Rislingsbo och Herrljunga - Efs och BV?

Påskvänner!



Noterade på affären för något år sedan att man kunde köpa Risingsbo öl från 1856! Köpte ett flak (lättöl) bara för att årtalet var detsamma som Evangeliska Fosterlands-Stiftelsens grundläggningsår. Tänkte rekommendera det här på bloggen oxå, men det blev inte av.



Nu när vi köpte en stor flaska Herrljunga mousserande (Magnum) till nationaldagen, upptäckte jag att det stod "since 1911" på den! En flaska för BV-are alltså! Men jag undrar om det dracks särskilt mycket Risingsboöl på EFS-konferensen i Umeå eller särskilt mycket Herrljungacider på ELM-BV-konferensen i Vännäs tre veckor senare? F.ö. verkar Risingsbo ångbryggeri ha lagts ner 1989, så någon kontinuitet sedan 1856 är det alltså inte fråga om (som i EFS:s fall).

Tillresta kyrkoledare från Eritrea var i varje fall med på båda konferenserna - med eller utan Risingsbo och Herrljunga - och det känns ju mer och mer som att ha systerkyrkor i Nordkorea. En extremt plågsam och känslig situation. I vilken utsträckning kan vi och de "sitta stilla i båten" när "otillåtna kristna" som t.ex. pingstvänner förföljs värre än lutheraner och när pressfriheten t.o.m. är sämre än Nordkoreas? (Hur man nu jämför dem). Folk fängslas utan att veta varför - värnplikten utsträcks i det oändliga - tusentals försöker fly varje månad.

Inför 100-årsminnet

Påskvänner!

Nästa år är det 100 år sedan Missionssällskapet Bibeltrogna Vänner (namngivet av Dagens Nyheter!) separerades från EFS. På Johannelund pågår i dagarna ett forskningsseminarium kring "syskonsällskapen". Spännande! Intressant för EFS-are och andra som inte kan vara med i Uppsala kan det kanske också vara att ta del av vad BV:s mångårige ledare Axel B Svensson som 33-åring skrev om bakgrunden till separationen. Det är givetvis en partsinlaga, men som sådan läsvärd, inte minst p.g.a. att författaren är en sällsynt skicklig skribent.

Professor Daniel Lindmarks far Henning (en tid rentav BV:s ordförande) reste under min barndom på 70-talet som predikant regelbundet till Luleå och predikade i Mjölkuddsgården eller (på 80-talet) i Kyrkans Hus. En mycket god predikant, som jag minns det. Inte alla kunde fängsla lågstadieeleven Andreas, men Henning stoppade med jämna mellanrum in några anekdoter i sina predikningar, vilket gjorde att man liksom satt på helspänn för att inte missa nästa historia. (Något att tänka på för fler talare, kanske?). Han använde inte talarstol men ställde däremot en vanlig stol framför sej och stödde sej lätt mot stolsryggen. Han hörde också till dem som inte sopade svåra frågor under mattan eller förenklade dem på ett sätt man i mer vuxen ålder börjar finna genant. Svåra saker fick förbli svåra. Respekt.

En gång (1979) var jag på barnläger i Lutherska kapellet på Strömnäs i Piteå (där Lindmarks då bodde). Ett och annat tältmöte i Västerbotten har jag också varit med om ("tältet trasigt, mamma - laga med plåster" sägs jag ha utbrustit i 3-årsåldern), liksom ett ungdomsläger på Strandhem i Skåne hösten 1990. Annars har jag inte haft så mycket att göra med just BV. (Nuvarande ELM-BV, alltså). Just nu har jag dock en del kontakter med anledning av ett pågående sångboksarbete inom rörelsen, där jag försöker bidra efter förmåga.