Påskvänner!
Jag vill tacka den yngre brodern Jonas Hedblad för en fin Kristi Himmelsfärdsandakt i Mobackenkyrkan (från 21 maj 2020). Tydligt och bra. Tack! Guds välsignelse över Mobackenkyrkan, Jonas och årets Kristi Himmelsfärdshelg.
Visar inlägg med etikett Kristi Himmelsfärds dag. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Kristi Himmelsfärds dag. Visa alla inlägg
onsdag 25 maj 2022
lördag 21 maj 2022
Böneveckan och pingstnovenan
Påskvänner!
Så är inför Bönsöndagshelgen kan vi ju komma ihåg att femdagarsveckan som börjar ikväll (Bönsöndagen-Kristi Himmelsfärds dag) kallats "böneveckan" långt innan 18-25 januari utlystes som en sådan, och att tiden mellan Kristi Himmelsfärdsdag och Pingstdagen också betraktats som en (längre) bönevecka, den s k Pingstnovenan. En två veckors särskild böneperiod fram till pingst, alltså, med ekumenisk och historisk förankring!
Som Efs-are och lutheraner vet vi förstås att det är "adiafora", en frivillig sak, vilka bönetider vi kommer överens om, men att bön är viktig menar ju även vi. Så varför inte prova den här gamla traditionen? Även för att förstärka ett miljö- och klimatengagemang som ju ibland brustit även i de frommaste och mest "medvetna" kretsar. (Det här var en bra och aktuell ledarartikel i Världen idag!). Vi ber inte bara för vår utan hela världens matförsörjning och tänker inte minst på Egypten, som hjälpte Jakobs släkt, men som idag är beroende av veteimport från Ukraina som av kända skäl inte kan skicka säd som vanligt. Och på länderna på Afrikas horn, där Efs är engagerat, och som förutom krig och flyktingkatastrofer nu återigen drabbats av missväxt. Sverige är självförsörjande på vete - borde vi kanske börja exportera mera och äta mer kornmjöl (och mindre kött i palten)?
Måndag-onsdag till veckan kallades i varje fall traditionellt "gångedagarna i böneveckan" och behölls även efter reformationen. Traditionell medeltida sed påbjöd att man sjungande och bedjande gick runt markerna med ett kors, välsignande markerna, jordbruksarbetarna och årets skörd. Och åtminstone de två första gångedagarna var fram till Stora helgdöden 1772 s k "halvhelgdagar" med (enligt kyrkolagen 1686) gudstjänster i kyrkorna kl 8 (med bön särskilt för årets gröda) och sedan arbete på åker och äng enligt devisen "Ora et labora". Texter och psalmförslag för dessa dagar fanns i karolinska psalmboken från 1695.
I vår församling kommer "gångedagarna" att firas med bönevandringar: i Enånger måndag kl 8-9 (vandring från Enångers gamla kyrka runt Hökberget), i Njutånger tisdag kl 8-9 (vandring från Njutångers kyrka och runt Kvavtjär) och i Iggesund onsdag kl 8-9 (vandring från S:ta Maria till Iggesunds kyrka). Vi sjunger vårpsalmer och ber särskilt för skapelsen, jordbruket och miljöarbetet. På torsdag kl 8 firas så gökotta ute på Buränge.
Måndagen i "böneveckan" kallas i 1628 års evangeliebok "Den första bönedagen". Dagens bön är följande:
Vi beder dej, allsmäktige Gud, käre himmelske Fader, att du förlänar oss en fast tro på dig och din Son Jesus Kristus, ett oförskräckt hopp på din barmhärtighet i all vår nöd och motgång, och en grundlig kärlek till vår nästa. Genom din Son Jesus Kristus vår Herre. Amen. Epistel Jakob 5:16-20. Evangelium Lukas 11:5-13 (samma som andra årgångens evangelium på Bönsöndagen, som vi firar imorgon). Föreslagna psalmer är Vår Fader som i himlen är, O Fader vår barmhärtig god och På dig o Herre käre.
Tisdagen i "böneveckan" kallas "Den andra bönedagen". Den har samma kollektbön som den första, men episteltexten är från Jeremia (!) 14:7-9 och evangeliet från Lukas 18:1-8. Föreslagna psalmer är t ex domarpsalmen I Guds församling Herren Gud, Jag lyfter mina händer och Mitt hjärta, fröjda dig. Sedan står det (här med moderniserad svenska) om ett par närmast revolutionära psalmer: "Förutom de nu anförda bönepsalmerna kan också följande psalmer sjungas, helst hemma i husen": 325 Guds stränga bud och helga lag samt 82 O Gud som har i händer (båda skarpa psalmer om och för domare) och sedan nämner psalmvalslistan även psalmerna "Om årets fruktbarhet" som t ex nr 317 Den blomstertid nu kommer.
Här kommer vi förstås även att sjunga nyare psalmer som t ex "Nu är det morgon", "Måne och sol" och "Ur sky, ur luft och lunder". Vi ber ganska fritt under korta pauser. Av prästen Johan Marklund i Luleå har jag dessutom fått följande bön för "gångedagar" (ur svenska tidegärden) som jag tänker avsluta bönevandringarna med:
O Gud, som oavlåtligen ger oss allt vad vi till vår timliga näring behöver, förläna din välsignelse över årets gröda, ge god och tjänlig väderlek och gör våra hjärtan tacksamma för varje gåva som vi tar emot av din milda hand. Genom din Son, Jesus Kristus, vår Herre.
måndag 18 maj 2020
Gångedag 1 med bönevandring
Påskvänner!
I 700 år efter Sveriges kristnande var denna "Annandag Bönsöndag" allmän helgdag, då församlingen bad framför allt om god årsväxt. Under medeltiden ofta, därav namnet gångedag, med processioner runt åkrarna (särskilt när den som i år sammanföll med Erik-dagen) och psalmsång. Efter reformationen firades den åtminstone med en gudstjänst kl 8 (enligt 1686 års kyrkolag den stipulerade högmässotiden) varefter ordspråket "Bed och arbeta" fick sin fulla tillämpning genom arbete ute på åkrarna (varför helgdagarna också kallades "lätthelgdagar" i motsats till de som var belagda med arbetsförbud).
Trots att "gångedagarna" (tre eller två) mellan Bönsöndagen och Kristi Himmelsfärdsdag alltså inte hindrade bondens arbete över hövan, i varje fall inte om man bodde i närheten av kyrkan, försökte riksdagen och då särskilt borgarna och prästerna(!) under 1700-talet få dem avskaffade. Första gången det lyckades var 1741, men efter strax därefter timad missväxt återinfördes de 1743 och blev kvar resten av frihetstiden, tills Gustav III och riksdagen 1772 "lyckades" få bort ett tjugotal helgdagar, däribland även apostladagarna, i det som kallats "Stora helgdöden".
Helg eller inte, men perioden Bönsöndag-Pingst kan gärna får vara präglade av bön och förbön. Både för god årsväxt och annat aktuellt i vårt land och vår värld. Allt enligt mönsterbönen:
I 700 år efter Sveriges kristnande var denna "Annandag Bönsöndag" allmän helgdag, då församlingen bad framför allt om god årsväxt. Under medeltiden ofta, därav namnet gångedag, med processioner runt åkrarna (särskilt när den som i år sammanföll med Erik-dagen) och psalmsång. Efter reformationen firades den åtminstone med en gudstjänst kl 8 (enligt 1686 års kyrkolag den stipulerade högmässotiden) varefter ordspråket "Bed och arbeta" fick sin fulla tillämpning genom arbete ute på åkrarna (varför helgdagarna också kallades "lätthelgdagar" i motsats till de som var belagda med arbetsförbud).
Trots att "gångedagarna" (tre eller två) mellan Bönsöndagen och Kristi Himmelsfärdsdag alltså inte hindrade bondens arbete över hövan, i varje fall inte om man bodde i närheten av kyrkan, försökte riksdagen och då särskilt borgarna och prästerna(!) under 1700-talet få dem avskaffade. Första gången det lyckades var 1741, men efter strax därefter timad missväxt återinfördes de 1743 och blev kvar resten av frihetstiden, tills Gustav III och riksdagen 1772 "lyckades" få bort ett tjugotal helgdagar, däribland även apostladagarna, i det som kallats "Stora helgdöden".
Helg eller inte, men perioden Bönsöndag-Pingst kan gärna får vara präglade av bön och förbön. Både för god årsväxt och annat aktuellt i vårt land och vår värld. Allt enligt mönsterbönen:
lördag 9 maj 2020
Det diakonala och det liturgiska gudstjänstfirandet
Påskvänner!
Som vi såg hos Jakob i förra inlägget är det diakonala - bl a omsorgen om änkor och föräldralösa - en gudstjänst så god som någon. Extra viktig i tider som dessa, då vi väl också får tillägga omsorgen om våra föräldrar. Men det innebär förstås inte "förakt för predikan och Guds ord", t ex de ord som Jakob bär fram i sitt brev. Eller en vilja att, nöjd med sina kärleksverk, överge den söndagliga gudstjänstgemenskapen. (Liksom flitig kyrkogång inte får skymma de diakonala behoven).
Hur det gudstjänstliv som jag kallar "det liturgiska", framför allt söndagsgudstjänsterna med eller utan nattvard, ska lösas i coronatider finns det många bud om. Folkhälsomyndigheten uppmuntrar faktiskt till "fysiska" gudstjänster, bara det sker ansvarsfullt och i små, glesa sammanhang. Istället för att ställa in kan man faktiskt, som en del församlingar nu gör, pålysa desto fler gudstjänster - med kanske ett dussin deltagare i varje (jfr Jesus och de 12).
Från Efs:s ledning har man ju lyft fram att vi nu när den varma årstiden närmar sej borde kunna fira fler gudstjänster ute. Nu närmast (den 21 maj) har vi ju en av årets klassiska friluftsgudstjänster, gökottan på Kristi Himmelfärdsdag. När jag var liten i Lule fanns det "en gökotta i varje buske", nästan lika många som det fanns valborgseldar (kanske inte riktigt :o). Som jag minns det hade snart sagt varje liten kulle i den platta luletrakten sin egen gökotta - jag minns särskilt dem på Mattisberget med Folke Sjöberg och dem vid Gammelstadsviken med Torbjörn Lindahl. Jag har alltid hävdat att gökottan hör till kyrkoårets stora höjdpunkter, även om den egentligen (liksom julottan) bara är en extra högtidlig morgonbön och rätteligen skulle följas av Himmelsfärdsdagens högmässa i kyrkan klockan 11.
Nå, det där sista sparar vi tills coronakristen är över. Men visst firar vi gärna Kristi Tronbestigning på ett berg, också i år? Fast en strand går också bra - i Bollnäs brukade vi fira både på Hänsjöberget och på Vevlinge strand, och i Storuman var det Luspholmarna som gällde. Här i Iggesund firar vi på Buränge vid Viksjön! (Bilden nedan föreställer Tornedalen sedd från Aavasaksa på finska sidan).
Som vi såg hos Jakob i förra inlägget är det diakonala - bl a omsorgen om änkor och föräldralösa - en gudstjänst så god som någon. Extra viktig i tider som dessa, då vi väl också får tillägga omsorgen om våra föräldrar. Men det innebär förstås inte "förakt för predikan och Guds ord", t ex de ord som Jakob bär fram i sitt brev. Eller en vilja att, nöjd med sina kärleksverk, överge den söndagliga gudstjänstgemenskapen. (Liksom flitig kyrkogång inte får skymma de diakonala behoven).
Hur det gudstjänstliv som jag kallar "det liturgiska", framför allt söndagsgudstjänsterna med eller utan nattvard, ska lösas i coronatider finns det många bud om. Folkhälsomyndigheten uppmuntrar faktiskt till "fysiska" gudstjänster, bara det sker ansvarsfullt och i små, glesa sammanhang. Istället för att ställa in kan man faktiskt, som en del församlingar nu gör, pålysa desto fler gudstjänster - med kanske ett dussin deltagare i varje (jfr Jesus och de 12).
Från Efs:s ledning har man ju lyft fram att vi nu när den varma årstiden närmar sej borde kunna fira fler gudstjänster ute. Nu närmast (den 21 maj) har vi ju en av årets klassiska friluftsgudstjänster, gökottan på Kristi Himmelfärdsdag. När jag var liten i Lule fanns det "en gökotta i varje buske", nästan lika många som det fanns valborgseldar (kanske inte riktigt :o). Som jag minns det hade snart sagt varje liten kulle i den platta luletrakten sin egen gökotta - jag minns särskilt dem på Mattisberget med Folke Sjöberg och dem vid Gammelstadsviken med Torbjörn Lindahl. Jag har alltid hävdat att gökottan hör till kyrkoårets stora höjdpunkter, även om den egentligen (liksom julottan) bara är en extra högtidlig morgonbön och rätteligen skulle följas av Himmelsfärdsdagens högmässa i kyrkan klockan 11.
Nå, det där sista sparar vi tills coronakristen är över. Men visst firar vi gärna Kristi Tronbestigning på ett berg, också i år? Fast en strand går också bra - i Bollnäs brukade vi fira både på Hänsjöberget och på Vevlinge strand, och i Storuman var det Luspholmarna som gällde. Här i Iggesund firar vi på Buränge vid Viksjön! (Bilden nedan föreställer Tornedalen sedd från Aavasaksa på finska sidan).
torsdag 14 maj 2015
En förunderlig psalm om Kyrkan i Sverige
Påskvänner!
Mitt i min sorg över att en ny men verkligt god vän nu lämnar Svenska kyrkan och väl då också Efs för, som det verkar luta åt, romersk-katolska kyrkan, fann jag att J A Eklunds gamla alltför nationalromantiska och samfundschauvinistiska men samtidigt underbart vackra psalm, Fädernas kyrka, gick någorlunda bra att bearbeta, så här 70 år efter hans död, just när jag är i samma ålder (45) som Eklund var när han skrev den. Jag anser att den i detta nya skick, trots bearbetningens ofullkomligheter, blev både mer evangeliskt kristocentrisk och mer ekumeniskt allmänkyrklig - en psalm om kristenheten i Sverige som del av Guds kyrka på jorden. Så kan vi en stund bortse från diskussionen om vilket samfund som bäst står i kontinuitet med arvet från Ansgar och Sigfrid och gemensamt be om sann förvandling och förnyelse så här inför "pingstnovenan". Framåt vår hoppfyllda längtan går.
Så upptäckte jag också att psalmen på slutet hämtat tydlig inspiration från Himmelsfärdsdagens psaltarpsalm 110, den som också Ylva Eggehorn tänkte på när hon komponerade bibelvisan "Villigt kommer ditt folk". Må Eklunds kyrkopsalm därför klinga i våra hjärtan från Himmelsfärdsdagen till Pingstdagen, då konfirmanderna åtminstone i Enånger-Njutångers församling träder fram till Herrens bord i den vita dopdräkt som konfirmandkåporna egentligen är.
1. Frälsarens kyrka i Sveriges land,
del av hans kyrka på jorden,
vida den famnar från strand till strand,
fast är den grundad av Herrens hand,
byggd till hans tempel i Norden!
2. Allt fick sin vigning i kyrkans famn,
i den Treenige Gudens,
Faderns och Sonens och Andens namn:
dopnådens vatten och gravens hamn,
brudgummens löfte och brudens.
3. Fäder och mödrar sej kämpat fram,
Kristus var med dem på banan.
Trofast är han trots vår synd och skam,
seger han vunnit på korsets stam,
därför finns korset på fanan.
4. Ädel är skaran, sen tusen år
Gud i vår kyrka fått frälsa.
Framåt vår hoppfyllda längtan går:
ungdomen kristnad är Sveriges vår,
Sveriges framtid och hälsa.
5. Villigt en skara som väckts av Gud
kommer sin Konung till möte,
klädd i hans helighets vita skrud,
samlad som daggen på ljusets bud
flödar ur morgonens sköte.
6. Kristnade ungdom, Gud vill oss väl!
Ta Herren Kristus på orden!
Kämpa för frihet åt bunden träl,
be om Guds frid över varje själ,
himmelens frid över jorden!
Mitt i min sorg över att en ny men verkligt god vän nu lämnar Svenska kyrkan och väl då också Efs för, som det verkar luta åt, romersk-katolska kyrkan, fann jag att J A Eklunds gamla alltför nationalromantiska och samfundschauvinistiska men samtidigt underbart vackra psalm, Fädernas kyrka, gick någorlunda bra att bearbeta, så här 70 år efter hans död, just när jag är i samma ålder (45) som Eklund var när han skrev den. Jag anser att den i detta nya skick, trots bearbetningens ofullkomligheter, blev både mer evangeliskt kristocentrisk och mer ekumeniskt allmänkyrklig - en psalm om kristenheten i Sverige som del av Guds kyrka på jorden. Så kan vi en stund bortse från diskussionen om vilket samfund som bäst står i kontinuitet med arvet från Ansgar och Sigfrid och gemensamt be om sann förvandling och förnyelse så här inför "pingstnovenan". Framåt vår hoppfyllda längtan går.
Så upptäckte jag också att psalmen på slutet hämtat tydlig inspiration från Himmelsfärdsdagens psaltarpsalm 110, den som också Ylva Eggehorn tänkte på när hon komponerade bibelvisan "Villigt kommer ditt folk". Må Eklunds kyrkopsalm därför klinga i våra hjärtan från Himmelsfärdsdagen till Pingstdagen, då konfirmanderna åtminstone i Enånger-Njutångers församling träder fram till Herrens bord i den vita dopdräkt som konfirmandkåporna egentligen är.
1. Frälsarens kyrka i Sveriges land,
del av hans kyrka på jorden,
vida den famnar från strand till strand,
fast är den grundad av Herrens hand,
byggd till hans tempel i Norden!
2. Allt fick sin vigning i kyrkans famn,
i den Treenige Gudens,
Faderns och Sonens och Andens namn:
dopnådens vatten och gravens hamn,
brudgummens löfte och brudens.
3. Fäder och mödrar sej kämpat fram,
Kristus var med dem på banan.
Trofast är han trots vår synd och skam,
seger han vunnit på korsets stam,
därför finns korset på fanan.
4. Ädel är skaran, sen tusen år
Gud i vår kyrka fått frälsa.
Framåt vår hoppfyllda längtan går:
ungdomen kristnad är Sveriges vår,
Sveriges framtid och hälsa.
5. Villigt en skara som väckts av Gud
kommer sin Konung till möte,
klädd i hans helighets vita skrud,
samlad som daggen på ljusets bud
flödar ur morgonens sköte.
6. Kristnade ungdom, Gud vill oss väl!
Ta Herren Kristus på orden!
Kämpa för frihet åt bunden träl,
be om Guds frid över varje själ,
himmelens frid över jorden!
måndag 5 april 2010
EFS på knä - en "efterfasta" fram till konferensen
Påskvänner!
Nu har EFS:s utlysta böneperiod dragit igång - 40 dagar av bön fram till konferensen Kristi Himmelsfärdshelgen. Det blir en slags "efterfasta" - och sedan börjar ju pingstnovenan som Peter Halldorf så ivrigt brukar tala om, så den som vill kan fortsätta ända fram till pingst och Jesusmanifestationen i Kungsträdgården ;o).
Ett stort tack för initiativet! Igår ombads vi be för rörelsen som helhet och dess framtid, idag är det de enskilda EFS-föreningarna som utgör det övergripande böneämnet. Vill man ha böneämnena varje dag per SMS, kan man skicka sitt mobilnummer till adressen sms@efs.nu.
Nu vet jag ju en del EFS-are som vädrar lagiskhet så fort någon anbefaller bön och bibelläsning, men faktum är ju att det är att fresta Herren att förvänta sej andlig kraft och styrka om man inte använder de kraftkällor han anvisat. Att vara så "evangelisk" att man inte ofta ber till Gud och läser/hör hans ord, det är riskera hela sitt andliga liv, om man nu har något kvar. Det är dessutom varken evangeliskt eller lutherskt.
Men inte är det lätt att be ensam alla gånger, och detta att "komma överens" om en böneperiod eller ett böneämne är ju något Jesus själv tar upp och välsignar. Jag vill även påminna oss föräldrar om den positiva möjlighet för vårt eget andliga liv som ligger i en enkel afton- och morgonbön med våra barn. Och rekommenderar Dagens lösen 2010 (köp gärna boken på rea via din bokhandel, så får de inga ex över och tar ännu hellre hem nya till jul!).
Dagens lösen Annandag Påsk är: "I din hand är kraft och styrka, / allt har du makt att göra stort och starkt." 1 Krön 29:12. Och: "Men Herren är trofast, / han skall styrka er och skydda er för det onda." 2 Thess 3:3. Så om en EFS-are möter en annan EFS-are idag och säger "I din hand är kraft och styrka", kan den andre svara: "Allt har du makt att göra stort och starkt." Eller om den andre säger: "Herren är trofast", kan den förste svara: "Han skall styrka er och skydda er för det onda." Tänk om Dagens lösen kunde bli hela det kristna Sveriges "ordförråd" och dagliga färdkost! Vilket rikt förråd av löften och böner skulle vi då inte bära med oss efter bara något år! Både gamla och unga! Ett böneämne kanske?
torsdag 21 maj 2009
Gud välsigne konferensen!
Påskvänner!
Efter tisdagens kontraktskonvent med Psalmer i 2000-talet (köp den - jag får något öre per ex.!) och gårdagens begravning med Gammal fäbodpsalm är det nu dags för Kristi Himmelsfärdsdag. Ni sjunger väl "Halleluja! Sjung om Jesus!" som lovsång på gökottan?
Idag börjar EFS rikskonferens i Skellefteå. (Samt EFS Västerbottens distriktskonferens därsammastädes).
Och jag är fortfarande här i Bollnäs ;o). Nåja, jag ska styra kosan mot Mellansel i eftermiddag. Alltid något.
Gud välsigne konferensen! "Våga växa" är ett bra tema. Men apropå söndagens evangelietext - som jag hoppas kommer att läsas på söndag - är väl frågan om vi då också vågar lida? För Jesu skull?
Jesus sa: När Hjälparen kommer, som jag ska sända er från Fadern, sanningens ande, som utgår från Fadern, då ska han vittna om mej. Också ni ska vittna, för ni har varit med mej från början. Detta har jag sagt er för att ni inte ska komma på fall. De ska utesluta er ur synagogorna - ja, den tid kommer då den som dödar er tror sej bära fram ett offer åt Gud. Och detta ska de göra därför att de inte har lärt känna fadern och inte heller mej. Jag har sagt er detta för att ni, när den tiden kommer, ska minnas att jag har sagt det.
"Martyrernas blod är kyrkans utsäde" var det någon som sa en gång apropå det här med att våga växa. "Flest martyrer vinner", sa någon annan. Vi ska alltså inte trakassera våra ideologiska motståndare, om vi vill nå framgång. Vi ska inte söka martyriet själva heller, vilket fornkyrkan ibland fick ingripa mot. Frågan är dock om särskilt många kristna i Sverige idag fallit för just den frestelsen? Är vi inte (inkl. mej själv) snarast lidandesskygga? Och blir då inte också vår växtkraft därefter?
Att lida är svårt.
Att lida utan att älska är svårt.
Att älska utan att lida är icke möjligt.
Att älska är svårt.
Jag får va hos dej,
jag får be till dej,
jag får lovprisa ditt namn.
Du har tid med mej,
när jag söker dej.
Min Herre, min Gud!
Efter tisdagens kontraktskonvent med Psalmer i 2000-talet (köp den - jag får något öre per ex.!) och gårdagens begravning med Gammal fäbodpsalm är det nu dags för Kristi Himmelsfärdsdag. Ni sjunger väl "Halleluja! Sjung om Jesus!" som lovsång på gökottan?
Idag börjar EFS rikskonferens i Skellefteå. (Samt EFS Västerbottens distriktskonferens därsammastädes).
Och jag är fortfarande här i Bollnäs ;o). Nåja, jag ska styra kosan mot Mellansel i eftermiddag. Alltid något.
Gud välsigne konferensen! "Våga växa" är ett bra tema. Men apropå söndagens evangelietext - som jag hoppas kommer att läsas på söndag - är väl frågan om vi då också vågar lida? För Jesu skull?
Jesus sa: När Hjälparen kommer, som jag ska sända er från Fadern, sanningens ande, som utgår från Fadern, då ska han vittna om mej. Också ni ska vittna, för ni har varit med mej från början. Detta har jag sagt er för att ni inte ska komma på fall. De ska utesluta er ur synagogorna - ja, den tid kommer då den som dödar er tror sej bära fram ett offer åt Gud. Och detta ska de göra därför att de inte har lärt känna fadern och inte heller mej. Jag har sagt er detta för att ni, när den tiden kommer, ska minnas att jag har sagt det.
"Martyrernas blod är kyrkans utsäde" var det någon som sa en gång apropå det här med att våga växa. "Flest martyrer vinner", sa någon annan. Vi ska alltså inte trakassera våra ideologiska motståndare, om vi vill nå framgång. Vi ska inte söka martyriet själva heller, vilket fornkyrkan ibland fick ingripa mot. Frågan är dock om särskilt många kristna i Sverige idag fallit för just den frestelsen? Är vi inte (inkl. mej själv) snarast lidandesskygga? Och blir då inte också vår växtkraft därefter?
Att lida är svårt.
Att lida utan att älska är svårt.
Att älska utan att lida är icke möjligt.
Att älska är svårt.
Jag får va hos dej,
jag får be till dej,
jag får lovprisa ditt namn.
Du har tid med mej,
när jag söker dej.
Min Herre, min Gud!
torsdag 14 maj 2009
Inför Bönsöndagen och Pingst
Påskvänner!
Det våras! Det har inte varit så sommarvarmt som den 1 maj under de följande veckorna, men ändå har trädens grönska djupnat och badvattnet värmts upp med i genomsnitt en halv grad om dagen.
EFS-gruppen i Bollnäs har möte hos Mary den 31 maj, alltså på självaste pingstdagen. Jag vill gärna påminna om de helger vi har kvar nu i maj och anbefalla dem till intensivt firande!
Bönsöndagen på söndag bör väl få präglas av bön, både då och i föreberedelserna, både i läsningar och psalmer.
Kristi Himmelsfärds dag är ju en verklig festdag, vars gökottor gärna kan få ett ytterligare uppsving (fantastiskt att säsongen för friluftsgudstjänster har börjat (ursäkta alla skotergudstjänstdeltagare ;o))!
Söndagen före Pingst är en härlig beredelsehelg, som också borde få präglas av bön - om den helige Anden (jämför hur lärjungarna och Jesus mor förberedde den första pingsten).
Pingstdagen borde få vara den klang- och jubeldag den är - och den "internationaldag" den är. Sjung gärna sånger och psalmer på olika språk den här dagen - i varje fall på fler språk än svenskan och engelskan. Lite tyska, franska, spanska, hebreiska och swahili skulle oxå sitta bra, tycker jag ;o). Vi får väl se vad vi sjunger när EFS-föreningen i Bollnäs träffas hos Mary på eftermiddagen.
Och så har vi då Annandag Pingst (jo jag vet att den ligger i juni). Firar vi svarta almanacksdagar som Skärstorsdag och Julafton kan vi väl också fira Askonsdag och Annandag Pingst? En kvällsgudstjänst på måndag den 1 juni skulle verkligen förstärka Pingstens kyrkhelgskaraktär - och även vara lite positivt uppkäftigt ;).
Som sol om våren stiger
i makt mot himlens höjd
och all naturen viger
till livets nya fröjd,
i själens riken Anden
går fram med vårens bud:
nu brister alla banden,
nu skapar livets Gud.
Det våras! Det har inte varit så sommarvarmt som den 1 maj under de följande veckorna, men ändå har trädens grönska djupnat och badvattnet värmts upp med i genomsnitt en halv grad om dagen.
EFS-gruppen i Bollnäs har möte hos Mary den 31 maj, alltså på självaste pingstdagen. Jag vill gärna påminna om de helger vi har kvar nu i maj och anbefalla dem till intensivt firande!
Bönsöndagen på söndag bör väl få präglas av bön, både då och i föreberedelserna, både i läsningar och psalmer.
Kristi Himmelsfärds dag är ju en verklig festdag, vars gökottor gärna kan få ett ytterligare uppsving (fantastiskt att säsongen för friluftsgudstjänster har börjat (ursäkta alla skotergudstjänstdeltagare ;o))!
Söndagen före Pingst är en härlig beredelsehelg, som också borde få präglas av bön - om den helige Anden (jämför hur lärjungarna och Jesus mor förberedde den första pingsten).
Pingstdagen borde få vara den klang- och jubeldag den är - och den "internationaldag" den är. Sjung gärna sånger och psalmer på olika språk den här dagen - i varje fall på fler språk än svenskan och engelskan. Lite tyska, franska, spanska, hebreiska och swahili skulle oxå sitta bra, tycker jag ;o). Vi får väl se vad vi sjunger när EFS-föreningen i Bollnäs träffas hos Mary på eftermiddagen.
Och så har vi då Annandag Pingst (jo jag vet att den ligger i juni). Firar vi svarta almanacksdagar som Skärstorsdag och Julafton kan vi väl också fira Askonsdag och Annandag Pingst? En kvällsgudstjänst på måndag den 1 juni skulle verkligen förstärka Pingstens kyrkhelgskaraktär - och även vara lite positivt uppkäftigt ;).
Som sol om våren stiger
i makt mot himlens höjd
och all naturen viger
till livets nya fröjd,
i själens riken Anden
går fram med vårens bud:
nu brister alla banden,
nu skapar livets Gud.
måndag 5 maj 2008
Pingstfasta
Kära påskvänner och övriga läsare!
Nu är vi inne i det Peter Halldorf brukar kalla "pingstnovenan" - de nio dagarna mellan Kristi Himmelsfärds dag och Pingst. Och även om jag uppfunnit termen påskvänner för att beteckna EFS-arna, så är vi väl även pingstens vänner? Pingsten, då uppståndelsens budskap i all sin tydlighet bars fram offentligt för första gången.
Utan pingsten skulle vi inte ha koll på påsken här i Norden. Vare sej i dess gammal- eller nytestamentliga innebörd.
Nu är vi inne i det Peter Halldorf brukar kalla "pingstnovenan" - de nio dagarna mellan Kristi Himmelsfärds dag och Pingst. Och även om jag uppfunnit termen påskvänner för att beteckna EFS-arna, så är vi väl även pingstens vänner? Pingsten, då uppståndelsens budskap i all sin tydlighet bars fram offentligt för första gången.
Utan pingsten skulle vi inte ha koll på påsken här i Norden. Vare sej i dess gammal- eller nytestamentliga innebörd.
torsdag 1 maj 2008
Kristi Himmelsfärds dag och första maj
Kära påskvänner!
Det var ju riktigt roligt att få fira gökotta på arbetarnas fridag, tillika folknykterhetens dag (som ju låg ovanligt lämpligt detta år). Kul att alla "de tre stora" folkrörelserna från 1800-talet hade viktiga arrangemang denna dag. Endast en gång tidigare har detta kunnat ske, nämligen 1913. Och enligt somliga uppgifter är denna påskcykel den tidigast möjliga - enligt andra uppgifter skulle den kunna inträffa en dag tidigare (det beror kanske på att vårdagjämningen är lite vacklande datummässigt). Hursomhelst lär ingen av oss nu levande få uppleva en så här tidig Kristi Himmelsfärdsdag igen - skojigt bara det!
Tyvärr blev det inomhusgökotta på Vevlingestrands sommargård i år. Annars är ju det här årets mest obligatoriska friluftsgudstjänst, tycker jag - med många härliga utflykts- och morgonfikaminnen från både lule- och umetrakten. Men det blåste och småregnade, så stranden kändes inte så inbjudande. (Vi brukar varva mellan Missionskyrkans gökotta på Vevlingestrand och Svenska kyrkans på Hänsjöberget). Missionspastorn (min fru) läste en fin betraktelse av Owe Wikström och vi sjöng "Morgon mellan fjällen" (nåja!) och "Till himlen Herren Jesus for".
Jag tycker att denna dag verkligen understryker påskens under. För om Jesus bara uppstod andligt blir ju himmelsfärdsdagen överflödig. Då hade ju Jesus redan fysiskt lämnat lärjungarna att vänta på pingstens under. Himmelsfärdsdagen är ju också missionsbefallningens dag och därmed av oerhörd betydelse för bl.a. Svenska kyrkan och Evangeliska Fosterlandsstiftelsen.
Hur Jesus kropp transformerades till den himmelska världen? Det vet nog bara Gud Fader, Son och Ande. Men inkarnationens under är inte slut. Hans kropp har enligt bibeln förhärligats men är fortfarande en människas, möjlig att se när han återkommer. Till detta kommer att han genom sin Ande inkarneras, blir kropp, i oss, sin församling. Samt i nattvardens bröd och vin. Här får inte det ena utesluta det andra, utan allt måste hållas samman.
Det var ju riktigt roligt att få fira gökotta på arbetarnas fridag, tillika folknykterhetens dag (som ju låg ovanligt lämpligt detta år). Kul att alla "de tre stora" folkrörelserna från 1800-talet hade viktiga arrangemang denna dag. Endast en gång tidigare har detta kunnat ske, nämligen 1913. Och enligt somliga uppgifter är denna påskcykel den tidigast möjliga - enligt andra uppgifter skulle den kunna inträffa en dag tidigare (det beror kanske på att vårdagjämningen är lite vacklande datummässigt). Hursomhelst lär ingen av oss nu levande få uppleva en så här tidig Kristi Himmelsfärdsdag igen - skojigt bara det!
Tyvärr blev det inomhusgökotta på Vevlingestrands sommargård i år. Annars är ju det här årets mest obligatoriska friluftsgudstjänst, tycker jag - med många härliga utflykts- och morgonfikaminnen från både lule- och umetrakten. Men det blåste och småregnade, så stranden kändes inte så inbjudande. (Vi brukar varva mellan Missionskyrkans gökotta på Vevlingestrand och Svenska kyrkans på Hänsjöberget). Missionspastorn (min fru) läste en fin betraktelse av Owe Wikström och vi sjöng "Morgon mellan fjällen" (nåja!) och "Till himlen Herren Jesus for".
Jag tycker att denna dag verkligen understryker påskens under. För om Jesus bara uppstod andligt blir ju himmelsfärdsdagen överflödig. Då hade ju Jesus redan fysiskt lämnat lärjungarna att vänta på pingstens under. Himmelsfärdsdagen är ju också missionsbefallningens dag och därmed av oerhörd betydelse för bl.a. Svenska kyrkan och Evangeliska Fosterlandsstiftelsen.
Hur Jesus kropp transformerades till den himmelska världen? Det vet nog bara Gud Fader, Son och Ande. Men inkarnationens under är inte slut. Hans kropp har enligt bibeln förhärligats men är fortfarande en människas, möjlig att se när han återkommer. Till detta kommer att han genom sin Ande inkarneras, blir kropp, i oss, sin församling. Samt i nattvardens bröd och vin. Här får inte det ena utesluta det andra, utan allt måste hållas samman.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
Inlägg
