Veckans Efs-bomb var väl nyheten att en pingstförsamling vill bli med i Efs. Hur mycket jag än gläder mej åt Magnus Perssons och Uniteds utveckling, kan jag inte tycka att det är riktigt med en sådan dubbelanslutning (inte Efs/Efk heller). På just den punkten håller jag faktiskt helt med f missionsföreståndaren Bertil Johansson och förre styrelseledamoten Bengt "Begis" Gustavsson.
Å andra sidan är det väl mer och mer tveksamt huruvida Efs bör vara anslutet till Svenska kyrkan och dess allt märkligare biskopar och ärkebiskopar. Hur är det nu - ger Jesus en sannare bild av Gud än Muhammed ger? Kommer han tillbaka annat än i våra hjärtan? Har han möjligen ruttnat? (Av västeråsbiskopen godkänd åsikt bland det stiftets präster, se KT 9/17 "Västerås stift - den rebelliske tonåringen").
Och då har jag ändå inte nämnt nya dogmer som att även män kan föda barn eller att det inte finns något särskilt med man-kvinna-förbundet (som inte ens förtjänar ett eget namn).
Jag tror att jag måste lugna ner mej med helgens psalm Pärlor sköna - framförd på detta underbara sätt:
Jag tror att följande psalm av Claudius/Schultz är min favoritpsalm på Tacksägelsedagen (tillsammans med Martin Schneiders Danke, naturligtvis):
Annan melodiform:
1. Vi plöjde och vi sådde vår säd i kolsvart jord, men Gud långt mer förmådde, som skapar med sitt ord. Han låtit säden spira, ge näring hundrafalt, vi skördefest vill fira och tacka Gud för allt. Alla goda gåvor, från ovan kommer de, så tacka Gud, ja, prisa Gud för hans välsignelse! 2. Ja tack, du käre Fader, så mild, så rik, så god, för skörd i hus och lador, för goda gåvors flod. Vi kan ju inget ge dej, som svarar däremot, men frambär våra hjärtan i tacksamhet och bot. Alla goda gåvor, från ovan kommer de, så tacka Gud, ja, prisa Gud för hans välsignelse! Text: Matthias Claudius 1782 (42 år), sv. övers. A.H. Musik: Johann Abraham Peter Schultz 1800 ca (52-53 år) M Claudius: J A P Schultz:
Mycket ska man höra innan öronen ramlar av. Så här under reformationsåret har det ju vimlat av mer eller mindre initierade uttalanden om Luther och evangelisk tro. Komminister Markus Hagberg i Varnhem har i Svensk Pastoraltidskrift ifrågasatt reformationens formalprincip "Sola Scriptura", medan han ihärdigt försvarat den till synes långt oförsvarligare tesen "Om Maria kan det inte sägas för mycket".
I en recension av en bok av Rune Imberg skriver Hagberg att Skriften aldrig varit allena. Skulle han bli överraskad om jag påstod att det är alla sanna lutheraner överens med honom om? Skulle han rent av bli chockerad om jag påstod att alla sanna lutheraner är överens om att den rättfärdiggörande tron aldrig är allena?
Teserna "Sola Scriptura" och "Sola Fide" måste nämligen ses och tolkas i sitt sammanhang, annars blir de ju absurda. Vad är det unika med Skriften? Vad är det som endast kan ske genom tron? Är vi i vår kyrka nuförtiden inte bekanta med reformatorernas sammanfattning "Tron allena rättfärdiggör - men den sanna tron är aldrig allena"? Eller med deras principer för skrifttolkning och skillnaden mellan en normerad norm och en normerande norm?
Kan man som Markus Hagberg försvara t.o.m. tesen "Om Maria kan det inte sägas för mycket" (ungefär så här: "Så länge man inte säger för mycket om Maria kan man inte säga för mycket") måste det ju vara betydligt lättare att - just utifrån Skriften - försvara teser som "Tron allena" och "Skriften allena".
I eftermiddag klockan 17 börjar höstens bibelstudier över Andra Petrusbrevet på EFS i Njutånger. Och när jag åter läser första kapitlet - denna gång i Fjellstedts förklaringsbibel - ser jag två mycket intressanta Luther-citat som förklaringar till verserna 10 och 11. (Fjellstedt står alltså över den här gången och lämnar ordet till Luther).
Petrus skriver (enligt normalupplagan 1883): Vinnlägg er därför, mina bröder, så mycket mer att göra er kallelse och utkorelse fast; ty om ni gör det ska ni inte någonsin falla. Ty sålunda skall er rikligen förlänas ingången i vår Herres och Frälsares, Jesu Kristi, eviga rike.
Luther kommenterar: S:t Petrus vill att vår kallelse och utkorelse även hos oss ska vara fast, inte bara hos Gud, och så fast ska vi göra den med goda gärningar [sic!]. Ty den frukten uteblir inte, att tron därigenom blir starkare och gör alltfler goda verk. Alltså är det en helt annan kraft än den lekamliga. Ty denna avtar och förtärs om man brukar och driver en sak för mycket; men denna andliga kraft blir desto starkare, ju mer man övar och driver den, och avtar om man inte driver den. Därför har Gud från början lett, drivit och övat kristenheten med trons kamp, i nesa, död och blodsutgjutelse, så att den skulle bli rätt stark och kraftig; och ju mer den förtrycks, desto mer uthärdar den. Den som här i livet haft god övning, så att tron med goda verk blivit driven och stark, den ska få en riklig ingång och med mod och tillförsikt gå in i det andra livet, så att han frimodigt kan dö och förakta livet och liksom med ståt fara dit och med fröjd löpa in i det. Men de andra, om de alls kommer in (fast man inte bör förtvivla ens om de svaga), ska inte så med fröjd kunna fara dit, dörren ska inte stå dem så vidöppen, utan ska bli dem trång och svår, så att de darrar, och hellre ville vara svaga hela sitt liv igenom, än en gång dö.
Luther förnekar alltså inte - om någon nu trodde det! - utan slår tvärtom fast att tron stärks av goda gärningar (jfr Jak. 2:22), av att, precis som vid dess uppkomst, lyssna till och lyda Guds ord, även de förmaningens ord som vi får här.
Nu lyssnar vi till hela hälsningen från Gud genom S:t Petrus. Saliga de som hör Guds ord och tar vara på det:
Här följer Birgittas egen psalm på hennes egen namnsdag. Den borde in i psalmboken, tycker jag. De romerska katoliker som idag gick från S:t Olofsgården i Njutånger till Sörforsa katolska kapell fick ett alldeles underbart väder. Väl unt. Vi ber med Birgitta: "Visa mig, Herre, din väg - och gör mig villig att vandra den." Och denna psalm, som jag hittade i antologin "Från Bibeln till Blanche" och endast med varsam hand har bearbetat:
1. Du som är morgonrodnadens klarhet lyser nu upp både himmel och jord. Bortdrivet, skingrat är jordlivets mörker, och alla himlar får ljus ifrån dej. Ja, så som ljuset går fram ifrån solen, så strömmar misskund och nåd ifrån dej.
2. Du är en rikt överflödande källa, bräddfylld av nåd till de nödställdas hjälp. Genom din kärlek, som dragit mej till dej, de som är döda i synd ska få liv. Ja, både sotsvarta, lata och kalla ska i din blödande kärlek få liv. Text: Birgitta Birgersdotter (1303-1373), bearb. A.H. 2010 Musik: Joël Blomqvist
Den äldsta avbildningen av Birgitta (Johannes Junge ca 1425):
(Ärkeängeln Mikael i Skellefteå landsförsamlings kyrka. 1400-tal).
Påskvänner!
Mickelsmäss är ingen dum helg alls. "Barnens och änglarnas dag" har blivit "Änglarnas", men den är fortfarande räknad som en s.k. ungdomshelg. I vår församling har vi en särskild konfirmandsamling idag, och teol dr Johannes Pulkkanen håller föredrag i S:t Olofsgården.
Men läs gärna HELA Uppenbarelseboken 12 idag, BÅDE om kvinnan med de tolv stjärnorna och hennes barn om ärkeängeln Mikael. (Det vore ju skada om bara romerska katoliker kände till och älskade den förra).
Underbart att få fira Martas och Marias söndag igen! För tre år sedan, när min far fyllde 70 år, var vi i Luleå och for på söndagsgudstjänst i Smedsbyns missionskyrka, där Torsten Boqvist predikade över just denna text. De tre årgångarna i kyrkans år ger relief åt livet - underbara deja vu-upplevelser hela tiden!
Men visst bör vi även sträckläsa evangelierna! Här finns en hjälp till att bokstavligen lyssna till Jesus ord:
Lär oss lyssna likt Maria till det ord som gör oss fria! Endast ett nödvändigt är: välja dig och det du lär.
Den 15 juni kom förra missionsföreståndarna Birgers och Bertils debattartikel "Efs styrelse har målat in sig i ett ytterhörn" in i Kyrkans Tidning. Dagen därpå skrev jag följande replik, som dock inte togs in. Jag väljer nu att publicera den här, dagen efter ett kyrkoval där de politiska partierna stärkte sitt grepp om kyrkan (och därmed tydligen också över Efs): DET ÄR BIRGER OCH BERTIL SOM MÅLAT IN EFS-STYRELSEN Jag minns med glädje ett samtal med Birger Olsson under en bussresa till Umeå efter Efs-konferensen i Piteå 2002. Och inte långt därefter (eller dessförinnan?) fick jag äran att koka ägg och frukostgröt med Bertil Johansson på Efs-gården i Klippen. Trevliga karlar bägge två, inte minst på nära håll. Men nog är det just de som i välment nit målat in Efs och dess styrelse i ett hörn. Som missionsföreståndare drev de nämligen på för att skapa en så tät relation med Svenska kyrkan, att även Efs i praktiken blev underställt de politiska partier som dominerar kyrkomötet. [Och som nu i 2017 års kyrkoval stärkt sin ställning i kyrkan ytterligare, anm. 18/9].
Detta syns tydligt i äktenskapsfrågan. Birger och Bertil drev inte själva linjen att vi borde börja se äktenskap och föräldraskap som könsneutrala inrättningar. Men att vi nu ska följa staten och det politiskt dominerade kyrkomötet på detta område verkar viktigt och närmast självklart för dem. (Gäller det även om SD tar makten?). Om än under parollen att Efs-styrelsen inte ska ta ställning i frågan.
På något sätt köper ju styrelsen detta resonemang och slår fast att de Efs-präster som vill visst får viga par av samma kön. Men den tycks onekligen hålla för näsan, och på så sätt förstår jag att Birger och Bertil reagerar. Att ha en långt liberalare linje än påven och ändå verka mindre homovänlig än han är en märklig bedrift, om än inte utan sin medielogik.
Nog tycks styrelsen inmålad i ett hörn. Men det är främst Birger och Bertil - och deras lika välvilliga supporters - som försatt den i den situationen. Andreas Holmberg Iggesund
Även om förtidsröstningen tydligen är mer omfattande än vanligt, är det nog idag den 17 september de flesta röstar i kyrkovalet. Gör det! Och rösta inte på S för att stoppa SD eller på SD för att de i motsats till S vill missionera bland muslimer. ("Svenska kyrkans uppdrag är inte att omvända människor som har valt sin tro. Svenska kyrkans och Socialdemokraternas syn på det är ju snarare att vi ska finnas till för de människor som vill möta sin tro", cit. Louise Callenberg, ledamot för S i kyrkorådet i Huddinge). Det finns ju andra som vill missionera bland både muslimer och sverigedemokrater (och socialdemokrater) och har betydligt större trovärdighet än både S och SD.
Dagens tema är intressant nog denna fraktionernas och partiernas dag "Enheten i Kristus"! Och aposteln Paulus har en tänkvärd hälsning till oss alla i 1 Kor. 1 om detta, om var den sanna kristna enheten ligger (citerar även några verser före och efter dagens episteltext): Gud är trofast, han som har kallat er till gemenskap med sin son Jesus Kristus, vår herre. Men i vår herre Jesu Kristi namn uppmanar jag er, bröder, att vara överens och inte dela upp er i olika läger, utan återigen stå eniga i tankar och åsikter. Av Chloes folk har jag nämligen fått höra, mina bröder, att det förekommer motsättningar bland er. Vad jag menar är att ni alla säger: ”Jag hör till Paulus”, eller ”Jag hör till Apollos”, eller ”Jag hör till Kefas”, eller ”Jag hör till Kristus”. Har Kristus blivit delad? Var det kanske Paulus som korsfästes för er, eller var det i Paulus namn ni döptes? Jag är tacksam för att det bara är Crispus och Gaius som jag har döpt bland er, så att ingen kan säga att ni har blivit döpta i mitt namn. Jo, Stefanas och hans familj har jag också döpt, annars vet jag mig inte ha döpt någon. Kristus har inte sänt mig för att döpa utan för att förkunna budskapet, men inte med en vältalares vishet: det skulle göra Kristi kors till tomma ord. Talet om korset är en dårskap för dem som går förlorade, men för oss som räddas är det en Guds kraft. Under av Guds Ande givet: en är kyrkan, Kristi kropp, ett i tron och ett i livet, ett i kärlek och i hopp. Kristus offrat sig att ena oss förströdda, skingrade, att till ett de barn förena som idag står splittrade. Herre, vi den synd bekänner som vår splittrings rädsla är. Du vår tvedräkts rötter känner, enhet i din sanning lär! Låt din enhets under bryta fram ur splittrings synd och skam och låt Kristi kärlek flyta ur de dinas hjärtan fram.
För att nu tänka på något roligare än det pågående kyrkovalet:
Den som i höst vill ha en sång- och diktafton på temat "Från guldgrävning till pärleport" - om sjömannen, frälsningssoldaten, pastorn, säljaren, diktaren m.m. Fredrik Arvid Bloom - kan botanisera lite bland dessa länkar. (Sångtexterna är en aning bearbetade, så ej de ofta dråpliga dikterna ur samlingen "Hvita svanor", San Diego 1916).
Trots, eller tack vare, ett växlande och stormigt liv, med bl.a. återfall i alkoholism och skilsmäsa, har särskilt Blooms vittnesbörd i 50-årsåldern, efter en andra omvändelse, om Guds väldiga, ännu förblivande nåd, genom sången "Pärleporten", blivit till tröst och upprättelse för många.
I morgon är den stora kyrkovaldagen. Jag utgår ifrån att alla Efs-are röstar i kyrkovalet - så mycket som tydligen bestäms i kyrkomöte och kyrkofullmäktige också för Efs:s räkning.
Det skrivs mycket bra (och en del dåligt) i tidningarna dessa dagar. Märkligt nog håller nästan alla - utom Göran Greider i Dala-Demokraten som anser att politiken upplyser religionen - med om att politiska partier inte bör delta i kyrkliga val och beslutande församlingar. Måtte den insikten hålla i sej inför riksdagsvalet 2018!
"Först ska det vara ett svart kors på ett hjärta som har sin naturliga färg så att jag själv blir påmind om att tron på den korsfäste gör oss saliga. För man blir uppfylld av det man tror av hjärtat. Om det än är ett svart kors som plågar och ska göra ont, låter det hjärtat behålla sin färg och fördärvar inte naturen. Det betyder att det inte dödar utan håller vid liv. Men hjärtat ska sitta i en vit ros för att visa att tron ger glädje, tröst och frid, men inte sådan frid och glädje som världen ger. Därför ska rosen vara vit och inte röd, för vitt är andarnas och änglarnas färg. Rosen ska stå på ett himmelsblått fält, för denna glädje i anden och tron är början på den kommande himmelska glädjen som visserligen redan har börjat därinne och omfattas av tron men inte är uppenbar än. Runt detta fält ska det vara en gyllene ring som visar att en sådan sällhet i himlen varar för evigt och inte har något slut. Den är också dyrbarare än all glädje och egendom, precis som guld är den ädlaste och värdefullaste metallen. Detta är mitt compendium theologiae (sv. min sammanfattning av teologin). Jag ville visa den för dig i all vänskap och hoppas du uppskattar det. Må vår älskade Herre Kristus vara med din ande nu och i det kommande livet. Amen." (Martin Luther, 1483-1546)
Född 1970 i Umeå. Uppvuxen i Luleå, lumpen i Boden, studerande i Ludvika och Lund. Gymnasielärare (historia o svenska) i bl.a. Storuman, Ovanåker och Bollnäs. Numera (2022) deltidskyrkomusiker och -ungdomsledare. Kristen och socialliberal. Trebarnspappa, pastorsman, iggesundsbo, EFS-are m.m. Det ni!
Inlägg
