tisdag 31 december 2019

Om tacksägelsen (eukaristin) och Rosenii villolära

Påsk- och julvänner!

Katekesutvecklingen - som enligt docent Rune Söderlund fortfarande är Svenska kyrkans officiella, därav de citat som domkapitlet i Luleå bestods med i Efs-prästens överklagan! - avslutas som sej bör med lov och tack. Katekesfråga 268 och dess svar (med bibelhänvisningar!) är väl värda att lära sej utantill.

Även Carl Olof Rosenii betraktelse för nyårsafton i "Jag hör hans röst" (EFS-förlaget 1979, s 58f) betonar tacksamheten. Den är skriven över Psaltaren 103: "Lova, Herren, min själ, och allt det i mig är hans heliga namn. Lova Herren, min själ, och förgät icke vad gott han har gjort."

Tyvärr innehåller denna betraktelse - tillsammans med många goda exempel på Herrens välgärningar - ännu ett prov på det jag för snart 12 år sedan kallade "Rosenii villolära" (se även de intressanta kommentarerna till bloggposten!). Här skriver han (i lätt språklig bearbetning av Ivan Hellström): "Och vi ser ju, att allt har blivit till för människans skull. Det var nämligen människan Gud tänkte på, när han skapade djur och fiskar och fåglar, träd och blommor. Allt har blivit gjort till människans tjänst. Det var hon som skulle få nytta och glädje av det."

Det där tror jag inte på, även om det står att "allt lade du under hans fötter" (enligt NT ytterst syftande på Jesus). Människan har som skapelsens krona fått ett särskilt förvaltaruppdrag (att "bruka och bevara"), men att som förvaltare tror att allt man förvaltar är till för ens egen - eller ens mänsklighetens - skull är som sagt odrägligt antropocentriskt. Men den romerskt sinnade drottning Kristina skriver ungefär samma sak redan på 1600-talet. Så det låg väl i tiden att betrakta naturresurserna som enkom för människan givna. (Med de följder det har fått).



Idag gick jag ut i solen för att plocka rönnbär. Snopet kunde jag konstatera att den enorma sidensvansflocken som var på besök igår käkat upp alla röda rönnbär, men lämnat bruna och svarta kvar till mej. Sidensvansarna är nog inte skapade för människans skull. Inte rönnbären heller, om ni frågar min fru och mina barn - eller sidensvansarna :o).



Nå, Rosenius skriver goda saker också (som vanligt och som oftast). Han skriver bl a: "I den synliga skapelsen kan vi se Guds förunderliga makt, hans visdom och godhet och hans kärlek till människorna. Är han inte värd din lovsång, han som har skapat allt detta?"

Och vidare: "Men Gud har givit oss ännu större bevis på sin kärlek. Han älskade världen så högt, att han offrade sin ende Son. Guds Son blev ett människobarn, vår broder och vän, för att han skulle ta bort all den olycka och förbannelse, som genom syndafallet kommit över oss. Och så fullkomligt har han sonat vår synd och uppfyllt alla lagens krav, att ingen synd mer kan tillräknas dem som tror på honom. Och ingenting kan rubba det faktum, att de genom Guds älskade Son är välbehagliga inför Gud och är himmelrikets arvingar, lika väl som han är det. Har vi då inte skäl att glädjas över och tacka för en så stor barmhärtighet."

Och så (OBS den trinitariska framställningen): "Ännu en orsak till tacksamhet skall vi nämna. Har ditt hjärta funnit vila i Kristi kärlek och i hans fullbordade frälsningsverk, då är det varken du själv eller någon annan människa som fört dig till den vilan. Nej, då har ditt hjärta haft besök av en hög gäst: den helige Ande har utfört sitt verk därinne. Bed då Gud om nåd att rätt kunna sätta värde på att du personligen haft besök av Guds helige Ande och att han nu tagit sin boning i ditt hjärta. Och vi frågar igen: Finns då ett enda ögonblick i ditt liv, när du inte har anledning att tacka och prisa Gud?"

Så till sist: "Och när du nu i nyårstid ser tillbaka på den tid som gått, hur mycket har du då inte att tacka för? Herren har bevisat dig så många välgärningar. Han har så ofta låtit dig uppleva hans närhet och omsorg. Och hur många synder har han inte förlåtit och hur ofta har han inte vaktat och värnat din själ? Ja, hans välgärningar kan man inte räkna. Låt oss därför tacka Herren!"



Jag kan icke räkna dem alla,
de prov på Guds godhet jag rönt.
Likt morgonens droppar de falla
och glimma likt dessa så skönt.
Jag kan icke räkna dem alla,
de prov på Guds godhet jag rönt.

Likt stjärnornas tallösa skara
de hava ej namn eller tal,
men stråla likt dessa så klara
jämväl i den mörkaste dal.
Likt stjärnornas tallösa skara
de hava ej namn eller tal.

Jag kan icke räkna dem alla,
men ack, må jag tacka dess mer!
Guds kärleks bevis må jag kalla
de under av nåd han beter.
Jag kan icke räkna dem alla,
men ack, må jag tacka dess mer!






Katekesfråga 268: När tackar vi rätt för den välsignelse som vi fått i nattvarden?

Om självprövningen inför nattvarden

Påsk- och julvänner!

Läste ni frågorna 265 och 266 ur 1878 års katekesutveckling? Undrar om en präst som undervisar konfirmanderna om dessa - i sak, inte nödvändigtvis i form - får behålla prästkragen? Jag tar dem igen, tillsammans med fråga 267.

Katekesfråga 265: Vilken skada medför en ovärdig nattvardsgång?

Katekesfråga 266: Vad bör vi göra för att undvika en ovärdig nattvardsgång?

Katekesfråga 267: Varför är denna självprövning nödvändig?

Nytt och gammalt från nådens rike

Påsk- och julvänner!

Ja, jag vet att Rosenius´ nyårs- och förbönssång klingar ålderdomligt även i sin (av mej) bearbetade form. Men skriv en ny sådan själv då! Det finns ett stort behov - men jag kan i hela den kristliga "populärkulturen" inte komma på ett enda exempel på en sådan sång. Fast det kanske finns någon, skriven för en av de trots allt ganska många nyårsvakor och nyårsläger som äger rum i kristen regi? Så tipsa mej gärna!


Katekesfråga 266: Vad bör vi göra för att undvika en ovärdig nattvardsgång?

Rosenius´ lov- och bönesång på nyårsvakan

Påsk- och julvänner!

C O Rosenius har skrivit en fantastisk nyårssång, som dock tyvärr kommit ur bruk. Den är väl värd att nyttjas och bedjas i husandakten, även om man inte vill sjunga den som församlingssång. Här något bearbetad av mig, och med melodi av finske Kaarlo Waismaa:




1. Vår store Överherde, till dej vår lovsång går!
Du fått all makt i himlen och på jorden.
Din hjord så väl du vårdat i detta gångna år,
och därför finns den även kvar i Norden.
Du som för oss var dödad, du lever, och din hand
bär spiran över världen och över detta land,
bär nycklarna till döden och dess rike.

2. Om du nu åter sänker hit ner till denna jord

ett nådens år i hemlig, dunkel slöja,
vi vet ej vad det gömmer, men har ditt löftesord
att alla dagar du bland oss vill dröja.
Och har vi dej, vår Herre, vår Herde stark och god,
och dina helga källsprång: ditt ord och offerblod,
vi går de dolda skiften glatt till mötes.

3. Ja, vare det som kommer ett härligt Herrens år,

din nåd och makt gör känd på hela jorden!
Sök upp, församla, vårda de många vilsna får,
föröka nu och stärk den klena hjorden.
Låt många nu få smaka hur underbar du är
och bli i trons gemenskap med dej, o Jesus kär,
förenade och saliga för evigt.

4. Bevara dina trogna, o Herre, denna tid

i trons uppriktighet och Andens enhet,
i kärlek och i glädje, rättfärdighet och frid -
behåll bland oss ditt ord i kraft och renhet.
Utrusta dina vittnen med tröst och tålamod,
så att de alltid frimodigt vittnar om ditt blod,
och korsets smälek glatt med dej vill bära.

5. För hedningarnas skara, o Gud, vi ber till dej,

som evangelium åt alla unnar!
Låt sändebudens fötter då låta höra sej,
som seger genom Frälsaren förkunnar!
Välsigna våra syskon som nu ibland dem går,
och låt en väldig skara, långt fler än vi förstår,
en gång hos dej, o Jesus, saligt mötas.

Text: Carl Olof Rosenius 1851 (35 år), bearb. A.H.
Musik: Kaarlo Waismaa (1869-1947)


Katekesfråga 265: Vilken skada medför en ovärdig nattvardsgång? 

söndag 29 december 2019

Athanasius-vägen, -vågen och -rörelsen

Påsk- och julvänner!

Vare sej ni köper Athanasius-pinnar eller inte (20 kr/styck + porto) är det som står att läsa på denna länk synnerligen läsvärt också för en Efs-are. Tolle lege!


Copyright bild: Katriina Fyrlund 

Jo, jag har läst och försöker förstå det som händer med avkragningen av Efs-prästen i Lule stift just nu. Återkommer på det nya året. Vi ska väl se vad överklagandenämnden säger också.

Ett yttrande av stiftschefen är i varje fall centralt och väl värt att återge och begrunda:

"En präst som undervisar konfirmander är skyldig att undervisa i Svenska kyrkans tro, bekännelse och lära."

Det gäller väl även biskopar. Gott slut önskas både prästen, biskopen, konfirmanderna och oss allesammans! För blir slutet gott, då blir verkligen allting gott.



Katekesfråga 264: Vem är ovärdig att gå fram till den heliga nattvarden?

onsdag 25 december 2019

Fler julpsalmer

Påsk- och julvänner!

Förr gick ju djäknarna omkring och sjöng julsånger så här års för att få ihop studiemedel till nästa termin. I min pappas hemsocken Byske gick ungdomsgäng för 100 år sedan mellan byarna och sjöng för att träffa folk, bli bjudna på fika och slå sej lösa i största allmänhet.

Även i vår tid kan vi sjunga lite extra julsånger så här års - fram till Tjugondedag Knut åtminstone. 

Här finns några extra julsånger att ta till!

Adventskalender 2019: Lucka 24

Påsk- och julvänner!

Jag förstår att ni har väntat - men nu när julottan är överstånden (och juldagen översoven som vanligt :o) kan det passa med den julottepsalm som tidigare var lika självklar avslutningspsalm som "Dagen är kommen". Här lätt bearbetad. Den är ju nästan en sommarpsalm också:



1. Se, natten flyr för dagens fröjd,
och änglars röst från himlens höjd
till markens herdar budet bär
att född den gode herden är.

2. I stilla glans han träder fram.

Av spridda får och späda lamm
han sig en hjord församla vill,
som hör hans himmelrike till.

3. Saktmodig, mild och utan skuld

han ej med silver eller guld,
men med sin lydnad och sin död
ska lösa oss från evig nöd.

4. Hans kyrka, i sitt frö så späd,

ska växa till ett skuggrikt träd,
som sina grenar sträcker ut
kring jordens rund till tidens slut.

5. Likt sommarregnets ljuva fall

hans ord all världen glädja skall
och skaffa frukt till evig tid
i sanning, helgelse och frid.

6. Och himmel ska förgås och jord,

men aldrig någonsin hans ord.
Hans namn av alla tungors ljud
ska vara Frälsare och Gud.

7. Stå upp, var ljus, du mänsklighet!

Ditt namn ska vara kristenhet,
din ära och din själaro
att på din Herre Jesus tro.

*8. Högtlovad vare Herrens nåd,

hans makt, hans underfulla råd,
högtlovad i all evighet
den Eviges barmhärtighet!




måndag 23 december 2019

Adventskalender 2019 lucka 23: Var hälsad, sköna morgonstund

Påsk- och julvänner!

En adventskalender sträcker sig ju inte över julen - så jag måste ta några juldagspsalmer redan nu i förväg (så ni kan träna :o). Först den förmodligen sista psalm som togs med i 1819 års psalmbok, om än knappast skriven 1819 utan rimligen till julen året före när psalmurvalet godkändes: "Var hälsad sköna morgonstund".




Ursprungligare koralvariant:


Folklig koralvariant från Gammalsvenskby:



*1. Var hälsad, sköna morgonstund,
som av profeters helga mun
är oss bebådad vorden!
Du stora dag, du sälla dag,
på vilken himlens välbehag
ännu besöker jorden!
Unga
sjunga
med de gamla,
sig församla
jordens böner
kring den störste av dess söner.

*2. Guds väsens avbild, och likväl
en mänskoson, på det var själ
må glad till honom lända,
han kommer, följd av frid och hopp,
de villade att söka opp
och hjälpa de elända,
värma,
närma
till varandra
dem som vandra
kärlekslösa
och ur usla brunnar ösa.

*3. Han tårar fälla skall som vi,
förstå vår nöd och stå oss bi
med kraften av sin Anda,
förkunna oss sin Faders råd
och sötman av en evig nåd
i sorgekalken blanda,
strida,
lida
dödens smärta,
att vårt hjärta
frid må vinna
och en öppnad himmel finna.

*4. Han kommer, till vår frälsning sänd,
och nådens sol, av honom tänd,
skall sig ej mera dölja.
Han själv vår herde vara vill,
att vi må honom höra till
och honom efterfölja,
nöjda,
höjda
över tiden
och i friden
av hans rike
en gång varda honom like.


Text: Johan Olof Wallin 1818 (39 år)
Musik (="Koralernas drottning"): Philipp Nicolai 1599 (43 år)

Julottepsalmen framför alla andra i svensk tradition. Den måste ha skrivits senast inför julen 1818, eftersom den s.k. 1819 års psalmbok (där psalmen trycktes för första gången) godkändes av psalmbokskommittén redan den 27 december 1818 (Tredjedag jul).
Psalmen innefattar, precis som adventspsalmen Gå Sion, hela kyrkoåret, hela evangeliet om man så vill. En kortfattad kurs i kristen tro, om än ganska lång som "ståpsalm" betraktad (bara Franzéns påskpsalm är längre). Psalmen arbetades in som inledande julottepsalm under 1800-talet, och dess ställning var oomstridd under 1900-talet: varje "riktig" julotta inleddes med den, utom möjligen i vissa dalasocknar där man fortfarande hållit på den tidigare dominerande julottepsalmen Den signade dag.
Men lagom till 200-årsjubiléet har både julottorna den skrevs för och själva psalmen blivit mer ifrågasatta. Varför ska man upp i svinottan när man kan fira julnattsgudstjänst istället? Och kan man inte sjunga någon lättsammare julsång istället för den här massiva som folk (inkl. konfirmander) inte längre kan? Vad betyder förresten "villade" och "elända?"
Ändå är psalmen fortfarande en strålande möjlighet att komma bort från den rena julkrubbesentimentaliteten vid jul. Det finns en social dimension i andra strofen och en korsförkunnelse i den tredje som gör att "nådens sol" i den fjärde lyser starkare än i många andra julsånger - om man verkligen trots viss yrvakenhet följer med i och tar till sej texten.
Melodin, som kallats "koralernas drottning", och som alltså under många år i Sverige fungerat som "julmorgonsfanfar", skrevs av Philipp Nicolai till texten Wie schön leuchtet der Morgenstern, sv. övers. Du morgonstjärna mild och ren (jfr även den andra Wallin-psalm som inspirerats av Nicolais psalm, nämligen Så skön går morgonstjärnan fram, liksom Hedborn-psalmen Nu segrar alla trognas hopp).

Johan Olof Wallin:

Philipp Nicolai:

Mariavisor på en mariadag

Påskvänner!

Det är ju för bedrövligt att behöva sjunga SvPs480 som ingångs- och ståpsalm i en evangelisk-luthersk församling. Nog tål jag retoriska invokationer ("O Maria, lär mig dina sånger" i 1986 års psalmbok eller "Det är för dig en ära stor, / Maria, att du blev Guds mor" i 1695 års psalmbok), men en hel psalm riktad till Maria (eller för den delen Petrus - Christian Braw har skrivit en) är ju bort i tok. Vad skulle vi säga om vi tredje söndagen i advent inledde högmässan med en sång riktad till Johannes Döparen - han är ju dock "den störste av kvinna född" enligt vår Frälsare själv (som väl ändå måste vara större?).

Så här skrev jag julveckan för tre år sedan på en annan blogg. (Vad säger ni Efs-are och andra?).

Kära vänner, romerska katoliker såväl som s.k. protestanter!

Invokationer till jungfru Maria är inte konstiga, det är normal poesi, jfr Efs-predikanten Tore Nilssons dikter "Din milda hälsning klingade" eller "Jungfru, syster och vän". Vid många begravningstal (vid kistan eller minnesstunden) tilltalas den döde, utan att det i allmänhet (undantag finns) tros att denne verkligen lyssnar eller att det tolkas som en bön eller lovsång till den döde (även om innehållet ofta är just vad som brukar kallas panegyriskt).

Det problematiska är förstås - det borde alla ändå kunna förstå - när det i en kristen kyrka börjar sjungas lov- och bönepsalmer till andra än vår Herre. Jag har förutom SvPs480 sett en psalm till Petrus, där Petrus tilltalas genom hela psalmen - och mina associationer går givetvis till senmedeltidens "Sankta Maria, stå oss bi" och "Sankte Petrus, stå oss bi" som av Luther gjordes om till "Gud vår Fader, stå oss bi", "Jesus Kristus, stå oss bi", "Helge Ande, stå oss bi" (vilket av Wallin sammanfattades till "Gud trefaldig, stå oss bi").

Förrförra söndagens huvudperson näst Jesus var ju Johannes Döparen - och "ingen av kvinna född är större än han" säger Jesus lite kryptiskt (för han var väl ändå större själv? eller den minste i himmelriket som är större än Johannes?). Hursomhelst - kan man sjunga psalmer till Maria borde det väl inte vara fel att sjunga till den störste av kvinna född (näst Jesus, får man förmoda)? Jag provar:

Var hälsad, store Döpare,
o Johannes!
Vår Herres Förelöpare,
o Johannes!
Träd fram, o Kerubim,
och sjung, o Serafim,
sjung Ökenprofetens lov!
Salig, salig, salig Johannes!

Du kämpade, av Anden stödd,
o Johannes!
den störste utav kvinna född,
o Johannes!
Träd fram, o Kerubim...

Med botspredikan steg du fram,
o Johannes!
men sade också: "Se Guds Lamm!
o Johannes!
Träd fram, o Kerubim...

Ditt huvud lades på ett fat,
o Johannes!
så ta vår hyllning, trons soldat,
o Johannes!
Träd fram, o Kerubim...

Det kanske inte ens behöver vara principellt fel att sjunga en lovsång till S:t Martin så här under reformationsåret, även om jag inte begär att påven skulle vara så snäll och göra det?

Var hälsad, Martin Luther,
o Reformator!
mer frejdigt frisk än butter,
o Reformator!
Träd fram, o Kerubim
och sjung, o Serafim,
sjung vår Reformators lov!
Salig, salig, salig är Luther!

Du drev din linje tes för tes,
o Reformator!
skrev stor och liten katekes,
o Reformator!
Träd fram, o Kerubim...

Mot avlatshandeln aldrig stum,
o Reformator,
du stred för Evangelium,
o Reformator!
Träd fram, o Kerubim... 

Du översatte Novum fort,
o Reformator!
det bästa som du nånsin gjort,
o Reformator!
Träd fram, o Kerubim...


Visst är S:ta Maria viktigare i frälsningshistorien än Martin Luther och väl t.o.m. än Johannes Döparen (fast Jesu ord om honom är mer positiva än något han någonsin sa om sin mor). Men i princip! Hon var ju dock människa och bara människa (även om det är stort också att vara människa). Kan psalmer skrivas till hennes ära och riktade till henne, så varför inte även till andra helgons? I princip? (Så har ju också, som sagt, skett beträffande S:t Petrus, både i senmedeltida tradition och i Christian Braws Vårvintersång). Men är det inte övermaga och med tanke på första budet åtminstone högst riskabelt att som församlingssång, t.o.m. som offertoriepsalm, sjunga följande onekligen mycket vackra mariadikt, särskilt med tanke på de sista stroferna? (Brukar jag inte understundom tänka: "Var får dom allt ifrån, egentligen?").


Nå, det var väl lite polemiskt skrivet. För att ingen ska tro att jag inte håller Herrens mor Maria högt publicerar jag även min alternativa mariahymn, formulerad som en tacksägelse riktad till Jesus:

1. Tack, Herre, för din jungfrumor,
din mor Maria,
benådad, i sin ringhet stor,
din mor Maria.
Gläd er, o Kerubim,
lovsjung, o Serafim,
sjung med henne Herrens lov!
Salig, salig, salig Maria!

2. Hon bar dej i sin egen kropp,

din mor Maria,
och födde dej, all världens hopp,
din mor Maria.
Gläd er, o Kerubim...

3. Ja, hon bevarade ditt ord,

din mor Maria,
spred väldoft som en fruktbar jord,
din mor Maria.
Gläd er, o Kerubim...

4. Till krubba, kors och kunskap kom

din mor Maria.
Så lär oss ta emot dej som
din mor Maria.
Gläd er, o Kerubim...



Katekesfråga 260: Hur är nattvardens välsignelse beroende av Jesu ord?

söndag 22 december 2019

Adventskalender 2019 lucka 22: Vad ljus över griften

Påskvänner!

Varje söndag är en liten påskdag, så även Fjärde söndagen i advent med temat "Herrens moder". Därför får lucka 22 utgöras av Franzéns påskpsalm "Vad ljus över griften", här i 1819 års version (bortsett från stavningen då :o). Den blev snabbt populär i vida kretsar, även väckelsens, både för själva påskbudskapets skull och för betoningen av dess konsekvens världsmissionen i vers 4:



1.
Vad ljus över griften!
Han lever, o fröjd!
Fullkomnad är skriften,
o salighets höjd!
Från himmelen hälsad,
han framgår i glans,
och världen är frälsad,
och segern är hans.
Bortvältad är stenen
och inseglet bräckt,
och vakten har flytt
för hans andes fläkt,
och avgrunden bävar.
Halleluja!

2.
Här var mellan ljuset
och mörkret en strid,
dock segrade ljuset
för evig tid.
Nedstörtad är döden
och tron står opp
bland jordiska öden
med himmelskt hopp.
I sörjande kvinnor,
vem söken I här?
Den levande ej
bland de döda är:
Uppstånden är Jesus.
Halleluja!

3.
Så himlen med jorden
försonade sig,
så graven är vorden
till glädjen en stig.
I huvu'n, som böjdens
vid korsets fot,
upplyftens och fröjdens
trots världens hot.
Kom, skingrade hjord,
till din herde igen:
Han lever, han lever
och följer dig än
osynlig från himlen.
Halleluja!

4.
Nu stormen, o tider!
Hans kyrka står fast.
Som ljuset sig sprider
hans lära med hast.
Ut gå i all världen
hans sändningabud
och vittna bland svärden
och bålen om Gud
och vittna om honom,
o tröst i all nöd,
som, död för vår synd,
blev genom sin död
en förstling till livet.
Halleluja!

5.
I fromma, vi klagen,
vi misströsten I?
Hur fort är båd' dagen
och natten förbi!
Snart jorden upplåter
sin famn till er ro,
snart uppstån i åter
likt kornen som gro.
Han själv, som dem sådde,
skall komma till slut
och samla in skörden
men skilja förut
ogräset från vetet.
Halleluja!



Katekesfråga 259: Hur kommer det sig att nattvarden medför en sådan välsignelse?