Raka puckar med Billy Graham

Påskvänner! 

Säga vad man vill om Billy Grahams kampanjer - men det var i alla fall raka puckar som inte passar helt illa till dagens evangelietext:

Imorgon är det gudstjänst på EFS i Njutånger

Påsk- och adventsvänner!

Imorgon på Andra söndagen i advent "provpredikar" Simon Renöfält vid gudstjänsten i Efs Njutånger kl 11. Varmt välkomna då!

Katekesfråga 241: Hur kan man slösa bort dopets nåd?

Psalmlucka 4: Jesus från Nasaret går här fram

Jul- och påskvänner!

I min konfirmationspsalmbok 1983 stod "Jesus från Nasaret" fortfarande bland adventspsalmerna. Och den här årgången är den ju given på Andra söndagen i advent, när Jesus ropar: "Tiden är inne, Guds rike är nära, vänd om och tro evangelium!" Varje vers i psalmen slutar ju: "Himmelriket är nära", som i sista versen föregås av: "Tro evangelium!"

Detta är den äldsta av alla de Frostenson-psalmer vi har i psalmboken. Hösten 1934 hade vännen och psalmdiktaren Gustav Thorsell ringt nästan varje vecka och bett honom börja skriva psalmer. Anders Frostenson berättar:

Vi var goda vänner. Men jag slog ifrån mig och sa: Se, det kan jag inte, jag har inte skrivit någon regelbunden vers, knappt några rim heller. - Men han var envis och stötte på mig gång på gång. Och så lovade jag: jag ska försöka. På nyåret [1935] reste jag till Sigtunastiftelsen en vecka. Jag började med detsamma på kvällen och märkte att skriva regelbunden vers var inte så svårt, det är bara att räkna takten på fingrarna. Jag skrev, på prov liksom, två strofer och byggde på slutorden i den 139 psalmen i Psaltaren: "Utrannsaka mig, Gud, och känn mitt hjärta." (Till min överraskning fick jag senare se att Evangeliska Fosterlandsstiftelsen tagit in den psalmen i sin nya sångbok [den har anslaget "Pröva mig, Herre, denna stund", skr. anm.]).

På morgonen började jag med den psalm som blev adventspsalmen, nr 48. Ordet jag skulle bygga upp den på, blev klart för mig på en gång: "Himmelriket är nära" (Mark. 1:14). Det var då och sen långt fram det mest centrala bibelordet för mig. Det hörde samman med min första gudsupplevelse på den skånska slätten.

På Sigtunastiftelsen bodde jag på ett rum, där det hängde ett porträtt av Grundtvig, den nordiska folkhögskolans skapare. Just på den här platsen var det ju heller inte så konstigt att tankarna gick till Grundtvig och till hans kyrkpsalm Gammal är kyrkan, Herrens hus. Jag gjorde alltså en kyrkpsalm med fem verser (psalmkommittén tog omsider bort första och sista verserna - och så blev det, till min överraskning, en adventspsalm av den...

Cit. efter Rune Pär Olofsson: Och ett oändligt hem s. 39 (Skeab 1981).

Första resp. sista strofen i den ursprungliga versionen löd för kännedom så här:

Klockorna kalla till Herrens hus,
vitt över land och stad.
Kommen I alle. Ur malmens brus
tonar en hälsning glad:
Himmelriket är nära.

[---}

Hastigt vi nalkas den tysta värld,
som vi har kommit från.
Klockorna snart kring vår sista färd
ringa med mäktigt dån.
Himmelriket är nära.

"Man monterade ner klockorna", kommenterade Frostenson lakoniskt psalmkommitténs förkortning, som nog måste betraktas som ganska lyckad - och i varje fall starkt har bidragit till att psalmen så ofta blivit sjungen. Annars påminner ju originalets memento mori-motiv starkt om Franzén-psalmen Hör, Gud ännu sin nåd dig bjuder, som också låter kyrkklockan ringa kallande och manande.

Hastigt nalkades i varje fall vännen Gustav Thorsell en annan värld. Frostenson berättar:

Så reste jag tillbaka till Stockholm en söndagkväll. Och tänkte att jag genast skulle ringa upp Gustav Thorsell och be att få komma upp och visa de här psalmförsöken. Men det var sent på kvällen; jag tänkte: jag ringer i morgon bitti i stället. Så ringde jag då upp och frågade efter honom. Det blev alldeles tyst i telefon; sen sa hans hustru: "Gustav Thorsell har dött i natt." Jag blev oerhört skakad. Men så kände jag också något annat: det var ett testamente – att ha ett ansvar för svensk psalm. (Citerat efter Rune Pär Olofsson: Och ett oändligt hem (Skeab 1981)).

Gustaf Nordquists melodi har ju blivit lika klassisk som texten. Men Jonas Gustafssons nytolkning är inte så dum den heller:

Jesu återkomst inställd

Påskvänner!

Vill bara så här på "andra advent" påminna om att det enligt senaste forskning och modernaste teologi är rena barnsligheter att tro på Jesu återkomst i makt och härlighet. (Han trodde ju att världen snart skulle gå under, stackarn). Undvik därför helst, liksom gårdagens helgsmålsbönshållare i radio, att läsa dagens heliga evangelium - det kan ju så lätt missförstås - och sjung några julsånger istället. Om denne, förmodligen normalt ruttnade eller av hundar uppätne, profet alls återkommer så är det i våra hjärtan eller i våra medmänniskor. Det var väl där han (möjligen) uppstod också.

Om någon fortfarande tvivlar på att Jesu återkomst (det vi och av allt att döma även han själv brukade mena med den alltså) verkligen definitivt är inställd, vill jag påminna om att läran i åratal opåtalt spridits av en i Svenska kyrkan mycket aktad person och ärkebiskop em. Skulle detta inte räknas som "mainstream" hade han förstås avkragats för länge sedan, tillsammans med såna där missionsprovinssnubbar eller som Olle Fogelqvist och dylika subversiva personer. Inte heller Ulla Karlssons teologi, som i sak inte ligger emeritusärkebiskopens fjärran, har ju förorsakat någon avkragning (om än viss kritik och en "prövotid" då hennes roll som präst ska begrundas tillsammans med biskopen).

Observera allmänna grundläggande emeritusärkebiskopliga konstateranden som att "det inte spelar någon roll för honom vad som hände för 2000 år sedan". Ja, att "vad som verkligen hände kan vi lämna därhän". Eftersom vi nu har en helt annan världsbild än på bibelns tid, och tack vare naturvetenskapens allomfattande kunskap inser att något syndafall aldrig ägt rum, så kan vi inte heller tro på en försoning genom en andre Adams offerdöd och andra förlegade läror, som t.ex. en fysisk återuppståndelse eller en verklig återkomst för att döma levande och döda. I den mån något syndafall alls anses ha ägt rum tycks det nuförtiden rent av kunna bli föremål för öppen eller mer försiktig uppskattning, jfr morgonandakten i radio från 1992 av prästen Marianne Blom, och Christer Enanders undran efter nya ärkebiskopens sommarprat.

Vad som återstår av kristen tro kan vi samla i den rekordtunna boken "Hammars dogmatik" där vi kan ta del av det enda säkra Jesus-ordet "Gud är ande" och några reflektioner kring "Vetekornets lag". Mest liknar det en sorts "Pippi-Långstrump-tro" där trosobjektets betydelse är rent "narrativ" och där det inte spelar någon som helst roll vad som verkligen hände med Tommy och Annika för 70 år sedan. Huvudsaken att vi blir upplyfta och inspirerade av själva berättelsen. (Inte undra på att redan morgonandakten jag var på 1990 på Rättviks stiftsgård utgick från en berättelse ur Madicken).

Heder åt Eskil Franck som sa ifrån och lämnade det bedrägliga förfarandet med den kristna tron. Men vad göra med alla högt uppsatta teologer som fortsätter låtsas vara kristna och t.o.m. evangelisk-lutherska inför reformationsjubileet 2017? Verkar inte påven ganska renlärig vid en jämförelse?

Världens bästa predikan - och några till

Påskvänner!

Hör här! Och lär dej världens bästa predikan utantill!

Hör här också! Ämnet är alltid aktuellt - inte minst till andra advent.

[Tillagt 9/12: Eller läs här vad ELM-BV:s missionsföreståndare predikade i helgen!]

Det är Jesus som håller världens bästa predikan, inte Stefan eller Agne eller Erik J A. Men visst lyfter de fram Mästaren och Frälsaren väl?

Och jag kan inte annat än undra: Borde inte en evangelisk-luthersk kyrka ha biskopar som talar på det här sättet - som talar som Guds ord talar, till varning och till tröst?

(Nej, de behöver inte nödvändigtvis tillhöra EFS (eller ens ELM-BV) och låta lite småtorra ;o).

Tillagt 7/12: Så här kan man också predika - som Anders Frostenson/Jonas Gustafsson om Jesus och Guds rike i en mycket fin och marknära musikvideo:


Öppna ditt hjärta i bön och bot,
upplåt vart hemligt rum.
Red dig att taga Guds Son emot,
tro evangelium!
Himmelriket är nära!