Hans Lindholm avtackas i Järvsö

Påskvänner!

Idag avtackas Hans Lindholm, 74, vid högmässan i Järvsö EFS-kyrka för sin gärning som "distriktspräst" eller "resepredikant" här i Hälsingland. 

Igår firade kristenheten Simon- och Judasmässodagen till minne av två apostlar som sändes ut tillsammans, Simon Ivraren och Judas Taddaios. Och av vilka åtminstone aposteln Judas enligt traditionen redan på 50-talet (inte 1950-talet!) kom ända till Armenien, en av världens äldsta kristna länder dit vår missionssekreterare Erik Johansson snart far för att arbeta som pastor. Armeniens apostel, inte dåligt. 

Ett ord av honom finns bevarat i vår bibel. Under vår Frälsares avskedstal ställer Tomas en fråga om vart Jesus går, och då börjar fler lärjungar också flika in saker. Filippos vill att Jesus ska visa dem Fadern och Judas - inte han som kallas Iskariot, skriver Johannes - frågar varför Jesus ska visa sej för dem men inte för världen. Det är ju en bra fråga, och Jesus säger att den som älskar honom bevarar hans ord, och då ska hans Fader älska honom och både Fadern och Sonen ska komma till honom och stanna hos honom. Men "den som inte älskar mig bevarar inte mina ord". Det är alltså genom att bevara Jesus´ ord som vi får se honom som han verkligen är. Och både Judas och Johannes, som skrev ner detta, bevarade verkligen Jesus´ ord - för att hela världen skulle få se honom och tro.

Judas är ett fint namn som tyvärr kommit i vanrykte i kristna (inte judiska) kretsar. Vi borde mycket oftare citera Judas´ brev om "den tro som en gång för alla överlämnats åt de heliga". Vi borde oftare berätta om Judas Mackabaios och hans bröder, det judiska folkets frihetshjältar. Vi borde oftare tala om att vår Frälsare är av Judas stam. Och vi borde oftare berätta om Armeniens apostel Judas och hans fina samtal med Frälsaren och Mästaren den där kvällen då nattvarden instiftades. Förrädaren (som jag spelar varje påskspel) har fått alldeles för stort utrymme, tycker jag.

Men Hans är ett populärt namn, och i Danmark och Norge är det mycket tydligare att det är samma namn som Johannes, när midsommaraftonen heter "Sankt Hans aften". I Frankrike säger man Jean, och vår kungs farfars farfars farfar, Karl Johan med svampen, hette ju egentligen Jean Baptiste, alltså Johannes Döparen, som firas vid midsommar. Medan hans bror hette Jean Evangeliste, alltså Johannes Evangelisten, som firas Tredjedag Jul när vi brukar ha julfest på Efs i Njutånger.

Nu vet jag inte om det är Döparen eller Evangelisten du Hans fått namn efter, men du har ju drag av båda. Döparen, botspredikanten, brukar ju ofta få representera Lagen och Profeterna, både som gamla förbundets siste profet och för sitt kärva budskaps skull, och evangelisten får då representera just Evangeliet och nya förbundet. Men så uppdelat är det förstås inte, och Luthers definition av lag och evangelium är ju också medvetet schematisk: varje rätt förkunnare har både dom och nåd, liksom både Gamla och Nya testamentet vimlar av både varning och tröst. Johannes Evangelisten skriver ju "men den som vägrar att tro på Sonen ska inte se livet, utan Guds vrede blir kvar över honom." Och Johannes Döparen ropar: "Se Guds Lamm, som bär bort världens synd", ett rop som i böneform sjungs vid varje högmässa. Agnus Dei. O Guds Lamm.

Men den bönen tar en del moderna präster avstånd ifrån. Från offerteologin som uttrycks med Johannes Döparens ord. Men med Hans har vi kunnat vara trygga. Det skönaste herdaminnet man kan få är väl det Johannes Döparen fick: "Visserligen gjorde Hans inget tecken (fast det vet väl inte du var det en som sa) men allt han sa om Jesus var sant." Och Jesus sa till aposteln Judas - inte den som förrådde honom: "Om någon älskar mig, bevarar han mina ord, och min Fader ska älska honom, och vi ska komma till honom och stanna kvar hos honom."

Judasmässodagen och Erik i Armenien

Påskvänner!

Vet inte om särskilt många Efs-are firar Simons och Judas´ apostladag, d v s "Simons- och Judasmässodagen"? Dagen var helgdag i Sverige omkring 700 år (fram till Stora helgdöden 1772) och i mina gamla psalmböcker finns både textläsningar och psalmförslag för "Helige Simon och Helige Judas" (även i min samiska psalmbok tryckt i Piteå så sent som på 1870-talet!).

Dagens apostel Judas (Taddeus) blev ju inte någon förrädare utan räknas som armeniska kyrkans grundare. Armenien är ju en av världens äldsta kristna länder och Judas anges ha kommit dit på 50-talet (inte 1950-talet, alltså) och dödats år 66. Lite roligt att fira aposteln Judas just nu, när vår missionssekreterare Erik Johansson ska vara tjänstledig hela 2024 för att verka som pastor i just Armenien. Även viktigt att lyfta det vackra namnet Judas så att det inte blir liktydigt med "förrädare" - vi har ju även t ex Judas brev i bibeln och den judiske nationalhjälten Judas Mackabéus. Och Jesus var ju av Judas stam.

Förutom de sedan gammalt föreslagna texterna på Judasmässodagen kan man särskilt läsa Johannes 14. Det var ju liksom så att Tomas´ frimodiga sätt att avbryta Jesus med en fråga ("Herre, vi vet ju inte vart du går - hur kan vi då veta vägen?" liksom smittade av sej den där gången då lärjungaskaran umgicks med Jesus sista gången före hans lidande och död. Filippos utbrast: "Herre, låt oss se Fadern - det är nog för oss!" och fick närmast en reprimande av Jesus ("den som har sett mej har sett Fadern"). Men inte värre än att också Judas (Taddeus, inte Iskariot) vågade sej fram med en fråga: "Herre, hur kommer det sej att du ska uppenbara dej för oss men inte för världen?" Och Jesus gav honom (och oss) det lika uppmuntrande som allvarliga svaret: "Om någon älskar mej bevarar han mina ord, och Fadern ska älska honom och vi ska komma till honom och stanna kvar hos honom. Den som inte älskar mej bevarar inte mina ord."

Olof Edsinger om den kristna trons kärna

Här går Olof Edsinger verkligen rakt på sak. Ungefär som Lina Sandell skriver: "Min enda fromhet inför Gud är syndernas förlåtelse." Och jag läste alldeles nyss någon som hamrade på samma spik, men jag har glömt bort var det var. Bra sagt i varje fall. Gäller inte bara Efs-are. (Efs=Evangelium För Syndare).

Tillagt 20/10: Jo, men det var ju naturligtvis S:t Rosenius som samma dag slog på samma spik :o) Tack Jesus!

Lettlandsföredrag och söndagsgudstjänst

Påskvänner!

För nio dagar sedan höll jag ett föredrag om S:t Franciskus på församlingsgården i Iggesund. För fem dagar sedan höll jag ett föredrag på Efs i Njutånger om min lettlandsresa i augusti (kan berätta mer sen). Imorgon blir det gudstjänst kl 11 på Efs i Njutånger, och alla är hjärtligt välkomna. Jag varken spelar, predikar eller leder gudstjänsten, men är, som jag brukar säga, med i "stora allsångskören". Vår diakon Magdalena Olsson predikar och vår kantor Ingrid Svensson spelar. Stina Borgström leder mötet. (Triss i damer!).

Glad påsk, kan man faktiskt säga. Inte bara för att varje söndag är en liten påskdag, eller för att vi är påskvänner, utan för att 16 söndagen efter Trefaldighet brukar kallas just "Höstens påsk" eller "Lilla påsken", då alla tre årgångarnas evangelietexter handlar om hur Jesus väcker upp en död person till jordelivet igen. 

Evangeliet om hur Jesus väcker upp synagogföreståndarens 12-åriga dotter från döden - som vi läser imorgon - hade även stor betydelse för Efs "mamma", prästdottern Lina Sandell, som vid 12 års ålder steg upp från sin sjukbädd under hösten (den 17 november 1844) efter att ha läst om Jairus´ dotter i kyrkopostillan medan övriga familjen var i kyrkan. Hon upplevde att Jesus´ ord: "Lilla flicka, jag säger dej: stå upp!" var riktade direkt till henne, och benen bar igen efter en lång sjukdomsperiod (till följd av tyfus). När familjen kom hem från kyrkan stod hon vid dörren och tog emot dem.

Glad påsk! Kristus lever - underbara ord!

Glad Matsmäss!

Påskvänner!

"Vår-Matte (Mattias) väcker och Höst-Matte (Matteus) täcker (eller släcker)" löd en populär ramsa från det gamla bondesamhällets och bondepraktikans tid. Runt Mattias-dagen upplevde man ju att ljuset kommit tillbaka igen och att naturen började vakna. Och runt Matteus-dagen och höstdagjämningen kände man (fast det rent objektivt, bortsett från snön, är ljusare då än vid Mattias!) att naturen höll på att släcka ner inför vintern, alternativt täcka marken med fallande löv. Det viktigaste utomhusarbetet på gården borde vara undanstökat vid Matteusdagen. God bless!

Läsning sedan många hundra år är: Epistel Ef 4:7-13 

Var och en av oss har fått just den nåd som Kristus har velat ge honom. 

8

Därför heter det: 

Han steg upp i höjden och tog fångar, han gav människorna gåvor.

( 

9

Att han steg upp, måste inte det betyda att han också har stigit ner i underjorden? 

10

Han som har stigit ner är också den som steg upp högt över alla himlar för att uppfylla allting.) 

11

Så gjorde han några till apostlar, andra till profeter, till förkunnare eller till herdar och lärare. 

12

De skall göra de heliga mera fullkomliga och därigenom utföra sin tjänst och bygga upp Kristi kropp, 

13

tills vi alla kommer fram till enheten i tron och i kunskapen om Guds son, blir fullvuxna och når en mognad som svarar mot Kristi fullhet.

Och, naturligtvis, Matteusvangeliet 9:9-13:

Jesus fortsatte därifrån, och då han såg en man som hette Matteus sitta utanför tullhuset sade han till honom: »Följ mig!« Och Matteus steg upp och följde honom. 

10

När Jesus sedan låg till bords i hans hus kom många tullindrivare och syndare dit och lade sig till bords tillsammans med honom och hans lärjungar. 

11

Fariseerna som såg det sade till lärjungarna: »Hur kan er mästare äta tillsammans med tullindrivare och syndare?« 

12

Han hörde det och sade: »Det är inte de friska som behöver läkare, utan de sjuka. 

13

Gå och lär er vad som menas med orden: 

Barmhärtighet vill jag se och inte offer.

Ty jag har inte kommit för att kalla rättfärdiga, utan syndare.«

Föreslagna psalmer för denna dag i 1697 års koralpsalmbok är: SvPs 350 Vår Herre Krist var Sonen, SvPs 241 Bort med tanken, sorgsna hjärta och SvPs 533 En syndig man låg sänkt i syndens dvala. Själv tycker jag att även SvPs 225 Jesus är ute och söker är mycket passande denna dag. Liksom SvPs 369 Med pelarstoder tolv och, om nattvard firas, SvPs 395 Tyst likt dagg som faller. Samt, kanske som postludium, Ingemar Olssons glada visklassiker Polare. 

Glad Matsmäss på er alla! En dag alldeles sprängfull av evangelium om Guds nåd mot publikaner och andra syndare, precis som Pauli omvändelses dag den 25 januari (som passande nog alltid är den sista dagen i böneveckan för kristen enhet)! Och därför är också Matteusmässodagen så innerligt väl värd att fira av både romerska katoliker, Efs-are och andra som vill uppleva "Enheten i Kristus", den som var temat för den gångna söndagen och är temat för en hel bönevecka i januari. Oss syndare emellan! Tack Jesus! 

Bön för Matsmässodagen (ur 1628 års evangeliebok): 

"Herre Gud, himmelske Fader, som genom ditt Ord kallat oss till ditt Rike, där syndernas förlåtelse, all nåd och barmhärtighet är: Vi beder dig att du genom din helige Ande ville upplysa och uppväcka våra hjärtan, så att vi såsom Matteus välvilligt må följa din röst, vända om från synden och bättra oss, förlita oss på din nåd och få en evig salighet. Genom Jesus Kristus, vår Herre. Amen."

Matteus var en publikan, 
den kanske smartaste i stan. 
Bland tullmän var han populär 
//: men annars ganska ensam där :// 

Matteus i Kafarnaum 
satt utanför sitt tjänsterum, 
när Jesus kom förbi och sa: 
//: "Matteus, följ mej nu ida´!" :// 

Då steg Matteus genast upp, 
gick med i Jesus glada grupp. 
Han sa: "Jag ger en avskedsfest, 
//: där vem som vill får vara gäst!" :// 

Men då sa fariséerna 
förargat till lärjungarna: 
"Hur kan er vän och Mästare 
//: alls gå på fest med syndare?" :// 

Det hörde Jesus själv och sa: 
"De friska kallar inte jag. 
Men sjuka ska ha läkare, 
//: så klart jag tar mot syndare!" :// 

"Gå genast bort och lär er tro 
det som står skrivet i Guds ord: 
'Barmhärtighet vill jag få se, 
//: och inte offren ni vill ge!'" :// 

(//: Johannes trogna la sej i:

"Säg, fastar inte ni som vi?"
"Nej, bröllopsgäster mera tar

så länge brudgummen är kvar." ://)

Matteus var en publikan, 
men följde Jesus bort från stan. 
Hans bok om det är inte dum:
//: Matteus´ evangelium! :// 

1. Matteus var en publikan, 
den allra smartaste i stan. 
Bland tullmän var han populär 
//: men annars utan vänner där :// 

2. Matteus i Kafarnaum 
satt utanför sitt tjänsterum, 
när Jesus kom förbi och sa: 
//: "Matteus, följ mej nu ida´!" :// 

3. Då steg Matteus genast upp, 
gick med i Jesus glada grupp. 
Han sa: "Jag ger en avskedsfest, 
//: där vem som vill får vara gäst!" :// 

4. Men då sa fariséerna 
förargat till lärjungarna: 
"Hur kan er vän och Mästare 
//: alls gå på fest med syndare?" :// 

5. Det hörde Jesus själv och sa: 
"De friska kallar inte jag. 
Men sjuka ska ha läkare, 
//: så klart jag tar mot syndare!" :// 

6. "Gå genast bort och lär er tro 
det som står skrivet i Guds ord: 
'Barmhärtighet vill jag få se, 
//: och inte offren ni vill ge!'" :// 

7. Matteus var en publikan, 
men följde Jesus bort från stan. 
Hans bok om det är inte dum:
//: Matteus´ evangelium! :// 

Gömstället och Corrie ten Boom

Påskvänner!

Söderblom både organiserade ekumenik och sköt den i sank

Påskvänner!

En underbar lördag i Edsbyn med Hans Lindholm och Kerstin Oderhem följdes av fina gudstjänster på hemmaplan under Ekumeniksöndagen. Jag komme nog aldrig över paradoxen att "ekumenikens kyrkofader" (cit Gustaf Aulén), hälsingesonen Nathan Söderblom, både organiserade det ekumeniska mötet i Stockholm 1925 (varför han fick ett välförtjänt fredspris) och saboterade all verklig ekumenik, d v s kyrkogemenskap i anda och sanning, genom att införa modernismen, radikal liberalteologi i vår kyrka, där han (enligt beundraren, sedermera biskopen Tor Andrae, som efterträdde honom i Svenska Akademien) tog avstånd ifrån alla naturunder utan endast erkände mirakler "i Andens (eller andens) värld", i form av genier och andliga rörelser, men där Kristi kroppsliga uppståndelse, jungfrufödelse eller fysiska närvaro i Sakramentet blir omöjligt att hålla fast vid eller i vart fall ovidkommande.

Vederlägg mej gärna, ni som kan. Ingen skulle bli gladare än jag om Söderblom verkligen, som många menar, blev mer katolsk, d v s verkligt allmänkyrklig, under sin ärkebiskopstid och särskilt mot slutet (efter krigets fruktansvärda erfarenheter). Men Tor Andrae tar i sin söderblombiografi starkt avstånd från sådana försök, och menar att de förminskar Söderblom, vars reformation enligt Andrae är lika betydelsefull och "befriande" som Martin Luthers. Men den år 1918 av Söderblom prästvigde Emanuel Linderholm var därvidlag tydligare än den liturgiskt mer konservative Söderblom.

Inte undra på att de romerska katolikerna inte ville komma till Stockholmsmötet 1925. Men lika sant är att Söderbloms initiativ betydde mycket för beträngda ortodoxa kyrkor under kommunismens ok i öster samt för nybildade evangelisk-lutherska kyrkor som de i Estland och Lettland. Och högkyrklighetens store banérförare i Sverige, Gunnar Rosendal, kan rent av sägas ha kommit till personlig tro på sin Frälsare under en av mötets nattvardsgångar. Så Gud är suverän. Han använder vem han vill.

Efs-helg i Edsbyn med bl a missionsföreståndaren

Påskvänner!

Imorgon blir det utflykt till Edsbyn och S:t Olovs kapell. En eftermiddag med samtal, bibelstudium och kl 18 predikan av Kerstin Oderhem. Välkomna ni som är i närheten!

Upp min tunga (bearb) - Sveriges Religiösa Reformförbund tillägnad

Upp, min tunga,

att besjunga

honom som på korsets stam

för oss blödde,

jorden gödde

som ett slaktat offerlamm,

han ur griften

som i skriften

aldrig verkligen trätt fram.

Att han gjorde

vad vi borde

är ej vår rättfärdighet,

att han kände

vårt elände

gör ju inte slut på det,

att vi ärvde

nån reservdel

hjälper ej när vi gick bet.

Vi förlossas

blott på låtsas,

avgrundens och dödens makt

blev ej bunden 

i den stunden

då han sitt "fullbordat" sagt,

han ej velat

vad vi felat,

fram sin enkla lära lagt.

Gamla, unga,

får nu sjunga

fint om Faderns härlighet,

även bära

Jesu lära

ut till dem som önskar det,

prisa Anden,

som i sanden

bygger slott av enighet. 

Varför ska jag tro på Gud?

Påskvänner!

Så heter en mycket bra bok av Tim(othy) Keller som dog i somras. Köp den och läs den! Den bygger på de sju vanligaste "mothugg" han fått av kritiker och tvivlare. De påstående eller frågor som han tar upp i bokens sju första kapitel är dessa:

1) Det kan inte bara finnas en sann religion

2) Hur kan en god Gud tillåta lidande?

3) Kristen tro är en tvångströja

4) Kyrkan bär ansvar för så mycket orättfärdighet

5) Hur kan en kärleksfull Gud skicka någon till helvetet?

6) Vetenskapen har motbevisat Gud

7) Man kan inte tolka Bibeln bokstavligt

Fundera ett tag på hur du skulle besvara dessa invändningar (visst har du mött dem och kanske gjort dem själv?). Det är bara nyttigt. Kellers bok är inget "facit", men den är skriven med både intelligens och medkänsla och är nog det matnyttigaste jag läst från "over there", tillsammans med några böcker av Peter Kreeft. Köp och läs!

Ett litet föredrag som smakprov på Tim Keller: