss från all orättfärdighet.
Introitus
672 HERRE, SÄND UT DIN ANDE
Kyrie, Gloria och Laudamus 695:4 DU EVIGT STRÅLANDE MORGONSOL och 697:6 VI PRISAR DIG
Kollektbön
Treenige Gud, du är större än vad ord kan utsäga. Av dig och genom dig och till dig är allting. Vi prisar ditt namn. Dig, helige Gud, Fader, Son och Ande, ske ära i evighet. Amen. Gammaltestamentlig läsning Ur FÖRSTA MOSEBOKEN 18:
Herren visade sig för Abraham i Mamres lund. Abraham satt i tältöppningen under den hetaste tiden på dagen. Han såg upp och fick se tre män stå där framför honom. Då reste han sig från sin plats i tält-öppningen och skyndade emot dem och kastade sig till marken. ”Herre”, sade han, ”visa mig den hedern att du inte går förbi din tjänare. Låt mig hämta lite vatten så att ni får tvätta av era fötter. Sedan kan ni lägga er och vila under ett träd, så tar jag fram lite mat som ni kan styrka er med innan ni fortsätter – nu när ni ändå har kommit vägen förbi.” De svarade: ”Ja, gör det!” Abraham skyndade sig in i tältet till Sara och sade: ”Fort, ta tre mått av det bästa mjölet och baka bröd.” Sedan sprang Abraham bort till boskapen, tog en fin spädkalv och gav den till en tjänare, som skyndade sig att anrätta den. Han tog tjockmjölk och sötmjölk och kalven som han låtit anrätta och satte fram åt dem. Själv stod han bredvid dem under trädet medan de åt. Så lyder Herrens ord. Gud, vi tackar dig.
711 JAG TROR PÅ EN GUD, EN ENDA
Epistelläsning Ur APOSTLAGÄRNINGARNA 4
Nästa dag samlades de högsta styresmännen samt de äldste och de skriftlärda i Jerusalem. Översteprästen Hannas var där liksom Kajafas, Jonatas och Alexandros och alla av översteprästerlig släkt. De lät föra fram apostlarna och frågade dem: ”Genom vilken kraft eller i vems namn har ni gjort detta?” Då fylldes Petrus av helig ande och svarade dem: ”Ni äldste och folkets ledare, när ni i dag ställer oss till svars för en välgärning mot en sjuk och vill höra hur han har blivit botad, då ska ni veta, ni alla och hela Israels folk, att det skedde genom nasarén Jesu Kristi namn. Tack vare honom som ni korsfäste och som Gud har uppväckt från de döda står den här mannen frisk framför er. Jesus är ”stenen som föraktades av er husbyggare men blev till en hörnsten”. Hos ingen annan finns frälsningen, och ingenstans bland människor under himlen finns något annat namn som kan rädda oss.” Så lyder Herrens ord. Gud, vi tackar dig. Gradualpsalm 47 SÄG, KÄNNER DU DET UNDERBARA NAMNET
Evangelium ur JOHANNESEVANGELIET 11:
Betania låg inte långt från Jerusalem, ungefär en halvtimmes väg, och många judar hade kommit ut till Marta och Maria för att trösta dem i sorgen över brodern. När Marta hörde att Jesus var på väg gick hon och mötte honom. Men Maria satt kvar hemma. Marta sade till Jesus: ”Herre, om du hade varit här hade min bror inte dött. Men jag vet ändå att Gud skall ge dig vad du än ber honom om.” Jesus sade: ”Din bror kommer att uppstå.” Marta svarade: ”Jag vet att han skall uppstå vid uppståndelsen på den sista dagen.” Då sade Jesus till henne: ”Jag är uppståndelsen och livet. Den som tror på mig skall leva om han än dör, och den som lever och tror på mig skall aldrig någonsin dö. Tror du detta?” Hon svarade: ”Ja, herre, jag tror att du är Messias, Guds son, han som skulle komma hit till världen.”
//: Ja, Herre, jag tror att du är Messias, att du är Guds Son, han som skulle komma till världen ://
Sedan gick hon hem och kallade på sin syster Maria och viskade: ”Mästaren är här och kallar på dig.” Så lyder det heliga evangeliet - Lovad vare du, Kristus! 966 HALLELUJA
Lovad vare Gud och välsignad i evighet, som med sitt ord har tröstat, lärt, förmanat och varnat oss. Hans helige Ande stadfäste ordet i våra hjärtan, så att vi inte blir glömska hörare utan dagligen tillväxer i tro, hopp, kärlek och tålamod intill änden - och så blir saliga genom Jesus Kristus, vår Herre. Amen. Trosbekännelse NICAENUM:
Jag tror på en enda Gud, allsmäktig Fader, skapare av himmel och jord, av allt vad synligt och osynligt är; och på en enda Herre, Jesus Kristus, Guds enfödde Son, född av Fadern före all tid, Gud av Gud, ljus av ljus, sann Gud av sann Gud, född och icke skapad, av samma väsen som Fadern, på honom genom vilken allting är skapat; som för oss människor och för vår salighets skull har stigit ned från himmelen och tagit mandom genom den helige Ande av jungfrun Maria och blivit människa;
som ock har blivit för oss korsfäst under Pontius Pilatus, lidit och blivit begraven; som på tredje dagen har uppstått, efter skrifterna, och stigit upp till himmelen och sitter på Faderns högra sida; därifrån igenkommande i härlighet till att döma levande och döda, på vilkens rike icke skall varda någon ände; och på den helige Ande, Herren och livgivaren, som utgår av Fadern och Sonen, på honom som tillika med Fadern och Sonen tillbedes och äras och som har talat genom profeterna;
och på en enda, helig, allmännelig och apostolisk kyrka.
Jag bekänner ett enda dop, till syndernas förlåtelse, och förväntar de dödas uppståndelse och den tillkommande världens liv. Psalm 20 HELIGE FADER, KOM OCH VAR OSS NÄRA
Visst står vi lågkyrkliga ut med lite högkyrklighet så här på Heliga Trefaldighets dag, även om vi med kyrkoledningen menar att präster som Carl-Johan Axskjöld nedan inte ska få prästvigas i vår kyrka? (Först är vi med om att mota ut de högkyrkliga på ämbetsfrågan, sedan blir vi själva utmotade på äktenskapsfrågan - och då finns ingen kvar som kan protestera).
På något sätt är jag väldigt glad över att Kjell O Lejon blir ny rektor för Johannelund. Det är säkert sant att han saknar den nödvändiga(?) Efs-bakgrunden, men hellre en högkyrklig än en s.k. folkkyrklig som exempelvis domprosten Hermansson, som höll gårdagens helgsmålsbön i radio. (Återkommer om den). Vilka mer än hög- och lågkyrkliga sjunger numera frivilligt långa versionen av Med Gud och hans vänskap?
Nu ska jag med familjen - efter att ha käkat morsdagstårta men sparat hälften - till Njutångers kyrka för en höglågfolkkyrklig högmässa med f.d. kriminelle och f.d. kyrkoherden Arne Selander, som dock alls inte är någon föredetting utan i högsta grad aktiv missionär. Något skriftermål i form av en Rosenii dagbetraktelse (som en gång på Kyndelsmässodagen) väntar jag mej dock inte; men vanlig enkel god, i bästa mening katolsk, förkunnelse om vår Treenige Gud. Det borde man alltid kunna förvänta sej i vår Svenska kyrka, ja, i varje kristen kyrka.
Lov, ära och pris dej vår Fader och vän som alltid oss älskat och älskar oss än. //: Halleluja! Din är äran. Halleluja! Amen. ://
Det var roligt att medverka vid högmässan i landsortskyrkan idag på Heliga Trefaldighets dag som också är Missionsdagen. Visserligen var det så kallt och grått att jag kollade med prästen om vi verkligen skulle sjunga "Över berg och dal som en mjuk koral drar sommarn över vårt land" till avslutning (funderade ett tag på om den kunde verka ironisk i sammanhanget ;o). Men han bangade inte och då icke heller jag.
Vi klarade våra uppgifter galant bägge två, tycker jag. Vår Herre kunde i vart fall använda oss, det tror jag alldeles bestämt. Själv glömde jag visserligen koralboken när jag gick från kororgeln till flygeln för att spela "Himmelske Fader, ge åt oss alla glädje och renhet, längtan och sånger". Melodin kunde jag ändå (härlig!) men man ska ju vara försångare också och texten var väl inte riktigt 100. Men 1959 års konfirmander som idag till övervägande delen befolkade (den jättestora) kyrkan fyllde i de ord jag missade. Halleluja!
Prästen råkade ungefär samtidigt byta ut den s.k. nicenska trosbekännelsen (som stod i agendan) mot den s.k. apostoliska. Det bekymrade nog ingen av de gamla konfirmanderna (nåja, i min pappas ålder), utan de klämde i - jag menar, Luther använde ju den apostoliska som stomme i katekesens andra huvudstycke, så vaddå? ;o).
Icke förty hade prästen rätt i att den nicenska är vackrare. Inte bara det - ett oerhört subjektivt kriterium - utan genom sin längd betydligt innehållsrikare, inte minst ur luthersk synvinkel. Dels innehåller den nicenska trosbekännelsen de evangeliska kärnorden "för oss" (2 gånger), dels betonar den Skriftens betydelse ("enligt Skrifterna", "som har talat genom profeterna"). Och både Fadern och Anden beskrivs noggrannare än i Apostolicum - ja, även Sonen ("på honom genom vilken allting är skapat").
I de högkyrkliga studentkyrkorna Ansgars och S:t Laurentii läses Nicenum söndagligen. Genom frekvent mässdeltagande lärde jag mej den nära nog utantill, jag också. Jag provar med stöd av en internetupplaga (vore det inte kul om lågkyrkliga EFS tog upp denna uppbyggliga och lärorika lovsång/bekännelse i bönhusen?):
Jag tror på en enda Gud,
allsmäktig Fader,
skapare av himmel och jord,
av allt vad synligt och osynligt är,
och på en enda Herre,
Jesus Kristus,
Guds enfödde Son,
född av Fadern före all tid,
Gud av Gud,
ljus av ljus,
sann Gud av sann Gud,
född och icke skapad,
av samma väsen som Fadern,
på honom genom vilken allting är skapat,
som för oss människor och för vår salighets skull
har stigit ned från himmelen
och tagit mandom
genom den helige Ande
av jungfru Maria
och blivit människa,
som ock har blivit för oss korsfäst
under Pontius Pilatus,
lidit och blivit begraven,
som på tredje dagen har uppstått
efter Skrifterna,
och stigit upp till himmelen
och sitter på Faderns högra sida,
därifrån igenkommande i härlighet
till att döma levande och döda,
på vilkens rike icke skall varda någon ände,
och på den Helige Ande,
Herren och Livgivaren,
som utgår av Fadern och Sonen (filoque, omtvistat tillägg)
på honom som tillika med Fadern och Sonen tillbedes och äras
Det är ju den syttende mai! Höll på att glömma det!
GRATTIS NORGE!!!
Och tänk att er nationaldag i år inföll trefaldighetshelgen! Det var länge sen sist (1913) och kommer inte att upprepas under vår livstid. Trefaldighetshelgen - missionshelgen. Nog passar det bra för ett land som Norge, som så länge legat i den absoluta världstoppen vad gäller utsända missionärer per capita och satsade missionsmedel likaså.
Fast just i år är inte missionsbefallningen den anbefallda evangelietexten här i Sverige åtminstone. Utan själva missionsbudskapets innehåll: Jesus som uppståndelsen och livet. Och Martas stora och viktiga bekännelse till honom som Messias, Guds Son, han som skulle komma i världen.
Jag översatte för många år sedan en liten psalmvers av Martin Luther till morgondagens text:
Uppståndelsen och livet är du, Herre Jesus Kristus kär. Och den som tror på dej, vi hör ska leva även om han dör. Ja, den som lever och som tror ska aldrig dö. Det är Guds ord.
"Först ska det vara ett svart kors på ett hjärta som har sin naturliga färg så att jag själv blir påmind om att tron på den korsfäste gör oss saliga. För man blir uppfylld av det man tror av hjärtat. Om det än är ett svart kors som plågar och ska göra ont, låter det hjärtat behålla sin färg och fördärvar inte naturen. Det betyder att det inte dödar utan håller vid liv. Men hjärtat ska sitta i en vit ros för att visa att tron ger glädje, tröst och frid, men inte sådan frid och glädje som världen ger. Därför ska rosen vara vit och inte röd, för vitt är andarnas och änglarnas färg. Rosen ska stå på ett himmelsblått fält, för denna glädje i anden och tron är början på den kommande himmelska glädjen som visserligen redan har börjat därinne och omfattas av tron men inte är uppenbar än. Runt detta fält ska det vara en gyllene ring som visar att en sådan sällhet i himlen varar för evigt och inte har något slut. Den är också dyrbarare än all glädje och egendom, precis som guld är den ädlaste och värdefullaste metallen. Detta är mitt compendium theologiae (sv. min sammanfattning av teologin). Jag ville visa den för dig i all vänskap och hoppas du uppskattar det. Må vår älskade Herre Kristus vara med din ande nu och i det kommande livet. Amen." (Martin Luther, 1483-1546)
Född 1970 i Umeå. Uppvuxen i Luleå, lumpen i Boden, studerande i Ludvika och Lund. Gymnasielärare (historia o svenska) i bl.a. Storuman, Ovanåker och Bollnäs. Numera (2022) deltidskyrkomusiker och -ungdomsledare. Kristen och socialliberal. Trebarnspappa, pastorsman, iggesundsbo, EFS-are m.m. Det ni!
Inlägg
