Påskvänner!
Teol dr h.c. Per Åkerlunds teologiska utveckling - eller bokförlaget Artos´ för den delen - kan jag inte se som odelat positiv; den är alltför polemisk mot det evangelisk-lutherska och alltför odistanserat förtjust i det ortodoxa och romerska. Favorittermen "sensus fidelium" (de troendes förnimmelse) är i sammanhanget alltför ensidigt använd mot svenskkyrklighetens novismer (i den kritiken håller jag förvisso med honom) och alltför litet mot påvestolens. Bekräftar "sensus fidelium" - vad alla troende i alla tider bekänt - verkligen t.ex. jungfru Marie obefläckade avlelse och kroppsliga himmelsfärd?
Icke desto mindre - eller kanske just därför? - är hans föreläsning i Lund vid utnämningen till teologie hedersdoktor synnerligen intressant, inte minst för EFS-are. Och att Artos´ förlag återutgav Luthers kyrkopostilla var förstås en verklig välgärning, sedan EFS-förlaget inte längre sysslade med sådant eller ens längre existerar. (Rosenii dagbetraktelser behövde förlaget däremot inte ge ut, den ges ju ut av BV-förlag och finns på nätet i Projekt Runebergs version, men hade kanske nått nya läsekretsar om den funnits i Artos´ distribution...)
Visar inlägg med etikett Artos. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Artos. Visa alla inlägg
onsdag 1 juli 2015
söndag 10 augusti 2008
Pilgrimer nådde målet
Påskvänner!
Jodå, pilgrimerna nådde målet i Segersta, inte alltför utpumpade och förhållandevis väl förplägade i Bäckänge missionshus på halva vägen. Den avslutande korta pilgrimsmässan var säkert fin, men jag och barnen hade ett eget möte utanför kyrkan eftersom 4-åringen fick frispel och tjöt och skrek och skränade ohejdbart redan någon minut efter klockringningen. Och 2-åringen hakade på. (Annars brukar det funka bra att sitta längst fram istället för längst bak - barnen ser mer där framme och känner sej mer delaktiga. Någon absolut tystnad kan man heller inte begära, men nu gick det alldeles på tok ;o). Sånt händer. Särskilt mot kvällen.
Någon information om Svegs Märta hinner jag inte med nu heller, men jag återkommer vid tillfälle. Hon tillhör verkligen den svenska väckelsehistorien och förtjänar att lyftas fram mer, inte bara lokalt här i Hälsingland och Härjedalen. ("Tänk på era lärare som har talat Guds ord till er; se hur de slutade sin levnad och efterfölj deras tro", som Hebréerbrevets författare skriver).
Vill slutligen rekommendera John Bunyans bok Kristens resa ("Pilgrims progress"), gärna i Carl Henrik och Ulla Rehnströms översättning från 2006 (Artos förlag). Vi är på väg!
Tidevarv komma, tidevarv försvinna,
släkten följa släktens gång.
Aldrig förstummas tonen från himlen
i själens glada pilgrimssång.
Jodå, pilgrimerna nådde målet i Segersta, inte alltför utpumpade och förhållandevis väl förplägade i Bäckänge missionshus på halva vägen. Den avslutande korta pilgrimsmässan var säkert fin, men jag och barnen hade ett eget möte utanför kyrkan eftersom 4-åringen fick frispel och tjöt och skrek och skränade ohejdbart redan någon minut efter klockringningen. Och 2-åringen hakade på. (Annars brukar det funka bra att sitta längst fram istället för längst bak - barnen ser mer där framme och känner sej mer delaktiga. Någon absolut tystnad kan man heller inte begära, men nu gick det alldeles på tok ;o). Sånt händer. Särskilt mot kvällen.
Någon information om Svegs Märta hinner jag inte med nu heller, men jag återkommer vid tillfälle. Hon tillhör verkligen den svenska väckelsehistorien och förtjänar att lyftas fram mer, inte bara lokalt här i Hälsingland och Härjedalen. ("Tänk på era lärare som har talat Guds ord till er; se hur de slutade sin levnad och efterfölj deras tro", som Hebréerbrevets författare skriver).
Vill slutligen rekommendera John Bunyans bok Kristens resa ("Pilgrims progress"), gärna i Carl Henrik och Ulla Rehnströms översättning från 2006 (Artos förlag). Vi är på väg!
Tidevarv komma, tidevarv försvinna,
släkten följa släktens gång.
Aldrig förstummas tonen från himlen
i själens glada pilgrimssång.
tisdag 27 maj 2008
Chestertons Ortodoxi ges ut på nytt till 100-årsjubiléet
Påskvänner!
Nu har det hänt! Lagom till 100-årsjubileet av Gilbert K Chestertons klassiker "Ortodoxi" ger Artos förlag ut en nyutgåva. Tyvärr framgår det inte vem som gjort översättningen - den tidigare från 1940-talet (av Nathorst-Böös) är bitvis föråldrad eller redan från början undermålig. Så jag hoppas verkligen att boken är nyöversatt. Och i så fall borde översättarens namn absolut framgå på förlagets hemsida och i utsända bokkataloger.
Ännu en anmärkning: omslagsbilden borde inte ha föreställt den åldrade 60-åringen Chesterton, utan den ännu rätt unge 34-åringen som skrev boken med det uråldrigt klingande namnet. Boken är f.ö. en pendang till den nyomvände 26-åringen Chestertons stridsskrift "Kättare" ("Heretics"), där han frejdigt angriper dåtida storheter som Nietzsche, H G Wells, Rudyard Kipling, Bernard Shaw m.fl. (varav han förblev god vän med flera stycken), men som också gjorde att han uppfordrades att konstruktivt redogöra för sin egen livssyn. Boken Ortodoxi är Chestertons svar på denna utmaning.
Den som vill se ett amatörmässigt och fragmentariskt översättningsförsök jag gjort, och i övrigt läsa Chestertons spirituella orginaltext, hänvisar jag till sajten Ortodoxi 2008. Där finns även inledningskapitlet ur "Heretics", vid namn "Om betydelsen av ordet ortodoxi". Och det är ett kapitel som verkligen visar hur relevant - och rolig - Chesterton fortfarande är.
Aldrig skulle vi ha vågat säga något om detta,
hade inte någon kommit mot oss på gatan.
Ty någon har vältrat undan den tunga stenen.
Nu har det hänt! Lagom till 100-årsjubileet av Gilbert K Chestertons klassiker "Ortodoxi" ger Artos förlag ut en nyutgåva. Tyvärr framgår det inte vem som gjort översättningen - den tidigare från 1940-talet (av Nathorst-Böös) är bitvis föråldrad eller redan från början undermålig. Så jag hoppas verkligen att boken är nyöversatt. Och i så fall borde översättarens namn absolut framgå på förlagets hemsida och i utsända bokkataloger.
Ännu en anmärkning: omslagsbilden borde inte ha föreställt den åldrade 60-åringen Chesterton, utan den ännu rätt unge 34-åringen som skrev boken med det uråldrigt klingande namnet. Boken är f.ö. en pendang till den nyomvände 26-åringen Chestertons stridsskrift "Kättare" ("Heretics"), där han frejdigt angriper dåtida storheter som Nietzsche, H G Wells, Rudyard Kipling, Bernard Shaw m.fl. (varav han förblev god vän med flera stycken), men som också gjorde att han uppfordrades att konstruktivt redogöra för sin egen livssyn. Boken Ortodoxi är Chestertons svar på denna utmaning.
Den som vill se ett amatörmässigt och fragmentariskt översättningsförsök jag gjort, och i övrigt läsa Chestertons spirituella orginaltext, hänvisar jag till sajten Ortodoxi 2008. Där finns även inledningskapitlet ur "Heretics", vid namn "Om betydelsen av ordet ortodoxi". Och det är ett kapitel som verkligen visar hur relevant - och rolig - Chesterton fortfarande är.
Aldrig skulle vi ha vågat säga något om detta,
hade inte någon kommit mot oss på gatan.
Ty någon har vältrat undan den tunga stenen.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
Inlägg
