Insänt till Kyrkans Tidning den 16 juni 2017

Påskvänner!

Den 15 juni kom förra missionsföreståndarna Birgers och Bertils debattartikel "Efs styrelse har målat in sig i ett ytterhörn" in i Kyrkans Tidning. Dagen därpå skrev jag följande replik, som dock inte togs in. Jag väljer nu att publicera den här, dagen efter ett kyrkoval där de politiska partierna stärkte sitt grepp om kyrkan (och därmed tydligen också över Efs):

DET ÄR BIRGER OCH BERTIL SOM MÅLAT IN EFS-STYRELSEN

Jag minns med glädje ett samtal med Birger Olsson under en bussresa till Umeå efter Efs-konferensen i Piteå 2002. Och inte långt därefter (eller dessförinnan?) fick jag äran att koka ägg och frukostgröt med Bertil Johansson på Efs-gården i Klippen. Trevliga karlar bägge två, inte minst på nära håll.

Men nog är det just de som i välment nit målat in Efs och dess styrelse i ett hörn. Som missionsföreståndare drev de nämligen på för att skapa en så tät relation med Svenska kyrkan, att även Efs i praktiken blev underställt de politiska partier som dominerar kyrkomötet. [Och som nu i 2017 års kyrkoval stärkt sin ställning i kyrkan ytterligare, anm. 18/9].

Detta syns tydligt i äktenskapsfrågan. Birger och Bertil drev inte själva linjen att vi borde börja se äktenskap och föräldraskap som könsneutrala inrättningar. Men att vi nu ska följa staten och det politiskt dominerade kyrkomötet på detta område verkar viktigt och närmast självklart för dem. (Gäller det även om SD tar makten?). Om än under parollen att Efs-styrelsen inte ska ta ställning i frågan.

På något sätt köper ju styrelsen detta resonemang och slår fast att de Efs-präster som vill visst får viga par av samma kön. Men den tycks onekligen hålla för näsan, och på så sätt förstår jag att Birger och Bertil reagerar. Att ha en långt liberalare linje än påven och ändå verka mindre homovänlig än han är en märklig bedrift, om än inte utan sin medielogik.

Nog tycks styrelsen inmålad i ett hörn. Men det är främst Birger och Bertil - och deras lika välvilliga supporters - som försatt den i den situationen.

Andreas Holmberg
Iggesund

Rakare hållning i äktenskapsfrågan

Påskvänner!

Förre missionsföreståndare Bertil Johansson har nu publicerat en replik på styrelsens svar till honom och hans företrädare Birger Olsson. Även förre styrelseledamoten Bengt "Begis" Gustavsson har i Budis framfört liknande synpunkter. Jag fick ju också in en insändare i senaste Budis ("När införde Efs det könsneutrala äktenskapet?"), dock starkt förkortad efter påbud från redaktören Johan Ericsson som gav mig betydligt mindre utrymme än "Begis" trots att det fanns mycket luft kvar på min del av insändarsidan. Kanske till fördel för läsningen, kanske inte. (Begis har ju trots allt varit styrelseledamot och det är kanske skillnad på folk och fä - eller så vägrade han att korta sin text?).

Så jag publicerar min oförkortade text (från den 19 maj) här så får ni bedöma den själva. Som synes delar jag Bertils krav på förtydliganden utan att dela hans slutsatser i övrigt.

RAKARE HÅLLNING I ÄKTENSKAPSFRÅGAN!

Det är bra att Efs:s styrelse givit ut "Samtalsunderlag och råd kring samlevnad och sexualitet." Det är också bra att den vill stå för en moderat heteronorm, utan homofoba utfall. Även om enskilda formuleringar som alltid kan diskuteras. Jag måste dock konstatera att styrelsen och missionsföreståndaren samtidigt slår fast att också präster som viger två av samma kön måste få verka inom Efs.

Och vad skulle då vi säga om Mekane Yesus-kyrkans ledning visserligen avrådde sina präster från att viga fler än två personer med varandra till äktenskap, men samtidigt försäkrade att även de som gjorde så var välkomna att fortsätta som kyrkans präster? Skulle vi inte anse att kyrkan därmed i praktiken hade accepterat polygama äktenskap, om än den höll sig för näsan aldrig så mycket? Vi måste väl då nu vara ärliga mot dem och säga att vi nu de facto, om än kanske motvilligt, accepterar könsneutrala äktenskap också i Efs?

Men förra missionsföreståndarna Birger Olsson och Bertil Johansson menar nu enligt varsitt öppet brev att en Efs-styrelse inte har mandat att uttrycka ens en så moderat heteronormativitet, utan att den av någon sorts princip måste ställa sig och Efs fullständigt (köns-)neutrala i äktenskapsfrågan. Nå, jag har i 20 års tid hört både fait accompli- och följdriktighetsargument för att äktenskapet måste könsneutraliseras i alla sammanhang, och varje, av mig själv ofta önskat, pastoralt undantagsmedgivande har - precis som mina konservativare vänner förutspått - utnyttjats till att driva igenom rena queerdoktrinerna. Som t.ex. det könsneutrala äktenskapet 2009 och, fr.o.m. 2013, t.o.m. könsneutraliserade könsbegrepp!

Om Efs nu måste könsneutralisera äktenskapet för att staten och Svenska kyrkan (läs: det politiskt dominerade kyrkomötet) har gjort det, då måste vi givetvis ompröva vår relation till Svenska kyrkan. Men jag synar. Bara för att folk som tror att Jesus ruttnat prästvigts eller kanske t.o.m. biskopsvigts i Svenska kyrkan, behöver väl inte missionsföreståndaren och styrelsen acceptera dem som präster i Efs? Och det måste väl även kunna gälla t.ex. präster som gör verkligt homofoba utfall? Eller präster som inte ser man-kvinna-förbundet som vare sig särskilt välsignat eller väldesignat eller värt ens så mycket som ett eget namn? 

Tyvärr lämnar Stefan Holmström nu över en mycket dubbeltydig ståndpunkt i arv till Kerstin Oderhem, som väl också förväntas göra både vår egen kyrkoledning och Mekane Yesus-kyrkans nöjda och glada. För att inte tala om alla våra medlemmar och gamla missionsföreståndare. Men det kan aldrig gå. Risken är att Efs förlorar sin trovärdighet på alla håll och till slut får "bära åsnan".

Andreas Holmberg

Iggesund