Påskvänner!
Det är svårt att sia - särskilt om framtiden. Men det skulle förvåna mej mycket om det inte blev en rätt kraftig backlash för den queer-teologi som under hs-vänlighetens skärm dragit in på bred front över Svenska kyrkan. Den är nämligen i många stycken rent bisarr (se föregående bloggtext).
Så när de ledande KRISSARNA
Kristoffer Moldéus och Mattias Irving i Svenska Dagbladet orerar om att Svenska kyrkan måste rikta in sej på framtiden, kan de mycket väl ha visat sej satsa på galen häst. Opportunism är aldrig bra motiv för ett ställningstagande, och dagens kyrkomötesbeslut kan givetvis i princip vara helt riktigt även om alla skulle skämmas för det om 10 år, men det måste givetvis bli särskilt besvärande för uttalade "framtidsteologer" som Moldéus och Irving om folket skulle vända sej emot dem.
För detta är min övertygelse: Den ökade insikten om homosexuellas situation och speciella predikament har kommit för att stanna. Öppenheten för vissa pastorala undantag eller i varje fall öppenhet för dem som i vissa fall öppnar för sådana undantag tror jag också kommer att öka inom kyrkorna, och rent av bör öka. MEN åsikten att dessa mycket speciella fall behövde leda till en utplåning av Svenska kyrkans hela förkunnelse om Guds speciella avsikter med just man+kvinna, d.v.s. av Svenska kyrkans äktenskapslära sådan den uttrycks i bekännelseskrifter, handbok och, inte minst, psalmbok, den åsikten blir, tror jag, snart nog förlegad och med rätta förhånad. (Jfr Socialstyrelsens sexualpolitiska utredningar i mitten av 70-talet, som nog ingen idag kan läsa utan rysningar).
Låt oss hoppas och be att denna, som jag tror, oundvikliga rekyl inte drabbar våra verkligt homosexuella vänner för hårt eller gynnar partier som Sverigedemokraterna för mycket.
Leva i världen,
omvänd till verklighet,
vänd mot Guds framtid,
följd av hans trofasthet.
Mörkret du möter
aldrig i ensamhet.
Blott i det öppna
ligger din möjlighet.
Inlägg
