Bartolomeidagen

Påskvänner!

I över 700 år efter Sveriges kristnande var den 24 augusti en helgdag. En "lätthelgdag" visserligen, då det ansågs okej att gå tillbaka till arbetet efter gudstjänsten i kyrkan, men dock en helgdag. En apostladag till Natanael Tolomeussons minne! S:t Bartolomeus, aposteln som gav namn åt Sveriges sista koloni, ön Saint-Barthélemy i Västindien.

Johannes 1:43-51 passar bra att läsa idag. Dagen ska (enligt den evangeliebok som gällde i Sverige fram till "Stora helgdöden" 1772) även firas med Efesierbrevet 2:19-22 och Lukas 22:24-30 samt (enligt psalmvalslistan i 1697 års koralbok) med psalmerna O Jesus Krist i dig förvisst (1986 års psalmbok nr 552, texten i youtubeklippet stämmer men inte insjungningen), Jesus du min glädje (nr 354) och Du själv förordnat, store Gud (nr 419).

Påven Benedikt XVI (Josef Ratzinger) skriver mycket fint och såvitt jag förstår bibelenligt om aposteln Bartolomeus. Passar mycket bra idag. Läs och begrunda gärna emerituspåvens "predikan"!

Det känns särskilt fint att konstatera detta, då ju Bartolomeinatten förknippas med en ruskig sammandrabbning mellan katoliker och protestanter (hugenotter), "det parisiska blodsbröllopet" natten till den 24 augusti 1572, då Henrik av Navarras f d trosfränder mördades, troligen i flera tusental. "Paris är värt en mässa" hade ju Henrik sagt då han övergick till påvens läger, men en fullt medveten serie politiska mord (på de hugenottledare som inte likt Henrik fallit undan) urartade i allmän jakt på de olyckliga hugenotterna.

F ö hade vår son Jonatan en kamrat i Bollnäs som var från Polen och hette Bartolomeus men kallades Bartek. När Jonatan just börjat 2:an här i Iggesund slog hans fröken vad om 200 kronor om att ingen kände någon som hette Bartolomeus. När hon hörde att den nye eleven faktiskt kände en som hette så backade hon och knäckte därmed sin egen trovärdighet i barnets ögon. Jag tycker fortfarande att hon är skyldig Jonatan en Ingmar Bergman-sedel, men har inte kommit mej för att driva in den åt honom :o).

Hur gammal får en missionsföreståndare vara?

Påskvänner!

Apropå ett förslag om att välja Hans Lindholm till missionsföreståndare skrev jag följande på Facebook:

Ja, Hans är bra, men då är vi inne på det här med ålder. Om man numera inte förväntas sitta som missionsföreståndare fram till pensionsåldern - som 39-årige Nils Dahlberg gjorde - kan man ju å andra sidan ifrågasätta om man måste avgå som missionsföreståndare omedelbart vid 65.

Jag och några till nämnde Agne Nordlanders namn vid förra föreståndarvalet, men då var han redan 62 och ansågs för gammal (andra invändningar att förtiga). Men om man gör som i Finland vid valet av Borgåbiskop (Gustav Björkstrand) och låter pensionsåldern vara lite mer flexibel - uppåt 67 eller 68 - så hinner ju även en äldre missionsföreståndare göra en vettig insats innan det är dags att gå.

Jag förespråkar inte att man gör som romerska kyrkan och väljer en 78-åring på livstid. Men kanske kunde vi ibland göra som Amerikas Förenta stater gör ibland och välja också en gammal person till ett högt ämbete för en tidsbegränsad period. Det förutsätter förstås att missionsföreståndarämbetet förväntas innebära ett andligt ledarskap snarare än ett administrativt (det senare icke att förakta, men här måste ju stödresurser kunna sättas in - jfr den amerikanske presidentens stora stab).

Det är ju inte länge sedan det fanns en åldersgräns på 65 år för att få sitta i EFS styrelse. Att den togs bort tycker nog de flesta är rimligt. Det bör gälla även missionsföreståndarposten, anser jag. Jag ser visserligen gärna att mitt förslag på en i 40-årsåldern går igenom. Men jag blir inte heller ledsen om det blir en gudfruktig och skärpt "halvpansjo" som lever med i sin tid. Varför ska det vara otänkbart i just den lutherska kyrkan och EFS - liksom i nästan hela svenska samhället f.ö. - att någonsin kunna ha en Moses, Churchill, Adenauer eller Mandela - eller en Ratzinger - som ledare?

Eller för den delen - med tanke på dem som nominerat Olof Edsinger - en Jesus Barjosef, Lars Persson eller Calle Rosenius? (Alla tre i 30-årsåldern när de framträdde som stora andliga ledare för sitt folk, utan all jämförelse i övrigt).

Gamla, unga, må lovsjunga
Faderns makt och härlighet
och hembära Sonen ära
för så stor barmhärtighet,
prisa Anden som vid handen
leder oss till salighet.