Bollnäs kyrka i höstskrud. Be för det s k kyrkomötet i Uppsala. Något verkligt kyrkomöte är det förstås inte, men det kan ju bli mer eller mindre bra - alt. mer eller mindre galet - ändå. Kom n'Georg in för (S) eller hur var det? Och varför inte för EFS? .Kr påstod sej vara opolitiska men verkar mest opålitliga - nu har man gått i allians med de politiska partierna C och M och stängt ute Frimodig kyrka från ordinarie utskottsplatser. Vad säger Torbjörn Arvidsson och kr-väljarna om det? Nu får kr: s och FISKs låtsaslek vara slut. Gå till Posk, ÖK eller FK - eller, i nästa val till EFS! (En betydligt mer naturlig nomineringsgrupp i ett kyrkomöte än SAP!!!).
Helgens insamling gav cirkus en hundralapp per EFS-medlem! Men man kan nog tänka sej att det handlar om att en femtedel av medlemmarna snittat på en fem gånger så stor summa. Det behövdes omkring 300 kr per EFS-medlem för att täcka underskottet, och dit kom vi inte. Ändå är missionssekreterare Michael Martinsons glädje rättmätig - det var en stark insamling, med ett fyndigt namn: G 2010 (Glädje, Givande, Gemenskap). Jag tänker också på ett känt tröjtryck: B, så får du C! Som ju kan travesteras: G, så får du C!
Tack än en gång till Ängelholms EFS för en fin "galakväll"! Som tydligen kommer att "eftersändas" på Efs-Tv. Fler gåvor kan också "eftersändas" och varje krona räknas.
(Sen är det nog - ärligt talat - hög tid att ledningen initierar ett rejält bibelsyns- och missionssynssamtal i rörelsen. Det spretar någonting alldeles otroligt nu mellan dem som exempelvis försöker försvara vissa av historiens folkutrotningar, och dem som exempelvis vill försvara statens nya äktenskapsbegrepp och tillämpa det också inom EFS. Det kan inte vara ägnat att skapa förtroende för ledningen och för rörelsen som helhet. Vi kan inte både äta kakan och behålla den...)
Jesus säger till oss: Ge, så ska ni få. Allt vad han har lovat kan vi lita på.
För den som undrar varför diverse missionsprojekt är så viktiga att man under en helg bör samla in 5 miljoner till dem, kan det nog vara nyttigt med en liten påminnelse om vad allting egentligen handlar om. Det ger missionsföreståndaren verkligen i nedanstående Youtube-klipp. (Fler borde göra som han, tycker jag, och lägga ut små "5-10-minuterspredikningar" i denna form).
Jag menar fortfarande att Stefan på Youtubefilmen (se ca 5.50 och framåt) och annorstädes kunde ha varit bra mycket skarpare mot Svenska kyrkans ledning, både dess politiska och dess teologiska del, som på intet sätt är liktydig med Svenska kyrkan, dess bekännelse, tradition och fotfolk.
Men beskrivningen av EFS:s missionsuppdrag - som ju också är eller borde vara Svenska kyrkans - är lysande. Och uppmaningen att be och inte bara kritisera är viktig. Bara den tas på rätt sätt, d.v.s. som en uppmaning till uthållig bön och inte som en uppmaning att sluta säga ifrån när saker faktiskt alltmer barkar käpprätt åt skogen.
Den 25–26 september har vi en unik insamlingskampanj för att stärka EFS ekonomi. Under ett dygn ger vi vad vi kan för att täcka EFS underskott på 4,5 miljoner. Titta på den direktsända festkvällen på Internet klockan 19.00 på lördag och var med och gläds, hoppas, ge och be! Alla gåvor är värdefulla oavsett storlek.
Och eftersom jag hört att missionsföreståndaren fyller år nu i helgen (hur jämnt vet jag däremot inte, det lär visst inte vara 50 som förre missionsföreståndaren brukade fylla) vill jag avsluta denna bloggpost med ett stort GRATTIS till Stefan Holmström. Tack för din fina videohälsning om honom som dött och uppstått för alla. Ja, må du leva evinnerligen, o Stefan!
På Anders Sjöbergs tid sa man ju ibland att det fanns fler samfundsledare som hette Anders än som var kvinnor (läs: Karin Wiborn). I Linköpings stift börjar det bli dags för något skämt om biskopar som heter Martin: Ni minns väl Lönnebo, sedan kom Lind och nu verkar det bäddat för Modéus! (I Göteborg fanns ju "de två biskops-B:na" Bo Giertz och Bertil Gärtner, och sedan vann faktiskt Bengt Holmberg biskopsvalet - men på den tiden utsåg kyrkoministern inte den kandidat som fick flest röster, utan den som var mest "pk", vilket på den tiden inte alltid var riktigt samma sak. Så det blev tyvärr inte tre biskop B på raken - alldeles bortsett från att biskop electus Bengt Holmberg har ett så välsignat vackert (efter-)namn!).
Det är kul. Men i övrigt är jag ju rätt uppgiven beträffande kyrkoledningen - just nu måste alla bekänna sej till den enda sanna queerläran (även om att vissa män måste kunna föda barn?) för att komma nånstans i kyrkan. Fast det kan vända snabbt och då ligger opportunisterna plötsligt riktigt illa till. Ändå måste jag ju säga att Martin (och Fredrik) Modéus - precis som t.ex. Per Harling - hör till de positivare inslagen i nutidens Svenska kyrka. Pedagogiken är på topp, och ett slags "ad fontes"(till källorna)-tänkande genomsyrar ibland det teologiska tänkandet och de pastorala tipsen. Vilket ju i sej är uppmuntransvärt ur ett sant reformatoriskt perspektiv, även om det skulle behöva ske genomgående.
Men som sagt - nuförtiden väntar jag mej inte att en "biskop" ska bli mer än stiftschef. Finns det eventuellt någon som har högre ambitioner än så, kan jag rekommendera Wallins biskopspsalm nedan. Det vore allvarligt om den ansågs inte bara språkligt utan även innehållsligt föråldrad.
Ni prennar väl på Budis för 40 spänn i månaden via autogiro? (Så glömmer ni inte att förnya prenumerationen). I tisdags kom ett nytt välmatat nummer, och min fru förutsatte att jag hellre ville läsa det i sängen på kvällen än gosa med henne. Hon hade fel, men det säger något om den uppskattning både hon och jag visar den fräscha publikationen. Budbärarens förnyelse är fantastisk! (Fast nog kunde både duvan och bibelordet förstoras till nästa gång - det är väl meningen att även synsvaga ska kunna ta del av Ordet?).
Månadens tema var SVAGHET. Mycket gav det att tänka på. Och bibelordet på baksidan var förstås: Men han svarade: "Min nåd är allt du behöver." Ja, i svagheten blir kraften störst. Därför vill jag helst skryta med min svaghet, så att Kristi kraft kan omsluta mej. (2 Kor. 12:9)
"Först ska det vara ett svart kors på ett hjärta som har sin naturliga färg så att jag själv blir påmind om att tron på den korsfäste gör oss saliga. För man blir uppfylld av det man tror av hjärtat. Om det än är ett svart kors som plågar och ska göra ont, låter det hjärtat behålla sin färg och fördärvar inte naturen. Det betyder att det inte dödar utan håller vid liv. Men hjärtat ska sitta i en vit ros för att visa att tron ger glädje, tröst och frid, men inte sådan frid och glädje som världen ger. Därför ska rosen vara vit och inte röd, för vitt är andarnas och änglarnas färg. Rosen ska stå på ett himmelsblått fält, för denna glädje i anden och tron är början på den kommande himmelska glädjen som visserligen redan har börjat därinne och omfattas av tron men inte är uppenbar än. Runt detta fält ska det vara en gyllene ring som visar att en sådan sällhet i himlen varar för evigt och inte har något slut. Den är också dyrbarare än all glädje och egendom, precis som guld är den ädlaste och värdefullaste metallen. Detta är mitt compendium theologiae (sv. min sammanfattning av teologin). Jag ville visa den för dig i all vänskap och hoppas du uppskattar det. Må vår älskade Herre Kristus vara med din ande nu och i det kommande livet. Amen." (Martin Luther, 1483-1546)
Född 1970 i Umeå. Uppvuxen i Luleå, lumpen i Boden, studerande i Ludvika och Lund. Gymnasielärare (historia o svenska) i bl.a. Storuman, Ovanåker och Bollnäs. Numera (2022) deltidskyrkomusiker och -ungdomsledare. Kristen och socialliberal. Trebarnspappa, pastorsman, iggesundsbo, EFS-are m.m. Det ni!