Hemma igen

Påskvänner!

Tillbaka i Hälsingland igen efter en turné genom Lappland och Norge. Efter kvällsmässa i Nidarosdomen i söndags körde vi non stop (ja, med vissa raster förstås) genom Stjördalen, Storlien, Åre till Hålland - missade Hållandsgården men såg i a f folkhögskolan - och genom Hallen, Svenstavik och Ytterhogdal till Ljusnans dalgång och Bollnäs. Framme i går morse klockan 4. Gårdagen blev mycket sova och bada ;o).

Idag jobb jobb jobb, vigselsamtal m.m. Men just nu: En god morgon tillönskas er alla och ett stort tack till vår Herre för en sagolik vecka i midnattssolens land! Där det timslånga solbadet och det friska men minutkorta vattenbadet på Silverfallsplayan vid Torne träsk i fredags tillhör de absoluta höjdpunkterna. Liksom paradisöarna i Namselva vid Namsskogan i söndags.

Kan man f.ö. kalla en bilresa pilgrimsresa? I varje fall kändes resan som en sådan när vi avslutade Norgebesöket med mässan i Nidarosdomen. (Men inte var det krigarkungen Olav Haraldsson vi hedrade).

Gud med fulla händer givit
riklig bärgning åt vårt land,
bröd från slätten, malm från bergen,
allt är gåvor av hans hand.
Mörkgrön skog och blomsterängar,
sommarsol på evig snö
är ju smycken som han strödde
rikligt över land och sjö.

Glad Midsommar!

Påskvänner!

Glad midsommar! Somliga tror kanske att midsommaren är över för den här gången. Och visst - i går var årets längsta dag, det s.k. sommarsolståndet. Men den 24 juni, 6 månader före julafton, har vi ju den "riktiga" midsommarhelgen, den som för ett halvt sekel sedan försköts till närmaste veckoslut och idag kallas "gammelmissömre".

Dessutom är ju midsommarljuset och midnattssolen kvar ett bra tag till i Lule stift (åtminstone norra delen). Midsommar här i Lule - där vi hälsar på min mor och far - är på något sätt alltid en succé - oavsett väder och övriga omständigheter ser vi LJUSET.

Carl von Linné skrev den 23 juni 1732 i sin dagbok när han passerade Lule: "Vädret har varit i dag, går, förrgår; ja, alltsedan den 18 har varit solsken, varmt och mest stillaktigt väder, ängarna fröjdade sig nu med en skön och härlig prospekt, och allt gynnade ögonen och hälsan. Är sommaren kortare än alla andra städes i världen, så tillstår jag ock, att han är angenämare. Aldrig i mina dagar har jag levat friskare än nu."

Och ikväll bär det av till lillebror i Kiruna.

I Luleå tänker jag på Harry Martinsons dikt:

Junisol går aldrig ner,
bländar bara av sitt sken.
Skymningsstund blir gryningstimme,
varken tidig eller sen.

Juni natt blir aldrig av,
liknar mest en daggig dag.
Slöjlikt lyfter sej dess skymning
och bärs bort på ljusa hav.

Och i Kiruna kan man sjunga ur en julsång av Charlotte af Tibell:

Jesus är gåvan, given åt jorden.
Gud denna gåva åt syndare ger.
Den liksom midsommarsolen i Norden
djupaste midnatt sin ljusglans beter.
Och det folket som i mörker vandrar ser ett ljus,
över dem som bor i mörka landen skiner det.
Jesus är gåvan, given åt jorden,
Gud denna gåva åt syndare ger.

Missionärsbarn ny missionssekreterare

Påskvänner!

Erik Johansson i Örebro blir ny missionssekreterare i EFS efter Stefan Holmström (som väl aldrig tillträdde?) och tf. missionssekreterare Torbjörn Arvidsson. En relativt ung person (i min egen ålder ;o), men långt ifrån yngre än C O Rosenius var när denne tog över Pietisten (det är få andliga ledare nuförtiden).

Erik nämner själv sin åttaåriga erfarenhet som missionärsbarn i Etiopien, men lika mycket sina fortsatta kontakter med Afrika. Och nu får han ju rikliga tillfällen att ytterligare bredda sitt kontaktnät.

En plump från tidningen Dagen måste dock noteras och reageras mot: bara för att Erik varit öppen med vissa saker i sitt privatliv behöver de inte nämnas i vart och vartannat sammanhang. De är definitivt inte relevanta för den här utnämningen. Dåligt, Dagen!

Men grattis, Erik och EFS!

Och världen, det är också
den plats där du nu bor.
Som mänska ibland mänskor
du har en uppgift stor.

Budis chefredaktör Olof Djurfeldt-stipendiat

Påskvänner!

Ett stort grattis till Erika Cyrillus som idag fick ta emot Olof Djurfeldt-stipendiet på Nyhemsveckan. De rutinerade och i positiv mening samhällstillvända journalisterna Hasse Boström och Anders Gustafsson är de tidigare "vinnarna", och man måste nog säga att Erika passar väl in i raden.

Grattis än en gång!

Leva i världen, omvänd till verklighet,

vänd mot Guds framtid, följd av Guds trofasthet,

mörkret du möter aldrig i ensamhet,

blott i det öppna ligger din möjlighet.

EFS bryter inte hela samarbetet med Svenska kyrkan

Påskvänner!

Dagens rubrik EFS bryter samarbete med Svenska kyrkan låter dramatisk i överkant. Även om den, noga taget, är alldeles riktig (notera att det inte står "samarbetet med Svenska kyrkan"). När det gäller en del av administrationen av utlandsarbetet, alltså.

Enligt Budis var denna fråga en av de stora "snackisarna" på årskonferensen i Skellefte. Tydligen oroades många att ökad självständighet för EFS utlandsarbete (läs: mission) skulle tolkas som ett avståndstagande från Svenska kyrkan.

Nåja, en markering är det onekligen. Det får ju vara någon måtta på hur intimt man kan integreras med en missionsorganisation vars prioriterade mål enligt folder jag fick på Mellansel är landsbygdsutveckling, miljö/klimat och ekonomisk rättvisa. (Som hämtat ut Centerpartiets och Socialdemokraternas partiprogram - kan nån gissa varför?).

Ä, jag bara skojar. Så klart att inte Svenska kyrkans internationella arbete prioriterar bort uppgiften att göra Jesus känd, trodd, älskad och efterföljd. Och att fler ska få del av syndernas förlåtelse, de dödas uppståndelse och ett evigt liv.

Men administratörerna och reklammakarna i Svenska kyrkan verkar tro att kyrkans tro är för anstötlig för de potentiella givarna, så man framställer sej själv som en organisation för landsbygdsutveckling och rent vatten (Jesusorden i Joh. 4:13 f citeras ingenstans på reklamvattenflaskorna). Vilket, trots alla sociala och sanitära insatser, är vrålfalsk marknadsföring (hoppas jag åtminstone). Det handlar ju numera inte bara om att marknadsföra Lutherhjälpen utan kyrkans internationella arbete som helhet. (Svenska kyrkans "mission"!).

Jag håller själv i allra högsta grad på med landsbygdsutveckling (kyrkan är jätteviktig i byn där jag jobbar). Men för att framställa landsbygdsutveckling som kyrkans huvuduppdrag måste man nog vara centerpartist. "Åt mej har getts all makt i himlen och på jorden. Gå därför ut och motverka urbaniseringen..."

Gå ut kring hela jorden

med evangelii bud.

Guds kärlek gäller alla,

så kom till allas Gud.

Se, korset sina armar

utsträcker som en famn

och frälsning finns för folken

i Jesu Kristi namn.

Avgångne eller avgående missionsföreståndaren på Dagen debatt

Påskvänner!

Anders Sjöberg skriver tillsammans med en hoper andra Clapham-bröder på Dagen Debatt om det högaktuella ämnet statens resp. kyrkans inflytande över präst- och pastorsutbildningen. Principfrågan är så viktig att jag i det här fallet inte alls reagerar över att Anders Sjöberg skriver tillsammans med bl.a. Ulf Ekman; ekumenisk samverkan med Livets Ord är inte alltid av godo - där tror jag att även teologiskt liberalare EFS-are än jag håller med mej! - men det här är just en sådan fråga där man bör kunna skriva ihop sej med i stort sett vem som helst. Bra sakinnehåll tycker jag - vad tycker ni?

Funderar dock lite över att AS presenteras som "avgående missionsföreståndare i EFS". Är han inte "avgången" än? Kan tyckas som en petitess, men är han "f.d." efter årskonferensen så ska det skrivas ut i sådana här artiklar, även om jag tror att också Stefan Holmström skulle kunna stå bakom den. Vi har t.ex. nyss bytt kyrkoherde i församlingen här i stan, och det har känts viktigt att man tydligt ser att "bytt är bytt". Särskilt som personen satt 16 år, dubbelt så länge som Anders, och bor kvar här i stan.

Sanningens Ande, himmelskt ljus du tänder,

klarhet du sprider, tröst och hopp du sänder.

Kom att oss leda. Vi till dig oss vänder:

Helga vår kunskap.

Erasto Mwaipopo och Jonas Gardell

Påskvänner!

Tänkvärda ord om evangelisation och mission från tanzaniern Erasto Mwaipopo, intervjuad i samband med årskonferensen i Skellefteå av Erika Cyrillus.

Medan Valentin Bergquist satt och saknade Jonas Gardell... Nåväl, han har faktiskt en poäng i att samfundsledningar (ALLA samfundsledningar) tenderar att inbjuda människor man tror har något viktigt att tillföra och utmanar åt "rätt" håll. Men är det så konstigt egentligen? (Bergquist verkar befara att EFS håller på att bli som Filadelfia Knutby!).

Är det en tillfällighet att Valentin Bergquist skulle ha velat låta EFS utmanas i äktenskapsfrågan av just Jonas Gardell? (Varför inte av någon laestadian typ Birger Palo?). Han kunde ju t.ex. ha önskat låta EFS-ledningens fortsatta kyrkolojalitet utmanas av generalsekreteraren i Norsk Luthersk Misjonssamband som förklarat att man inte längre definierar sej som en "inomkyrklig" missionsorganisation. Till exempel.

Jag kan bara säga en sak. Inget ont om Jonas Gardell, men jag är glad att det inte var Valentin Bergquist som ordnade huvudtalare och inspiratörer/utmanare till EFS-konferensen i Skellefteå.

Låt oss känna att vi har

samma mål och samma längtan.

Och när vi nu ansvar tar,

låt det ske med hoppfylld väntan.

Var med oss när vi planerar,

tar beslut och diskuterar.

Missionsföreståndaren har ordet

Påskvänner!

Nu är det Stefan Holmström som skriver under rubriken "Missionsföreståndaren har ordet". Varsågod och läs! Fina änglar han verkar ha!

Vi får väl se vart han hinner åka i sommar och höst - och vi får väl se om förre mf Anders Sjöberg nu får mer gott om tid att resa runt och undervisa i Skriften. (Eller om det "bara" blir fler böcker?). Båda är ett tack- och bönämne.

Befria oss från vanor och schabloner

och låt din Ande leda hand och fot.

Låt kyrkan ge impulser till missionen,

lär oss ge ut och lär oss ta emot.

Döpta i molnskyn

Påskvänner!

Just nu medan regnet skvalar på söndagen med temat Vårt dop - den regnigaste och kallaste juni vi haft på 50 år! - kommer jag att tänka på Paulus´ ord om att Israels folk blev "döpta i molnskyn" ;o). Till Moses, visserligen. Men de följdes av en andlig klippa, med livets vatten, som är Kristus. (1 Kor. 10).

Och då kommer jag att tänka på en vers av Rosenius, som definitivt borde ha kommit med även i "kortversionen" av Med Gud och hans vänskap (som v. 3, före slutversen O Jesus, bliv när oss, bliv när oss alltfort):

Den molnstod oss höljer

och leder vårt tåg,

den klippa oss följer

med springkällans våg

är Kristus, hans kärlek

och renande blod.

Där lever vårt hjärta,

där lever vårt hjärta,

där fröjdas vårt hjärta,

där livas vårt mod!

PS: Läs gärna Waldenströms Dop och barndop under söndagseftermiddagen. Det är ju ändå så regnigt och kallt ;o) och boken ger en positivare bild av Waldenström än vi är vana vid - åtminstone för en evangelisk-luthersk bekännare. DS.

Kyrkan och skolavslutningarna

Påskvänner!

Spelade under torsdags- och fredagsdygnet på några skolavslutningar. En i landsortskyrkan och en i stadskyrkan. Bägge får ta in max 400 personer, men vid bägge tillfällena överskreds nog gränsen (ingen stod vid porten och räknade in "fåren", så...). Ingen utryckningssituation uppstod dock, tack för det.

Inser mer och mer varför skolavslutningsfrågan väcker så starka känslor. Kyrkan ÄR ofta den vackraste och rymligaste lokal man har att tillgå, och skolavslutningarna är tillsammans med advents- och jultidens gudstjänster/konserter det publikt mest vägande evenemang som äger rum i kyrkan.

Samtidigt sympatiserar jag till fullo med idén att om nu kyrkan är skild från staten - och skolan - ska inte eleverna tvingas delta i gudstjänstliknande verksamhet ("kulthandlingar" om man så vill). OCH med idén att om människor kommer till kyrkan, ska kyrkans anställda ha full rätt att utan munkavle tala om Gud.

Som jag ser det kan saken inte lösas på annat sätt än att sista lektionstimmen i skolan blir den "officiella" avslutningen på skolåret med tal av rektor o dyl. Och att föräldrarna själva tar kontakt med kyrkan för en "inofficiell" avslutning med Den blomstertid nu kommer (3 verser!) och dylikt. Fördelen är att den mängd av musikstycken o dyl som elever brukar träna in inför skolavslutningen inte måste uppföras vid ett och samma tillfälle - det kan bli ganska svettigt och långt! - och att samhället tydliggör sin avsikt att "ingens samvete tvinga eller tvinga låta." Varken elevens eller prästens.

Den blomstertid nu kommer

med lust och fägring stor.

Du nalkas, ljuva sommar

då gräs och gröda gror.

Med blid och livlig värma

till allt som varit dött

sig solens strålar närma

och allt blir återfött.