Påskvänner!
När jag nu avslutat första delen av Svenska kyrkans grundkurs (ny samling i oktober och rejält med "läxa" till dess) är det strax dags för kantorsdistanskursen. Om 20 minuter ska vi nybörjare samlas i EFS-kyrkan här i Mellansel (varför inte "Mellanselskyrkan"?), bli välkomnade och få lite extra information.
Det ska bli spännande att se hur det här går - med orgelövning, pastorsjobb, lekskola, hemarbete och annat. Och med den anpassning av familjeekonomin som måste till. Vi är tacksamma för förbön.
Allt begär han, allt han ger dej,
alla dagar är han med dej.
fredag 29 augusti 2008
Allvarsord om ödesdigra signalfel
Påskvänner!
Missionsföreståndarens krönika i senaste Budbäraren är nu också (med lätta justeringar) publicerad i Dagen. Den tycks mej bära vittnesbörd om andlig klarsyn. Just så här är läget inom Svenska kyrkan (och EFS?). Som Anders Sjöberg skriver måste man ibland reagera också på det som inte sägs.
En grundfråga som jag länge velat skicka till Svenska kyrkans biskopar är: Finns det i någon mening en risk för någon som helst att i något avseende gå evigt förlorad?
Minsta tvekan innebär i praktiken ett jakande svar. Men vågar Svenska kyrkan svara nej? En majoritet av skattebetalarna och kyrkomötesledamöterna kräver det förmodligen. Något tycker man sej nog kunna begära av "Kungliga Salighetsverket" (särskilt om man lydigt betalat in sin avlat). Fast det lite besvärliga är ju att kyrkan har en högre auktoritet än t.o.m. kyrkomötet...
Läs f.ö. gärna även Anders Sjöbergs "Bibeln-i-dag-text" i Dagen om Paulus omvändelse. Är det någon kallelse i vårt liv som vi ännu inte lyssnat till?
När hans röst till mej når fram
vill jag så som Abraham
säga "ja" till Gud och gå,
medan tid och nåd följs åt.
Missionsföreståndarens krönika i senaste Budbäraren är nu också (med lätta justeringar) publicerad i Dagen. Den tycks mej bära vittnesbörd om andlig klarsyn. Just så här är läget inom Svenska kyrkan (och EFS?). Som Anders Sjöberg skriver måste man ibland reagera också på det som inte sägs.
En grundfråga som jag länge velat skicka till Svenska kyrkans biskopar är: Finns det i någon mening en risk för någon som helst att i något avseende gå evigt förlorad?
Minsta tvekan innebär i praktiken ett jakande svar. Men vågar Svenska kyrkan svara nej? En majoritet av skattebetalarna och kyrkomötesledamöterna kräver det förmodligen. Något tycker man sej nog kunna begära av "Kungliga Salighetsverket" (särskilt om man lydigt betalat in sin avlat). Fast det lite besvärliga är ju att kyrkan har en högre auktoritet än t.o.m. kyrkomötet...
Läs f.ö. gärna även Anders Sjöbergs "Bibeln-i-dag-text" i Dagen om Paulus omvändelse. Är det någon kallelse i vårt liv som vi ännu inte lyssnat till?
När hans röst till mej når fram
vill jag så som Abraham
säga "ja" till Gud och gå,
medan tid och nåd följs åt.
onsdag 27 augusti 2008
Tillbaka från Högbonden
Påskvänner!
Tre dagar på ön Högbonden ute i Bottenhavet - det kan man kalla strategisk reträtt! Tillbaka på Mellansels folkhögskola kan vi se tillbaka på en särpräglad upplevelse med många uppbyggliga moment, alltifrån gårdagens tysta förmiddag till kvällens nattvardsgudstjänst och sångstund ute i trädgården. Som avslutades med "Bred dina vida vingar, o Jesus, över mej".
Från denna dag tar vi särskilt med oss meditationsstigen på Hornberget med dess många dikter och bibelord. En upplevelse också i dagens duggregniga väderlek.
...och låt mej stilla vila i ve och väl hos dej.
Bli du min ro, min starkhet, min visdom och mitt råd,
och låt mej alla dagar få leva av din nåd.
Tre dagar på ön Högbonden ute i Bottenhavet - det kan man kalla strategisk reträtt! Tillbaka på Mellansels folkhögskola kan vi se tillbaka på en särpräglad upplevelse med många uppbyggliga moment, alltifrån gårdagens tysta förmiddag till kvällens nattvardsgudstjänst och sångstund ute i trädgården. Som avslutades med "Bred dina vida vingar, o Jesus, över mej".
Från denna dag tar vi särskilt med oss meditationsstigen på Hornberget med dess många dikter och bibelord. En upplevelse också i dagens duggregniga väderlek.
...och låt mej stilla vila i ve och väl hos dej.
Bli du min ro, min starkhet, min visdom och mitt råd,
och låt mej alla dagar få leva av din nåd.
söndag 24 augusti 2008
En skön helg i Anundsjö socken
Påskvänner!
Gårdagen var en härlig dag på många sätt. På förmiddagen fick vi grundkurselever delta i en "mini-pilgrimsvandring" ute i Guds fria natur. Och på kvällen fick vi besöka en av våra lärare i en by några mil härifrån. Långt ute i skogen. En underbar, renoverad gammal gård. Härligt kvällsfika (även jag som fastade kunde frossa - i olika väldoftande tesorter!).
Somliga av oss erbjöds dessutom sova över - dit hörde jag. Tält i all ära - men nog sov jag extra bra den här natten! På morgonen blev det skjuts till Anundsjö 1400-talskyrka, där vi firade "anundsjögudstjänst" och sedan - efter en lunchrast - fick studera kyrkans utsmyckningar och symboler lite närmare. Mycket intressant! En klart sevärd kyrka i en socken som vid sin tillblivelse på 1200-talet sträckte sej ända upp mot norska gränsen (i dag "bara" till lapplandsgränsen).
Idag på kvällen läste jag boken "Skriften i verkligheten" av Henry Cöster. Mycket vore att säga om denna bok. Men jag avstår nog. Uppenbarligen tillhör Cöster de inte så få teologer som tror att Jesus har ruttnat. Och som lyckats skapa sej själva - och Svenska kyrkan? - en slags "kristendom" där det inte spelar någon roll om Jesus ruttnade eller inte.
En ande har inte kött och ben.
Och det ser ni att jag har.
Han är den som oss förenar,
solen han, och vi dess glans.
På hans livsträd är vi grenar,
han är vår, och vi är hans.
Gårdagen var en härlig dag på många sätt. På förmiddagen fick vi grundkurselever delta i en "mini-pilgrimsvandring" ute i Guds fria natur. Och på kvällen fick vi besöka en av våra lärare i en by några mil härifrån. Långt ute i skogen. En underbar, renoverad gammal gård. Härligt kvällsfika (även jag som fastade kunde frossa - i olika väldoftande tesorter!).
Somliga av oss erbjöds dessutom sova över - dit hörde jag. Tält i all ära - men nog sov jag extra bra den här natten! På morgonen blev det skjuts till Anundsjö 1400-talskyrka, där vi firade "anundsjögudstjänst" och sedan - efter en lunchrast - fick studera kyrkans utsmyckningar och symboler lite närmare. Mycket intressant! En klart sevärd kyrka i en socken som vid sin tillblivelse på 1200-talet sträckte sej ända upp mot norska gränsen (i dag "bara" till lapplandsgränsen).
Idag på kvällen läste jag boken "Skriften i verkligheten" av Henry Cöster. Mycket vore att säga om denna bok. Men jag avstår nog. Uppenbarligen tillhör Cöster de inte så få teologer som tror att Jesus har ruttnat. Och som lyckats skapa sej själva - och Svenska kyrkan? - en slags "kristendom" där det inte spelar någon roll om Jesus ruttnade eller inte.
En ande har inte kött och ben.
Och det ser ni att jag har.
Han är den som oss förenar,
solen han, och vi dess glans.
På hans livsträd är vi grenar,
han är vår, och vi är hans.
lördag 23 augusti 2008
Hedenius och Svenska kyrkan
Påskvänner!
Ni läste väl gårdagens understreckare i SvD om Ingemar Hedenius?
Om inte - gör det!
Ingemar Hedenius gjorde, liksom Christer Sturmark idag, kristendomen den största heder man kan bevisa den: han tog den på allvar. Hur många av oss "kristna" gör det?
Ni är jordens salt.
Men om saltet mister sin sälta...
Ni läste väl gårdagens understreckare i SvD om Ingemar Hedenius?
Om inte - gör det!
Ingemar Hedenius gjorde, liksom Christer Sturmark idag, kristendomen den största heder man kan bevisa den: han tog den på allvar. Hur många av oss "kristna" gör det?
Ni är jordens salt.
Men om saltet mister sin sälta...
Lärande i Svenska kyrkan
Påskvänner!
Sitter här i Mellansel och läser en tidning som heter 24Tretton - om lärande i Svenska kyrkan.
Där skriver Anne-Louise Eriksson, chef för SvK:s enhet för forskning och kultur, om hur man (som bekant) kan bli och vara medlem i Svenska kyrkan utan att tro på Jesus. "...Men det är också ett uttryck för Svenska kyrakns självförståelse. Kyrkan ska gestalta Guds kärlek. Och Guds kärlek omfattar alla. Det är kyrkans tro."
OK - jag förstår. På ett sätt i alla fall. Även om jag inte kan tycka att allas medlemskap i Svenska kyrkan är en direkt självklar följd av Guds allomfattande kärlek.
Men låt oss i alla fall säga att Svenska kyrkan behåller nuvarande medlemsbegrepp, som kräver dop men inte evangelisk-luthersk eller ens kristen bekännelse av medlemmen. (Enligt den gällande definitionen är man kristen om man är döpt, oavsett hur ateistisk man blivit). Lite konstigt blir det dock att då läsa Anne-Louise Erikssons resonemang om medlemmarnas andliga auktoritet:
Till det evangelisk-lutherska hör nämligen vad man idag skulle kunna kalla en demokratisk tanke om att alla är myndiga inför Gud, med egen förmåga att tolka och ta emot Guds tilltal. Det är därför Svenska kyrkan, till skillnad från t.ex. den romersk-katolska, undviker att formulera en bestämd lära eller uppfattning i olika frågor.
Jaha. Har Svenska kyrkan ingen bestämd lära? Är det upp till varje medlem, också ateistiska sådana, att vara med och bestämma vad Svenska kyrkan ska tycka? För:
Men också när vi inte kommer fram till samma tolkning måste kyrkan till sist fatta ett beslut och välja vilken ordning som ska gälla. Då är det majoritetsbeslut som avgör, men vägen fram till beslutet är en lika viktig del av den demokratiska processen som själva omröstningen.
Men jag undrar: ÄR det verkligen en evangelisk-luthersk tanke att även icke-troende ska ha makt och myndighet i kyrkan? Kan verkligen människor som inte bekänner Jesus som sin Frälsare anses ha del i "det allmänna prästadömet"? Antingen får man väl ha en folklig kyrka, öppen för alla, men med ett tydligt läroämbete (präster och biskopar), eller också får man låta bli att ge medlemskap åt människor som verkligen inte delar den evangelisk-lutherska (eller åtminstone den kristna) tron.
För vi kan ju inte ha det så - INGEN ideell organisation kan ha det så - att vår egen ideologis motståndare ska ha lika stor rätt till både medlemskap och inflytande inom organisationen som ideologins vänner och bärare. Det är ju orimligt. Det bäddar ju för kupper, snabba eller smygande.
(Fast en smygande kupp är kanske vad som redan har skett under 1900-talet? Ungefär som när socialdemokraterna blev ett borgerligt parti och lämnade socialismen utan att en enda politisk redaktör eller ens löpsedelsredaktör reagerade).
Guds kyrkas liv är jordens största under,
när världens forntidsformer snabbt förgår
är Kristus i all evighet densamme
och fast som klippan hans församling står.
När världens riken sjunker ner och faller
går kyrkan mot fullkomlighetens vår.
Sitter här i Mellansel och läser en tidning som heter 24Tretton - om lärande i Svenska kyrkan.
Där skriver Anne-Louise Eriksson, chef för SvK:s enhet för forskning och kultur, om hur man (som bekant) kan bli och vara medlem i Svenska kyrkan utan att tro på Jesus. "...Men det är också ett uttryck för Svenska kyrakns självförståelse. Kyrkan ska gestalta Guds kärlek. Och Guds kärlek omfattar alla. Det är kyrkans tro."
OK - jag förstår. På ett sätt i alla fall. Även om jag inte kan tycka att allas medlemskap i Svenska kyrkan är en direkt självklar följd av Guds allomfattande kärlek.
Men låt oss i alla fall säga att Svenska kyrkan behåller nuvarande medlemsbegrepp, som kräver dop men inte evangelisk-luthersk eller ens kristen bekännelse av medlemmen. (Enligt den gällande definitionen är man kristen om man är döpt, oavsett hur ateistisk man blivit). Lite konstigt blir det dock att då läsa Anne-Louise Erikssons resonemang om medlemmarnas andliga auktoritet:
Till det evangelisk-lutherska hör nämligen vad man idag skulle kunna kalla en demokratisk tanke om att alla är myndiga inför Gud, med egen förmåga att tolka och ta emot Guds tilltal. Det är därför Svenska kyrkan, till skillnad från t.ex. den romersk-katolska, undviker att formulera en bestämd lära eller uppfattning i olika frågor.
Jaha. Har Svenska kyrkan ingen bestämd lära? Är det upp till varje medlem, också ateistiska sådana, att vara med och bestämma vad Svenska kyrkan ska tycka? För:
Men också när vi inte kommer fram till samma tolkning måste kyrkan till sist fatta ett beslut och välja vilken ordning som ska gälla. Då är det majoritetsbeslut som avgör, men vägen fram till beslutet är en lika viktig del av den demokratiska processen som själva omröstningen.
Men jag undrar: ÄR det verkligen en evangelisk-luthersk tanke att även icke-troende ska ha makt och myndighet i kyrkan? Kan verkligen människor som inte bekänner Jesus som sin Frälsare anses ha del i "det allmänna prästadömet"? Antingen får man väl ha en folklig kyrka, öppen för alla, men med ett tydligt läroämbete (präster och biskopar), eller också får man låta bli att ge medlemskap åt människor som verkligen inte delar den evangelisk-lutherska (eller åtminstone den kristna) tron.
För vi kan ju inte ha det så - INGEN ideell organisation kan ha det så - att vår egen ideologis motståndare ska ha lika stor rätt till både medlemskap och inflytande inom organisationen som ideologins vänner och bärare. Det är ju orimligt. Det bäddar ju för kupper, snabba eller smygande.
(Fast en smygande kupp är kanske vad som redan har skett under 1900-talet? Ungefär som när socialdemokraterna blev ett borgerligt parti och lämnade socialismen utan att en enda politisk redaktör eller ens löpsedelsredaktör reagerade).
Guds kyrkas liv är jordens största under,
när världens forntidsformer snabbt förgår
är Kristus i all evighet densamme
och fast som klippan hans församling står.
När världens riken sjunker ner och faller
går kyrkan mot fullkomlighetens vår.
fredag 22 augusti 2008
Intressant missionsdag med Bo och Carina Hansson
Påskvänner!
Måste bara också få berätta att gårdagen - både för- och eftermiddag - innehöll ytterst intressanta föredrag och gruppuppgifter med Bo och Carina Hansson, f.n. Svenska kyrkans utsända i Abu Dhabi. Vi dryftade bl.a. missionsbegreppet och fick höra om parets livsväg, om Svenska kyrkans internationella arbete genom historien och om den andliga och sociala situationen i Förenade Arabemiraten (dit Abu Dhabi hör).
Alltemellan sjöng vi psalmerna "Gud, från ditt hus, vår tillflykt du oss kallar", "Öppna mej för din kärlek", "Stor är din trofasthet" och "Tung och kvalfull vilar hela världens nöd på Jesu hjärta." (Inte dumt alls med psalmsång som start- och slutvinjett på kristliga föredrag).
Som helhet en ytterst intressant dag med fängslande framställningar av olika sätt att tjäna Kyrkans Herre i dagens värld. Många utropstecken fast även några frågetecken satte jag i marginalen. Återkommer gärna till båda delarna vid tillfälle.
PS. Har nu läst Torsten Nilssons bok "10 bud eller inga" och förvånats över den diskussion boken tydligen väckte. Jag tycker resonemangen i stort sett verkar vettiga och riktiga. Men den som satte titeln (TN själv?) förtjänar verkligen kritik. Återkommer om det också. DS.
Missionens herre manar:
nu är det tid att gå!
Och alla som han sänder
ska kraft av honom få.
Men världen, det är också
den plats där du nu bor.
Som mänska ibland mänskor
du har en uppgift stor.
Måste bara också få berätta att gårdagen - både för- och eftermiddag - innehöll ytterst intressanta föredrag och gruppuppgifter med Bo och Carina Hansson, f.n. Svenska kyrkans utsända i Abu Dhabi. Vi dryftade bl.a. missionsbegreppet och fick höra om parets livsväg, om Svenska kyrkans internationella arbete genom historien och om den andliga och sociala situationen i Förenade Arabemiraten (dit Abu Dhabi hör).
Alltemellan sjöng vi psalmerna "Gud, från ditt hus, vår tillflykt du oss kallar", "Öppna mej för din kärlek", "Stor är din trofasthet" och "Tung och kvalfull vilar hela världens nöd på Jesu hjärta." (Inte dumt alls med psalmsång som start- och slutvinjett på kristliga föredrag).
Som helhet en ytterst intressant dag med fängslande framställningar av olika sätt att tjäna Kyrkans Herre i dagens värld. Många utropstecken fast även några frågetecken satte jag i marginalen. Återkommer gärna till båda delarna vid tillfälle.
PS. Har nu läst Torsten Nilssons bok "10 bud eller inga" och förvånats över den diskussion boken tydligen väckte. Jag tycker resonemangen i stort sett verkar vettiga och riktiga. Men den som satte titeln (TN själv?) förtjänar verkligen kritik. Återkommer om det också. DS.
Missionens herre manar:
nu är det tid att gå!
Och alla som han sänder
ska kraft av honom få.
Men världen, det är också
den plats där du nu bor.
Som mänska ibland mänskor
du har en uppgift stor.
Tält och timmerhus
Gomorron påskvänner!
Sitter återigen i folkhögskolebiblioteket efter att ha tältat på ny plats den gångna natten. Jag flyttade från Moälvens strand till Anundsjöns, kan man säga. Fick flytthjälp av en bilburen kurskamrat som också tältar vid Anundsjön. Han är timmerman och vi diskuterade i kvällsmörkret hur bl.a. Laura Ingalls Wilder och Vilhelm Moberg rätt grundligt redovisar nybyggarnas byggteknik - och hur det, liksom i Defoes Robinson Kruse, är minst lika spännande som något annat i boken. Fascinerande hur man kan reda sej med enkla medel - fast tält slår ju det mesta!
(Hur var det nu - var Paulus tält- eller sadelmakare? Kanske både och. Ungefär som min svåger teologen informerade om att bibelbegreppet "timmerman" också kan innebära stenhuggeri, vilket ju gör att Jesusorden om den sten som byggnadsmännen förkastade kanske också i sin bokstavliga mening härrör från Frälsarens egen erfarenhet).
Herre, din son var en timmerman,
välsigna alla som bygger!
Sitter återigen i folkhögskolebiblioteket efter att ha tältat på ny plats den gångna natten. Jag flyttade från Moälvens strand till Anundsjöns, kan man säga. Fick flytthjälp av en bilburen kurskamrat som också tältar vid Anundsjön. Han är timmerman och vi diskuterade i kvällsmörkret hur bl.a. Laura Ingalls Wilder och Vilhelm Moberg rätt grundligt redovisar nybyggarnas byggteknik - och hur det, liksom i Defoes Robinson Kruse, är minst lika spännande som något annat i boken. Fascinerande hur man kan reda sej med enkla medel - fast tält slår ju det mesta!
(Hur var det nu - var Paulus tält- eller sadelmakare? Kanske både och. Ungefär som min svåger teologen informerade om att bibelbegreppet "timmerman" också kan innebära stenhuggeri, vilket ju gör att Jesusorden om den sten som byggnadsmännen förkastade kanske också i sin bokstavliga mening härrör från Frälsarens egen erfarenhet).
Herre, din son var en timmerman,
välsigna alla som bygger!
onsdag 20 augusti 2008
Tankebok och andras tankar
Påskvänner!
Jag kanske återkommer lite oftare än planerat trots allt. För vi på Svenska kyrkans grundkurs har fått i uppgift att sköta en "tankebok" under kursens gång, och det är ju egentligen typ en loggbok som den här. Och grundkursen passar rätt väl in på temat "EFS idag" och vad EFS:s relation till Svenska kyrkan betyder. Som sagt, jag återkommer nog lite nu och då även fortsättningsvis, och ser plötsligt bloggen som en del av studieuppgiften! (Inte hela förstås - en uppgift till i morgon går t.ex. ut på att förbereda en andakt).
Vill även gärna rekommendera min egen bloggpost Lämnar Ann Heberlein verkligen Svenska kyrkan? Inte för min egen texts skull, men för alla intressanta kommentarer som har kommit, nu senast flera stycken idag! Det är roligt att bloggen kan fylla en samtalsfunktion och på så sätt håller sej levande även när jag skriver mindre!
Vi har förstås även Budbärarens nätdebatt där bl.a. Erik Johansson i Örebro ("Präst-Erik") gjort ett intressant inlägg om nyligen genomförda missionsdagar på Hagaberg. Idén med nätforum på Budis' hemsida är utmärkt, men grafiken är förfärlig och gör det svårt att orientera sej bland äldre inlägg utan slagkraftig rubrik. Allt kan inte ske på en gång - men en god formgivning vore välkommen! Annars hamnar den huvudsakliga EFS-debatten obevekligen i Dagen, Facebook och bloggar som den här. Ingen katastrof - men inte en utveckling som ens en bloggare som jag önskar.
Det ska dock bli intressant att se vilka debattinlägg som Budis' augustinummer innehåller! Tillsammans med allt övrigt värdefullt material, som redaktionen vant oss att förvänta! Tidskriftshyllan här på Mellansels folkhögskola är välfylld, och Budis lär komma hit lika fort som hem.
(Men alla ni därhemma - vad jag saknar er! Trots telefonsamtal ikväll. Och vad bra att min frus snälle släkting kunde ta hand om cykeln jag lämnat på Sundsvalls busstation! Den hade knappast fått stå orörd ett par veckor - snabbt hade den hamnat på hittegodsavdelningen. I bästa fall...).
Som när ett barn kommer hem om kvällen
och möts av en vänlig famn,
så var det för mej att komma till Gud,
jag kände att där hörde jag hemma.
Jag kanske återkommer lite oftare än planerat trots allt. För vi på Svenska kyrkans grundkurs har fått i uppgift att sköta en "tankebok" under kursens gång, och det är ju egentligen typ en loggbok som den här. Och grundkursen passar rätt väl in på temat "EFS idag" och vad EFS:s relation till Svenska kyrkan betyder. Som sagt, jag återkommer nog lite nu och då även fortsättningsvis, och ser plötsligt bloggen som en del av studieuppgiften! (Inte hela förstås - en uppgift till i morgon går t.ex. ut på att förbereda en andakt).
Vill även gärna rekommendera min egen bloggpost Lämnar Ann Heberlein verkligen Svenska kyrkan? Inte för min egen texts skull, men för alla intressanta kommentarer som har kommit, nu senast flera stycken idag! Det är roligt att bloggen kan fylla en samtalsfunktion och på så sätt håller sej levande även när jag skriver mindre!
Vi har förstås även Budbärarens nätdebatt där bl.a. Erik Johansson i Örebro ("Präst-Erik") gjort ett intressant inlägg om nyligen genomförda missionsdagar på Hagaberg. Idén med nätforum på Budis' hemsida är utmärkt, men grafiken är förfärlig och gör det svårt att orientera sej bland äldre inlägg utan slagkraftig rubrik. Allt kan inte ske på en gång - men en god formgivning vore välkommen! Annars hamnar den huvudsakliga EFS-debatten obevekligen i Dagen, Facebook och bloggar som den här. Ingen katastrof - men inte en utveckling som ens en bloggare som jag önskar.
Det ska dock bli intressant att se vilka debattinlägg som Budis' augustinummer innehåller! Tillsammans med allt övrigt värdefullt material, som redaktionen vant oss att förvänta! Tidskriftshyllan här på Mellansels folkhögskola är välfylld, och Budis lär komma hit lika fort som hem.
(Men alla ni därhemma - vad jag saknar er! Trots telefonsamtal ikväll. Och vad bra att min frus snälle släkting kunde ta hand om cykeln jag lämnat på Sundsvalls busstation! Den hade knappast fått stå orörd ett par veckor - snabbt hade den hamnat på hittegodsavdelningen. I bästa fall...).
Som när ett barn kommer hem om kvällen
och möts av en vänlig famn,
så var det för mej att komma till Gud,
jag kände att där hörde jag hemma.
tisdag 19 augusti 2008
Andra dagen på Svenska kyrkans grundkurs
Påskvänner!
Nu sitter jag i biblioteket på Mellansels folkhögskola. Det har än så länge varit mest fysiskt påfrestande att gå Svenska kyrkans grundkurs: först cykel halva vägen till studieorten - jag gav upp i regnet och tog Norrlandskust-bussen från Sundsvall - och sedan en härlig gemenskapskväll med bergsbestigning (Antersberget). Dessutom hade jag hittat på att jag skulle köra min traditionella sommarfasta under grundkursdagarna - och festa loss igen under kantorshelgen efterpå - men nog var det lite svårt att hålla sej när den grillade korven doftade så där retsamt gott som den gör uppe på ett berg. I nattvardsfirandet efteråt deltog jag dock fullt ut, medan molnen nedanför berget lättade och den blågröna anundsjödalen liksom rullades ut inför våra ögon.
Hittills har det varit en upplevelse att få gå kursen och bl.a. reflektera över dagens "stor-ord": KALLELSEN. Både kallelsen till Guds rike - den största och viktigaste - men också kallelsen till tjänst i olika uppgifter. Samtalet handlade bland mycket annat om hur stor frihet ger Gud oss att välja - hur starkt han vill leda och styra s.a.s. (Ex. Samuel, Jona, Abraham och Lilly Abrahamsson). Och om huruvida det kan bli för sent att välja. Viktigt både när det gäller arbetet och saligheten.
Mycket annat vore att förtälja, men nu är lunchrasten snart slut. Och jag tänker som sagt lugna ner bloggtempot en aning. Allt har sin tid.
Lär mej din väg, o Gud,
lär mej din väg.
Ge mej ditt bistånd, Gud,
lär mej din väg.
Nu sitter jag i biblioteket på Mellansels folkhögskola. Det har än så länge varit mest fysiskt påfrestande att gå Svenska kyrkans grundkurs: först cykel halva vägen till studieorten - jag gav upp i regnet och tog Norrlandskust-bussen från Sundsvall - och sedan en härlig gemenskapskväll med bergsbestigning (Antersberget). Dessutom hade jag hittat på att jag skulle köra min traditionella sommarfasta under grundkursdagarna - och festa loss igen under kantorshelgen efterpå - men nog var det lite svårt att hålla sej när den grillade korven doftade så där retsamt gott som den gör uppe på ett berg. I nattvardsfirandet efteråt deltog jag dock fullt ut, medan molnen nedanför berget lättade och den blågröna anundsjödalen liksom rullades ut inför våra ögon.
Hittills har det varit en upplevelse att få gå kursen och bl.a. reflektera över dagens "stor-ord": KALLELSEN. Både kallelsen till Guds rike - den största och viktigaste - men också kallelsen till tjänst i olika uppgifter. Samtalet handlade bland mycket annat om hur stor frihet ger Gud oss att välja - hur starkt han vill leda och styra s.a.s. (Ex. Samuel, Jona, Abraham och Lilly Abrahamsson). Och om huruvida det kan bli för sent att välja. Viktigt både när det gäller arbetet och saligheten.
Mycket annat vore att förtälja, men nu är lunchrasten snart slut. Och jag tänker som sagt lugna ner bloggtempot en aning. Allt har sin tid.
Lär mej din väg, o Gud,
lär mej din väg.
Ge mej ditt bistånd, Gud,
lär mej din väg.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
Inlägg
