Passionsandakt 12: Jesus begabbas inför Herodes

Påskvänner!

Den som hört Peter Harryson som Herodes sjunga: "Walk across my swimmingpool" glömmer det sällan. Herodes ville gärna se något tecken, står det, och blev lika besviken som han först varit förväntansfull. 

Skurkarna Pilatus och Herodes blir i alla fall kompisar fr o m idag (tydligen uppskattar Herodes att ha blivit konsulterad i fallet med den bångstyrige galiléen). Det är ju också en form av försoningsprocess. Men en helvetisk sådan.

AKT 4, STYCKE 2: Jesus begabbas inför Herodes

När Pilatus sa till översteprästerna och folket: "Jag finner inget brottsligt hos denne man", blev de allt ivrigare och sa: "Han uppviglar folket i hela Judeen med sin lära." När Pilatus hörde detta, frågade han om mannen var från Galileeen. Och då han fick veta att han var från det land som lydde under Herodes´ välde, sände han honom bort till Herodes, som under dessa dagar också var i Jerusalem. 

När Herodes fick se Jesus blev han mycket glad, för han hade sedan lång tid velat se honom; han hade nämligen hört talas om honom, och han hoppades nu att få se honom göra något tecken. Men fast han ställde ganska många frågor till Jesus, svarade denne honom inte. Och översteprästerna och de skriftlärda stod där och anklagade honom häftigt. Men Herodes och hans krigsfolk bemötte honom med förakt och begabbade honom; och sedan de hade satt på honom en lysande klädnad sände de honom tillbaka till Pilatus. Och Herodes och Pilatus blev den dagen vänner med varandra; förut hade det rått ovänskap dem emellan.

Sedan kallade Pilatus samman översteprästerna och rådsherrarna och folket och sa till dem: "Ni har fört till mig denne man och sagt att han förleder folket; och jag har nu i er närvaro anställt rannsakning med honom, men inte funnit honom skyldig till något av det som ni anklagar honom för. Och inte heller Herodes har funnit honom skyldig; han har ju sänt honom tillbaka till oss. Ni ser alltså att denne man inte har gjort något som förtjänar döden. Därför vill jag ge honom lös, sedan jag har tuktat honom."

Du, min Jesus, måste höra

smädelser och hot och hån.

Band och bojor fick du bära,

du som är Guds egen Son,

för att mina bojor lossa,

mina tunga kedjor krossa.

Pris och ära tillhör dig,

Jesus, du som dog för mig.

Passionsandakt 11: Jesus står till rätta inför Pilatus

Påskvänner!

Vi är alltså inne i Stilla veckan, Stora veckan, Heliga veckan - som dock pga 1971 års kalenderreform (då första veckodagen blev den sjunde och sabbatsdagen den sjätte) nuförtiden allt oftare kallas Påskveckan (vad nästa vecka då ska heta förtäljer inte historien).

Nå det är en bisak, om än ett tecken på sekulariseringen (kunde man inte som franska revolutionärer införa tiodagarsveckan, så kunde man i alla fall möblera om i kalendern på annat sätt).

Den hänsynslöse romerske ståthållaren Pontius Pilatus tillämpade i alla fall den ganska nya julianska kalendern och hade sannolikt inga planer på att fira den judiska påsken. Förmodligen blev han rätt irriterad av att bli väckt tidigt på den judiska tillredelsedagens morgon. Dessa envisa judar! De behövde tydligen hans tjänster men ville inte ens gå in till honom i residenset -  för att inte bli orena av det och sedan inte kunna äta sitt påsklamm! Men vad var det för märkvärdig "kung" de hade med sej?

Fjärde akten: Vad Jesus gör och lider inför de världsliga domarna Pilatus och Herodes.

STYCKE 1: Jesus står till rätta inför Pilatus

Sedan nu översteprästerna, tillsammans med de äldste och de skriftlärda, hela Stora rådet, hade fattat sitt beslut, lät de strax binda Jesus och förde honom bort och överlämnade honom åt Pilatus, landshövdingen. Men själva gick de inte in, för att de inte skulle bli orenade utan skulle kunna äta påskalammet. 

Då gick Pilatus ut till dem och sa: "Vad har ni för anklagelse att bära fram mot denne man?" De svarade och sa till honom: "Vore han inte en illgärningsman, så hade vi inte överlämnat honom åt dig." Då sa Pilatus till dem: "Ta honom och döm honom efter er lag." Judarna svarade honom: "För oss är det inte tillåtet att avliva någon." Ty Jesu ord skulle fullbordas, det som han sagt för att ge till känna på vilket sätt han skulle dö.

Och de började anklaga honom och sa: "Vi har funnit att denne man förleder vårt folk och vill förhindra att man ger kejsaren skatt, och att han säger sig vara Messias, en konung." Men när översteprästerna och de äldste framställde sina anklagelser mot honom, svarade han inget. Då sa Pilatus till honom: "Hör du inte hur mycket de har att vittna mot dig?" Men han svarade inte på en enda fråga, så att landshövdingen förundrade sig mycket.

Pilatus gick då åter in i pretoriet och kallade Jesus till sig och sa till honom: "Är du judarnas konung?" Jesus svarade: "Säger du detta av dig själv, eller har andra sagt dig det om mig?" Pilatus svarade: "Jag är väl inte en jude? Ditt eget folk och översteprästerna har överlämnat dig åt mig. Vad har du gjort?" Jesus svarade: "Mitt rike är inte av denna världen. Om mitt rike vore av denna världen, så hade väl mina tjänare kämpat för att jag inte skulle bli överlämnad åt judarna. Men nu är mitt rike inte av denna världen." Då sa Pilatus till hono: "Så är du ändå en konung?" Jesus svarade: "Du säger det själv att jag är en konung. Ja, därtill är jag född, och därtill har jag kommit i världen, att jag ska vittna för sanningen. Var och en som är av sanningen hör min röst." Pilatus sa till honom: "Vad är sanning?" 

När han hade sagt detta, gick han åter ut till judarna och sa till dem: "Jag finner honom inte skyldig till något brott."

O höge Konung, hög för alla tider,

ack, kunde jag dig tacka rätt omsider!

Men ingen gåva, dyrbar nog att skänka,

kan tanken tänka.

Dock vill, ditt namn till ära, allt jag våga,

ej korset rädas, eller skymf och plåga,

ej världens ogunst lägga på mitt hjärta,

ej dödens smärta.

O Konung i det rike som förbliver,

en gång du segerns krona mig ock giver.

Den lovet sång dig himlarna hembära

får där jag lära.

Liten grundkurs i julhistoria

Påskvänner!

Det är egentligen för bedrövligt att det ska behövas, men eftersom alltifrån präster till ärkebiskopar nuförtiden verkar räkna även Lukas till legendskaparnas tal, måste prosten Brogren få undervisa oss även detta år.

Om den försvunna skattskrivningen.

Om landshövdingen som inte var någon landshövding.

Om Betlehems stjärna.

Observera förresten att det före 1986 inte fanns en enda julpsalm i vår svenska psalmbok som antydde att österns vise kom till ett stall! Medan det i vår nuvarande psalmbok tyvärr finns flera stycken. Den osakliga beskrivningen av de vise männens ankomst som ungefärligen samtida med Jesus födelse får till följd att fortsättningshistorien (om flykten till Egypten bl.a.) verkar självmotsägande - men det är sannerligen inte Lukas fel!

Själv känner jag inte längre någon större lust att sjunga de där "stall-psalmerna" - ofta av engelsk carol-typ - som bara bygger på och förstärker en slarvig bibelläsning. Om de vise männen kom till Betlehem 1-2 år efter Jesus födelse (OBS att Herodes dödade betlehemsbarn under 2 års ålder!), vore väl Josef skräp till karl (och byggare!) om han inte ordnat en mer permanent bostad.

Ja, men bodde de inte i Nasaret? Jo, efter flykten till Egypten. Men att familjen skattskrev sej i Betlehem tyder på att de kan ha ägt en bit mark i trakten, och man ska f.ö. inte föreställa sej folk förr som helt stationära. Man flyttade på sej då också - och man provade nya små äventyr (mer eller mindre frivilligt). Att både Josef, Jesus och jag i rätt unga år sett Cheopspyramiden tycker jag är kul!

Nä, ni måste faktiskt få länkar till prosten Brogrens tidigare artiklar i ämnet också. Han är ju en stilist av rang, och det är illa att han inte fått någon understreckare eller brännpunktsartikel införd trots flera försök. Här allmänt om mysteriet med den försvunna skattskrivningen (SPT 5/2007, ngt rev.). Och här det skarpa inlägget av god "understreckarklass" om nyttan av allmänbildning. Läs, sprid, reflektera.

Vad inget öga skådat,
vad ingen tanke tänkt,
Betlehems änglar bådat:
Gud har sin Son oss skänkt.