Påskvänner!
Nog för att jag föreslog Tin Mörk - men i den tid när Svenska kyrkan allt mindre profilerar sin missions- och evangelisationverksamhet (i den bemärkelsen liknar vår tid tiden vid EFS:s grundande 1856) passar det så utmärkt bra med tf missionssekreteraren, missionären mm Stefan Holmström som missionsföreståndare. En person med gedigen erfarenhet av både s.k. yttre och inre mission (som ju i verkligheten handlar om samma Mission: att i den helige Andes kraft göra Jesus känd, trodd, älskad och efterföljd).
Underbart! Ett mycket, mycket glädjande besked från EFS:s styrelse! Ett stort tacksägelseämne - och ett megastort böneämne.
Gud, låt oss känna din Andes ledning,
så att vi vet att din väg vi går.
Låt elden brinna i våra hjärtan
till dess vi målet når.
Gud, låt ditt ord i mitt liv få råda,
att andra där din kärlek kan se.
Ja, låt ditt ord i mitt liv få råda,
då kan din vilja ske.
måndag 2 februari 2009
Dagen D som i distrikts... f´låt missionsföreståndare
Påskvänner!
Enligt en initierad (?) källa ska namnet på EFS:s nya missionsföreståndare avslöjas idag. Om nu inget oväntat tillstöter.
Vem hittar först nåt så intressant på EFS:s hemsida?
Henrik Johansson i Gran har rätt i att EFS är eller bör vara en gräsrotsrörelse, som inte okritiskt följer någon ledare vare sej åt höger eller vänster.
Men ledare är aldrig oviktiga. Vare sej i kyrkan eller missionsföreningen.
Vi ber att de den gåvan får
att tala så att folk förstår.
Vi ber som kyrkan bett dej förr:
Gud, öppna för dem ordets dörr!
Enligt en initierad (?) källa ska namnet på EFS:s nya missionsföreståndare avslöjas idag. Om nu inget oväntat tillstöter.
Vem hittar först nåt så intressant på EFS:s hemsida?
Henrik Johansson i Gran har rätt i att EFS är eller bör vara en gräsrotsrörelse, som inte okritiskt följer någon ledare vare sej åt höger eller vänster.
Men ledare är aldrig oviktiga. Vare sej i kyrkan eller missionsföreningen.
Vi ber att de den gåvan får
att tala så att folk förstår.
Vi ber som kyrkan bett dej förr:
Gud, öppna för dem ordets dörr!
lördag 31 januari 2009
Körernas kväll och evangeliet med stort E
Påskvänner!
Jag ser att ikväll, samtidigt som 4:an sänder Körslaget ("Bollnäs vann!" ropar min fru just nu), så sänder 1:an den fantastiska sångarfilmen "Såsom i himmelen" med Grand Finale i Filadelfia (där sången verkligen klingar himmelskt!). En av de senare årens få stora bioupplevelser för mej. Det känns verkligen inte fel att bollnäskören sjunger "Gabriellas sång" en kväll som denna. "Jag vill känna att jag lever". (Jfr orden om att "älska livet" i 1 Petr. 3:10).
Men i filmen presenterar Kay Pollak ju sitt skorrande falska evangelium - uttryckt även i andra sammanhang - om att det inte finns någon synd eftersom Gud aldrig fördömt. Mitt i en film där synderna i tankar, ord och gärningar verkligen haglar och närmast staplas på varandra! Men någon syndabekännelse ska man fördenskull inte avlägga, för någon synd finns ju inte. Inget som Gud fördömer (inte ens det förfärligaste högmod eller den vidrigaste hustrumisshandel, för vi gör ju alla så gott vi kan, eller hur det nu var).
Nej, nej, Kay Pollak och andra, det ÄR inte med synden så som i himmelen; den är ingen illusion som dömande kristna skapat - det är bara att se filmen eller sej omkring i en värld där svälten nu åter ökar i takt med matpriserna - men vi får be "låt din vilja ske på jorden såsom i himmelen" och försöka handla därefter. Under den ständigt återkommande bönen "förlåt oss våra skulder." Liksom ock vi behöver förlåta. Bibelns evangelium handlar om nåd för syndare. Ett evangelium som förnekar syndens och skuldens realitet är inget evangelium.
God helg med lugn i stormen! För Jesus är vårt hopp!
Han har mej benådat, så usel jag var,
på nåd i hans rike jag bor.
Och nåden allena ska hålla mej kvar,
o Gud, vad din kärlek är stor!
Så reser jag trygg till det härliga land,
fast vågorna skyhöga går,
tycks Frälsaren sova i skeppet ibland,
han är ju i skeppet ändå.
Jag ser att ikväll, samtidigt som 4:an sänder Körslaget ("Bollnäs vann!" ropar min fru just nu), så sänder 1:an den fantastiska sångarfilmen "Såsom i himmelen" med Grand Finale i Filadelfia (där sången verkligen klingar himmelskt!). En av de senare årens få stora bioupplevelser för mej. Det känns verkligen inte fel att bollnäskören sjunger "Gabriellas sång" en kväll som denna. "Jag vill känna att jag lever". (Jfr orden om att "älska livet" i 1 Petr. 3:10).
Men i filmen presenterar Kay Pollak ju sitt skorrande falska evangelium - uttryckt även i andra sammanhang - om att det inte finns någon synd eftersom Gud aldrig fördömt. Mitt i en film där synderna i tankar, ord och gärningar verkligen haglar och närmast staplas på varandra! Men någon syndabekännelse ska man fördenskull inte avlägga, för någon synd finns ju inte. Inget som Gud fördömer (inte ens det förfärligaste högmod eller den vidrigaste hustrumisshandel, för vi gör ju alla så gott vi kan, eller hur det nu var).
Nej, nej, Kay Pollak och andra, det ÄR inte med synden så som i himmelen; den är ingen illusion som dömande kristna skapat - det är bara att se filmen eller sej omkring i en värld där svälten nu åter ökar i takt med matpriserna - men vi får be "låt din vilja ske på jorden såsom i himmelen" och försöka handla därefter. Under den ständigt återkommande bönen "förlåt oss våra skulder." Liksom ock vi behöver förlåta. Bibelns evangelium handlar om nåd för syndare. Ett evangelium som förnekar syndens och skuldens realitet är inget evangelium.
God helg med lugn i stormen! För Jesus är vårt hopp!
Han har mej benådat, så usel jag var,
på nåd i hans rike jag bor.
Och nåden allena ska hålla mej kvar,
o Gud, vad din kärlek är stor!
Så reser jag trygg till det härliga land,
fast vågorna skyhöga går,
tycks Frälsaren sova i skeppet ibland,
han är ju i skeppet ändå.
Flyg, fagra änglar, flyg
Påskvänner!
Det är roligt med helgmålsbön. Skön känsla att helgen går in, även om huset inte är alldeles helgstädat, om man säger så. Ikväll gjorde vi så att våra tre barn fick välja två sånger var ur "Kyrksång" (Verbum 2001). Det är en riktigt käck barnpsalmbok (förutom den galna Sankt Staffan-visan där Herodes´ stekta(!) tupp galer att Jesus är född) med massor av härliga sånger till läckra melodier (bl.a. EFS-aren Marta Bäckmans oslagbara melodi till Margareta Melins "Jag tänker på min Herre".
I varje fall: ikväll när Bollnäskören lag Hanna sjunger för seger i körslagsfinalen valde vår alldeles egen Sankt Staffan (2 år och helgon i dopet) psalmen "Flyg fagra änglar, flyg". Troligen med ledning av Ulf Löfgrens underbara änglateckning på samma uppslag. Men Per Harlings text och melodi var - som så ofta - lika härlig:
Ropa högt med en mun,
ropa ut att det finns ännu rum.
Sök upp den som är glömd,
sök upp den som tappat sin dröm.
Ja, det är evangeliets budskap: att det finns rum hos Gud som söker oss än. Det är viktigt att komma ihåg - mitt i alla funderingar över vad vi egentligen håller på med som enskilda och som samhälle. Jag kan verkligen inte släppa abortfrågan - se förra inläggen - även om jag inser att jag som man automatiskt verkar lika osympatisk i den här frågan som en tysk som kritiserar Israel. Jag tror den är en blind fläck i vår tid, jag tror inte vi vill veta riktigt vad som händer och jag tror att vi tröstar oss med den uppenbara lögnen att alla fosterfördrivningar är verkligt väl övervägda och motiverade nödfallslösningar. Rashygien vill då åtminstone jag kalla Downs-bekämpningen.
Men det finns ännu rum - och tid för bot och bättring. För oss alla; det finns mycket kollektiv skuld här, men vi får inte gömma oss bakom varandra heller. Och även om änglar kom med bud vid bebådelsen och vid den tomma graven, så är det nog vi människor som är kallade att både ta till oss och förmedla evangeliet. Från oss alla till er alla. Oss syndare emellan.
PS. Undrar just om inte Per Harling inspirerats en smula av ramsan Flyg fula fluga flyg? ;o) DS.
Sök upp tro, sök upp liv.
Ännu finns det rum, finns det tid.
Det är roligt med helgmålsbön. Skön känsla att helgen går in, även om huset inte är alldeles helgstädat, om man säger så. Ikväll gjorde vi så att våra tre barn fick välja två sånger var ur "Kyrksång" (Verbum 2001). Det är en riktigt käck barnpsalmbok (förutom den galna Sankt Staffan-visan där Herodes´ stekta(!) tupp galer att Jesus är född) med massor av härliga sånger till läckra melodier (bl.a. EFS-aren Marta Bäckmans oslagbara melodi till Margareta Melins "Jag tänker på min Herre".
I varje fall: ikväll när Bollnäskören lag Hanna sjunger för seger i körslagsfinalen valde vår alldeles egen Sankt Staffan (2 år och helgon i dopet) psalmen "Flyg fagra änglar, flyg". Troligen med ledning av Ulf Löfgrens underbara änglateckning på samma uppslag. Men Per Harlings text och melodi var - som så ofta - lika härlig:
Ropa högt med en mun,
ropa ut att det finns ännu rum.
Sök upp den som är glömd,
sök upp den som tappat sin dröm.
Ja, det är evangeliets budskap: att det finns rum hos Gud som söker oss än. Det är viktigt att komma ihåg - mitt i alla funderingar över vad vi egentligen håller på med som enskilda och som samhälle. Jag kan verkligen inte släppa abortfrågan - se förra inläggen - även om jag inser att jag som man automatiskt verkar lika osympatisk i den här frågan som en tysk som kritiserar Israel. Jag tror den är en blind fläck i vår tid, jag tror inte vi vill veta riktigt vad som händer och jag tror att vi tröstar oss med den uppenbara lögnen att alla fosterfördrivningar är verkligt väl övervägda och motiverade nödfallslösningar. Rashygien vill då åtminstone jag kalla Downs-bekämpningen.
Men det finns ännu rum - och tid för bot och bättring. För oss alla; det finns mycket kollektiv skuld här, men vi får inte gömma oss bakom varandra heller. Och även om änglar kom med bud vid bebådelsen och vid den tomma graven, så är det nog vi människor som är kallade att både ta till oss och förmedla evangeliet. Från oss alla till er alla. Oss syndare emellan.
PS. Undrar just om inte Per Harling inspirerats en smula av ramsan Flyg fula fluga flyg? ;o) DS.
Sök upp tro, sök upp liv.
Ännu finns det rum, finns det tid.
fredag 30 januari 2009
Värdig Olof Palme-pristagare
Påskvänner!
När pingstpastorsonen doktor Denis Mukwege idag fick ta emot Olof Palme-priset för sitt arbete bland utsatta kvinnor i Kongo, var han av allt att döma en ovanligt värdig pristagare. Utmärkelsen innebar även ett erkännande av missionens betydelse på både kort och lång sikt. Och en påminnelse om att "tro utan gärningar är död", som aposteln Jakob skriver. "Ora et labora"- bed och arbeta - är inte bara ett välklingande latincitat utan ett valspråk på blodigt allvar.
Jag gör mej inga illusioner - i doktor Mukweges arbete torde även abortfrågan aktualiseras. Det vore värdefullt om den lyftes till ytan i ett sådant här sammanhang - som delvis påminner om det i filmen Ciderhusreglerna - eftersom det torde minska risken för tom retorik åt ena eller andra hållet. Men vågar någon ställa relevanta frågor, och kan pingstpastorns son Denis Mukwege tala öppet?
Du ur nöd och plåga
ser på oss och frågar:
Säg mej, vill du vara
med mej också där?
När pingstpastorsonen doktor Denis Mukwege idag fick ta emot Olof Palme-priset för sitt arbete bland utsatta kvinnor i Kongo, var han av allt att döma en ovanligt värdig pristagare. Utmärkelsen innebar även ett erkännande av missionens betydelse på både kort och lång sikt. Och en påminnelse om att "tro utan gärningar är död", som aposteln Jakob skriver. "Ora et labora"- bed och arbeta - är inte bara ett välklingande latincitat utan ett valspråk på blodigt allvar.
Jag gör mej inga illusioner - i doktor Mukweges arbete torde även abortfrågan aktualiseras. Det vore värdefullt om den lyftes till ytan i ett sådant här sammanhang - som delvis påminner om det i filmen Ciderhusreglerna - eftersom det torde minska risken för tom retorik åt ena eller andra hållet. Men vågar någon ställa relevanta frågor, och kan pingstpastorns son Denis Mukwege tala öppet?
Du ur nöd och plåga
ser på oss och frågar:
Säg mej, vill du vara
med mej också där?
Pelle - nu är det hög tid att besvara Mats Selanders frågor
När nu Pelle Hörnmark installerats som föreståndare för Pingst FFS, är det hög tid att han och andra samfundsledare och missionsföreståndare - även EFS:s nuvarande och blivande - bekvämar sej att svara på Mats Selanders högaktuella frågor. De är knappast mindre aktuella inom Svenska kyrkan och EFS än inom pingströrelsen. För bakgrunden till dem, se denna text. (Den s.k. Kyrkokampanjen går vidare och lär kunna dyka upp utanför en EFS-kyrka nästa gång). Man kan knappast säga att man blev mycket klokare av att höra Pingst FFS-ledaren i P4 Jönköpings intervju med honom och Selander.
Det får räcka med tigande och överslätande nu. Pelle Hörnmark och andra måste kunna ta en principdiskussion utan att fördenskull lämna ut enskilda församlingsmedlemmar. Att Dagen vägrade ta in Selanders blott alltför aktuella och principiellt hållna debattartikel i höstas, men däremot inför det nya året utnämnde en av dem som regelbundet verkar utföra provocerade aborter till en av Sveriges 100 bästa föredömen under 2008, det tycker jag är rent bedrövligt. Jodå, det var föredömligt att våga prata öppet om saken - tack för det, det borde fler göra! - men mod i ett visst avseende räcker väl inte för att man ska bli en hjälte och förebild? Personen verkar ju försvara - hoppas att artikeln är missvisande - att man också som kristen ibland måste gå in och ha ihjäl foster utan trängande nöd (alltså hot mot moderns liv och dylika verkligt extrema situationer), bara för att föräldrarna och cheferna så önskar och för att kollegerna ska slippa utföra alla dylika avlivningar själva. Det luktar verkligen "jag lydde bara order" lång väg.
Men observera att personens känsla av utsatthet grundar sej i att varken de kristna som ifrågasätter aborterna eller de politiska partierna som ifrågasätter hennes tveksamhet riktigt verkar känna till vad det är som sker "på golvet". Det tror jag är en riktig observation.
Ni vet väl f.ö. om att teknikens framsteg idag i stor skala används för att sortera ut foster med Downs syndrom - och att dessa foster får avlivas även sedan s.k. normala foster fridlysts, d.v.s. sedan halva graviditeten gått? I Danmark sjönk antalet födda med Downs syndrom med ungefär hälften, när tekniken infördes, och jag vill nästan inte veta hur många färre som fötts i Sverige under 2009. Jag tror ingen skulle stå ut med att se dessa ofta mycket sena aborter - som Jan Josefsson sa i Debatt i höstas är många abortbilder så vidriga att de knappt går att tänka sej, mycket mindre visa. Men det som faktiskt händer måste rimligen anses värre än själva bilderna - eller hur? Precis som när det gäller könsstympning, annan misshandel eller krigshandlingar, mot vilka många engagerar sej, ibland också genom att visa osmakliga bilder.
Se även mina blogginlägg Faller Pelle Hörnmark på abortfrågan? och Pelle Hörnmark och Dagen sjunker djupt i abortfrågan. Pelle Hörnmarks version framgår tydligast av Dagens reportage om Mats Selanders m.fl:s demonstration utanför pingstkyrkan i Jönköping och av Dagens (alltför okritiska) intervju med honom inför föreståndarvalet. Observera att jag gillar Pelle Hörnmark och att jag en gång i världen hoppades att han skulle bli utsedd till "pingstledare". Precis som jag hoppades och fortfarande hoppas mycket på Barack Obama - men hur kul är nedanstående uttalanden som också hör till bilden av honom och som tyvärr förstärker intrycket att ett positivt och nödvändigt engagemang för världens kvinnor och fattiga - liksom för Israel - innebär ett kritiklöst bejakande av alla val de gör? Eller ett ständigt urskuldande och försvarande utan förmåga till att säga stopp någonstans?
Men en sak är säker: Obama ska hedras för att han är mer konsekvent än svenska abortförespråkare som talar om "kvinnans rätt till sin kropp" men ändå sätter nån mystisk, fastän flytande, gräns runt vecka 20 och svamlar om "livsduglighet" som någon sorts människovärdeskriterium. I stort sett alla foster som avlivas är ju livsdugliga - det är därför man "måste" avliva dem för att de ska dö. Men att enligt Obama "bara" mindre än 1 procent av aborterna sker enligt angivet schema gör ju knappast saken mindre hemsk (om det är tusentals barn årligen som utsätts för det här bara i USA). Det är ungefär lika konstigt som att säga att eftersom de flesta människor dör en naturlig död, är det inte så farligt om några blir bragta om livet.
Den som "vill" se autentiska bilder på en mindre abort av ett mindre foster (eller uppleva hur man verkligen ändå, närmast i panik, genast vill bort, bort - fort, fort) kan gå in på http://www.abortnej.se/ Eller inte.
För livets skull vänds vanmakten till vrede.
För livets skull ska rätten flöda fram.
För livets skull ska källor utav glädje
ge modet hopp och kraft - för livets skull.
Det får räcka med tigande och överslätande nu. Pelle Hörnmark och andra måste kunna ta en principdiskussion utan att fördenskull lämna ut enskilda församlingsmedlemmar. Att Dagen vägrade ta in Selanders blott alltför aktuella och principiellt hållna debattartikel i höstas, men däremot inför det nya året utnämnde en av dem som regelbundet verkar utföra provocerade aborter till en av Sveriges 100 bästa föredömen under 2008, det tycker jag är rent bedrövligt. Jodå, det var föredömligt att våga prata öppet om saken - tack för det, det borde fler göra! - men mod i ett visst avseende räcker väl inte för att man ska bli en hjälte och förebild? Personen verkar ju försvara - hoppas att artikeln är missvisande - att man också som kristen ibland måste gå in och ha ihjäl foster utan trängande nöd (alltså hot mot moderns liv och dylika verkligt extrema situationer), bara för att föräldrarna och cheferna så önskar och för att kollegerna ska slippa utföra alla dylika avlivningar själva. Det luktar verkligen "jag lydde bara order" lång väg.
Men observera att personens känsla av utsatthet grundar sej i att varken de kristna som ifrågasätter aborterna eller de politiska partierna som ifrågasätter hennes tveksamhet riktigt verkar känna till vad det är som sker "på golvet". Det tror jag är en riktig observation.
Ni vet väl f.ö. om att teknikens framsteg idag i stor skala används för att sortera ut foster med Downs syndrom - och att dessa foster får avlivas även sedan s.k. normala foster fridlysts, d.v.s. sedan halva graviditeten gått? I Danmark sjönk antalet födda med Downs syndrom med ungefär hälften, när tekniken infördes, och jag vill nästan inte veta hur många färre som fötts i Sverige under 2009. Jag tror ingen skulle stå ut med att se dessa ofta mycket sena aborter - som Jan Josefsson sa i Debatt i höstas är många abortbilder så vidriga att de knappt går att tänka sej, mycket mindre visa. Men det som faktiskt händer måste rimligen anses värre än själva bilderna - eller hur? Precis som när det gäller könsstympning, annan misshandel eller krigshandlingar, mot vilka många engagerar sej, ibland också genom att visa osmakliga bilder.
Se även mina blogginlägg Faller Pelle Hörnmark på abortfrågan? och Pelle Hörnmark och Dagen sjunker djupt i abortfrågan. Pelle Hörnmarks version framgår tydligast av Dagens reportage om Mats Selanders m.fl:s demonstration utanför pingstkyrkan i Jönköping och av Dagens (alltför okritiska) intervju med honom inför föreståndarvalet. Observera att jag gillar Pelle Hörnmark och att jag en gång i världen hoppades att han skulle bli utsedd till "pingstledare". Precis som jag hoppades och fortfarande hoppas mycket på Barack Obama - men hur kul är nedanstående uttalanden som också hör till bilden av honom och som tyvärr förstärker intrycket att ett positivt och nödvändigt engagemang för världens kvinnor och fattiga - liksom för Israel - innebär ett kritiklöst bejakande av alla val de gör? Eller ett ständigt urskuldande och försvarande utan förmåga till att säga stopp någonstans?
Men en sak är säker: Obama ska hedras för att han är mer konsekvent än svenska abortförespråkare som talar om "kvinnans rätt till sin kropp" men ändå sätter nån mystisk, fastän flytande, gräns runt vecka 20 och svamlar om "livsduglighet" som någon sorts människovärdeskriterium. I stort sett alla foster som avlivas är ju livsdugliga - det är därför man "måste" avliva dem för att de ska dö. Men att enligt Obama "bara" mindre än 1 procent av aborterna sker enligt angivet schema gör ju knappast saken mindre hemsk (om det är tusentals barn årligen som utsätts för det här bara i USA). Det är ungefär lika konstigt som att säga att eftersom de flesta människor dör en naturlig död, är det inte så farligt om några blir bragta om livet.
Den som "vill" se autentiska bilder på en mindre abort av ett mindre foster (eller uppleva hur man verkligen ändå, närmast i panik, genast vill bort, bort - fort, fort) kan gå in på http://www.abortnej.se/ Eller inte.
För livets skull vänds vanmakten till vrede.
För livets skull ska rätten flöda fram.
För livets skull ska källor utav glädje
ge modet hopp och kraft - för livets skull.
Mellanselskamraterna och mellanselspsalmen
Påskvänner!
Gick förresten förra veckan med i "Mellanselskamraterna" och fick en korsmärkt nål från 1935 (det ni!) samt ett vackert medlemskort där syftet främst anges vara att "ge kunskap om den kristna livsåskådningen och verka för medlemmarnas inbördes sammanhållning" samt "att söka intressera för skolans verksamhet."
Upptäckte att nummer 785 i psalmbokens tilläggsdel (787 i gamla tillägget) är skriven av en mångårig lärare på Mellansel, Kjell Janunger. Försöker nu lansera namnet "mellanselspsalmen" på den, och tänker att den för mellanselare och EFS:are idag gott kunde få bli en motsvarighet till gamla "Värj din tro"-sången (mellanselskamraternas "kampsång" och förut namnet på deras tidning). Den är ju skriven i den betydligt uppbyggligare böneformen: "Ge oss tro", "Ge oss kraft", "Ge oss nåd". Och inte minst
Ge oss mod att våga leva.
Ge oss mod att våga älska.
Ge oss mod att våga bära
ett bud om vår Gud och hans Son.
Gick förresten förra veckan med i "Mellanselskamraterna" och fick en korsmärkt nål från 1935 (det ni!) samt ett vackert medlemskort där syftet främst anges vara att "ge kunskap om den kristna livsåskådningen och verka för medlemmarnas inbördes sammanhållning" samt "att söka intressera för skolans verksamhet."
Upptäckte att nummer 785 i psalmbokens tilläggsdel (787 i gamla tillägget) är skriven av en mångårig lärare på Mellansel, Kjell Janunger. Försöker nu lansera namnet "mellanselspsalmen" på den, och tänker att den för mellanselare och EFS:are idag gott kunde få bli en motsvarighet till gamla "Värj din tro"-sången (mellanselskamraternas "kampsång" och förut namnet på deras tidning). Den är ju skriven i den betydligt uppbyggligare böneformen: "Ge oss tro", "Ge oss kraft", "Ge oss nåd". Och inte minst
Ge oss mod att våga leva.
Ge oss mod att våga älska.
Ge oss mod att våga bära
ett bud om vår Gud och hans Son.
Folkhögskolans kristliga karaktär
Påskvänner!
Jag vill förtydliga en sak, som kanske kunde missförstås i förra inlägget: jag har absolut märkt av Mellansels KRISTLIGA karaktär, inte minst nu i Svenska kyrkans grundkurs med dess morgon- och middagsböner, men också genom varje veckas gemensamma onsdagsmässa och torsdagsbibelstudium med skolprästen.
(Jag vet inte om jag här bör nämna hur elever med olika slags "syndrom" bemöts på ett föredömligt sätt - vissa anser ju sådant vara specifikt kristet, medan jag brukar hoppas att det inte är det).
Det jag menade var att jag inte märker av just EFS särskilt mycket - och det är ju lyckligtvis inte samma sak som att den kristliga profilen är svag. Men ändå värt att påtala, tycker jag. Med hopp om vänligt tillmötesgående. Att en av grundkursarnas mässor, en med dopförnyelse, hölls i EFS-kyrkan (liksom många orgellektioner), ändrar inte känslan av dålig eller ingen kontakt mellan EFS-föreningen på orten och folkhögskolans elev- och lärargrupper. Jag och en orgelkursare avnjöt dock superbilligt fika på EFS-föreningens "Café Lyktan" (lördagen 11-14) innan vi tog över lokalen och orgeln.
F.ö. upprepar jag härmed mitt önskemål att kapellet på Solviks folkhögskola ska uppkallas efter "Profetissan i Storkåge", Maria Elisabet (Maja-Lisa) Söderlund, född 1794 i Frostkåge. (Och därmed även efter Jesus mor och hennes "fränka"). Utifall att även Solviks rektor läser detta!
Sanningens Ande, himmelskt ljus du tänder,
klarhet du sprider, tröst och hopp du sänder.
Kom att oss leda. Vi till dig oss vänder:
helga vår kunskap.
Jag vill förtydliga en sak, som kanske kunde missförstås i förra inlägget: jag har absolut märkt av Mellansels KRISTLIGA karaktär, inte minst nu i Svenska kyrkans grundkurs med dess morgon- och middagsböner, men också genom varje veckas gemensamma onsdagsmässa och torsdagsbibelstudium med skolprästen.
(Jag vet inte om jag här bör nämna hur elever med olika slags "syndrom" bemöts på ett föredömligt sätt - vissa anser ju sådant vara specifikt kristet, medan jag brukar hoppas att det inte är det).
Det jag menade var att jag inte märker av just EFS särskilt mycket - och det är ju lyckligtvis inte samma sak som att den kristliga profilen är svag. Men ändå värt att påtala, tycker jag. Med hopp om vänligt tillmötesgående. Att en av grundkursarnas mässor, en med dopförnyelse, hölls i EFS-kyrkan (liksom många orgellektioner), ändrar inte känslan av dålig eller ingen kontakt mellan EFS-föreningen på orten och folkhögskolans elev- och lärargrupper. Jag och en orgelkursare avnjöt dock superbilligt fika på EFS-föreningens "Café Lyktan" (lördagen 11-14) innan vi tog över lokalen och orgeln.
F.ö. upprepar jag härmed mitt önskemål att kapellet på Solviks folkhögskola ska uppkallas efter "Profetissan i Storkåge", Maria Elisabet (Maja-Lisa) Söderlund, född 1794 i Frostkåge. (Och därmed även efter Jesus mor och hennes "fränka"). Utifall att även Solviks rektor läser detta!
Sanningens Ande, himmelskt ljus du tänder,
klarhet du sprider, tröst och hopp du sänder.
Kom att oss leda. Vi till dig oss vänder:
helga vår kunskap.
torsdag 29 januari 2009
EFS och folkhögskolorna
Påskvänner!
Det har varit enormt givande att gå Svenska kyrkans grundkurs parallellt med kantorsutbildningen. Mellansels folkhögskola är också en fantastisk miljö - med det dygnet runt öppna kapellet och den lättillgängliga EFS-kyrkan (med fräscha orglar på båda ställena).
Men jag har sannerligen inte märkt av EFS som huvudman särskilt mycket. Jag tycker nog att Svenska kyrkans grundkurs - åtminstone i de nordligaste stiften - borde innehålla en del EFS-kunskap. (Eller varför inte varje kurs på EFS-folkhögskolorna?). Jag har också hos kursledningen hemställt att vi nästa gång (en marsvecka) ska få möta nya eller avgående missionsföreståndaren, eller åtminstone distriktsföreståndare Greger Larsson i EFS Mittnorrland. Vi får väl se hur det går med den saken.
F.ö. är jag egentligen ganska glad så länge ingen ny missionsföreståndare annonseras på EFS hemsida. För mej får den unge morfadern Anders Sjöberg gärna sitta några år till och rida ut de pågående missionssyns-, bibelsyns- och äktenskapsstormarna. Men blir det trots allt en ny missionsföreståndare i år, förordar jag (som sagt) Tin Mörk. Kanske den först tillfrågade har tackat nej och att vi därför fått vänta på besked? Fråga i så fall Tin (om hon nu inte tillfrågades först). Jag tycker att ledarartikeln hon skrev i senaste Budis hade missionsföreståndarstuk.
Lev för Jesus, ge åt honom
livets sköna vårdag, men
också vuxenlivets sommar
och den sena hösten än.
Ge dej helt, för det begär han,
själv han gav sej helt åt dej
när han fattig och föraktad
dog för både dej och mej.
Det har varit enormt givande att gå Svenska kyrkans grundkurs parallellt med kantorsutbildningen. Mellansels folkhögskola är också en fantastisk miljö - med det dygnet runt öppna kapellet och den lättillgängliga EFS-kyrkan (med fräscha orglar på båda ställena).
Men jag har sannerligen inte märkt av EFS som huvudman särskilt mycket. Jag tycker nog att Svenska kyrkans grundkurs - åtminstone i de nordligaste stiften - borde innehålla en del EFS-kunskap. (Eller varför inte varje kurs på EFS-folkhögskolorna?). Jag har också hos kursledningen hemställt att vi nästa gång (en marsvecka) ska få möta nya eller avgående missionsföreståndaren, eller åtminstone distriktsföreståndare Greger Larsson i EFS Mittnorrland. Vi får väl se hur det går med den saken.
F.ö. är jag egentligen ganska glad så länge ingen ny missionsföreståndare annonseras på EFS hemsida. För mej får den unge morfadern Anders Sjöberg gärna sitta några år till och rida ut de pågående missionssyns-, bibelsyns- och äktenskapsstormarna. Men blir det trots allt en ny missionsföreståndare i år, förordar jag (som sagt) Tin Mörk. Kanske den först tillfrågade har tackat nej och att vi därför fått vänta på besked? Fråga i så fall Tin (om hon nu inte tillfrågades först). Jag tycker att ledarartikeln hon skrev i senaste Budis hade missionsföreståndarstuk.
Lev för Jesus, ge åt honom
livets sköna vårdag, men
också vuxenlivets sommar
och den sena hösten än.
Ge dej helt, för det begär han,
själv han gav sej helt åt dej
när han fattig och föraktad
dog för både dej och mej.
tisdag 27 januari 2009
Presidenter, generalsekreterare och missionsföreståndare
Påskvänner!
På EFS:s hemsida meddelas att 50-årsjubilerande "Mekane Yesus-kyrkan i Etiopien i fredags valde Waksiom Idossa till ny president. Han efterträder Itefa Gobena, som varit kyrkans president sedan 2001. Waksiom Idossa har varit generalsekreterare för Mekane Yesus-kyrkan sedan 2006."
Nu väntar vi bara att på samma hemsida få läsa vem EFS:s styrelse utsett till ny missionsföreståndare! Någon att ta med i vår aftonbön tillsammans med Waksiom Idossa, Anders Sjöberg, Svenska kyrkans biskopar och präster - tillsammans med grannar, vänner, släktingar och hela vår undersköna men oroliga värld!
Hej presidenter - kom män med makt,
kom alla folk och sjung Herrens lov!
Unga och gamla - kvinnor och män,
kom hela världen! Sjung Herrens lov!
Halleluja, halleluja, halleluja, ära ske Gud!
På EFS:s hemsida meddelas att 50-årsjubilerande "Mekane Yesus-kyrkan i Etiopien i fredags valde Waksiom Idossa till ny president. Han efterträder Itefa Gobena, som varit kyrkans president sedan 2001. Waksiom Idossa har varit generalsekreterare för Mekane Yesus-kyrkan sedan 2006."
Nu väntar vi bara att på samma hemsida få läsa vem EFS:s styrelse utsett till ny missionsföreståndare! Någon att ta med i vår aftonbön tillsammans med Waksiom Idossa, Anders Sjöberg, Svenska kyrkans biskopar och präster - tillsammans med grannar, vänner, släktingar och hela vår undersköna men oroliga värld!
Hej presidenter - kom män med makt,
kom alla folk och sjung Herrens lov!
Unga och gamla - kvinnor och män,
kom hela världen! Sjung Herrens lov!
Halleluja, halleluja, halleluja, ära ske Gud!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
Inlägg
