Frågor till ärkebiskopen

Påskvänner!

FRÅGOR TILL ÄRKEBISKOPEN

Ger Jesus en sannare bild av Gud än Muhammed ger? (Tipspromenadfråga eller en fråga om liv och död för miljarder människor?). Jag kommer ihåg att alla ärkebiskopskandidater i Gottsunda 2013 svävade betänkligt på målet här (t o m Ragnar Persenius som först sa ja men sedan även nej). Vad säger du?

Muhammed trodde i alla fall på jungfrufödelsen och på att Jesus verkligen ska komma tillbaka för att döma levande och döda. Inget av detta tror din föregångare K G Hammar på – jungfrufödelse är ett rent teologiskt begrepp för honom (”vad är en teologisk jungfru?” undrade då Anders Piltz) och Jesus kommer tillbaka ”i våra hjärtan”, trots att han kan sägas ha dömts till döden, iaf ur Stora rådets synvinkel, just för sin förkunnelse om en synlig återkomst i makt och härlighet. Vad säger du?

Har Jesus i verkligheten ruttnat precis som kung David men uppstått i mer eterisk bemärkelse (som Söderblom trodde), i en rent andlig tillvaro, i lärjungarnas hjärtan eller i Kyrkan, hans kropp? Jfr Emanuel Linderholms pompösa uttalande om hur kyrkans tro står och faller med ”Jesu försoningsdöd och hans uppståndelse” (sedan märker man att han egentligen inte tror på någondera i klassisk mening). Vad säger du? (Här kommer du inte undan med "Det vet väl inte jag?").

Finns det någon som helst risk att gå förlorad eller kan vi lika frimodigt som Sven Hillert förkunna allas slutliga frälsning utan att därmed öka risken för att folk faktiskt går förlorade? (Apropå missionens 150-årsjubileum). Har för mej att Ragnar Persenius betvivlade Hitlers eviga salighet, men i övrigt verkade det ha gått väl för alla. Är våra begravningsgudstjänster, våra konfirmationer och det som återstår av vår mission numera bara en bekräftelse av att det numera inte är så nödvändigt att tro på Herren Jesus för att bli frälst? Vad säger du?

Är förbundet mellan man och kvinna inte särskilt välsignat eller väl-designat över huvud taget? Finns det någon vits med att, allt annat lika, ha en mamma? När nu även karlar och pappor kan föda barn enligt Svenska kyrkan som remissinstans iaf. Vad säger du?

Ny-David och gamle Buddha

Påskvänner!

Sonen är hemma och skriver uppsats om en krönika om ärkebiskopen. Han har nu lärt sig att Svenska kyrkan leds av ett gäng politiska partier, och att ärkebiskopen, trots upprepade påstötningar, inte velat svara på frågan om huruvida Jesus ("Guds härlighets återsken och hans väsens avbild") ger en sannare bild av Gud än Muhammed ger. En visa av Ny-David - eller som Ny-David i varje fall sjunger - kom i mitt minne. Den passar extra bra nu när kyrkoåret går mot sitt slut:




Katekesfråga 224: Hur tar vi emot dopets nådegåvor? 

Ärkechefers tankevärldar

Påskvänner!

Jag tror att alla - även de som inte gillar honom - bör ta del av K-G Hammars tankevärld. Den förklarar en del. Dock inte varför han ville och fick bli ärkebiskop i en evangelisk-luthersk kyrka. Hade inte kväkarna passat honom bättre? Beträffande Kristus och änkans son i Nain har han ju slagit fast: "Vad som egentligen hände kan vi lämna därhän." Förmodligen både uppstår och återkommer Jesus i våra hjärtan - som fysiska, historiska händelser är både uppståndelsen och återkomsten "bortom språket", i alla fall i Hammars tankevärd. "Vad som egentligen hände" när Dag Hammarskjöld dog är han dock föredömligt intresserad av att ta reda på. Av någon anledning. Kanske beroende på att han inte ser Hammarskjöld som en tankekonstruktion? (Eller var jag elak nu?).

Hur Antje Jackelén tänker kan man läsa här och här. Jag uppfattar inte henne eller företrädaren Anders Wejryd som fullt så radikalliberala som K G Hammar, och hon tycks inte helt utesluta möjligheten att helvetet är något hinsides. Men dels har de aldrig tydligt tagit avstånd från Hammars teologi, och dels är det absolut något på tok med andliga ledare som varken kan säga om det finns någon särskild vits med just man-kvinna-förbundet eller om Jesus ger en sannare bild av Gud än Muhammed ger.

Ärkebiskopen klargör

Påskvänner!

Efter ett år i ämbetet har ärkebiskop Jante Ackjelén kommit fram till att hon behöver göra några klarlägganden:

* Jesus ger onekligen en sannare bild av Gud än Muhammed ger, säger hon idag. Han är ju t.o.m. Guds härlighets återsken och hans väsens avbild. Och det är klart att jag vill att både muslimer och ateister ska ta emot Jesus som sin Frälsare och bli, ja, kristna.

* Den som tror att Jesus föddes av en biologisk jungfru behöver inte alls ha missat poängen med Guds människoblivande, konstaterar hon vidare. Tvärtom, många som tror på jungfrufödelsen (förvisso inte alla) har en mycket klar uppfattning av Jesus´ gudomlighet, medan de flesta som inte tror på den menar att Jesus bara var en vanlig, fast ändå på något sätt ovanlig, människa.

* Det är mer än fruktansvärt att så många av våra kristna systrar och bröder i Mellanöstern dödas eller tvingas bort från de bygder där kristna ofta levt i flera tusen år, fastslår hon med emfas. Vi är tacksamma för många kristnas möjlighet att existera i Libanon, Jordanien och områdets enda demokrati, Israel, men vi accepterar inte att så många blivit så utsatta på övriga håll.

* Visst, det finns en särskild poäng med man-kvinna-förbundet, som borde återfå ett särskilt begrepp, menar hon. Åtminstone i kyrkan. Klart att den som vill bilda familj och inte är direkt oförmögen till äktenskap i traditionell bemärkelse (jfr Matt. 19) bör göra det tillsammans med någon av det motsatta könet, inte med någon av samma. En uppenbart välskapt människa kan förresten inte vara "född i fel kropp". Och karlar föder inte barn i den bemärkelse vi brukar prata om, och har heller aldrig gjort det.

[Inlagt 5/4: Det här var tydligen inget aprilskämt, som jag trodde när Dagen skrev om det 1/4].

Tre gudstjänster och en fråga på Jungfru Marie Bebådelsedag

Påskvänner!

Inget nyval men tre gudstjänster blev det på min födelsedag - kortare och kortare men välsignade allihop! Först firande av Jungfru Marie Bebådelsedag i "EFS-kyrkan" med en grundlig predikan om Maria som förebild men om Kyrkan som vår mor. Sedan firande av Femte söndagen i fastan med psalmer, dagens evangelietext och Litanian a capella. Därpå dopgudstjänst då en flykting efter vinterns kristendomsundervisning med tolk tog emot det heliga dopet i närvaro av mej, prästen och två vänner. En helig stund.

Ett samtal efter den första gudstjänsten dröjer sej dock kvar. Både mötesledare och präst markerade kraftfullt och i mina öron riktigt mot den förnekelse eller åtminstone den tvivelsådd som även högt uppsatta präster inom Svenska kyrkan ägnar sej åt - viktigt och riktigt med tanke på hur t.ex. förre skarabispen Erik Aurelius t.o.m. i sitt s.k. herdabrev "Evangelium för gudlösa" tar avstånd från den bokstavliga/biologiska tolkningen av jungfrufödelsen; enligt honom vore Jesus i så fall en "halvgud", läkaren Lukas fick allt om bakfoten eftersom han inte kände till ägget; och med tanke på hur t.ex. nuvarande ärkebiskopen offentligt sagt att de som uppfattar jungfrufödelsen rent biologiskt missat själva poängen - även om man nog måste göra dem den rättvisan att påpeka att de därigenom inte anser sej förneka själva inkarnationen, detta att Gud blev människa. Och just detta gällde samtalet efter gudstjänsten - huruvida ett förnekande av det ena nödvändigt innebär ett förnekande av det andra.

Man måste nog i alla fall ge Antje Jackelén et consortes det erkännandet att de inte direkt vill förneka inkarnationen, liksom att en bekännelse av den biologiska jungfrufödelsen förvisso inte nödvändigtvis innebär att man står för själva inkarnationen (även om hon fick det att låta som om den biologiska tolkningen per se innebar att man missat poängen!). Enligt uppgift tror ju många av världens hundratals miljoner muslimer på att Maria genom ett gudomligt skaparunder var jungfru när hon födde Jesus - det finns visst någon vers även i Koranen som kan tolkas så - utan att fördenskull på minsta sätt vilja medge att Jesus var Guds Son eller att Gud blivit människa. Och vi "bibeltroende" får förstås även rannsaka oss själva - innebär vår tro på den biologiska jungfrufödelsen att vi också i tro och kärlek hyllar Jesus som Guds Son och vårt livs Herre?

Samtidigt är det väl en märklig position att tro på och förkunna Bibelns vittnesbörd om att Jesus verkligen var Guds Son och ändå ha problem med samma skrifts vittnesbörd om att han verkligen föddes av en biologisk jungfru? Jag menar: gjorde han ju inte det kom ju Maria - eller Matteus och läkaren Lukas - med världens sämsta och mest skrattretande bortförklaring av en förtidig graviditet. Och om vi än erkänner att det finns människor som tror på jungfrufödelsen utan att ha fattat själva poängen, så måste det väl i all sin dar finnas ännu fler förnekare av inkarnationen bland de miljarder som INTE tror på Kristi födelse av jungfru?

Eller?

Salig, salig denna stunden!
Högt benådad Jungfrun var
och befruktad av Guds Ande
Återlösaren hon bar.
Gudabarnet av vårt släkte
här sin boning bland oss tar
nu och i all evighet.

Öppen fråga till ärkebiskopen

Påskvänner!

Mindre än ett år kvar till kyrkovalet. Det finns inga tecken på att Socialdemokraterna och Centern lämnar kyrkopolitiken - tvärtom hade socialdemokraterna med kyrkopolitiken som ett av de områden folk skulle ha synpunkter på när de framträdde på gågatan i Hudiksvall häromveckan. Moderaterna byter namn till "Borgerlig samling" och "FISK" från Folkpartister i Svenska kyrkan" till "Fria liberaler i Svenska kyrkan" (trovärdigt?), men skit samma. EFS ställer inte upp i kyrkovalet och påstår att det vore olämpligt för en väckelse- och missionsrörelse att vara nomineringsgrupp (kan det verkligen vara på långt när lika olämpligt som att politiska partier är det???), men yttrar knappast särskilt skarp, uthållig och offentlig kritik mot det ur såväl sekulär som kyrklig synvinkel absurda systemet (man biter inte den hand som föder en?).

Ärkebiskopen skrev häromdagen på sin blogg - där läsandet och kommenterandet verkar ha gått ner betydligt efter hans halvårslånga blogguppehåll under vilket någon började twittra i hans namn - om hur den som "tycker sig stå stadigt på något sätt" (!) "kan våga byta perspektiv och utsätta sig för kritik som man tar på allvar". (Apropå ett kyrkoledardygn hos Birgittasystrarna i Hosjö).

Det fick mej att nu innan jag far för att öva inför en begravning skriva följande långa och ofriserade kommentar, som sympatiskt nog nyss publicerades direkt utan moderering. Vore intressant om man kunde få svar. Men jag tror att andra, typ vår missionsföreståndare och kyrkoledarna som samlades i Hosjö - eller varför inte någon journalist på Budis eller Kyrkans Tidning eller Aftonbladet? - behöver ställa frågorna OCH DET PÅ SKARPEN för att det ska klämmas fram något begripligt svar.

Så här skrev jag, och så här långt blev det (trots att jag inte tog upp den ännu större och viktigare frågan om kyrkans förkunnelse i teori och praktik om Allhelgona och evigheten):


OK, om du nu står så stadigt och kan utsätta dej för kritik, så har jag två problemområden där jag inte begriper hur du och kyrkoledningen har manövrerat:

I. DE POLITISKA PARTIERNAS INBLANDNING I KYRKOMÖTET. Att partier som M, S och C engagerar sej i Svenska kyrkan kan ju bara bero på någon av följande förklaringar: 1) De anser sej vara konfessionellt kristna partier (knappast, va?). 2) De ser inte Svenska kyrkan som en kyrka utan som en hembygdsförening eller kommunal inrättning för religiösa behov. 3) De ser Svenska kyrkan som en kyrka men vill inte att hon ska fortsätta vara det. (Kan du - eller de politiska partierna - komma på någon annan trevligare förklaring, så är jag bara glad).

Och det här tycks inte gå att få slut på - 12 år efter den påstådda skilsmässan från staten! Det enda som hänt är att vår Svenska kyrka till råga på allt försöker beröva frikyrkosamfunden sitt existensberättigande genom lögnen att även den är en frikyrka. (Märklig frikyrka som styrs av moderaterna, socialdemokraterna och centern!). Varför säger du inte ifrån på skarpen och försvarar kyrkans rätt att få vara en fri kyrka, där människor får engagera sej och gruppera sej efter andra linjer än de kommunalpolitiska (som väl knappast är relevanta när vi möts som bröder och systrar i Herren)?

II. ERSÄTTANDET AV DOGMEN OM JUNGFRUFÖDELSE MED DOGMEN OM MANLIGT BARNAFÖDANDE. Jag var på s.k. andrum på vår stiftsgård Breidagård förra veckan och läste där Erik Aurelius´ s.k. "herdabrev" (jodå, det innehöll en del uppbyggligt också, särskilt slutet).  Jag har ju även läst nyårspredikan m.m. av dej och slagits av hur angelägna ni moderna biskopar(?) verkar vara att folk inte ska tro att vi i kyrkan nödvändigtvis tror att vår Frälsare föddes av jungfru, rent biologiskt och så där. (Trots att både Lukas och Maria - som Lukas verkar ha intervjuat - skulle vara värsta pinsamma nödlögnarna om Jesus var avlad av Josef eller en romersk soldat eller vad vi nu skulle föreslå som alternativ till den helige Ande). Ibland framställs det rent av som om Matteus och Lukas var för obildade för att förstå att läran om jungfrufödelsen är orimlig och leder till någon slags "halvgudidé" (de kände inte till ägget, bevars, som Aurelius skriver). 

Men om nu den dogm som fortfarande ingår i trosbekännelsen och Svenska kyrkans bekännelseskrifter inte är så viktig, HUR kan det då komma sej att det samtidigt har blivit så viktigt att tro på den gnostiska dogmen att en del som föder sitt barn är män och därmed pappa till barnet? Inte bara som ett enstaka mirakel, utan som något som av allt att döma händer lite då och då (och då rimligen har hänt genom hela historien, kanske flera av bloggens läsare är födda av en karl!). Ja, efter din omsvängning i vintras - efter att Kristdemokraternas Göran Hägglund vindflöjlat åt samma håll! - stämplar du ju oss som fortfarande tror på dogmen att endast kvinnor kan föda barn (att det alltsedan Adam undantagslöst gäller att "mannen är av kvinnan" som Paulus skriver) som tvångssteriliserare och förnekare av allas lika värde. Du inte bara svängde, ju, utan motiverade omsvängningen med människorättsargument, och köpte den enfaldiga övertalningsdefinition av tvångssterilisering som mitt folkparti till vår skam lanserat. Nu kan min dotter inte vara säker på att hon är en riktig tjej/kvinna ens om hon föder barn! 

PS. Illustrerad Vetenskap berättar att två kvinnor snart kan få barn med varann, eftersom vetenskapsmännen snart kan skapa en manlig könscell av en kvinnlig, ja, en kvinna kan av samma skäl få barn med sej själv. Medan man alltså även som evangelisk-luthersk kristen mycket väl kan föreställa sej att vår Herre är för oförmögen - eller snarare för okunnig? - för att avla barn, för att själv träda in i världen, utan en gubbes medverkan? DS.

Werldenes Frälsare kom här,
lät see at Jungfru moder är.
All werlden må thess vundra sigh,
en sådana börd höfdes tigh.

Af mans hielp är thet eij så skedt,
Gudh sielf hafwer sin nådh betedt.
Gudz Ord är här nu wordet kött.
Av Jungfru lifwe är thet födt.

Förbereder kyrkoledningen ny reträtt?

Queeraktivisten Lukas Romson har genom ett blogginlägg från den 24 januari uppmärksammat mej på att Sveriges största ideella organisation, Svenska kyrkan, med dagens nyspråk är anhängare av tvångssteriliseringar (jfr Maciej Zarembas bok "De rena och de andra" från 1999), ja, t.o.m. av tvångskastreringar enligt Kyrkostyrelsens remissvar från 2007!

På den tiden (2007) trodde Svenska kyrkan alltså fortfarande inte att män kunde föda barn (alltså att någon kan vara far till barnet den föder), men fem år är ju en evighet i de här sammanhangen och man kan väl misstänka att ärkebiskopen - kyrkans egen Juholt - ligger startklar för en reträtt. Nu när Svenska kyrkan sedan 2009 officiellt hävdar att det inte finns någon speciell vits med att ha en mamma. Vilket ju passar som hand i handske med dogmen att även män kan föda barn, jfr Bitte Assarmos artikel Svenskarna har tappat kontakten med verkligheten.

För ÄB kan väl ändå inte tänka sej att den här gången kunna hålla emot när den riksdagsmajoritet som har majoritet även i kyrkomötet hävdar att män visst kan föda barn? (En del män i alla fall). I så fall borde väl han, biskopsmötet och kyrkostyrelsen för länge sen ha trätt upp på Kristdemokraternas sida i debatten? Har han tur hinner han - tack vare KD:s fördröjande aktiviteter i regeringen - avgå med pension innan frågan om queergnosticismens definitiva genomförande kommer upp i kyrkomötet...

Biskopsord från teol dr Annika Borg

Påskvänner!

Det är kanske inte så ofta jag haft anledning att instämma med teol dr Annika Borg, men vad hon skriver om prinsessbröllopet i dagens DN instämmer jag helhjärtat i. Jag skulle rent av kunna kalla det biskopsord. Just denna rakhet om äktenskapets innebörd, också i förhållande till kungahuset, har jag önskat att Svenska kyrkan kunnat stå för under hela 1900-talet och tidigare.

En annan sak är förstås att både Annika Borg och ärkebiskopen har förtvivlat svårt att stå för Svenska kyrkans lära och tradition om äktenskapet i övrigt. Som läget är just nu signalerar ju Svenska kyrkans ledande teologer (och vissa EFS-präster?) till kronprinsessans syster, och till andra tjejer som känner besvikelse över killfasoner, att de lika gärna kan bilda familj med en trofast tjejvän. (Ur ren jämställdhetssynvinkel torde ju detta f.ö. vara det optimala). Som läget är nu har Svenska kyrkan dessutom skrivit "kan utgå" efter Jesusorden om äktenskapet, och eftersom det inte finns två vigselritualer kan även heteropar, t.ex. Daniel och Victoria, byta ut Jesusorden om att "de två ska bli ett (kött)" mot t.ex. Ruts ord till sin svärmor (!).

Ett mått på ärligheten i ärkebiskopens entusiasm inför kyrkomötesbeslutet den 22 oktober torde väl f.ö. vara om han verkligen skulle se fram emot att inför hela världens blickar få förrätta ett kungligt bröllop mellan två av samma kön - eller om han tvärtom helst skulle slippa göra det.

Statstjänstemännen har talat

Påskvänner!

Lydiga statstjänstemän som dom är har kyrkoherdarna i Kyrkans Tidnings undersökning tänkt om på bara två år. Det som 96 procent av kyrkoherdarna, alltså ungefär allihop, trodde på för två år sedan, nämligen att kyrkan kan ha en annan tolkning av begreppet äktenskap än staten, det tror nu bara 52 procent, alltså ungefär hälften.

Det här är ju bara bisarrt. Men jag lägger inte skulden på underhuggarna, utan på deras biskopar, som ju inte säger ett vettigt ord. (Hallå hallå Esbjörn, Ragnar och Hans - vart tog ni vägen???). Så länge biskoparna, med ÄB i spetsen, lät frimodiga i sin definition av ordet äktenskap som reserverat för man och kvinna (fast man i sak redan givit med sej; ett "kyrkbröllop" uppfattades ju även välsignelse av registrerat partnerskap som), så länge svarade underhuggarna frimodigt. När biskoparna, i varje fall enligt ÄB:s version, anpassade sej till staten - för i lördagsintervjun sa ÄB ju uttryckligen att det vore svårt för kyrkan att ha en annan definition av äktenskapet än staten - förstod ju även underhuggarna (eller i varje fall hälften av dem) vad klockan var slagen.

Den här senaste vändningen sker uppenbarligen inte p.g.a. ett nyväckt engagemang för homosexuella (det är i sej bra att kyrkan gör bot för tidigare försyndelser på det området). Utan den sker p.g.a. en knappt fattbar feghet och ett obeskrivligt kappvänderi som inte kommer att sluta förrän...

Förbli hos oss, o Jesus Krist,
för kvällens mörker kom till sist.
Din helga läras klara ljus
låt alltid lysa i ditt hus.