Påskvänner!
Kanske någon Efs-are känner sej lite otrygg med Thomas ab Aquino? Då kompletterar jag psalmlistan med tre mer "lutherska", men likafullt sant katolska, nattvardspsalmer. Först två av dansken Grundtvig och sedan en av Luther själv (av upphovsrättsliga skäl i min egen översättning):
1. Herre, vart ska vi gå hän?
Gå från dej, vår bäste vän,
från den levande Guds Son,
från vår tro, född ovanfrån,
från den enda på vår jord
som kan ge oss livets ord?
2. Nej, om än det låter hårt,
ej ditt ord oss skrämmer bort.
Djupt vi känner på vår jord:
döden är ett stenhårt ord,
men ditt ord är ande, liv,
då vår värld är destruktiv.
3. "Ät mitt kött och drick mitt blod",
säger livets furste god,
"motta det som vin och bröd
från Guds bord i hungersnöd.
Evigt är då livet ditt,
för med dej jag delar mitt."
4. Hör det, mänska, när du går
full av sorg du ej förstår:
Tro din Herre på hans ord,
se hans godhet vid hans bord,
ät hans kött och drick hans blod
och stå upp som han uppstod!
5. Lyssna, själ! Hör, länken brast,
släpp dej själv, håll honom fast!
Glöm just nu all sorg och nöd,
glöm dej själv med synd och död!
Gläds, du lilla, i Guds ord,
bli i Herren evigt stor!
6. Ta vår Herres ord i pant:
dödens nederlag är sant!
Då i anden allt du har,
är i evigt tryggt förvar,
smakar, vad som än rivs ned,
aldrig dödens bitterhet.
7. Så ska du i glädje stor
leva med och av Guds Ord,
som när världen brått förgår
salig, segerrik består,
delar milt sin gudomsglans
med allt jordiskt, som är hans.
8. Frälsare och själavän!
Du har sagt vart du gick hän!
Vägen känner vi så gott
till din Faders himlaslott:
vägen, livet, det är du
som är här, i detta nu!
1. Vår Herres Jesu minnesfest
den högtid är som gläder mest.
Där vi hans hågkomst firar nu
livslevande han är ännu.
2. Var, Jesus, då mitt liv, min tröst,
den dolda pärlan i mitt bröst!
Var du min glädje och min frid,
min salighet till evig tid!
3. Ett ljus, som aldrig mer släcks ut,
en blomma som bär frukt till slut,
en kunskap ingen världsvis haft
är livet i din kärleks kraft.
4. Som gryningen den lyser röd,
den brinner varm som solens glöd,
med glädjens dop den döper stoft,
den ger av härlighet en doft.
5. Den föder kärlek hos oss med,
till dej, som döden för oss led,
den föder kunskap, evig, sann,
om livets ljus och livets land.
6. Blott den som älskar känner Gud
och dej, hans hjärtas sändebud,
hans Ord, hans avbild och hans Son,
helt jämlik den du kom ifrån.
7. Som Fadern själv dej ärar än
var änglakör i himmelen,
och som du älskas på vår jord,
blir stoftet famnat av ditt ord.
8 Så löp med glädje än ditt lopp,
du gamla tro, du unga hopp,
och du som ej av ålder vet,
du kärlek varm i evighet!
9. I Jesu namn sjung Jesu pris,
i öken och i paradis,
allt vad som tunga har och röst,
allt vad som hjärta har i bröst!
10. Halleluja för Herrens bord
i himmelen och på vår jord!
Halleluja för dej som kom
och låste upp Guds helgedom!
1. Gud vare lovad, som i kraft av ordet
ger oss liv vid nattvardsbordet!
Brödet är Kristi kropp och vinet blodet,
låt oss smaka där din godhet!
Herre, förbarma dej!
Med den kropp din mor Maria bar,
kroppen du för alla offrat har,
med ditt heliga blod,
hjälp oss, Herre, ge oss mod.
Herre, förbarma dej!
2. Offret, för oss utgjutet och utgivet,
i sin död ger världen livet.
Gud kunde inget större åt oss skänka,
det är mer än vi kan tänka.
Herre, förbarma dej!
Vilket djup av kärlek som dej drev,
med ditt blod vår skuld betalad blev!
Vilket under du gjort:
öppen står nu himlens port!
Herre, förbarma dej!
3. Låt oss din nåds välsignelse få äga,
så vi går på dina vägar,
tjänar vår nästa väl i tro och kärlek,
över nåden ej drar smälek.
Herre, förbarma dej!
Ta ej bort din Ande från oss, Gud,
gör oss trogna mot ditt ord och bud,
ge din världs kristenhet
glädje, liv och enighet.
Herre, förbarma dej!
Visar inlägg med etikett Skärtorsdagen. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Skärtorsdagen. Visa alla inlägg
torsdag 13 april 2017
Tre romersk-katolska, men också sant katolska, nattvardspsalmer på Skärtorsdagen
Påskvänner!
Vi delar visserligen inte längre synligen nattvardsbord med "romarna", men åtminstone jag sjunger gärna de två uppbyggliga nattvardspsalmer av Thomas ab Aquino (1225-74) som jag presenterar nedan, Även den tredje nattvardspsalmen nedan - av nyare datum - finner jag evangelisk och uppbygglig, d.v.s. katolsk/allmänkyrklig, i allra bästa mening. Det är ju Kristus själv som i grunden är det Sakrament vi får ta emot i nattvardsfirandet.
Prova gärna sjunga psalmerna denna skärtorsdag, "kalkens födelsedag"! Och väl mött i afton! (Om någon Efs-are inte skulle gå till nattvarden övriga året, vilket man ju bör, så går man väl i a f ikväll?)
1. Sion, upp, din Konung hälsa,
som en fallen värld att frälsa
bar på korset all dess skuld!
Höj hans lov med själ och tunga!
Högre än du kan besjunga
är dock han, din herde huld.
2. Låt hans nåd ditt lov uppväcka!
Se, i dag han vill dig räcka
nådens kalk och livets bröd.
Ej de tolv apostlar bara,
nej, en tallös lärjungskara
till sitt nattvardsbord han bjöd.
3. Nytt förbund med världen slutits
här i blodet, som utgjutits;
lagens påsk sin ände fått.
Skuggan verklighet har blivit,
Jesus själv sig har utgivit,
som Guds Lamm i döden gått.
4. Därför nådefull han alla
till sin nattvard låter kalla:
"Tag och ät och drick nu här!
Kalken är det blod jag gjutit
för er synd, för allt ni brutit,
brödet min lekamen är."
5. Mer än änglaspis här skänkes:
våra samveten bestänkes
här med Kristi dyra blod.
Här är styrka för de svaga,
tröst för dem som kors får draga,
frid och kraft och tålamod.
6. Gode herde, dig förbarma!
Styrk, ledsaga, föd oss arma
med dig själv, du livets bröd!
Herre, sist till nattvardsborden
i din himmel oss från jorden
hämta i en salig död!
)
1. Högt må prisa varje tunga
Jesu kropp så underbar
och en lovsång honom sjunga
för det blod han gjutit har,
tacka honom för det tunga
korset som för oss han bar.
2. Fadern honom till oss sände,
Jungfruns Son, båd´ Gud och man,
ljuset han i världen tände,
evig sanning lärde han.
Han till sist vid livets ände
bar sig själv som offer fram.
3. När, som lagen föreskrivit,
på de gamla fäders vis
Lammets högtid firad blivit,
- honom vare lov och pris! -
han med egna händer givit
åt de tolv sig själv till spis!
4. Vid det sista nattvardsbordet,
dagen före Jesu död,
Ordet, som vart kött, med ordet
till sitt kött förvandlar bröd;
vinet Kristi blod är vordet,
då hans allmakts ord det bjöd.
5. Må i ödmjukhet vi ära
detta helga sakrament!
Nya testamentets lära
övergår vad förr var känt.
Att oss Herren här är nära
ser vi genom tron han tänt.
6. Fadern, som i höjden tronar,
vare tack i evighet,
Sonen, den som synden sonar,
Anden, den som lär oss det!
Högt vår jubelsång nu tonar,
Heliga Treenighet!
1. Du ljuva Sakrament,
fördolt i vin och bröd,
av Fadern till oss sänt
som bot för all vår nöd,
till dig, o Jesus, går vår sång,
dig vill vi tillbe än en gång,
//: du ljuva Sakrament ://
2. Du fridens Sakrament,
som bjuder in oss än,
som domen från oss vänt
när själv du burit den,
förtröstansfullt till dig vi går
och nåd och hjälp och styrka får,
//: du fridens Sakrament ://
3. Du hoppets Sakrament,
vår ark i syndens flod!
Dem som sin synd bekänt
du för till stranden god.
Oss fräls, för stormen ännu rår,
och vågorna så höga står,
//: du hoppets Sakrament! ://
4. Du glädjens Sakrament,
du Faderns återsken,
du sol som här sig tänt
gudomligt skön och ren,
så mäktigt stråla inom kort,
att satans bloss må blekna bort,
//: du glädjens Sakrament! ://
Vi delar visserligen inte längre synligen nattvardsbord med "romarna", men åtminstone jag sjunger gärna de två uppbyggliga nattvardspsalmer av Thomas ab Aquino (1225-74) som jag presenterar nedan, Även den tredje nattvardspsalmen nedan - av nyare datum - finner jag evangelisk och uppbygglig, d.v.s. katolsk/allmänkyrklig, i allra bästa mening. Det är ju Kristus själv som i grunden är det Sakrament vi får ta emot i nattvardsfirandet.
Prova gärna sjunga psalmerna denna skärtorsdag, "kalkens födelsedag"! Och väl mött i afton! (Om någon Efs-are inte skulle gå till nattvarden övriga året, vilket man ju bör, så går man väl i a f ikväll?)
1. Sion, upp, din Konung hälsa,
som en fallen värld att frälsa
bar på korset all dess skuld!
Höj hans lov med själ och tunga!
Högre än du kan besjunga
är dock han, din herde huld.
2. Låt hans nåd ditt lov uppväcka!
Se, i dag han vill dig räcka
nådens kalk och livets bröd.
Ej de tolv apostlar bara,
nej, en tallös lärjungskara
till sitt nattvardsbord han bjöd.
3. Nytt förbund med världen slutits
här i blodet, som utgjutits;
lagens påsk sin ände fått.
Skuggan verklighet har blivit,
Jesus själv sig har utgivit,
som Guds Lamm i döden gått.
4. Därför nådefull han alla
till sin nattvard låter kalla:
"Tag och ät och drick nu här!
Kalken är det blod jag gjutit
för er synd, för allt ni brutit,
brödet min lekamen är."
5. Mer än änglaspis här skänkes:
våra samveten bestänkes
här med Kristi dyra blod.
Här är styrka för de svaga,
tröst för dem som kors får draga,
frid och kraft och tålamod.
6. Gode herde, dig förbarma!
Styrk, ledsaga, föd oss arma
med dig själv, du livets bröd!
Herre, sist till nattvardsborden
i din himmel oss från jorden
hämta i en salig död!
)
1. Högt må prisa varje tunga
Jesu kropp så underbar
och en lovsång honom sjunga
för det blod han gjutit har,
tacka honom för det tunga
korset som för oss han bar.
2. Fadern honom till oss sände,
Jungfruns Son, båd´ Gud och man,
ljuset han i världen tände,
evig sanning lärde han.
Han till sist vid livets ände
bar sig själv som offer fram.
3. När, som lagen föreskrivit,
på de gamla fäders vis
Lammets högtid firad blivit,
- honom vare lov och pris! -
han med egna händer givit
åt de tolv sig själv till spis!
4. Vid det sista nattvardsbordet,
dagen före Jesu död,
Ordet, som vart kött, med ordet
till sitt kött förvandlar bröd;
vinet Kristi blod är vordet,
då hans allmakts ord det bjöd.
5. Må i ödmjukhet vi ära
detta helga sakrament!
Nya testamentets lära
övergår vad förr var känt.
Att oss Herren här är nära
ser vi genom tron han tänt.
6. Fadern, som i höjden tronar,
vare tack i evighet,
Sonen, den som synden sonar,
Anden, den som lär oss det!
Högt vår jubelsång nu tonar,
Heliga Treenighet!
1. Du ljuva Sakrament,
fördolt i vin och bröd,
av Fadern till oss sänt
som bot för all vår nöd,
till dig, o Jesus, går vår sång,
dig vill vi tillbe än en gång,
//: du ljuva Sakrament ://
2. Du fridens Sakrament,
som bjuder in oss än,
som domen från oss vänt
när själv du burit den,
förtröstansfullt till dig vi går
och nåd och hjälp och styrka får,
//: du fridens Sakrament ://
3. Du hoppets Sakrament,
vår ark i syndens flod!
Dem som sin synd bekänt
du för till stranden god.
Oss fräls, för stormen ännu rår,
och vågorna så höga står,
//: du hoppets Sakrament! ://
4. Du glädjens Sakrament,
du Faderns återsken,
du sol som här sig tänt
gudomligt skön och ren,
så mäktigt stråla inom kort,
att satans bloss må blekna bort,
//: du glädjens Sakrament! ://
torsdag 24 mars 2016
En samling nattvardspsalmer på Skärtorsdagen
Påskvänner!
Den som vill sjunga extra många nattvardspsalmer idag på den heliga måltidens instiftelsedag kan ta och kolla här!
Den som vill sjunga extra många nattvardspsalmer idag på den heliga måltidens instiftelsedag kan ta och kolla här!
torsdag 28 mars 2013
Till 300-årsminnet av Johan Runius: vad Johan skriver till minne av Jesus och nattvardens instiftande
Påskvänner!
Jag får avstå från kvällens skärstorsdagsmässa - frun har bilen och är inne i Missionskyrkan i stan, och vi har en halvmil till Njutångers kyrka, plus att det här med nattvarden är lite knepigt i de blandade åldrar våra barn är i just nu. (Men att hjälpa till med nattvardsbordets avklädande hade de nog tyckt om). Våran Jonatan sa förresten när han var liten: "Idag är det stjärntorsdag. Undrar om vi får göra stjärnor på dagis idag?" Mamma. "Det heter inte stjärntorsdag utan skärtorsdag!" Jonatan: "OK, rosa saker då!"
Jag publicerar här ett "allmänt skriftermål" av lekmannen Johan Runius (1679-1713), en av Sveriges mest begåvade (och roliga!) poeter. Det är något (men verkligen inte mycket!) språkligt bearbetat och förkortat av mej. Klart vi skulle ha haft en modernare nattvardsundervisning på vers, men finns det någon nutida poet som också är så här lutherskt skarp - OCH evangelisk? Var så god och skriv i så fall!
VID ALLMÄNT SKRIFTERMÅL
1. Kom, hör och se, betänk och märk
de skönsta avskedsorden,
det allra främsta nådeverk
man hört och sett på jorden,
det största under själen vet,
det hav som högst kan svalla,
den heligaste hemlighet,
det största djup av alla
vi ändlöst djupt kan kalla!
2. Vår Herre Jesus i den natt
då han till slut förråddes,
till bords med tolv apostlar satt,
som av hans omsorg nåddes.
När framför sig han plågor ser
som själ och hjärta kränker,
se, på oss alla likväl mer
än på sig själv han tänker,
ett testamente skänker.
3. Till Faderns höga majestät
han lyfter håg och händer,
tar brödet, tackar, bryter det,
sen till de tolv sig vänder
och säger: Tag och ät nu här
de sönderbrutna bröden,
vet att min sanna kropp det är,
som nu givs ut i döden
att frälsa er ur nöden!
4. Han kalken ock i samma stund
välsignar och utskiftar,
varmed han då ett nytt förbund
och testamente stiftar.
Han säger: Drick nu av mitt blod
som blir för er utgjutet,
till bot för synd och övermod
och allt som blivit brutet!
Det gäller, det beslutet.
5. Se här, min själ, är Jesu bord
till hans och din förening.
Här är också hans klara ord
och ordens rätta mening.
Låt ej i denna handlingen
förnuftet reformera,
ej heller med förvandlingen
vidskepelsen regera,
det duger intetdera.
6. Tag ordet som det ligger här,
och tro just som det lyder.
När Jesus säger att "det är",
så säg ej: "det betyder".
Nej, tro att det är samma kropp
som för dig har måst svida,
ja, samma blod som haft sitt lopp
ur hjärtesår och sida
när Gud för oss fick lida.
7. Hur detta sker, den själv bäst vet,
som makten har att råda.
Hans vishet och allsmäktighet
är goda grunder båda.
Det är ej skämt, det är ej lek
att slå med ord den munnen,
som aldrig var med något svek
och något falskt befunnen,
ja, själva sanningsbrunnen.
8. Bröd är väl bröd, så tror vi rätt,
så har ock Skriften menat,
men på ett obegripligt sätt
med Kristi kropp förenat.
Vin är väl vin, förblir ock vin,
men därmed givs tillika
Guds blod till själens medicin,
kan ej för tvivel vika.
Guds ord kan aldrig svika.
9. När vi nu börjar att förstå
vad härligt bord här dukas,
så ligger största vikten på
hur gåvan av oss brukas,
ty denna spis ovärdiga
till andligt liv åtnjuter,
men alla obotfärdiga
sig själva utesluter
och Jesu tröst förskjuter.
10. Ja, över sin tillstängda själ
Guds dom de så ses draga,
och kroppen måste likaväl
en lika dom mottaga.
Som de i synd och säkerhet
har låtit själen somna,
så lär Guds dom, som Skriften vet,
sig över dem fullkomna
då liv och själ skall domna.
11. Vem än du är, så är det bäst
att du idag proberar
i vad för själ, du nattvardsgäst,
din Gud du härbärgerar.
Är själen full med styggelse
och du ej har bekänt det,
ej ringaste uppbyggelse
av detta sakramentet
du dig här då förvänte.
12. Se, otron är bland synders tal
en mäktig regentinna,
och den som tjänar Belial
en ryslig tjänarinna.
Där hon nu är, är också han,
där kan ej köttet tämjas,
och Kristus ju omöjligt kan
med sådant följe sämjas.
Han måste därvid vämjas.
13. Och du som låtit i förtret
med hat din själ upptända,
ack, ve dig då i evighet
om du, du oomvända,
till denna kärleksmåltid går,
du går den breda gata,
ty visst är det en dödssynd svår
med Kristi kropp sig mata,
men Kristi lemmar hata?
14. Och skulle någon tänka så:
Jag vill mig nu förnya
men strax till synden återgå,
som hunden till sin spya,
jag kan väl Gud som en god vän
på några dagar hysa,
men sedan åter fritt igen
åt gammal hemsynd mysa.
Ack, därvid må man rysa!
15. Ty hos en sådan Guds bords gäst
finns ingen tro och ånger.
Av honom blir Guds Son korsfäst
på nytt och flera gånger.
Ja, han på Kristi kropp och blod
ett fasligt mord bedriver,
och för hans stolta övermod
Guds nit och domariver
hans säkra lön då bliver.
16. Men är du tryckt och ångerfull,
med samvetssår och -sveda,
och ber om nåd för Kristi skull,
vid synden känner leda,
så skall du minnas dagen lång
den stora soningsdagen,
då för all ondska på en gång
Guds ende Son blev slagen
och vredesdomen tagen.
17. Ja, kom då hit i Jesu namn!
Gud själv vill dig då hägna.
Se, Jesus står med utsträckt famn
och vill dig väl undfägna.
Räds ej för din ovärdighet,
nej, fira glad hans minne,
ty där det finns botfärdighet
i hjärtats rum därinne,
där är ett värdigt sinne.
18. Du hjärta som av lagens hot
och hammare är krossat,
tro att han tar med fröjd emot
vad han så dyrt förlossat!
Så är ju verket väl begynt
och får ej mer förhalas.
Han ger dig själv fullgiltigt mynt
varmed din skuld betalas
och fallna barn hugsvalas.
19. Att Gud din synd förlåta vill,
på det kan du nu bygga.
På det får du nu ett sigill
som aldrig Gud vill rygga.
Den helga, dyra kropp och blod
som dig idag skall räckas,
ger kropp och själ mot döden mod,
du slipper nu förskräckas,
till liv skall du uppväckas.
20. Den som med Kristus är förent
skall evigt triumfera.
Så bed, min själ, bed tidigt, sent:
O Jesus, mig regera,
att jag mig så på denna jord
kan vid din nattvard visa,
att jag vid härlighetens bord
i himmelen får spisa
och dig med glädje prisa!
Jag får avstå från kvällens skärstorsdagsmässa - frun har bilen och är inne i Missionskyrkan i stan, och vi har en halvmil till Njutångers kyrka, plus att det här med nattvarden är lite knepigt i de blandade åldrar våra barn är i just nu. (Men att hjälpa till med nattvardsbordets avklädande hade de nog tyckt om). Våran Jonatan sa förresten när han var liten: "Idag är det stjärntorsdag. Undrar om vi får göra stjärnor på dagis idag?" Mamma. "Det heter inte stjärntorsdag utan skärtorsdag!" Jonatan: "OK, rosa saker då!"
Jag publicerar här ett "allmänt skriftermål" av lekmannen Johan Runius (1679-1713), en av Sveriges mest begåvade (och roliga!) poeter. Det är något (men verkligen inte mycket!) språkligt bearbetat och förkortat av mej. Klart vi skulle ha haft en modernare nattvardsundervisning på vers, men finns det någon nutida poet som också är så här lutherskt skarp - OCH evangelisk? Var så god och skriv i så fall!
VID ALLMÄNT SKRIFTERMÅL
1. Kom, hör och se, betänk och märk
de skönsta avskedsorden,
det allra främsta nådeverk
man hört och sett på jorden,
det största under själen vet,
det hav som högst kan svalla,
den heligaste hemlighet,
det största djup av alla
vi ändlöst djupt kan kalla!
2. Vår Herre Jesus i den natt
då han till slut förråddes,
till bords med tolv apostlar satt,
som av hans omsorg nåddes.
När framför sig han plågor ser
som själ och hjärta kränker,
se, på oss alla likväl mer
än på sig själv han tänker,
ett testamente skänker.
3. Till Faderns höga majestät
han lyfter håg och händer,
tar brödet, tackar, bryter det,
sen till de tolv sig vänder
och säger: Tag och ät nu här
de sönderbrutna bröden,
vet att min sanna kropp det är,
som nu givs ut i döden
att frälsa er ur nöden!
4. Han kalken ock i samma stund
välsignar och utskiftar,
varmed han då ett nytt förbund
och testamente stiftar.
Han säger: Drick nu av mitt blod
som blir för er utgjutet,
till bot för synd och övermod
och allt som blivit brutet!
Det gäller, det beslutet.
5. Se här, min själ, är Jesu bord
till hans och din förening.
Här är också hans klara ord
och ordens rätta mening.
Låt ej i denna handlingen
förnuftet reformera,
ej heller med förvandlingen
vidskepelsen regera,
det duger intetdera.
6. Tag ordet som det ligger här,
och tro just som det lyder.
När Jesus säger att "det är",
så säg ej: "det betyder".
Nej, tro att det är samma kropp
som för dig har måst svida,
ja, samma blod som haft sitt lopp
ur hjärtesår och sida
när Gud för oss fick lida.
7. Hur detta sker, den själv bäst vet,
som makten har att råda.
Hans vishet och allsmäktighet
är goda grunder båda.
Det är ej skämt, det är ej lek
att slå med ord den munnen,
som aldrig var med något svek
och något falskt befunnen,
ja, själva sanningsbrunnen.
8. Bröd är väl bröd, så tror vi rätt,
så har ock Skriften menat,
men på ett obegripligt sätt
med Kristi kropp förenat.
Vin är väl vin, förblir ock vin,
men därmed givs tillika
Guds blod till själens medicin,
kan ej för tvivel vika.
Guds ord kan aldrig svika.
9. När vi nu börjar att förstå
vad härligt bord här dukas,
så ligger största vikten på
hur gåvan av oss brukas,
ty denna spis ovärdiga
till andligt liv åtnjuter,
men alla obotfärdiga
sig själva utesluter
och Jesu tröst förskjuter.
10. Ja, över sin tillstängda själ
Guds dom de så ses draga,
och kroppen måste likaväl
en lika dom mottaga.
Som de i synd och säkerhet
har låtit själen somna,
så lär Guds dom, som Skriften vet,
sig över dem fullkomna
då liv och själ skall domna.
11. Vem än du är, så är det bäst
att du idag proberar
i vad för själ, du nattvardsgäst,
din Gud du härbärgerar.
Är själen full med styggelse
och du ej har bekänt det,
ej ringaste uppbyggelse
av detta sakramentet
du dig här då förvänte.
12. Se, otron är bland synders tal
en mäktig regentinna,
och den som tjänar Belial
en ryslig tjänarinna.
Där hon nu är, är också han,
där kan ej köttet tämjas,
och Kristus ju omöjligt kan
med sådant följe sämjas.
Han måste därvid vämjas.
13. Och du som låtit i förtret
med hat din själ upptända,
ack, ve dig då i evighet
om du, du oomvända,
till denna kärleksmåltid går,
du går den breda gata,
ty visst är det en dödssynd svår
med Kristi kropp sig mata,
men Kristi lemmar hata?
14. Och skulle någon tänka så:
Jag vill mig nu förnya
men strax till synden återgå,
som hunden till sin spya,
jag kan väl Gud som en god vän
på några dagar hysa,
men sedan åter fritt igen
åt gammal hemsynd mysa.
Ack, därvid må man rysa!
15. Ty hos en sådan Guds bords gäst
finns ingen tro och ånger.
Av honom blir Guds Son korsfäst
på nytt och flera gånger.
Ja, han på Kristi kropp och blod
ett fasligt mord bedriver,
och för hans stolta övermod
Guds nit och domariver
hans säkra lön då bliver.
16. Men är du tryckt och ångerfull,
med samvetssår och -sveda,
och ber om nåd för Kristi skull,
vid synden känner leda,
så skall du minnas dagen lång
den stora soningsdagen,
då för all ondska på en gång
Guds ende Son blev slagen
och vredesdomen tagen.
17. Ja, kom då hit i Jesu namn!
Gud själv vill dig då hägna.
Se, Jesus står med utsträckt famn
och vill dig väl undfägna.
Räds ej för din ovärdighet,
nej, fira glad hans minne,
ty där det finns botfärdighet
i hjärtats rum därinne,
där är ett värdigt sinne.
18. Du hjärta som av lagens hot
och hammare är krossat,
tro att han tar med fröjd emot
vad han så dyrt förlossat!
Så är ju verket väl begynt
och får ej mer förhalas.
Han ger dig själv fullgiltigt mynt
varmed din skuld betalas
och fallna barn hugsvalas.
19. Att Gud din synd förlåta vill,
på det kan du nu bygga.
På det får du nu ett sigill
som aldrig Gud vill rygga.
Den helga, dyra kropp och blod
som dig idag skall räckas,
ger kropp och själ mot döden mod,
du slipper nu förskräckas,
till liv skall du uppväckas.
20. Den som med Kristus är förent
skall evigt triumfera.
Så bed, min själ, bed tidigt, sent:
O Jesus, mig regera,
att jag mig så på denna jord
kan vid din nattvard visa,
att jag vid härlighetens bord
i himmelen får spisa
och dig med glädje prisa!
Viktiga texter att reflektera kring under påsken
Påskvänner!
Viktigast är naturligtvis bibelläsningarna, se t.ex. Skärtorsdagens. Men även Anders Gerdmars artikel kring bibeltexterna, om en apostolisk bibelsyn kanske vi får tid att grunna på. Intressant inte minst för oss EFS-are att bita i. [Se även hans gästblogg hos Stefan Swärd!].
Och, så klart, Ulla Karlssons i fastetider ständigt aktuella texter Plocka bort talet om synd och skuld och slaktade lamm och Kyrkan har ett ärende utan försoningsoffer. För allt jag vet är människan fortfarande präst i Svenska kyrkan, och av inte så få kyrkomedlemmar (och präster?) betraktad som en modig sanningssägare. På sätt och vis är hon ju det också - hennes uppriktighet torde inte vara så alldeles vanlig ens bland liberalteologer. Hennes tankar återspeglar många nutidsmänniskors - kanske även våra egna - tvivel och frågor och måste tas på djupaste allvar även om man inte kan se hennes lära eller henne själv som kristen.
Och så förstås bollnäsrektorn Carl Gotthard Lianders skärstorsdags- och långfredagspsalm Från örtagården leder / Käy yrttitarhasta polku i såväl finsk som svensk version:
1. Från örtagården leder
till Golgata en väg
som Anden förbereder
och tecknar steg för steg.
Till paradis den vägen bär,
men en smärtornas väg det är.
2. Av kärlek till oss arma
vår Jesus den har gått.
Hans hjärta ömma, varma
sitt dödsstyng där har fått.
Till paradis...
3. Vi ser olivträdslunden,
där han i ångest ber,
i mörka midnattsstunden
sej själv till offer ger.
Till paradis...
4. Han ingen av oss glömmer,
han villigt tar på sej
de synder oss fördömer,
att frälsa dej och mej.
Till paradis...
5. De sköna himlens dräkter
så dyrt han köpte då
åt alla folk och släkter
som inför Gud ska stå.
Till paradis...
6. Kom, syskon, låt oss dröja
i tro vid korsets stam,
i andakt blicken höja
mot Frälsaren, Guds Lamm!
Till paradis...
7. Vi bara så kan lära
den evigt nya sång
till Guds och Lammets ära,
som sjungs hos Gud en gång.
Han allt för oss fullbordat har,
men en smärtornas väg det var.
Viktigast är naturligtvis bibelläsningarna, se t.ex. Skärtorsdagens. Men även Anders Gerdmars artikel kring bibeltexterna, om en apostolisk bibelsyn kanske vi får tid att grunna på. Intressant inte minst för oss EFS-are att bita i. [Se även hans gästblogg hos Stefan Swärd!].
Och, så klart, Ulla Karlssons i fastetider ständigt aktuella texter Plocka bort talet om synd och skuld och slaktade lamm och Kyrkan har ett ärende utan försoningsoffer. För allt jag vet är människan fortfarande präst i Svenska kyrkan, och av inte så få kyrkomedlemmar (och präster?) betraktad som en modig sanningssägare. På sätt och vis är hon ju det också - hennes uppriktighet torde inte vara så alldeles vanlig ens bland liberalteologer. Hennes tankar återspeglar många nutidsmänniskors - kanske även våra egna - tvivel och frågor och måste tas på djupaste allvar även om man inte kan se hennes lära eller henne själv som kristen.
Och så förstås bollnäsrektorn Carl Gotthard Lianders skärstorsdags- och långfredagspsalm Från örtagården leder / Käy yrttitarhasta polku i såväl finsk som svensk version:
1. Från örtagården leder
till Golgata en väg
som Anden förbereder
och tecknar steg för steg.
Till paradis den vägen bär,
men en smärtornas väg det är.
2. Av kärlek till oss arma
vår Jesus den har gått.
Hans hjärta ömma, varma
sitt dödsstyng där har fått.
Till paradis...
3. Vi ser olivträdslunden,
där han i ångest ber,
i mörka midnattsstunden
sej själv till offer ger.
Till paradis...
4. Han ingen av oss glömmer,
han villigt tar på sej
de synder oss fördömer,
att frälsa dej och mej.
Till paradis...
5. De sköna himlens dräkter
så dyrt han köpte då
åt alla folk och släkter
som inför Gud ska stå.
Till paradis...
6. Kom, syskon, låt oss dröja
i tro vid korsets stam,
i andakt blicken höja
mot Frälsaren, Guds Lamm!
Till paradis...
7. Vi bara så kan lära
den evigt nya sång
till Guds och Lammets ära,
som sjungs hos Gud en gång.
Han allt för oss fullbordat har,
men en smärtornas väg det var.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
Inlägg
