Livets söndag - och dödens

Jul- och påskvänner!

Explosionen på högmässan i Kairo inträffade alltså samtidigt som en del av oss firade högmässa i Njutånger på Livets söndag - då en person till vår glädje vittnade om hur hen kommit till tro, här i vår församling, under denna höst!

Jag besökte för 20 år sedan både Kairos S:t Petrus´ och den väldiga S:t Markus-katedralen bredvid. En bomb i Kairos S:t Petrus är ungefär som en bomb i Uppsalas Trefaldighetskyrka - i princip så nära den stora katedralen och biskopskyrkan man kan komma. På den här bilden syns båda kyrkorna.

Det var alltså inte, som felaktigt uppgivits, i den nyare och större Markuskatedralen explosionen skedde, den var för tillfället stängd för renovering. (Men 1996 fick jag uppfattningen att den äldre kyrkan också hetat S:t Markus, innan den nya katedralen byggdes alltså, vilket kan ha bidragit till namnförvirringen).

Be för våra syskon i det Egypten där vår Frälsare en gång levde som flykting. Och be för attentatsmännen, att de kommer till besinning, ånger och tro.

Advent är mörker och kyla,
på jorden är krig och kallt. 
Man talar om fred och om vänskap,
men bråkar och slåss överallt. 

Advent är mörker och kyla. 
Vi tänder ett ljus och ber: 
Förbarma dej, Gud, över jorden. 
All nöd och förtvivlan du ser. 

Advent är mörker och kyla. 
Kom, Herre, kom hit i tid,
och lär oss ta hand om varandra
och leva tillsammans i frid.

Dies irae

Påskvänner!

Jag ser att denna fredag i Egypten utropats till en "Vredens dag", dagen efter att Mubarak högtidligt tillkännagivit att han - sitter kvar. Till september bara, visserligen, men...

Tomas av Celano skrev den berömda psalmen "Vredens stora dag är nära" (Dies irae). Fast den var ingen folklig egyptisk revolution han tänkte på då. Karlfeldt skrev dikten "Om en tillbörlig vrede", och att vara arg på en diktator är nog både rätt och riktigt.

"I denna värld av släta knoddar
som le och buga för en slant,
du späcke dina ord med broddar
och tale hälsosamt och sant."

Man måste lyda Gud mer än människor, och den förföljelse mot oliktänkande som rått i Egypten behövde påtalas på skarpen; dessutom har oppositionen (hittills) skött sitt halvmånadslånga torgmöte snyggt och fredligt.

Samtidigt skriver psalmisten: "Vredgens men synden icke." Det kommer lätt in bra mycket otäcktyg även i en välment revolution (som Churchill skrev om franska revolutionen: "In the name of reason irrational forces were let loose") och Skriften säger ju att "en mans vrede åstadkommer inte vad rätt är inför Gud". Rumäniens avrättning av Ceausescu gjorde inte landets demokratisering snabbare och enklare, som vissa tänkte sej. Men att folket reste sej mot det orimliga förtrycket var i sej självt inte osunt. Och i en demokrati har vi ju lärt oss att kunna arbeta t.o.m. för att få bort och ersätta en överhet som vi samtidigt respekterar som legitim inom en begränsad period och inom begränsade befogenheter!

Nu är Egypten ett enda stort böneämne. Mycket tycks hänga på hur militären ställer sej. Och på att inte ömse sidor blivit så prestigedrivna att framkomliga övergångslösningar bara avvisas. "Vredens dag" - ja, det känns lite som arga leken just nu, åtminstone. Vem ska blinka? Mubarak bör så klart avgå, men när och hur? Är det bra om Omar Suleiman hinner etablera sej som ny härskare före valet?

Komplettering kl. 12: Nu manar militären folket att gå hem - mot att det undantagstillstånd som rått ända sedan Mubarak tillträde ska hävas och att konstitutionella reformer som möjliggör ett fritt och rättvist presidentval i höst ska införas. Nu är frågan: litar folk på detta eller ska det bli en "stormning av Bastiljen" och påföljande blodbad? Vad säger Muhammed ElBaradei, Nawal el Saadawi och andra oppositionella? Vad säger EFS, höll jag på att skriva.