Jul- och påskvänner!
Så har vi då Tredjedag Jul (eller Trejdajul, som man sa i pappas nordvästerbottniska hembygd). Eller Helige Johannes Evangelistens dag, som det står i min karolinska koralpsalmbok.
I år när vi faktiskt, precis som före stora helgdöden 1772, har fyra lediga dagar efter julafton, vill kanske någon fira Tredjedag Jul (precis som vi ju faktiskt firar Fjärdedag Jul i morgon söndag)? Då kan jag meddela att dagens kollektbön är samma som på Helige Andreae dag (fråga mej inte vilken det är ;o), och att episteltexten är 1 Joh. 1:9-2:6. Evangelietexten är Joh. 21:19-24.
Föreslagna psalmer är "Alle Christne frögda sigh" (SvPs1697 nr 126, jfr denna psalm), "O JEsu Christ som mandom tog" (SvPs1697 nr 120, jfr denna text) och "Hwar man må nu wäl glädia sigh" (SvPs1697 nr 219, jfr denna text). Dessutom föreslås i psalmvalslistan på slutet "Thet är fullwist at hwar och en" (SvPs1697 nr 72), "Then ogudachtige säger så" (SvPs1697 nr 34), "Hwij berömmer tu fast tigh" (SvPs1697 nr 61) samt "Ach blif hos oss o JEsu Christ" (SvPs1697 nr 229, jfr denna text).
Och en avslutande bön på Tredjedag Jul lyder så (med moderniserad ordform och stavning):
Herre Jesus Kristus, du som vill att var och en skall förbli i den kallelse till vilken du kallat honom och så låta sitt ljus lysa att din himmelske Fader därigenom må bli prisad. Vi beder dig om din heliga nåd, att vi må leva efter din vilja och tåligt lida vad oss däröver kan påkomma. På det vår tro därigenom må bli stärkt och att vi må behålla ett gott samvete och få en evig salighet. Du som lever och regerar med Fadern och den Helige Ande, en sann Gud ifrån evighet till evighet. Amen.
lördag 27 december 2014
fredag 26 december 2014
10 år efter den hemska annandagen
Jul- och påskvänner!
Även om jag försökt bilda sällskapet Annandagarnas vänner, måste jag erkänna att just Annandag Jul - Equmeniakyrkans stora missionsdag - känns lite tung alltsedan tsunami-året 2004 (tio år efter Estonia-året 1994). Idag firade vår familj gudstjänst i Missionskyrkan Hudiksvall; för 10 år sedan var jag och familjen (som då bestod av bara fyra personer) i Missionskyrkan i Luleå och hörde den märkliga psaltarpsalmen 46 som sedan dess berört mej starkt varje år: "...om än vattnen brusar och skummar och bergen darrar vid havets uppror." Denne Gud som är en hjälp i nöden som aldrig sviker (!) får vi lita på även när allting går under. Trons paradox.
Den finns också i Hebreerbrevet 11, som nog borde ha varit episteltext(er) idag istället för Stefanus-berättelsen av evangelisten Lukas. Läs slutverserna i "trons kapitel", ett av Skriftens starkaste stycken! Det är inte bara de trosvittnen som "tillslutit lejonens gap" som är troshjältar, utan även, och inte minst, de söndersågade, halshuggna och stenade, lika väl som de som fått gömma sej i jordhålor, klädda i gethudar, och som jorden inte är värdig att hysa... blott alltför aktuell text för alltför många av världens kristna...
O Gud, vår Herre, vi dej ber
att du i nåd till alla ser
som lider marter, kval och hån
för tron på dej och på din Son.
Ja, stärk dem i den svåra strid
de kämpar i vår hårda tid.
Var nära dem med frid och tröst,
fyll mörkret med din Andes röst.
Den tåresådd de nu bär ut
låt bli en glädjeskörd till slut,
och dem förlös från jordens tvång
till salig fröjd och segersång.
Även om jag försökt bilda sällskapet Annandagarnas vänner, måste jag erkänna att just Annandag Jul - Equmeniakyrkans stora missionsdag - känns lite tung alltsedan tsunami-året 2004 (tio år efter Estonia-året 1994). Idag firade vår familj gudstjänst i Missionskyrkan Hudiksvall; för 10 år sedan var jag och familjen (som då bestod av bara fyra personer) i Missionskyrkan i Luleå och hörde den märkliga psaltarpsalmen 46 som sedan dess berört mej starkt varje år: "...om än vattnen brusar och skummar och bergen darrar vid havets uppror." Denne Gud som är en hjälp i nöden som aldrig sviker (!) får vi lita på även när allting går under. Trons paradox.
Den finns också i Hebreerbrevet 11, som nog borde ha varit episteltext(er) idag istället för Stefanus-berättelsen av evangelisten Lukas. Läs slutverserna i "trons kapitel", ett av Skriftens starkaste stycken! Det är inte bara de trosvittnen som "tillslutit lejonens gap" som är troshjältar, utan även, och inte minst, de söndersågade, halshuggna och stenade, lika väl som de som fått gömma sej i jordhålor, klädda i gethudar, och som jorden inte är värdig att hysa... blott alltför aktuell text för alltför många av världens kristna...
O Gud, vår Herre, vi dej ber
att du i nåd till alla ser
som lider marter, kval och hån
för tron på dej och på din Son.
Ja, stärk dem i den svåra strid
de kämpar i vår hårda tid.
Var nära dem med frid och tröst,
fyll mörkret med din Andes röst.
Den tåresådd de nu bär ut
låt bli en glädjeskörd till slut,
och dem förlös från jordens tvång
till salig fröjd och segersång.
Miraklet i Klara
Jul- och påskvänner!
Se Miraklet i Klara före 23 januari! (Tänk att en EFS-förening kan se ut så här också...).
Förresten är det julfest på EFS i Njutånger Fjärdedag Jul, Värnlösa barns dag, kl. 14.00! Roland var nyss förbi med Billie Holiday-noter så det blir nog trombon bland mycket annat. Välkommen!
Se Miraklet i Klara före 23 januari! (Tänk att en EFS-förening kan se ut så här också...).
Förresten är det julfest på EFS i Njutånger Fjärdedag Jul, Värnlösa barns dag, kl. 14.00! Roland var nyss förbi med Billie Holiday-noter så det blir nog trombon bland mycket annat. Välkommen!
torsdag 25 december 2014
S:t Grundtvigs julnattspsalm i ny svensk språkdräkt
Jul- och påskvänner!
Som avslutning på julottan i Njutånger sjöng vi "Ringen, I klockor" (SvPs 427) och jag tänkte att den väl ändå klingar i ålderdomligaste laget. Nikolaj Fredrik Severin Grundtvig skrev den ju i glad och barnslig ton, alls inte i någon arkaiserande stil, och psalmbokens text träffar inte riktigt originalets uppsluppenhet (där människobarnen faktiskt också uppmanas att dansa!). Så jag gjorde ett eget försök i kväll - och befriade samtidigt psalmen från Natanael Beskows upphovsrätt som gäller något decennium till:
Alt. koral:
1. Klinga, ni klockor,
ja, klinga i midnattens timmar.
Glimma, ni stjärnor,
som änglarnas stjärnögon glimmar.
Frid till vår jord
kommer med Jesus, Guds Ord!
Ära ske Herren i höjden!
2. Julen är kommen
med ljus till de gömda och rädda.
Jungfrun sin förstfödde
ner i en krubba får bädda.
Änglar från Gud
om en stor glädje bär bud.
Ära ske Herren i höjden!
3. Sjung nu och dansa
och klappa med era små händer,
alla ni människobarn
ifrån alla de länder!
Född är i natt
Jesus, vår glädje och skatt.
Ära ske Herren i höjden!
Som avslutning på julottan i Njutånger sjöng vi "Ringen, I klockor" (SvPs 427) och jag tänkte att den väl ändå klingar i ålderdomligaste laget. Nikolaj Fredrik Severin Grundtvig skrev den ju i glad och barnslig ton, alls inte i någon arkaiserande stil, och psalmbokens text träffar inte riktigt originalets uppsluppenhet (där människobarnen faktiskt också uppmanas att dansa!). Så jag gjorde ett eget försök i kväll - och befriade samtidigt psalmen från Natanael Beskows upphovsrätt som gäller något decennium till:
Alt. koral:
1. Klinga, ni klockor,
ja, klinga i midnattens timmar.
Glimma, ni stjärnor,
som änglarnas stjärnögon glimmar.
Frid till vår jord
kommer med Jesus, Guds Ord!
Ära ske Herren i höjden!
2. Julen är kommen
med ljus till de gömda och rädda.
Jungfrun sin förstfödde
ner i en krubba får bädda.
Änglar från Gud
om en stor glädje bär bud.
Ära ske Herren i höjden!
3. Sjung nu och dansa
och klappa med era små händer,
alla ni människobarn
ifrån alla de länder!
Född är i natt
Jesus, vår glädje och skatt.
Ära ske Herren i höjden!
S:t Rosenius gästbloggar på juldagens kväll
Jul- och påskvänner!
Nu lämnar jag ordet till Carl Olof Rosenius:
"Se, jag bådar er en stor glädje, som ska vederfaras allt folket (Luk. 2:10)"
Vilken är den stora, fröjdfulla sak, som ängeln bebådar här?
Svar (Gud vare oss nådig; Gud öppne våra sinnen!): Det är ju inget mindre, än att Gud är vorden såsom en av oss, att Gud är vorden människa, att Gud är vorden vår broder i köttet.
Vad säger Skriften? "Eftersom den som helgar och de som blir helgade är alla av en, därför skäms Han inte att kalla dem bröder." Vilken är "den, som helgar"? Gud, den helige, höge och högtbesuttne. Vilka är "de, som blir helgade"? Människorna, de fallna, syndiga människorna.
De är två i en. Vad är det? De är bägge av en natur, av ett släkte. Gud och vi är bägge medlemmar av människosläktet; Gud är människa, vi är människor. "Därför skäms Han inte att kalla dem bröder", efter de verkligen är bröder, såsom efter köttet härstammande från samme stamfader. Då tänker Kristus: "Varför skulle jag skämmas att kalla dem bröder? De är människor som jag, och jag är människa som de."
Så visade Han också i själva verket, att Han för ingen skämdes, varken för sin himmelske Fader eller för någon människa, att kalla dem bröder, utan sa den ena gången till sin Fader: "Jag vill förkunna ditt namn för mina bröder och mitt i församlingen prisa dej;" den andra gången till en kvinna, Maria Magdalena: "Gå till mina bröder och säg dem: Jag far upp till min Fader och er Fader, och till min Gud och er Gud;" den tredje gången inför hela världen: "Det ni har gjort en av dessa minsta mina bröder, det har ni gjort mej."
Om vi nu betänker, att detta är en verklig och gudomlig sanning, att Guds Son har blivit vår broder, att det inte bara är en vänlig och kärleksfull titel, utan en sann, stor verklighet, som grundar sej därpå, att vi är alla av en, så måste vi medge, att om vi kunde rätt tro och besinna detta, skulle vi väl bliva utom oss av glädje och förundran, skulle vi väl knappt kunna leva; ja, så måste vi medge, att våra hjärtan genom Adams fall blivit förskräckligen fördärvade, stendöda, iskalla, förstockade, tillbommade och av ett tjockt, otrosmörker omslutna, då vi så litet gläds, älskar och prisar. Vi skulle längta att fara hädan och med ängslan ropa: När skall det tunga, odrägliga täckelse, som så fördöljer Guds herrlighet, borttagas? Vem ska lösa mej från denna dödens kropp?
Men ännu mer: Frågar någon efter egentliga orsaken och ändamålet, varför Guds Son skulle bli människa, så talar Skriften därom på det allratröstligaste sätt: "Eftersom barnen har kött och blod, har han också blivit delaktig därav, för att Han skulle genom döden nedlägga honom, som hade döden i våld, det är djävulen, och göra dem fria, som i hela sitt liv genom dödens räddhåga måste vara trälar." Och åter: "Därför måste Han i alla stycken vara lik bröderna, för att Han skulle vara barmhärtig och en trogen överstepräst för Gud att försona folkens synder."
Se här: Han skulle ha kött och blod i likhet med de förlorade barnen, för att Han med sin död skulle nedlägga honom, som hade döden i våld, djävulen; att Han skulle frigöra dödens trälar; att Han skulle försona folkens synder; att Han skulle vara barmhärtig, mild, medlidande och deltagande. Observera: Människoskulder skulle med människoblod betalas, såsom med lag och rätt var enligast; en människa skulle umgälla, vad människan hade brutit. "Ty tog Han blod av kvinnans blod, / varmed Han gjorde saken god, / som kvinnan hade skadat." Därför var också Guds första löfte, att "kvinnans säd skulle söndertrampa ormens huvud". Guds Son skulle därför födas människa och vara under den lag, som var människorna given, för att Han skulle förlossa dem, som var under lagen, samt därmed göra oss till Guds barn. Guds Son skulle bli människobarn, för att människobarnen skulle bli Guds barn.
Denna förlossning ifrån lagen genom detta barnet hade Guds Ande redan genom profeten Jesaja tydligt och herrligt förutsagt: "Du har sönderbrutit deras bördas ok och deras skuldrors ris och deras plågares stav, likasom i Midjans tid; ty oss är fött ett barn, en Son är oss given." Vad är denna "bördas ok" om inte synden och lagen, som trycker oss såsom en tung börda och kallas i Gal. 5: "träldomens ok"? Vad är våra "skuldrors ris" och "plågares stav" om inte lagen, som lik en tuktomästares eller en slavdrivares gissel slår, driver och plågar oss i samvetet för våra synder, dömer oss till döden, lämnar oss åt djävulen och störtar oss i helvetet? Sådan Guds vrede, sådant gruvligt elände är det "skuldrornas ris" och den "plågares stav", som vår Gideon skulle sönderbryta, såsom i Midjans tid.
Nu allt är väl, för evigt väl,
nu är jag hjärtligt nöjd!
Här har nu varje mänskosjäl
en skänk från himlens höjd
som mer än tusen världar är:
Guds egen Son, vår broder kär!
Nu är jag hjärtligt nöjd.
Nu äntligen blir allting väl,
trots alla jordens kval.
Om mej försmäktar kropp och själ
i tidens jämmerdal:
har jag på himlens tron en bror,
då blir allt väl - min tröst är stor!
Jag är av hjärtat nöjd.
Som barnen hade kött och blod,
så skulle han det ha.
Han blev oss lik, fast ren och god,
en verklig människa.
Guds Son med oss i syskonlag,
av kvinna född som du och jag!
Nu är jag hjärtligt nöjd.
Se, det var evighetens råd,
försoningsgåtan stor!
Ack, under av en evig nåd:
Guds Son blir mänskors bror
och sina bröders borgesman.
Ja, i hans död min synd försvann
och jag är hjärtligt nöjd.
Jag är i mej en bunden träl,
i Kristus är jag fri.
Min gamle Adam gör min själ
otaligt bryderi,
men när Guds egen Son för mej
blir människa och offrar sej,
då är jag hjärtligt nöjd.
Då vågar jag ej låta bli
att tro och vara nöjd.
Då vågar jag ej se förbi
försoningsvärdets höjd.
Ty är den stor, min syndaflod,
långt större Lammets död och blod.
Jag är av hjärtat nöjd.
Nu allt vad mänska heter, kom
till denna julfröjd ren!
Fast icke du är ren och from,
du likaväl är en
av dem som Gud till broder fått.
I himlens arv du har en lott.
Så var av hjärtat nöjd.
O, stäm då in med salig fröjd
i änglaskarans ord:
"Pris vare Gud i himlens höjd
och frid uppå vår jord,
till människor Guds välbehag!"
Jag sjunger till min sista dag:
jag är av hjärtat nöjd!
Nu lämnar jag ordet till Carl Olof Rosenius:
"Se, jag bådar er en stor glädje, som ska vederfaras allt folket (Luk. 2:10)"
Vilken är den stora, fröjdfulla sak, som ängeln bebådar här?
Svar (Gud vare oss nådig; Gud öppne våra sinnen!): Det är ju inget mindre, än att Gud är vorden såsom en av oss, att Gud är vorden människa, att Gud är vorden vår broder i köttet.
Vad säger Skriften? "Eftersom den som helgar och de som blir helgade är alla av en, därför skäms Han inte att kalla dem bröder." Vilken är "den, som helgar"? Gud, den helige, höge och högtbesuttne. Vilka är "de, som blir helgade"? Människorna, de fallna, syndiga människorna.
De är två i en. Vad är det? De är bägge av en natur, av ett släkte. Gud och vi är bägge medlemmar av människosläktet; Gud är människa, vi är människor. "Därför skäms Han inte att kalla dem bröder", efter de verkligen är bröder, såsom efter köttet härstammande från samme stamfader. Då tänker Kristus: "Varför skulle jag skämmas att kalla dem bröder? De är människor som jag, och jag är människa som de."
Så visade Han också i själva verket, att Han för ingen skämdes, varken för sin himmelske Fader eller för någon människa, att kalla dem bröder, utan sa den ena gången till sin Fader: "Jag vill förkunna ditt namn för mina bröder och mitt i församlingen prisa dej;" den andra gången till en kvinna, Maria Magdalena: "Gå till mina bröder och säg dem: Jag far upp till min Fader och er Fader, och till min Gud och er Gud;" den tredje gången inför hela världen: "Det ni har gjort en av dessa minsta mina bröder, det har ni gjort mej."
Om vi nu betänker, att detta är en verklig och gudomlig sanning, att Guds Son har blivit vår broder, att det inte bara är en vänlig och kärleksfull titel, utan en sann, stor verklighet, som grundar sej därpå, att vi är alla av en, så måste vi medge, att om vi kunde rätt tro och besinna detta, skulle vi väl bliva utom oss av glädje och förundran, skulle vi väl knappt kunna leva; ja, så måste vi medge, att våra hjärtan genom Adams fall blivit förskräckligen fördärvade, stendöda, iskalla, förstockade, tillbommade och av ett tjockt, otrosmörker omslutna, då vi så litet gläds, älskar och prisar. Vi skulle längta att fara hädan och med ängslan ropa: När skall det tunga, odrägliga täckelse, som så fördöljer Guds herrlighet, borttagas? Vem ska lösa mej från denna dödens kropp?
Men ännu mer: Frågar någon efter egentliga orsaken och ändamålet, varför Guds Son skulle bli människa, så talar Skriften därom på det allratröstligaste sätt: "Eftersom barnen har kött och blod, har han också blivit delaktig därav, för att Han skulle genom döden nedlägga honom, som hade döden i våld, det är djävulen, och göra dem fria, som i hela sitt liv genom dödens räddhåga måste vara trälar." Och åter: "Därför måste Han i alla stycken vara lik bröderna, för att Han skulle vara barmhärtig och en trogen överstepräst för Gud att försona folkens synder."
Se här: Han skulle ha kött och blod i likhet med de förlorade barnen, för att Han med sin död skulle nedlägga honom, som hade döden i våld, djävulen; att Han skulle frigöra dödens trälar; att Han skulle försona folkens synder; att Han skulle vara barmhärtig, mild, medlidande och deltagande. Observera: Människoskulder skulle med människoblod betalas, såsom med lag och rätt var enligast; en människa skulle umgälla, vad människan hade brutit. "Ty tog Han blod av kvinnans blod, / varmed Han gjorde saken god, / som kvinnan hade skadat." Därför var också Guds första löfte, att "kvinnans säd skulle söndertrampa ormens huvud". Guds Son skulle därför födas människa och vara under den lag, som var människorna given, för att Han skulle förlossa dem, som var under lagen, samt därmed göra oss till Guds barn. Guds Son skulle bli människobarn, för att människobarnen skulle bli Guds barn.
Denna förlossning ifrån lagen genom detta barnet hade Guds Ande redan genom profeten Jesaja tydligt och herrligt förutsagt: "Du har sönderbrutit deras bördas ok och deras skuldrors ris och deras plågares stav, likasom i Midjans tid; ty oss är fött ett barn, en Son är oss given." Vad är denna "bördas ok" om inte synden och lagen, som trycker oss såsom en tung börda och kallas i Gal. 5: "träldomens ok"? Vad är våra "skuldrors ris" och "plågares stav" om inte lagen, som lik en tuktomästares eller en slavdrivares gissel slår, driver och plågar oss i samvetet för våra synder, dömer oss till döden, lämnar oss åt djävulen och störtar oss i helvetet? Sådan Guds vrede, sådant gruvligt elände är det "skuldrornas ris" och den "plågares stav", som vår Gideon skulle sönderbryta, såsom i Midjans tid.
Nu allt är väl, för evigt väl,
nu är jag hjärtligt nöjd!
Här har nu varje mänskosjäl
en skänk från himlens höjd
som mer än tusen världar är:
Guds egen Son, vår broder kär!
Nu är jag hjärtligt nöjd.
Nu äntligen blir allting väl,
trots alla jordens kval.
Om mej försmäktar kropp och själ
i tidens jämmerdal:
har jag på himlens tron en bror,
då blir allt väl - min tröst är stor!
Jag är av hjärtat nöjd.
Som barnen hade kött och blod,
så skulle han det ha.
Han blev oss lik, fast ren och god,
en verklig människa.
Guds Son med oss i syskonlag,
av kvinna född som du och jag!
Nu är jag hjärtligt nöjd.
Se, det var evighetens råd,
försoningsgåtan stor!
Ack, under av en evig nåd:
Guds Son blir mänskors bror
och sina bröders borgesman.
Ja, i hans död min synd försvann
och jag är hjärtligt nöjd.
Jag är i mej en bunden träl,
i Kristus är jag fri.
Min gamle Adam gör min själ
otaligt bryderi,
men när Guds egen Son för mej
blir människa och offrar sej,
då är jag hjärtligt nöjd.
Då vågar jag ej låta bli
att tro och vara nöjd.
Då vågar jag ej se förbi
försoningsvärdets höjd.
Ty är den stor, min syndaflod,
långt större Lammets död och blod.
Jag är av hjärtat nöjd.
Nu allt vad mänska heter, kom
till denna julfröjd ren!
Fast icke du är ren och from,
du likaväl är en
av dem som Gud till broder fått.
I himlens arv du har en lott.
Så var av hjärtat nöjd.
O, stäm då in med salig fröjd
i änglaskarans ord:
"Pris vare Gud i himlens höjd
och frid uppå vår jord,
till människor Guds välbehag!"
Jag sjunger till min sista dag:
jag är av hjärtat nöjd!
Klarsynta pigan Margareta Eriksdotter önskar god julmorgon
Jul- och påskvänner!
Jag lämnar nu ordet till Margareta Eriksdotter:
1. Vi önskar denna morgonstund
att var och en är frisk och sund
och att med sång i Jesu namn
Gud prisas må i varje land.
2. Vi tackar nu vår Fader huld
att han oss intill denna stund
till kropp och själ bevarat har,
allt intill denna högtidsdag.
3. Hans nåd vi ej betala kan,
vår bön och tro ej nåd oss vann.
För Jesu skull i denna natt
han givit oss sin änglavakt.
4. Vår julefröjd nu Jesus är,
när vi i hjärtat honom bär.
Han själv är själatrösten sann,
han är vår rätte Frälserman.
Text: Margareta Eriksdotter 1789, ngt bearb. (efter Visor i Gästrikland, Gävle 1994, s. 192. M.E. var piga i Hedesunda och liksom sin syster född blind).
Musik: En folklig variant av "Från himlen kommer jag med bud" ("Av himlens höjd oss kommet är"), upptecknad efter Anna Persson från Bingsjö av Nils Ekblom 1911.
Jag lämnar nu ordet till Margareta Eriksdotter:
1. Vi önskar denna morgonstund
att var och en är frisk och sund
och att med sång i Jesu namn
Gud prisas må i varje land.
2. Vi tackar nu vår Fader huld
att han oss intill denna stund
till kropp och själ bevarat har,
allt intill denna högtidsdag.
3. Hans nåd vi ej betala kan,
vår bön och tro ej nåd oss vann.
För Jesu skull i denna natt
han givit oss sin änglavakt.
4. Vår julefröjd nu Jesus är,
när vi i hjärtat honom bär.
Han själv är själatrösten sann,
han är vår rätte Frälserman.
Text: Margareta Eriksdotter 1789, ngt bearb. (efter Visor i Gästrikland, Gävle 1994, s. 192. M.E. var piga i Hedesunda och liksom sin syster född blind).
Musik: En folklig variant av "Från himlen kommer jag med bud" ("Av himlens höjd oss kommet är"), upptecknad efter Anna Persson från Bingsjö av Nils Ekblom 1911.
tisdag 23 december 2014
Gud jul hälsar Bach och Bellman
Påsk- och julvänner!
Johann Sebastian Bach (1685-1750) är som Carl Michael Bellman (1740-1795) melodisk och melodiös, men få av hans sångmelodier verkar vara gjorda av honom själv. Han knöck äldre koraler och pyntade ut dem, samtidigt som han vanligtvis jämnade ut dem rytmiskt och därmed förebådade den så ofta häcklade Haeffner. I alla fall finns det några melodier som Bach verkar ha komponerat själv (ungefär som Bellman faktiskt brukar tillskrivas melodin till "Fjäriln vingad"). Särskilt följande julkoral - till en Paul Gerhardt-psalm - är utom alla tvivel hans egen:
1. Jag står nu vid din krubba här,
du som är själva livet,
och fram till dej, o Jesus, bär
vad mej av dej är givet.
Ta mot min ande, själ och kropp,
mej fyll med kärlek, tro och hopp
och allt som dej behagar!
2. Förrän jag föddes såg du mej
och föddes till min frälsning,
förrän jag lärde känna dej
du gav mej löftets hälsning,
förrän du mej till mänska gjort
du utvalt mej till något stort:
att vara din för evigt!
3. Jag låg i dödens djupa natt,
men du mej ville smycka,
du kom och förde med en skatt
av ljus och liv och lycka.
Du sol som livets ljus har sänt,
du sol som tron i mej har tänt,
så skönt och milt du strålar!
4. Om, Jesus, du mej nåden ger
att evigt bli dej nära,
så vill jag redan mer och mer
dej i och med mej bära.
Ja, låt mej nu din krubba bli!
Kom, kom och fyll mej inuti
med dej och all din glädje!
För en utförligare och originaltrognare översättning, se Katarina Eliassons från 2006!
Och apropå Bellman bifogar jag även dennes julpsalm (där han står för texten, inte melodin):
1. Han som ger hjärtat rymd
och lungan sammandrager
själv av den luft han gjort
nu andedräkten tager.
Han, i vars hand var dag
är räknad, mörk och klar,
han räknar själv i dag
bland mänskor sina dar.
2. Han som ger alla djur
sin kraft att kunna föda
blir född, och själv i dag
han känner livets möda.
Du gjorde väl som kom!
Din kärlek frälsar oss:
det blod, som i dig rörs,
utsläcker avgrunds bloss.
3. De späda ögonkast
som strålar kring din linda,
de skänker världen liv
och mörkrets här skall binda.
Du gjorde väl som kom!
Men, ack, min frälserman,
din vagga och ditt kors
står redan när varann!
Från oss alla till er alla: En riktigt God Jul!
Johann Sebastian Bach (1685-1750) är som Carl Michael Bellman (1740-1795) melodisk och melodiös, men få av hans sångmelodier verkar vara gjorda av honom själv. Han knöck äldre koraler och pyntade ut dem, samtidigt som han vanligtvis jämnade ut dem rytmiskt och därmed förebådade den så ofta häcklade Haeffner. I alla fall finns det några melodier som Bach verkar ha komponerat själv (ungefär som Bellman faktiskt brukar tillskrivas melodin till "Fjäriln vingad"). Särskilt följande julkoral - till en Paul Gerhardt-psalm - är utom alla tvivel hans egen:
1. Jag står nu vid din krubba här,
du som är själva livet,
och fram till dej, o Jesus, bär
vad mej av dej är givet.
Ta mot min ande, själ och kropp,
mej fyll med kärlek, tro och hopp
och allt som dej behagar!
2. Förrän jag föddes såg du mej
och föddes till min frälsning,
förrän jag lärde känna dej
du gav mej löftets hälsning,
förrän du mej till mänska gjort
du utvalt mej till något stort:
att vara din för evigt!
3. Jag låg i dödens djupa natt,
men du mej ville smycka,
du kom och förde med en skatt
av ljus och liv och lycka.
Du sol som livets ljus har sänt,
du sol som tron i mej har tänt,
så skönt och milt du strålar!
4. Om, Jesus, du mej nåden ger
att evigt bli dej nära,
så vill jag redan mer och mer
dej i och med mej bära.
Ja, låt mej nu din krubba bli!
Kom, kom och fyll mej inuti
med dej och all din glädje!
För en utförligare och originaltrognare översättning, se Katarina Eliassons från 2006!
Och apropå Bellman bifogar jag även dennes julpsalm (där han står för texten, inte melodin):
1. Han som ger hjärtat rymd
och lungan sammandrager
själv av den luft han gjort
nu andedräkten tager.
Han, i vars hand var dag
är räknad, mörk och klar,
han räknar själv i dag
bland mänskor sina dar.
2. Han som ger alla djur
sin kraft att kunna föda
blir född, och själv i dag
han känner livets möda.
Du gjorde väl som kom!
Din kärlek frälsar oss:
det blod, som i dig rörs,
utsläcker avgrunds bloss.
3. De späda ögonkast
som strålar kring din linda,
de skänker världen liv
och mörkrets här skall binda.
Du gjorde väl som kom!
Men, ack, min frälserman,
din vagga och ditt kors
står redan när varann!
Från oss alla till er alla: En riktigt God Jul!
onsdag 17 december 2014
Fokus på frälsningsfrågan?
Tack till biskop Per Eckerdal för att han aktualiserat frälsningsfrågan! Det sker ju inte längre varje dag i vår Svenska kyrka, inte ens i allhelgona- och domssöndagstider!
Genom att vilja avkraga prästen Olle Fogelqvist visar biskopen också att han är noga med vad prästerna lär. Utmärkt! Och vore det sant att Fogelqvist till helvetet dömt alla kvinnliga kollegor och alla som gillar prästvigning av kvinnor, så kan denne knappast vara kvar som präst i Svenska kyrkan.
Men menade Fogelqvist verkligen detta? Jag har nog fått uppfattningen att han snarare ville motivera varför han själv trots allt klander håller fast vid den gamla ämbetssynen: att han uppfattar regeln om manliga präster som Herrens bud och att detta därför är en samvetssak för honom. Och att med berått mod handla mot sitt samvete är inte rådligt; det kan ju innebära att man avtrubbas och på sikt förhärdas - och därmed riskerar sin eviga salighet. Så tolkar jag Fogelqvist.
Det är dock mycket möjligt att Fogelqvist uttryckt sej illa här och förtjänar mycket av kritiken. Men avsättas för en, säger en, predikans skull?
Handen på hjärtat, kära biskopar: har det inte i vår kyrka, även bland biskopar, framförts läror som just i frälsningsfrågan leder människor ännu mer vilse än så? Lät inte åtminstone en av ärkebiskopskandidaterna nu senast påskina att alla blir frälsta bara de dör? Och att alltså INGEN fråga är någon frälsningsfråga i egentlig mening? Men inte ledde det till att hans biskop försökte avkraga honom. Nej, inte ens till att hans motkandidater, inklusive nuvarande ärkebiskopen, ordentligt markerade mot hans utsaga. De flesta verkade snarast stämma in.
Eller ta prästen Ulla Karlsson som ett annat exempel, hon som ville ha bort talet om synd och skuld och slaktade lamm (i påsktider kantänka!). Den enda offentliga reprimand hon fått från sin biskop, om jag sett rätt, var att hon inte infunnit sej till ett möte med domkapitlet! [Rättelse 17/12: hon fick faktiskt för ca 2 år sedan en varning av Västerås domkapitel och en prövotid på 3 år - men inget avkragningsbeslut som Olle Fogelqvist]
Så nu tycker jag faktiskt att någon journalist borde fråga Per Eckerdal vilka frågor han själv tycker är frälsningsfrågor, när nu ämbets- och samvetsfrågor inte är det. Finns det några alls? Ska det t.ex. vara så nödvändigt att tro på Jesus?
Och apropå aktuella samvetsfrågor: kan troende kristna längre arbeta som barnmorskor i vårt nyhedniska land? Kanske ett biskopsord även här vore på sin plats? (2 Mos. 1:17)
Andreas Holmberg
vik. kantor och ungdomsledare
Iggesund
(Insänt till Kyrkans Tidning 22/11)
måndag 15 december 2014
Vad som verkligen hände för ett halvsekel sedan är tydligen viktigt även för K-G Hammar
Påskvänner!
Jag har sagt det förut, men när det gäller den av K-G Hammar (och mej) varmt beundrade FN-generalsekreteraren Dag Hammarskjöld, nöjer sej förre ärkebiskopen inte alls med vackra och inspirerande berättelser; han vill likt von Ranke veta "wie es eigentlich gewesen" och väl är det. Hammar förtjänar all aktning för sitt engagemang i frågan: blev Hammarskjölds plan nerskjutet eller var det en vanlig flygolycka? Är bevisningen förfalskad eller inte?
Men desto märkligare är hans totala likgiltighet för vad som verkligen hände för 2000 år sedan. Upprepade gånger har han slagit fast hur lite det betyder för honom - det är "det narrativa" i berättelsen om Jesu födelse, död och uppståndelse som är det viktiga. Om det verkligen hände så som evangelierna skildrar det - eller om det hände alls i konkret, historisk betydelse! - spelar för Hammar mindre roll, och detsamma gäller även Jesu högst eventuella återkomst i makt och härlighet. Jag har tidigare kallat det för en "Pippi-Långstrump-tro" - huruvida Pippi Långstrump verkligen existerat spelar ingen roll när hon är en så härlig förebild för barn och ungdomar, särskilt tjejer!
Man kunde kanske önska att sanningslidelsen från fallet Hammarskjöld i någon mån kunde smitta av sej på fallet Jesus. Eller misstänker ärkebiskopen att Jesus-berättelsen är ett uppbyggligt påhitt som inte mår väl av att synas alltför noga i sömmarna?
Jag har sagt det förut, men när det gäller den av K-G Hammar (och mej) varmt beundrade FN-generalsekreteraren Dag Hammarskjöld, nöjer sej förre ärkebiskopen inte alls med vackra och inspirerande berättelser; han vill likt von Ranke veta "wie es eigentlich gewesen" och väl är det. Hammar förtjänar all aktning för sitt engagemang i frågan: blev Hammarskjölds plan nerskjutet eller var det en vanlig flygolycka? Är bevisningen förfalskad eller inte?
Men desto märkligare är hans totala likgiltighet för vad som verkligen hände för 2000 år sedan. Upprepade gånger har han slagit fast hur lite det betyder för honom - det är "det narrativa" i berättelsen om Jesu födelse, död och uppståndelse som är det viktiga. Om det verkligen hände så som evangelierna skildrar det - eller om det hände alls i konkret, historisk betydelse! - spelar för Hammar mindre roll, och detsamma gäller även Jesu högst eventuella återkomst i makt och härlighet. Jag har tidigare kallat det för en "Pippi-Långstrump-tro" - huruvida Pippi Långstrump verkligen existerat spelar ingen roll när hon är en så härlig förebild för barn och ungdomar, särskilt tjejer!
Man kunde kanske önska att sanningslidelsen från fallet Hammarskjöld i någon mån kunde smitta av sej på fallet Jesus. Eller misstänker ärkebiskopen att Jesus-berättelsen är ett uppbyggligt påhitt som inte mår väl av att synas alltför noga i sömmarna?
fredag 12 december 2014
Bra skrivet av bl.a. EFS:s vikarierande missionsföreståndare LarsOlov Eriksson
Påskvänner!
Mycket bra upprop inför Livets söndag, tredje söndagen i advent! Roligt med den breda ansatsen och att EFS står tillsammans med katolikerna i denna fråga, även om några femtekolonnare sannolikt tycker att EFS konsekvent ska hålla tyst i s.k. moralfrågor (så länge inte foster med anlag för homosexualitet börjar rensas bort med statens goda minne, förstås, för då skulle nog även de vakna). Bra rubrik i Dagen också: "Vi gillar olika -på riktigt!"
Men själva samvetsfrihetsdebatten tycks vi ha förlorat för den här gången - eller kan den åter bli en valfråga i vinter? Nu när konsekvenserna av samvetsfrihet inom vården inte ens verkar få utredas - ren obskurantism alltså.
Hur som helst: det är bra med klarsignalen från samfundsledarna. Även kristna familjer med oväntade provresultat kan även dessa dagar bli förvirrade och undra om inte alla - även prästerna - underförstått gillar eller förväntar sej att foster med handikapp ska avlivas. Eller vad säger ärkebiskopen som vi noterar har avstått från att underteckna artikeln? (Jag utgår från att hon tillfrågats). Jfr även denna artikel på Dagens Seglora med denna!
Mycket bra upprop inför Livets söndag, tredje söndagen i advent! Roligt med den breda ansatsen och att EFS står tillsammans med katolikerna i denna fråga, även om några femtekolonnare sannolikt tycker att EFS konsekvent ska hålla tyst i s.k. moralfrågor (så länge inte foster med anlag för homosexualitet börjar rensas bort med statens goda minne, förstås, för då skulle nog även de vakna). Bra rubrik i Dagen också: "Vi gillar olika -på riktigt!"
Men själva samvetsfrihetsdebatten tycks vi ha förlorat för den här gången - eller kan den åter bli en valfråga i vinter? Nu när konsekvenserna av samvetsfrihet inom vården inte ens verkar få utredas - ren obskurantism alltså.
Hur som helst: det är bra med klarsignalen från samfundsledarna. Även kristna familjer med oväntade provresultat kan även dessa dagar bli förvirrade och undra om inte alla - även prästerna - underförstått gillar eller förväntar sej att foster med handikapp ska avlivas. Eller vad säger ärkebiskopen som vi noterar har avstått från att underteckna artikeln? (Jag utgår från att hon tillfrågats). Jfr även denna artikel på Dagens Seglora med denna!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
Inlägg
