Påsk- och pingstvänner!
Här kan du läsa en klassisk pingstdagspredikan av väckelseprästen Lars Linderot (1761-1811).
Här finns det pingstpsalmer, både äldre och nyare, som räcker även under Annandagen.
söndag 8 juni 2014
måndag 2 juni 2014
Post konferensem
Påskvänner!
Jaja, nu är EFS-årskonferensen över. Enligt C S Lewis i boken "Tankar om bön" kan man fortfarande be att den ska fatta kloka beslut, nb om man ännu inte känner till vilka beslut som togs! Enligt bibelordet "Förrän de ropa, skall jag svara"! (Sedan blir det psykologiskt omöjligt att be om klokare beslut, men man kan förstås fortsätta be för EFS och att det blir något bra av både de bättre och de sämre besluten).
En sak jag vet är att Henrik Markgrens (& c:o) motioner om resetalare avslogs. Å andra sidan verkar hans motion ha påmint styrelsen om en tidigare motion (från 2011) och den uppmuntrar tydligen till vidare arbete med Henriks förslag om "biträdande predikanter" - egentligen ett återupplivande av lekmannapredikanten som idé, eller "kolportören" om man så vill; ursprungligen var ju EFS-predikanterna i stor utsträckning vandrande boklådor.
En annan motion som till övervägande delen avslogs var Kersti Karlssons (& c:o) viktiga motion om flyktingarbetet runt om i vårt land och möjligheten att i samverkan med kommunen och andra aktörer erbjuda såväl flyktingboende som ett integrerat föreningsengagemang. Även om den saken kanske löses bäst lokalt - och styrelsen i dagsläget inte såg ekonomiska möjligheter att ha någon typ av "flyktingkonsulent" - är det viktigt att frågan aktualiseras också på riksnivå. Kanske det mångetniska Sverige är en - i huvudsak positiv - utmaning för EFS av samma dignitet som 60-talets kraftiga urbanisering? [Tillägg 7/6: Tydligen var det istället så att motionen till övervägande delen bifölls - årsmötet gav styrelsen "bassning" vad gäller riksnivåstöd till flyktingarbetet].
En jättefin sak med konferensen var dess tema - och dess geniala logga, värd att återbruka:
När jag nu ändå är sysselsatt med att slänga in jästen efter bullen i ugnen, kan vi ju ändå lite nostalgiskt titta på fjolårstrailern inför Hässleholmskonferensen ;o).
Nästa årskonferens blir 14-17 maj i Umeå! (Jag har inte hittat någon trailer för den än ;o). Blir våren lika tidig som i år, så kanske det blir lite grönska i träden även där... - annars tycker jag nog att EFS borde planera sina årskonferenser lite efter påsken och kyrkoåret: det var väl i år vi borde ha varit i Umeå och i Hässleholm nästa år (rent klimatologiskt, alltså!).
Jaja, nu är EFS-årskonferensen över. Enligt C S Lewis i boken "Tankar om bön" kan man fortfarande be att den ska fatta kloka beslut, nb om man ännu inte känner till vilka beslut som togs! Enligt bibelordet "Förrän de ropa, skall jag svara"! (Sedan blir det psykologiskt omöjligt att be om klokare beslut, men man kan förstås fortsätta be för EFS och att det blir något bra av både de bättre och de sämre besluten).
En sak jag vet är att Henrik Markgrens (& c:o) motioner om resetalare avslogs. Å andra sidan verkar hans motion ha påmint styrelsen om en tidigare motion (från 2011) och den uppmuntrar tydligen till vidare arbete med Henriks förslag om "biträdande predikanter" - egentligen ett återupplivande av lekmannapredikanten som idé, eller "kolportören" om man så vill; ursprungligen var ju EFS-predikanterna i stor utsträckning vandrande boklådor.
En annan motion som till övervägande delen avslogs var Kersti Karlssons (& c:o) viktiga motion om flyktingarbetet runt om i vårt land och möjligheten att i samverkan med kommunen och andra aktörer erbjuda såväl flyktingboende som ett integrerat föreningsengagemang. Även om den saken kanske löses bäst lokalt - och styrelsen i dagsläget inte såg ekonomiska möjligheter att ha någon typ av "flyktingkonsulent" - är det viktigt att frågan aktualiseras också på riksnivå. Kanske det mångetniska Sverige är en - i huvudsak positiv - utmaning för EFS av samma dignitet som 60-talets kraftiga urbanisering? [Tillägg 7/6: Tydligen var det istället så att motionen till övervägande delen bifölls - årsmötet gav styrelsen "bassning" vad gäller riksnivåstöd till flyktingarbetet].
En jättefin sak med konferensen var dess tema - och dess geniala logga, värd att återbruka:
När jag nu ändå är sysselsatt med att slänga in jästen efter bullen i ugnen, kan vi ju ändå lite nostalgiskt titta på fjolårstrailern inför Hässleholmskonferensen ;o).
Nästa årskonferens blir 14-17 maj i Umeå! (Jag har inte hittat någon trailer för den än ;o). Blir våren lika tidig som i år, så kanske det blir lite grönska i träden även där... - annars tycker jag nog att EFS borde planera sina årskonferenser lite efter påsken och kyrkoåret: det var väl i år vi borde ha varit i Umeå och i Hässleholm nästa år (rent klimatologiskt, alltså!).
lördag 31 maj 2014
Ooops - jag glömde årskonferensen ;o)
Påskvänner!
Apropå förra inlägget så möts vi väl kanske inte i Hässleholm allihop (det ligger ju lite ocentralt jämfört med Njutånger i Sveriges mitt), men man kan t.ex. läsa Nordéns blogg. Eller följa konferensen lajv här.
Apropå förra inlägget så möts vi väl kanske inte i Hässleholm allihop (det ligger ju lite ocentralt jämfört med Njutånger i Sveriges mitt), men man kan t.ex. läsa Nordéns blogg. Eller följa konferensen lajv här.
Vi möts till gudstjänst imorgon!
Påskvänner!
Jag kanske hörde fel (jag hoppas det, så dementera gärna följande!), men på något sätt vore det inte överraskande om förre ärkechefen K-G Hammar i kvällens helgmålsbön verkligen sa det jag tyckte att han sa, nämligen att det enda direkta Jesus-citat vi har i evangelierna är "Gud är ande"!
Är detta det magra resultatet av det s.k. Jesus-seminariets jakt efter "äkta" Jesus-ord? ("Gud är kärlek" är kanske det enda äkta Johannes-ordet?). Men den logiska konsekvensen av Hammars berömda statement "vad som verkligen hände, kan vi lämna därhän" (om änkans son i Nain) är väl att "vad Jesus verkligen sa, kan vi lämna därhän"?
En ärkebiskop värd namnet - fast han i amerikansk stil kallas "president"! - är däremot Matthew C Harrison i Missourisynoden. Här undervisar han om lag och evangelium - och om varför vi ska mötas till gudstjänst imorgon på Söndagen före pingst!
Jag kanske hörde fel (jag hoppas det, så dementera gärna följande!), men på något sätt vore det inte överraskande om förre ärkechefen K-G Hammar i kvällens helgmålsbön verkligen sa det jag tyckte att han sa, nämligen att det enda direkta Jesus-citat vi har i evangelierna är "Gud är ande"!
Är detta det magra resultatet av det s.k. Jesus-seminariets jakt efter "äkta" Jesus-ord? ("Gud är kärlek" är kanske det enda äkta Johannes-ordet?). Men den logiska konsekvensen av Hammars berömda statement "vad som verkligen hände, kan vi lämna därhän" (om änkans son i Nain) är väl att "vad Jesus verkligen sa, kan vi lämna därhän"?
En ärkebiskop värd namnet - fast han i amerikansk stil kallas "president"! - är däremot Matthew C Harrison i Missourisynoden. Här undervisar han om lag och evangelium - och om varför vi ska mötas till gudstjänst imorgon på Söndagen före pingst!
tisdag 27 maj 2014
Vila
Påskvänner!
Nu har jag vilat från bloggeriet en vecka med rena högsommarvärmen och bad mest varje dag. I lördags kom väderomslaget: åskväder med kraftigt sjunkande temperaturer - kvicksilvret föll ungefär 10 grader.
Så nu kan jag skriva lite om retreaten på Breidagård. Det bästa skrev jag nog i "Apelsinlundens" gästbok (jo, rummet hette så!), men jag ska försöka återge huvudtankarna någorlunda även här.
För mej blev det rätt mycket fysisk träning i det vackra försommarvädret - jo, sommaren kom de här dagarna och häggen slog ut. Första dagen (fredagen) anlände jag några timmar före de andra och då passade jag på att lustvandra de 8 kilometerna till och från Funbo kyrka som fanns föreslagna på den inplastade kartan man fick låna. Vägen ledde förbi Marielunds järnvägsstation och herrgård.
Därefter försökte jag lämna leden och traska fritt rakt ut i beteshagarna (med grinden ordentligt stängd efter mej förstås), men efter någon kilometer såg jag en respektingivande hop kor som betade vid Funboån (där jag tänkt passera), så jag vände om samma väg som jag kom. Vid Funbo kyrka, strax nedanför landsvägsbron, tog jag så ett dopp i Funboån som fortfarande var rejält uppsvullen efter vårfloden. Kallt men härligt, härligt (ca 12 grader bedömde jag). Badplatsen syns på detta foto från Wikipedia, men det var rejält mycket grönare och skönare när jag badade där!
Då var jag ungefär halvvägs och tog god tid på mej - skönt med en rejäl rast för apostlahästarna! Ett tag trodde jag att jag överskattat min förmåga och skulle komma försent till den inledande middagen, men Gud ske lov hann jag fram i tid för att få prata lite (sedan skulle vi ju vara tysta tillsammans hela helgen!). Jag satt bredvid f. Bertil och systrarna Rask, och det var mycket trevligt alltsammans.
Men sen rullade det stora vemodet in, när vi efter information om de olika meditationerna och andakterna (m.m.) tillhölls att vara tysta. Exakt när vi skulle börja "tysta leken" rådde viss osäkerhet om, så när jag tog vad jag trodde var sista chansen att säga ett vänligt ord blev jag bryskt nerhyssjad, men jag hörde föreståndaren säga ett tydligt "tack" när jag höll upp dörren för honom. Bäst att gå och lägga sej, tänkte jag efter att ha hämtat en bok av John Ortberg i biblioteket (dock inte hans bästa: "Alla människor är normala tills man lär känna dem").
Att på lördagsmorgonen väckas av Bertil Murrays solosång "I öster stiger solen opp" och efter uppdragen rullgardin kunna konstatera att det stämde var en av helgens höjdpunkter! Men att sitta mol tyst under frukosten kändes verkligen ovänligt - det är inte det att jag under långa ungkarlsår missat upplevelsen att sitta tyst under en frukost, men att göra det tillsammans!!! Usch nej.
Däremot var det fint att sitta tysta tillsammans under de långa bönestunderna i kapellet under föreståndarens ledning. Men att man bytt namn från "kristen djupmeditation" till "tyst meditation i zazen-anda" tyckte jag inte var bra. Det är skillnad på att sitta tyst och "sola sej i Guds kärlek", som det sades att vi skulle göra, och att sitta tyst och uppnå "intet" eller "samhörighet med alltet" eller vad det nu är man uppnår i zazen-meditation. Den påstådda anknytningen var sittställningen, och där är jag beredd att lära mej av vem som helst (ungefär som jag vad gäller påskspelen med alla dess scenbyten med orgelspel emellan fick tipset om att strippor använder slitsar och kardborrband för att lättare kunna lätta på klädseln). Men att på en stiftsgård ha "meditation i zazen-anda" för att man sitter på en lutande pall är ju som att kalla det "meditation i sunnimuslimsk anda" för att man på slutet kröp ner på mattan, böjde ryggen och sträckte ut sina händer mot golvet i klassisk arabisk stil.
Det om det. Men så till korset jag lagt ut på bloggen i en vecka nu: Det var kring detta kors Bertil Murrays andakter kretsade, kring personerna på eller vid korset. Jesus naturligtvis, först och sist, men också den romerske soldaten, Jesu mor Maria, lärjungen Johannes samt några lustiga figurer som sticker upp sina huvuden längst ner (de kunde tänkas föreställa oss själva!). Jag är mycket tacksam över att just Bertil var retreatledare, med sin koncentration på och klara blick för kristendomens differentia specifika. Och jag är glad åt det fina konstverk av anonym målare som vi nu fick se i storformat, om än inte lika stort som det i San Damiano (idag hänger där en kopia av originalet):
Hemma i mitt barndomshem hade vi ett precis likadant kors, skänkt av tyska släktingar men i mini-miniatyr, så att jag inte upptäckte de små figurerna runt själva korset.
Det är också gripande att känna till bakgrundshistorien, hur Franciskus just vid detta kors i San Damiano-kapellet upplevde Frälsarens kallelse att "bygga upp min kyrka". Något som Franciskus enligt traditionen först trodde betydde att reparera det förfallna kapellet men sedan insåg den djupare betydelsen av. Franciskus är ju också känd som "den rike ynglingen som inte gick bedrövad bort" när han erfor kallelsen att "sälja allt han ägde och ge till de fattiga", utan tvärtom enligt alla vittnesbörd blev en alldeles ovanligt glad människa tills han dog 1226 i min egen ålder (44 år). Och jag kom att tänka på den alldeles äkta och evangeliska Franciskus-bön som finns bevarad:
”Vi tillber dig, Herre Jesus Kristus, i alla dina kyrkor som finns på hela jorden, och vi välsignar dig, för att du genom ditt heliga kors har återlöst världen.”
Och när jag under lördagen i strålande solsken paddlade omkring på sjön Trehörningen (ca 8 km) ville jag verkligen stämma in i omkvädet till Franciskus´ solsång (SvPs23):
Tack för alla dina under!
Halleluja, halleluja, halleluja!
Nu har jag vilat från bloggeriet en vecka med rena högsommarvärmen och bad mest varje dag. I lördags kom väderomslaget: åskväder med kraftigt sjunkande temperaturer - kvicksilvret föll ungefär 10 grader.
Så nu kan jag skriva lite om retreaten på Breidagård. Det bästa skrev jag nog i "Apelsinlundens" gästbok (jo, rummet hette så!), men jag ska försöka återge huvudtankarna någorlunda även här.
För mej blev det rätt mycket fysisk träning i det vackra försommarvädret - jo, sommaren kom de här dagarna och häggen slog ut. Första dagen (fredagen) anlände jag några timmar före de andra och då passade jag på att lustvandra de 8 kilometerna till och från Funbo kyrka som fanns föreslagna på den inplastade kartan man fick låna. Vägen ledde förbi Marielunds järnvägsstation och herrgård.
Därefter försökte jag lämna leden och traska fritt rakt ut i beteshagarna (med grinden ordentligt stängd efter mej förstås), men efter någon kilometer såg jag en respektingivande hop kor som betade vid Funboån (där jag tänkt passera), så jag vände om samma väg som jag kom. Vid Funbo kyrka, strax nedanför landsvägsbron, tog jag så ett dopp i Funboån som fortfarande var rejält uppsvullen efter vårfloden. Kallt men härligt, härligt (ca 12 grader bedömde jag). Badplatsen syns på detta foto från Wikipedia, men det var rejält mycket grönare och skönare när jag badade där!
Då var jag ungefär halvvägs och tog god tid på mej - skönt med en rejäl rast för apostlahästarna! Ett tag trodde jag att jag överskattat min förmåga och skulle komma försent till den inledande middagen, men Gud ske lov hann jag fram i tid för att få prata lite (sedan skulle vi ju vara tysta tillsammans hela helgen!). Jag satt bredvid f. Bertil och systrarna Rask, och det var mycket trevligt alltsammans.
Men sen rullade det stora vemodet in, när vi efter information om de olika meditationerna och andakterna (m.m.) tillhölls att vara tysta. Exakt när vi skulle börja "tysta leken" rådde viss osäkerhet om, så när jag tog vad jag trodde var sista chansen att säga ett vänligt ord blev jag bryskt nerhyssjad, men jag hörde föreståndaren säga ett tydligt "tack" när jag höll upp dörren för honom. Bäst att gå och lägga sej, tänkte jag efter att ha hämtat en bok av John Ortberg i biblioteket (dock inte hans bästa: "Alla människor är normala tills man lär känna dem").
Att på lördagsmorgonen väckas av Bertil Murrays solosång "I öster stiger solen opp" och efter uppdragen rullgardin kunna konstatera att det stämde var en av helgens höjdpunkter! Men att sitta mol tyst under frukosten kändes verkligen ovänligt - det är inte det att jag under långa ungkarlsår missat upplevelsen att sitta tyst under en frukost, men att göra det tillsammans!!! Usch nej.
Däremot var det fint att sitta tysta tillsammans under de långa bönestunderna i kapellet under föreståndarens ledning. Men att man bytt namn från "kristen djupmeditation" till "tyst meditation i zazen-anda" tyckte jag inte var bra. Det är skillnad på att sitta tyst och "sola sej i Guds kärlek", som det sades att vi skulle göra, och att sitta tyst och uppnå "intet" eller "samhörighet med alltet" eller vad det nu är man uppnår i zazen-meditation. Den påstådda anknytningen var sittställningen, och där är jag beredd att lära mej av vem som helst (ungefär som jag vad gäller påskspelen med alla dess scenbyten med orgelspel emellan fick tipset om att strippor använder slitsar och kardborrband för att lättare kunna lätta på klädseln). Men att på en stiftsgård ha "meditation i zazen-anda" för att man sitter på en lutande pall är ju som att kalla det "meditation i sunnimuslimsk anda" för att man på slutet kröp ner på mattan, böjde ryggen och sträckte ut sina händer mot golvet i klassisk arabisk stil.
Det om det. Men så till korset jag lagt ut på bloggen i en vecka nu: Det var kring detta kors Bertil Murrays andakter kretsade, kring personerna på eller vid korset. Jesus naturligtvis, först och sist, men också den romerske soldaten, Jesu mor Maria, lärjungen Johannes samt några lustiga figurer som sticker upp sina huvuden längst ner (de kunde tänkas föreställa oss själva!). Jag är mycket tacksam över att just Bertil var retreatledare, med sin koncentration på och klara blick för kristendomens differentia specifika. Och jag är glad åt det fina konstverk av anonym målare som vi nu fick se i storformat, om än inte lika stort som det i San Damiano (idag hänger där en kopia av originalet):
Hemma i mitt barndomshem hade vi ett precis likadant kors, skänkt av tyska släktingar men i mini-miniatyr, så att jag inte upptäckte de små figurerna runt själva korset.
Det är också gripande att känna till bakgrundshistorien, hur Franciskus just vid detta kors i San Damiano-kapellet upplevde Frälsarens kallelse att "bygga upp min kyrka". Något som Franciskus enligt traditionen först trodde betydde att reparera det förfallna kapellet men sedan insåg den djupare betydelsen av. Franciskus är ju också känd som "den rike ynglingen som inte gick bedrövad bort" när han erfor kallelsen att "sälja allt han ägde och ge till de fattiga", utan tvärtom enligt alla vittnesbörd blev en alldeles ovanligt glad människa tills han dog 1226 i min egen ålder (44 år). Och jag kom att tänka på den alldeles äkta och evangeliska Franciskus-bön som finns bevarad:
”Vi tillber dig, Herre Jesus Kristus, i alla dina kyrkor som finns på hela jorden, och vi välsignar dig, för att du genom ditt heliga kors har återlöst världen.”
Och när jag under lördagen i strålande solsken paddlade omkring på sjön Trehörningen (ca 8 km) ville jag verkligen stämma in i omkvädet till Franciskus´ solsång (SvPs23):
Tack för alla dina under!
Halleluja, halleluja, halleluja!
måndag 19 maj 2014
fredag 16 maj 2014
Breidagård
Påskvänner!
Det finns mycket att skriva om även i påsktiden, men just nu njuter jag bara av påskens evangelium och av våren. Och om en halvtimme far jag till stiftsgården Breidagård på reträtt med Bertil Murray som ledare - tar ytterligare ett steg tillbaka m.a.o. En strategisk reträtt, en vila.
Men jag tänker köra hårt med kroppen i "trygga ekan" om den inte har sjunkit ner i Trehörningen sen sist (då den läckte svårt ;o). Nåja, jag far väl vidare simmande i så fall.
Så stilla, så sval, så läkande skön...
Det finns mycket att skriva om även i påsktiden, men just nu njuter jag bara av påskens evangelium och av våren. Och om en halvtimme far jag till stiftsgården Breidagård på reträtt med Bertil Murray som ledare - tar ytterligare ett steg tillbaka m.a.o. En strategisk reträtt, en vila.
Men jag tänker köra hårt med kroppen i "trygga ekan" om den inte har sjunkit ner i Trehörningen sen sist (då den läckte svårt ;o). Nåja, jag far väl vidare simmande i så fall.
Så stilla, så sval, så läkande skön...
tisdag 29 april 2014
Syskon-i-Bibeln- och Byggen-i-bibeln-sånger
Påskvänner!
På städdag i EFS Brogården (Njutånger) hittade jag följande sång av karaktären tillfällighetsvers. Den kom över mej inför grillkvällen på barnsångarlägret i fjol (tema: "Syskon i Bibeln"). Den kan sjungas till samma melodi som "Gör för andra det som du vill / att andra ska göra, göra för dej" (ni som ev. kan den!).
GAMLA TESTAMENTETS TID
Kain och Abel, syskon de var,
den ene blev bonde, herde blev en.
Kain blev avundsjuk och så arg
att han slog ihjäl sin bror!
Sem, Ham och Jafet åkte en båt,
som nog var den största nån hade byggt.
Pappan var snäll, men när han var full
så kunde det bli problem.
Isak och Ismael, Abrahams barn
med olika mammor, skildes till slut.
Ismael törsta´ nästan ihjäl,
men bågskytte blev hans grej.
Jakob och Esau, tvillingar två,
den ene va´ luden, den andra va´ slät.
Jakob han lura´ pappa och bror,
men sedan så slöt dom fred.
Lea och Rakel, syskon som var
rivaler i kärlek, schyssta ändå!
Löste problem på konstruktivt vis,
blev mödrar till Israels folk.
Mirjam och Aron, Moses i vass,
dom hjälpte tillsammans folket på väg
ut ur Egypten, genom ett hav
och nästan till Kanaans land.
Kesia, Jemima, Keren-Happuk
var älskade döttrar till gamle Job.
Nu så var farsans olyckor slut
och dom fick ett präktigt arv.
NYA TESTAMENTETS TID
Petrus, Andreas fiskade jämt
tills dom följde Jesus Israel runt,
lärde sej se och förlåta varann
och göra som Jesus sagt.
Jakob, Johannes hade en båt,
men lämnade den, följde Jesus på väg,
hade ett fasligt häftigt humör,
men kärleken segrade.
Lasaros, Marta, Maria förstås,
dom bodde tillsammans hemma i byn.
Jesus och gänget hälsade på
på väg till Jerusalem.
Jesus, han hade syskon, han me´,
dom trodde en gång att han blivit knäpp.
"Alla som gör Guds vilja", sa han,
"är systrar och bröder till mej."
Jesus vill ha oss alla till sej,
Guds rike, det är för stora och små.
Alla är bjudna, alla får gå
som syskon till himmelen!
Bifogar - när jag ändå håller på - en Byggen-i-bibeln-sång som jag gjorde för två år sedan när temat för minorerna i Enånger och Njutånger var just "Byggen i bibeln" (melodi "Vi är miniorer, vi"):
GAMLA TESTAMENTETS TID
När Noa har byggt sin ark
och vatten har täckt all mark,
då sköter han djuren,
tar med dom på turen,
för arken är stor och stark.
Vi gör inget Babels torn!
Vi snidar i trä och horn.
Vi är inte lata,
men vill kunna prata
och så våra sädeskorn.
Ett altare bygger vi,
av sten får det lov att bli.
När elden vi tänder,
till Gud jag mej vänder,
hans nåd gör mej glad och fri.
Att bygga en pyramid
tar fasansfullt mycket tid.
Man blir ganska tagen
av slitet om dagen,
men natten ger ro och frid.
Vi väver ett jättetält
och kånkar i öknen snällt.
Vår Guds tabernakel
är inget spektakel,
när vi det på marken ställt.
Ett tempel nu bygger vi
att möta vår Herre i.
Ta honom på orden:
han uppfyller jorden
men vill att vi hans ska bli.
Vi bygger upp stadens mur,
vi jobbar i ur och skur.
Vi lyder Nehemja
i vänskap och sämja
men tar oss ibland en lur.
NYA TESTAMENTETS TID
Vår Herre var timmerman
som Josef en gång, minsann.
Med Gud får vi bygga,
då kan vi va´ trygga
hos honom som allting kan.
Att bygga sitt hus på sand
kan vara rätt dumt ibland.
När vindarna korsar
och vågorna forsar
det faller vid gravens rand.
Till levande tempelsten
vill Gud ha oss var och en.
Där Jesus är hörnsten
du duger, och hör sen!
Han själv gör dej stark och ren.
En stad ifrån himmelen,
Guds nya Jerusalem,
ska komma till världen,
helt underbar är den
och där är vårt rätta hem.
På städdag i EFS Brogården (Njutånger) hittade jag följande sång av karaktären tillfällighetsvers. Den kom över mej inför grillkvällen på barnsångarlägret i fjol (tema: "Syskon i Bibeln"). Den kan sjungas till samma melodi som "Gör för andra det som du vill / att andra ska göra, göra för dej" (ni som ev. kan den!).
GAMLA TESTAMENTETS TID
Kain och Abel, syskon de var,
den ene blev bonde, herde blev en.
Kain blev avundsjuk och så arg
att han slog ihjäl sin bror!
Sem, Ham och Jafet åkte en båt,
som nog var den största nån hade byggt.
Pappan var snäll, men när han var full
så kunde det bli problem.
Isak och Ismael, Abrahams barn
med olika mammor, skildes till slut.
Ismael törsta´ nästan ihjäl,
men bågskytte blev hans grej.
Jakob och Esau, tvillingar två,
den ene va´ luden, den andra va´ slät.
Jakob han lura´ pappa och bror,
men sedan så slöt dom fred.
Lea och Rakel, syskon som var
rivaler i kärlek, schyssta ändå!
Löste problem på konstruktivt vis,
blev mödrar till Israels folk.
Mirjam och Aron, Moses i vass,
dom hjälpte tillsammans folket på väg
ut ur Egypten, genom ett hav
och nästan till Kanaans land.
Kesia, Jemima, Keren-Happuk
var älskade döttrar till gamle Job.
Nu så var farsans olyckor slut
och dom fick ett präktigt arv.
NYA TESTAMENTETS TID
Petrus, Andreas fiskade jämt
tills dom följde Jesus Israel runt,
lärde sej se och förlåta varann
och göra som Jesus sagt.
Jakob, Johannes hade en båt,
men lämnade den, följde Jesus på väg,
hade ett fasligt häftigt humör,
men kärleken segrade.
Lasaros, Marta, Maria förstås,
dom bodde tillsammans hemma i byn.
Jesus och gänget hälsade på
på väg till Jerusalem.
Jesus, han hade syskon, han me´,
dom trodde en gång att han blivit knäpp.
"Alla som gör Guds vilja", sa han,
"är systrar och bröder till mej."
Jesus vill ha oss alla till sej,
Guds rike, det är för stora och små.
Alla är bjudna, alla får gå
som syskon till himmelen!
Bifogar - när jag ändå håller på - en Byggen-i-bibeln-sång som jag gjorde för två år sedan när temat för minorerna i Enånger och Njutånger var just "Byggen i bibeln" (melodi "Vi är miniorer, vi"):
GAMLA TESTAMENTETS TID
När Noa har byggt sin ark
och vatten har täckt all mark,
då sköter han djuren,
tar med dom på turen,
för arken är stor och stark.
Vi gör inget Babels torn!
Vi snidar i trä och horn.
Vi är inte lata,
men vill kunna prata
och så våra sädeskorn.
Ett altare bygger vi,
av sten får det lov att bli.
När elden vi tänder,
till Gud jag mej vänder,
hans nåd gör mej glad och fri.
Att bygga en pyramid
tar fasansfullt mycket tid.
Man blir ganska tagen
av slitet om dagen,
men natten ger ro och frid.
Vi väver ett jättetält
och kånkar i öknen snällt.
Vår Guds tabernakel
är inget spektakel,
när vi det på marken ställt.
Ett tempel nu bygger vi
att möta vår Herre i.
Ta honom på orden:
han uppfyller jorden
men vill att vi hans ska bli.
Vi bygger upp stadens mur,
vi jobbar i ur och skur.
Vi lyder Nehemja
i vänskap och sämja
men tar oss ibland en lur.
NYA TESTAMENTETS TID
Vår Herre var timmerman
som Josef en gång, minsann.
Med Gud får vi bygga,
då kan vi va´ trygga
hos honom som allting kan.
Att bygga sitt hus på sand
kan vara rätt dumt ibland.
När vindarna korsar
och vågorna forsar
det faller vid gravens rand.
Till levande tempelsten
vill Gud ha oss var och en.
Där Jesus är hörnsten
du duger, och hör sen!
Han själv gör dej stark och ren.
En stad ifrån himmelen,
Guds nya Jerusalem,
ska komma till världen,
helt underbar är den
och där är vårt rätta hem.
söndag 20 april 2014
Härligt handfast påskpsalm
Påskvänner!
Här kommer en ruggigt handfast påskpsalm av Missourisynodens grundare C F W Walther (som även komponerat melodin!):
1. Uppstånden, uppstånden vår Frälsare är,
nu gläd dej, du jord som han skapar och bär!
Nu jubla, ni himlar, åt allt han oss gav,
och hoppa, ni höjder, och brusa, ni hav!
2. På Golgata djävlarna tjöt av triumf,
ja, helvetet gladdes när himlen var stum,
för nu hade mörkret fått Ljuset på knä
och fäst Herren själv på förbannelsens trä.
3. Men ve dej, du helvete, vakna, du värld,
för frälsningens Furste blev inte förtärd!
Knappt var han i graven i dagarna tre,
så kunde man honom i vårsolen se!
4. Var är nu din udd, du förskräckliga död?
Var är nu din seger, du helvetesglöd?
Du synd, var är nu den ohyggliga kraft
som du genom lagen sen urtiden haft?
5. Vår Herre har uppstått och graven är tom
och syndare frias från död och från dom.
Stå upp från de döda, ta vara på det
och prisa den heliga Treenighet!
Här kommer en ruggigt handfast påskpsalm av Missourisynodens grundare C F W Walther (som även komponerat melodin!):
1. Uppstånden, uppstånden vår Frälsare är,
nu gläd dej, du jord som han skapar och bär!
Nu jubla, ni himlar, åt allt han oss gav,
och hoppa, ni höjder, och brusa, ni hav!
2. På Golgata djävlarna tjöt av triumf,
ja, helvetet gladdes när himlen var stum,
för nu hade mörkret fått Ljuset på knä
och fäst Herren själv på förbannelsens trä.
3. Men ve dej, du helvete, vakna, du värld,
för frälsningens Furste blev inte förtärd!
Knappt var han i graven i dagarna tre,
så kunde man honom i vårsolen se!
4. Var är nu din udd, du förskräckliga död?
Var är nu din seger, du helvetesglöd?
Du synd, var är nu den ohyggliga kraft
som du genom lagen sen urtiden haft?
5. Vår Herre har uppstått och graven är tom
och syndare frias från död och från dom.
Stå upp från de döda, ta vara på det
och prisa den heliga Treenighet!
Jesusfilmer så här i påsk
Påskvänner!
Vidarebefordrat från Dag Sandahls blogg (f.v.b.):
Den här är inte så dum heller (utdelad till en massa svenska familjer i år):
Vidarebefordrat från Dag Sandahls blogg (f.v.b.):
Den här är inte så dum heller (utdelad till en massa svenska familjer i år):
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
Inlägg
