Påskvänner!
Ur en passionspredikan över Fjärde akten av Vår Herres Jesu Kristi lidande, hållen i Hedvig Eleonora kyrka år 1759 av kyrkoherden, teol dr Anders Carl Rutström. En verklig väckelsepräst, som några år senare (1766-70) skulle bli landsförvisad för sin tros skull, och som för sin politiska övertygelses skull och sitt försvar av 1720 års regeringsform dog i slottshäktet på Stockholms slott 1772. I en tid då passionsandakter blivit allt sällsyntare (har vi ens koll på att det är "Matteusserien" i år?) och väckelsebudskapet allt tunnare, kan detta nog vara uppbyggligt och väckande även för "Efs-are idag" att läsa:
I Faderns och Sonens och den Helige Andes namn. Amen!
Vi behöver inte erinra, att medlaren emellan Gud och människor, människan Jesus Kristus, är vårt antagna ämne till passionsbetraktelser i år. Vi har hört det betraktas på flera dagar under åtskilliga omständigheter. Och vi får ännu höra hur tåligt vår dyre medlare fortsätter i sitt dyrbara medlareämbete, ända intill dess han går in i det allraheligaste och finner en evig förlossning.
Men innan vi gör in i vår i dag tillämnade betraktelse, torde det bli en nödvändig sak att en liten stund fråga efter hur det går med vårt hjärtas upplysning och omvändelse, hur det har varit för våra hjärtan allt vad vi hittills har hört och var vårt hjärtas tankar nu håller till. Om dessa tankar på Jesus uppenbarat för oss Guds mildhet, som lockar syndare till bättring, om de fått upplysa vårt förstånds ögon, om vi blivit varse vår ovärdighet, vår stora fattigdom å vår sida, och Guds outgrundliga nåds rikedomar å Jesu sida, om vi kommit att vila med våra oroliga hjärtan på hans dyrbara medlareämbete och äntligen fått frid i våra samveten, samt om vi har blivit med honom så inplantade till en lika död, att vi också är uppståndelsen lika? Det vill jag fråga var och en av er på hans samvete. En fråga, som var och en noga höre och betrakte och sedan inom sig själv besvare inför honom, som är en domare över hjärtans tankar och uppsåt.
Ni må besinna att en osalig människa, som står under både syndens dom och syndens träldom, inte är hjälpt med att hon med hopen går till Guds hus, att hon med öronen hör sin medlare omtalas utan att förstå det med hjärtat; ty hon går lika död hem som hit. Allt detta länder till förhärdelse och förtappelse och inte till salighet. Men ändamålet med predikan om Jesus är, att vi må bli rätteligen omvända, rätteligen uppväckta, rätteligen troende, rätteligen pånyttfödda, rätteligen förnyade och helgade i Jesus. Och om sådant skett och fått ske, därom döme var och en av er inför Gud. "Pröven eder, om I ären i tron."
Detta är en anmärkning som jag inte kan undgå att göra, innan passionstiden flutit förbi. Vår tid går bort såsom en ström; vi far såsom en pil till vår dödlighets mål. Tiden är både ond och dyr. Människor ska göra räkning för sin tid, hur de i den hava levat. Ginge det så fort med vårt tilltagande i kristendomen som med våra år, vore det väl. O, att vi skrede Jesus allt närmare och närmare, allt efter som vi nalkas närmare graven och evigheten!
Jag minner er fördenskull på evangelium, som jag predikat för er, så att vår kyrkogång inte må bli ett utvärtes verk, och betraktelsen om Jesus räcka blott i passionstiden. Stackars den som har passionstiden endast några veckor om året och som inte på annat sätt känner honom. Om en ängel av himmelen talade för en sådan människa, och hon inte ville låta den helige Ande hjälpa sig, så vore det med henne lika ogjort, om än passionstiden räckte hela hennes livstid.
Därför frågar jag ännu en gång, hur det står till med våra hjärtan i anseende till allt, som vi har hört? Står det väl till, så är det väl. Men beklagligt vore det, om vi också denna tid har gått ur glömska i glömska, ur mörker i mörker, ur förhärdelse i förhärdelse, ur död i död, ur fåfänglighet i fåfänglighet, ur flärd, glömska och värld i detsamma; så att man nu inför Herren måste säga: "Och när du mig av nåd till bättring kallat har, / har jag föraktat all den nåd du till mig bar."
Herren Jesus hjälpe den, som sålunda förnöter sin levnadstid och denna dyra nådetid. Den helige Ande besöke hans hjärta och give honom ett eftertryckligt styng till bättring.
Inlägg
