Påskvänner!
Alla döda är inte helgon - och alla helgon är inte döda:
torsdag 31 oktober 2013
torsdag 24 oktober 2013
Ärkebiskop Sidenvall
Påskvänner!
Jag tycker nog att det inte alltid varit så märkvärdigt med kyrkans självständighet genom staten i tidigare sekler heller. Men nog är det sant att the bottom snart is nådd. Fredrik Sidenvall, tidigare kyrkoherde i Frillesås, numera rektor för L M Engströms gymnasium och redaktör för Kyrka och Folk, skriver om bl.a. detta på ledarplats i K o F v. 43 under rubriken Slutet. (Särskilt bra är det att han inte hänger ut just Antje Jackelén utan uppmärksammar det genomgående svaga startfältet i ärkebiskopsvalet. Hur fick vi det så?).
Visst är det både läsvärt och tänkvärt? Jag minns att Budbärarens förre redaktör Per-Erik Lund lite oväntat uppmärksammade Sidenvalls penna och ibland länkade till honom från sin redaktörsblogg "Lund i denna stund". Men det viktigaste är inte de stilistiska kvalitéerna utan de rannsakande frågeställningarna.
Jag tycker nog att det inte alltid varit så märkvärdigt med kyrkans självständighet genom staten i tidigare sekler heller. Men nog är det sant att the bottom snart is nådd. Fredrik Sidenvall, tidigare kyrkoherde i Frillesås, numera rektor för L M Engströms gymnasium och redaktör för Kyrka och Folk, skriver om bl.a. detta på ledarplats i K o F v. 43 under rubriken Slutet. (Särskilt bra är det att han inte hänger ut just Antje Jackelén utan uppmärksammar det genomgående svaga startfältet i ärkebiskopsvalet. Hur fick vi det så?).
Visst är det både läsvärt och tänkvärt? Jag minns att Budbärarens förre redaktör Per-Erik Lund lite oväntat uppmärksammade Sidenvalls penna och ibland länkade till honom från sin redaktörsblogg "Lund i denna stund". Men det viktigaste är inte de stilistiska kvalitéerna utan de rannsakande frågeställningarna.
lördag 19 oktober 2013
Lena Andersson och Stefan Gustavsson
Påskvänner!
Läs gärna både riksateisten Lena Andersson och ärkebiskop de facto Stefan Gustavsson. Och varför inte - som alltid detta jubileumsår - den danske filosofen och folkkyrkokritikern Sören Kierkegaard?
Läs gärna både riksateisten Lena Andersson och ärkebiskop de facto Stefan Gustavsson. Och varför inte - som alltid detta jubileumsår - den danske filosofen och folkkyrkokritikern Sören Kierkegaard?
onsdag 16 oktober 2013
Ärkebiskop Schlaug träffar huvudet på spiken
Påskvänner!
Varför nominerade ingen Birger Schlaug till ärkebiskop? Man måste ju i princip inte vara prästvigd. Knappast kristen heller nuförtiden (det räcker nog om man är döpt, och det är han kanske). Koll på vad som borde gälla i en kyrka, det har han i alla fall. Tack, Birger.
"Om dessa tiga, skola stenarna ropa."
Varför nominerade ingen Birger Schlaug till ärkebiskop? Man måste ju i princip inte vara prästvigd. Knappast kristen heller nuförtiden (det räcker nog om man är döpt, och det är han kanske). Koll på vad som borde gälla i en kyrka, det har han i alla fall. Tack, Birger.
"Om dessa tiga, skola stenarna ropa."
Uppenbarat och fördolt
Påskvänner!
Det är naturligtvis fint och ridderligt av Ragnar Persenius att gratulera sin medtävlerska Antje Jackelén, precis som det var fint av Göran Skytte att kunna ge sin f.d. andlige mentor, numera kyrklige kombattant K-G Hammar, en rejäl kram.
Men vad gäller själva saken: att offentligt välkomna en ärkebiskop som inte kan svara rakt på om Jesus ger alla människor en sannare bild av Gud än Muhammed ger, som snarast distanserar sej från tron att Jesus föddes av en verklig jungfru, som tror att helvetet (bara) är ett tillstånd här och nu (vad med himmelen, undrar man?), som på punkt efter punkt lämnat evangelisk-luthersk tro och bekännelse, det är att i allra högsta grad göra sej medskyldig till att människor blir lurade (jfr 2 Joh. 9-11 eller en mykologisk förening som på 1950-talet bjöd in Bengt Cortin till föredrag om goda röd flugsvampsomeletter). Då hjälper det inte om man själv i sin egen predikstol har en bättre förkunnelse än ärkebiskopen eller själv låter bli att bjuda folk på röd flugsvamp.
(Märkligt också hur Persenius i sitt herdabrev "Längtan och närvaro" lyckas med konststycket att både kritisera Hammar - Kristusgärningen har väl hänt och är väl inte bara poesi? - och Hammars kritiker i bl.a. pingstkyrkan och romersk katolska kyrkan, ja, missionsföreståndaren i Missionskyrkan, som på något sätt ändå gjorde fel i att angripa Svea rikes ärkebiskop).
Persenius´ oförmåga att frimodigt stå upp för sina egna åsikter när det visar sej att det stora flertalet tänker annorlunda kom till synes redan i äktenskapsdebatten 2009 och framför allt efter att beslutet om det könsneutrala äktenskapet fattats även i kyrkomötet. Sedan dess har han inte gjort mycket för att ändra sakernas tillstånd. Och när han inför ärkebiskopsvalet skrev om ödmjukhet och Guds fördoldhet på sin blogg, skrev jag en kommentar som han inte velat ta in och som därför publiceras här istället. (Det är ju alldeles sant att man inte har en skyldighet att publicera andras kommentarer, särskilt inte om de är långa. Men man ska vara rädd om sina kritiker - gäller även när Ulf Hjertén skriver här! En blogg med bara uppmuntrande instämmanden till kommentarer verkar i längden lite insnöad. Och ändå: jag håller ju helt med Ragnar om att vi i andliga frågor inte ska uttala oss om mer än vi har täckning för i Skriften - men vi ska heller inte mörka det som faktiskt uppenbarats).
Så här skrev jag till Ragnar:
Så här skrev jag till Ragnar:
Ja visst är Tacksägelsedagen en underbar helg (inte minst genom att vår dotter föddes Tacksägelsedagen 2002 och igår kunde fira sin 11-årsdag på ännu en Tacksägelsedag)! Vi får verkligen sjunga med ”hötorgspoeten” Paul Nilsson: http://www.svps1986.blogspot.se/2010/02/168-kom-infor-herren-med-tacksamhet.html
När det gäller uppenbarelsen och det fördolda är ju 5 Mos. 29:29 ett kardinalställe http://www.bibeln.se/las/2k/5_mos#q=5+Mos+29%3A29 (även om det till den nytestamentliga uppenbarelsen hör att vi inte behöver följa Mose lag i allt). Vi har som du säger all anledning att visa ödmjukhet – inför t.ex. lidandets problem och olika nedärvda brister, inför exakt vilka som till slut blir evigt saliga, inför inför treenighetens mysterium, inför försoningens mysterium, inför nattvardens mysterium et c.
Men till kristlig ödmjukhet hör att – också inför ett ärkebiskopsval – ärligt redovisa vad Kristus faktiskt uppenbarat om t.ex. äktenskapet (det är trots den ömsinta versen i Matt. 19:11 svårt att få det till att han inte är det minsta heteronormativ ens gentemot dem som faktiskt har ett val), om allvarliga risker för vår själ här och efter döden men evig salighet för den som tror på honom – detta är ju just en salighetsfråga om den förra nu inte var det! – om att han och Fadern är ett, om att han ger sitt liv till lösen för många och om nattvarden säger just ”Detta är mitt blod som utgjuts för många till syndernas förlåtelse.”
Du har rätt i att syftet inte är att nedvärdera andras tro och att det är viktigt att se var vi är överens. Men såväl mosaiskt troende som muslimer och new ageare m.fl. märker förstås ändå att vi håller Jesu undervisning högre än både Moses (se Joh. 1:17, även om vi likt Jesus räknar Moses till uppenbarelsen) och Muhammed. Och det blir en falsk ödmjukhet att inte tydligt stå för det. Då får vi nämligen inte kristendom utan Baha´i (http://sv.wikipedia.org/wiki/Baha%C2%B4i , den perfekta folkkyrkoreligionen?).
Tack dock för relativt(!) tydliga och genomtänkta svar i ärkebiskopshearingen! Men jag noterar att du tyvärr inte sökte mandat för en återställd heteronormativ huvudlinje i kyrkan och ett särskilt begrepp/en särskild ritual för man-kvinna-förbundet. Det skulle kanske ha gjort det svårare att bli vald men väckt respekt hos många – och ökat dina möjligheter att kontakta och motverka verklig homofobi i våra afrikanska systerkyrkor.
Långt ifrån EFS:s teologi - eller långt ifrån kristen tro?
Påskvänner!
Så tog då EFS:s missionsföreståndare äntligen till orda - men för sent för att det i någon mån skulle kunna påverka valutgången. "En del av det som sas ligger långt ifrån EFS teologi", skriver han. Det var snällt sagt. "Låt det bli tydligt: detta är inte kristen tro", skriver Lukas Berggren i Världen idag. Det var mer rakt på sak. Även om det är viktigt att påminna om att vi hela 2000-talet haft ärkebiskopar av synnerligen oklar konfession, läs Siewert Öholms och Göran Skyttes utmärkta krönikor..
Det är märkligt så lågt både Stefan Holmström och Ragnar Persenius har legat. Båda skulle ha kunnat tillföra debatten inför ärkebiskopsvalet viktiga dimensioner, som professor em Eva Hamberg gjorde. Visa att valet faktiskt gällde något, så att säga. Det handlade ju inte bara om att välja en man eller kvinna (i så fall kan man förstås lika gärna ha en kvinna som en man, ja hellre än kvinna än en man eftersom ingen sådan valts förut). Det handlade ju faktiskt om ganska avgörande teologiska skillnader - Persenius tror ju t.ex. tydligen fortfarande att det finns "salighetsfrågor" och att Adolf Hitler kanske inte är i himmelen. (Bara en sån sak!).
Men det räcker inte med att själv tro och lära någorlunda kristligt - man måste också med kraft avvisa den okristliga vilseledande läran. Om man inte gör det tycks man ju själv finna läran tämligen likgiltig. Den som inte med kraft avvisar andras vilseledande svar på frågan om jungfrufödelsen, den dubbla utgången eller Jesus och Muhammed verkar ju tycka att religionssynkretismen är lika OK som ens egen mer kristliga uttalanden. Och det är ju i sej själv en form av religionssynkretism!
Så tog då EFS:s missionsföreståndare äntligen till orda - men för sent för att det i någon mån skulle kunna påverka valutgången. "En del av det som sas ligger långt ifrån EFS teologi", skriver han. Det var snällt sagt. "Låt det bli tydligt: detta är inte kristen tro", skriver Lukas Berggren i Världen idag. Det var mer rakt på sak. Även om det är viktigt att påminna om att vi hela 2000-talet haft ärkebiskopar av synnerligen oklar konfession, läs Siewert Öholms och Göran Skyttes utmärkta krönikor..
Det är märkligt så lågt både Stefan Holmström och Ragnar Persenius har legat. Båda skulle ha kunnat tillföra debatten inför ärkebiskopsvalet viktiga dimensioner, som professor em Eva Hamberg gjorde. Visa att valet faktiskt gällde något, så att säga. Det handlade ju inte bara om att välja en man eller kvinna (i så fall kan man förstås lika gärna ha en kvinna som en man, ja hellre än kvinna än en man eftersom ingen sådan valts förut). Det handlade ju faktiskt om ganska avgörande teologiska skillnader - Persenius tror ju t.ex. tydligen fortfarande att det finns "salighetsfrågor" och att Adolf Hitler kanske inte är i himmelen. (Bara en sån sak!).
Men det räcker inte med att själv tro och lära någorlunda kristligt - man måste också med kraft avvisa den okristliga vilseledande läran. Om man inte gör det tycks man ju själv finna läran tämligen likgiltig. Den som inte med kraft avvisar andras vilseledande svar på frågan om jungfrufödelsen, den dubbla utgången eller Jesus och Muhammed verkar ju tycka att religionssynkretismen är lika OK som ens egen mer kristliga uttalanden. Och det är ju i sej själv en form av religionssynkretism!
tisdag 15 oktober 2013
Ärkebiskopsval
Påskvänner!
Det är sannerligen inte första gången Svenska kyrkan riskerar att få en uppenbar villolärare som ärkebiskop. Läs gärna Siewert Öholms krönika om en mycket sympatisk men därför inte mindre vilseledande person. Anders Wejryd var sannerligen inte heller någon särskilt evangelisk-luthersk ärkebiskop, men han har i alla fall - på Niklas Orrenius fråga - sagt sej tro på att Jesus även rent biologiskt föddes av en jungfru. (Hur man rent teologiskt föds av en jungfru har jag ärligt talat ingen aning om).
Anna Sophia Bonde skriver bra i Dagen om sin egen stiftschefs, ärkebiskopskandidaten Jackeléns, modernistiska teologi under rubriken "Vad är vitsen med en sådan Gud?"
Måtte det åtminstone bli en andra valomgång. Inte för att uppsalabiskopen är så fantastiskt mycket bättre, men för att vi i Svenska kyrkan och EFS behöver en förlängd samtals- och reflexionsperiod kring trons fundamenta.
Och då inte bara kring jungfrufödelsen. Det förtjänar att påpekas att även många muslimer tror att Jesus föddes av jungfru genom en övernaturlig skapelseakt av Gud/Allah, utan att muslimerna fördenskull tror att Jesus är Guds Son. Så det är alldeles sant att man kan tro på en biologisk jungfrufödelse och ändå missa själva poängen.
(Men det är inte sant att den som tror på en biologisk jungfrufödelse därmed HAR missat själva poängen).
Det är sannerligen inte första gången Svenska kyrkan riskerar att få en uppenbar villolärare som ärkebiskop. Läs gärna Siewert Öholms krönika om en mycket sympatisk men därför inte mindre vilseledande person. Anders Wejryd var sannerligen inte heller någon särskilt evangelisk-luthersk ärkebiskop, men han har i alla fall - på Niklas Orrenius fråga - sagt sej tro på att Jesus även rent biologiskt föddes av en jungfru. (Hur man rent teologiskt föds av en jungfru har jag ärligt talat ingen aning om).
Anna Sophia Bonde skriver bra i Dagen om sin egen stiftschefs, ärkebiskopskandidaten Jackeléns, modernistiska teologi under rubriken "Vad är vitsen med en sådan Gud?"
Måtte det åtminstone bli en andra valomgång. Inte för att uppsalabiskopen är så fantastiskt mycket bättre, men för att vi i Svenska kyrkan och EFS behöver en förlängd samtals- och reflexionsperiod kring trons fundamenta.
Och då inte bara kring jungfrufödelsen. Det förtjänar att påpekas att även många muslimer tror att Jesus föddes av jungfru genom en övernaturlig skapelseakt av Gud/Allah, utan att muslimerna fördenskull tror att Jesus är Guds Son. Så det är alldeles sant att man kan tro på en biologisk jungfrufödelse och ändå missa själva poängen.
(Men det är inte sant att den som tror på en biologisk jungfrufödelse därmed HAR missat själva poängen).
måndag 14 oktober 2013
Relevanta reaktioner
Påskvänner!
Stenarna ropar - nu är det Svenska Dagbladets ledarsida som tar upp ärkebiskopsvalet på tisdag, "på jakt efter ärkebiskopskandidaternas teologiska ryggrad". Fast Kyrkans Tidnings ledarsidekommentar "Kristus på väg ut i marginalen?" var nästan ännu mer förvånande - och på sitt sätt glädjande. I bägge fallen är det två "brudar" - Maria Ludvigsson resp. Barbro Matzols - som reagerar rakt och relevant, så det handlar knappast om någon antifeministisk reaktion på en möjlig kvinnlig ärkebiskop. Det handlar kanske snarare om att kyrkoledningens salt har mist sin sälta så till den grad att det börjar trampas ner av människorna.
Men var håller EFS´ ledning hus? Hukar vi i buskarna? Är vi så lågkyrkliga att vi anser ärkebiskops- och biskopsämbetet fullkomligt irrelevant? (Fast varför bjuder vi då in potentaterna till våra konferenser?). Eller är vi lika splittrade i synen på bekännelsen som Svenska kyrkan i övrigt och därför oförmögna att anlägga gemensamma synpunkter på en önskvärd ärkebiskopsprofil? Då kan vi ju lika gärna lägga ner eller gå upp i Svenska kyrkans lekmannaförbund.
Ett böneämne är dock att tisdagens ärkebiskopsval inte blir avgörande, utan att det går till en andra omgång om några veckor (gärna mellan Jackelén och Persenius). Då finns det ännu mer tid att samtala om de för en kristen kyrka verkligt avgörande frågorna - och att ställa frågor om queerideologins plats i Svenska kyrkan (där har alla kandidater kommit för billigt undan hittills)
Stenarna ropar - nu är det Svenska Dagbladets ledarsida som tar upp ärkebiskopsvalet på tisdag, "på jakt efter ärkebiskopskandidaternas teologiska ryggrad". Fast Kyrkans Tidnings ledarsidekommentar "Kristus på väg ut i marginalen?" var nästan ännu mer förvånande - och på sitt sätt glädjande. I bägge fallen är det två "brudar" - Maria Ludvigsson resp. Barbro Matzols - som reagerar rakt och relevant, så det handlar knappast om någon antifeministisk reaktion på en möjlig kvinnlig ärkebiskop. Det handlar kanske snarare om att kyrkoledningens salt har mist sin sälta så till den grad att det börjar trampas ner av människorna.
Men var håller EFS´ ledning hus? Hukar vi i buskarna? Är vi så lågkyrkliga att vi anser ärkebiskops- och biskopsämbetet fullkomligt irrelevant? (Fast varför bjuder vi då in potentaterna till våra konferenser?). Eller är vi lika splittrade i synen på bekännelsen som Svenska kyrkan i övrigt och därför oförmögna att anlägga gemensamma synpunkter på en önskvärd ärkebiskopsprofil? Då kan vi ju lika gärna lägga ner eller gå upp i Svenska kyrkans lekmannaförbund.
Ett böneämne är dock att tisdagens ärkebiskopsval inte blir avgörande, utan att det går till en andra omgång om några veckor (gärna mellan Jackelén och Persenius). Då finns det ännu mer tid att samtala om de för en kristen kyrka verkligt avgörande frågorna - och att ställa frågor om queerideologins plats i Svenska kyrkan (där har alla kandidater kommit för billigt undan hittills)
söndag 13 oktober 2013
Värt att tänka på
Påskvänner!
Tacksägelsedagen bör firas med DN:s huvudledare i åtanke.
Och med Johannes Johanssons psalm som rök 1986:
Ja, stärk dem i den svåra strid
de kämpar i vår hårda tid.
Var nära dem med frid och tröst,
fyll mörkret med din Andes röst.
Tacksägelsedagen bör firas med DN:s huvudledare i åtanke.
Och med Johannes Johanssons psalm som rök 1986:
Ja, stärk dem i den svåra strid
de kämpar i vår hårda tid.
Var nära dem med frid och tröst,
fyll mörkret med din Andes röst.
torsdag 10 oktober 2013
Eva Hamberg har lämnat oss
Påskvänner!
Nej, teol dr prof Hamberg, ledamot av Svenska kyrkans läronämnd, har inte "befordrats till härligheten", men däremot lämnat Svenska kyrkan. Och prästämbetet. (Hon begriper tydligen genast, i motsats till vår egen K-G Larsson, att det inte går att behålla det när hon lämnar kyrkan).
Hennes sakskäl är i högsta grad begripliga och beaktansvärda. Även om EFS inte drar samma slutsatser som hon, bör vi åtminstone dela krismedvetandet och känna ansvaret att markera avstånd från den liberalteologi som kolporteras ut från Svenska kyrkan centralt. T.o.m. Kyrkans Tidnings ledarsida markerar ju nu! (Jfr även debattartikeln från Carl Anders Breitholtz, ordf. i Organization for the Persecuted Christians).
Hade EFS stått i lika stark opposition mot kyrkoledningens liberalteologi som Eva Hamberg, borde väl EFS ha varit ett naturligare val för henne än Evangeliska Frikyrkan och Pingst? Vi har ju faktiskt EFS:are - t.ex. Stefan Gustavsson - som lämnat Svenska kyrkan. Men tyvärr verkar vi, liksom Svenska kyrkan, nu gå miste om hennes viktiga röst.
Vilka står kvar? Är vi dom där grodorna som kokas så långsamt att vi inte hoppar ur förrän det är försent? Och ska vi stå kvar ska vi väl åtminstone käfta emot så det hörs? (Tänk förresten att kvinnliga präster som Anna Sophia Bonde och Eva Hamberg är bättre på att kritisera prästvigningsstoppet av klassiskt högkyrkliga än vad osolidariskt lågkyrkliga EFS är!).
Ärkebiskopsvalet på tisdag och alla kyrkans övriga vägval är ett stort, stort böneämne. Som nödlösning kanske Ragnar Persenius (som trots allt skilde ut sej förhållandevis positivt i det svaga startfältet) kan fungera 5 år eller så - men Svenska kyrkan behöver faktiskt en ny reformation.
Reclaim the church! Reformation 2017!
Nej, teol dr prof Hamberg, ledamot av Svenska kyrkans läronämnd, har inte "befordrats till härligheten", men däremot lämnat Svenska kyrkan. Och prästämbetet. (Hon begriper tydligen genast, i motsats till vår egen K-G Larsson, att det inte går att behålla det när hon lämnar kyrkan).
Hennes sakskäl är i högsta grad begripliga och beaktansvärda. Även om EFS inte drar samma slutsatser som hon, bör vi åtminstone dela krismedvetandet och känna ansvaret att markera avstånd från den liberalteologi som kolporteras ut från Svenska kyrkan centralt. T.o.m. Kyrkans Tidnings ledarsida markerar ju nu! (Jfr även debattartikeln från Carl Anders Breitholtz, ordf. i Organization for the Persecuted Christians).
Hade EFS stått i lika stark opposition mot kyrkoledningens liberalteologi som Eva Hamberg, borde väl EFS ha varit ett naturligare val för henne än Evangeliska Frikyrkan och Pingst? Vi har ju faktiskt EFS:are - t.ex. Stefan Gustavsson - som lämnat Svenska kyrkan. Men tyvärr verkar vi, liksom Svenska kyrkan, nu gå miste om hennes viktiga röst.
Vilka står kvar? Är vi dom där grodorna som kokas så långsamt att vi inte hoppar ur förrän det är försent? Och ska vi stå kvar ska vi väl åtminstone käfta emot så det hörs? (Tänk förresten att kvinnliga präster som Anna Sophia Bonde och Eva Hamberg är bättre på att kritisera prästvigningsstoppet av klassiskt högkyrkliga än vad osolidariskt lågkyrkliga EFS är!).
Ärkebiskopsvalet på tisdag och alla kyrkans övriga vägval är ett stort, stort böneämne. Som nödlösning kanske Ragnar Persenius (som trots allt skilde ut sej förhållandevis positivt i det svaga startfältet) kan fungera 5 år eller så - men Svenska kyrkan behöver faktiskt en ny reformation.
Reclaim the church! Reformation 2017!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
Inlägg
