Glad första advent - Karl XII är död men Jesus lever!

Påskvänner!

Vill bara få önska er en god helg och ett gott nytt kyrkoår! Imorgon är det min namnsdag och Karl XII:s dödsdag (enligt juliansk kalender), men det känns inte svårt att välja Jesus som firningsämne den 30 november. Karl XII:s död innebar slutet för de flesta av dennes visioner - Jesus död innebar seger, och liv för hela världen.

Jag samtalade ikväll med en god vän vars fru dog för en vecka sedan och fick höra hur starkt ordet om Jesus lyste upp också hennes sista, svåra vecka på jorden. Då känner man att evangeliet verkligen berör också vår och världens yttersta tid, precis som missionsföreståndare Anders Sjöberg skrev om i Dagen idag. Och därmed berör det vårt liv här och nu, som Olof Edsinger skrev om i Dagen igår. (EFS:arna kommer fram bra i Dagen tycker jag - är det för att en EFS-are är chefredaktör?). För det som håller när allting annat vacklar, det är värt att satsa på under precis alla omständigheter.

Vill också passa på att gratulera Borgå stift (det svenskspråkiga stiftet i Finlands evangelisk-lutherska kyrka) till att domkyrkan nu återuppbyggts efter den förödande anlagda branden den 29 maj 2006. I morgon, den första söndagen i advent, ska domkyrkan "återibruktagas". Vilket vackert ord! Tänk om Guds gode Ande detta nya kyrkoår helt fick "återibruktaga" sitt tempel, våra kroppar!

För visst är det sant att Gud finns och att han kommit oss nära? Lyssna till kvällens helgsmålsbön i SVT (det går bra ända fram till jul).

Han kommer till sörjande hjärtan
och livet får annan gestalt.
Han kommer i makt att regera
tills Gud uti alla blir allt.
Var glad, var glad, var glad i din Herre och Gud,
var glad, var glad och hylla din Konung och Gud.

Tid och nåd

Påskvänner!

Var idag hem till några EFS-vänner och fick välja och vraka bland en del noter av äldre och yngre datum. Det var bussigt av dem, tycker jag. Några fräscha Halleluja-sångböcker, en del noter på lösblad och ett 10-tal finfina Sionstoner 1972 (det dröjde ju bara 14 år tills psalmboken kom) tog jag med mej hem.

Att slänga gammal bråte kan vara nog så riktigt och nödvändigt. Men att först låta människor se om det är något de finner värdefullt och vill ha, det hör också till en föredömlig hantering av jordens materiella och kulturella resurser, anser jag.

Själv vill jag inte slänga alla ex av Sionstoner (de mest slitna kan gärna få skatta åt förgängelsen) så länge man där - men inte i psalmboken - kan få sjunga Anders Frostensons underbara psalm "Tid är nåd" med dess kongeniala melodi. Visst passar den så här på tröskeln till det nya kyrkoår, det nya nådens år vi kanske får?

Tid är nåd. I alltets mitt
Jesus står. Allt hans är ditt.
Tid är nåd, så länge än
hjärtat nås av kallelsen.
- - -
När hans röst till mig når fram
vill jag så som Abraham
säga "ja" till Gud och gå.
Tid och nåd då följas åt.

Glädjen nu och glädjen som kommer

Påskvänner!

Ikväll var det körövning inför advent - och jag kan inte riktigt släppa beröringspunkterna mellan Första söndagen i advent och Domssöndagen. Båda söndagarna möter vi ju Kristus Konungen, faast ena gången på en åsna och andra gången i makt och härlighet. Men det är samme Jesus. Och redan Andra söndagen i advent firar vi åter - eller bävar för - hans återkomst.

Ska vi komma överens om att inte släppa novembertemana död, dom och evighet - utan bära dem med oss in i det nya kyrkoåret? In i advents- och julfirandet. Inte för att knäckas utan för att i grunden uppleva och ta till oss julens Evangelium.

Ikväll har jag suttit en stund vid Peter Kreefts bok Starkare än döden - om dödens ansikten och kärlekens makt. Det är verkligen underbart att få meditera kring kärleken. Och kring Honom som är starkare än döden. "Den som hör mina ord och tror på honom som har sänt mig, han har evigt liv och kommer inte under någon dom." (Jesus)

När första ljuset brinner,
då rider Jesus in.
Han kommer på en åsna,
den kungen, han är min!

När andra ljuset brinner
vi ser en mäktig syn:
vi ser hur Jesus kommer
i härlighet i skyn.

När tredje ljuset brinner,
då går Johannes fram.
Han visar oss på Jesus
och säger: Se Guds Lamm!

När fjärde ljuset brinner,
vi möter Herrens mor.
Snart ska Maria föda
och glädjen ska bli stor.

Krisen nu och krisen som kommer

Påskvänner!

Vill gärna länka till denna denna ledare som man skulle ha önskat vore publicerad i Svenska Kyrkans Tidning. Nu står den istället i ideologiska mer än kommersiella konkurrenten Kyrka och Folk.

I allt Guds vilja är underbar:
han har vid Ordet sej bundit,
där ädelstenar och guld jag har
till livets byggnadsverk funnit.
Och när jag en gång till svars blir ställd
och domen över mitt liv blir fälld,
Guds verk i mej består provets eld,
allt annat har snart förbrunnit.

Glad Domssöndag - Kristus Konungens dag

Påskvänner!

Vill önska er god helg och gott slut på kyrkoåret!

Fast frågan är om vi inte istället borde börja kyrkoåret med Domssöndagen och göra som de förkättrade handelsmännen: fira även Domssöndagen med ljus och lyktor, pukor och trumpeter. ("Håll era lampor brinnande"). Domssöndagen handlar ju lika mycket som adventstiden om att vara redo inför Konungens ankomst. Men få människor kommer till kyrkan denna viktiga dag. Och gör vi ett viktigt skapelsetema som de senaste åren går de å andra sidan ofta miste om den centrala sanningen att Jesus kommer tillbaka igen - till både dom och frälsning.

Hela november är ju egentligen som en "temamånad" kring det här med döden, domen och det eviga livet. Inte borde det få bli en parentes i våra kyrkor? Det borde ju istället vara en stor och viktig sak som vi satsar på med mötesserier och temakvällar. (Vi har väl inte lämnat över detta till adventister och lite "speciella" pingstförkunnare?).

Det är ju samme Jesus som föddes i ett stall och red in i Jerusalem på en åsna som enligt kristen tro kommer tillbaka en gång - om än då i makt och härlighet. Har det blivit något vi skäms för eller inte längre tror på? Varför bryr vi oss då ö.h.t. om att fira hans födelse och åsneritt?

När han kommer, när han kommer att samla de sina,
sina kära, sina trogna en gång i sin famn,
liksom morgonens stjärnor de då ska få lysa
i hans krona för evigt och prisa hans namn.

En gång är löftets frösådd Guds mogna säd.
Hungriga äter, de blinda ser färger.
Trötta får vila, de döva hör toner.
Folkslagen samlas med jublande tårar.

Nu har vi väntat länge nog...

Påskvänner!

Börjar det inte bli dags att få den nya missionsföreståndaren presenterad?

Jo, det tycker jag!

Hoppas fortfarande på Tin Mörk. Jag vet att hon inte leder Simons missionsföreståndaromröstning på nätet, men jag tror att det vore en höjdare om hon blev utsedd (och tackade ja).

Jätteroligt att läsa i Budis om hennes positiva "uppfångning" av Helén Jaktlund - det styrker mej i tron att hon är rätt person för EFS i denna tid.

Och vaka, Kristus, med oss i natten,
ditt ord är ljuset, det lyser klart.
Och tvivlets dimmor för det ska vika,
din morgon gryr över världen snart.

Snuskig inblandning i kyrkans angelägenheter

Påskvänner!

Vad har följande partier/nomineringsgrupper i kyrkovalet 2009 att göra?
Arbetarepartiet - Socialdemokraterna (71 mandat), Moderata Samlingspartiet (45 mandat), Centerpartiet (41 mandat), Kristdemokrater i Svenska kyrkan (17 mandat), Folkpartister i Svenska kyrkan (15 mandat), Miljöpartister i Svenska kyrkan (4 mandat), Vänstern i Svenska kyrkan (3 mandat). Känns de igen? Ser vi inte hur den lagstiftande makten i riket har total kontroll också över kyrkan? Ja, även Sverigedemokraterna/Fädernas kyrka (4 mandat) är tydligen med.

Jag peststämplar härmed alla kandidater som ställer upp i kyrkovalet under ovannämnda beteckningar. De står nämligen i praktiken för bevarat statskyrkosystem, vad de än säger. Rösta inte på dem, hur bra de än är! Förklara för dem att ni inte tänker rösta på dem så länge de står på politiska partiers listor; se till att de redan NU, i god tid före valet, hoppar av sina partiers kyrkovalslistor och antingen går med i en helt fristående nomineringsgrupp (Partipolitiskt obundna i svenska kyrkan, Öppen kyrka, Frimodig kyrka, Gabriel o.s.v.) ELLER tillsammans med likasinnade från skilda politiska partier bildar en egen, från rikspartipolitiken fullt fristående grupp (och dit räknar jag alltså inte fjantvarianter som "Folkpartister i Svenska kyrkan"). Jag räknar särskilt med att många moderater efter Reinfeldts kyrkofurstliga utspel inser vad klockan är slagen och går till val under annan beteckning.

Skilj kyrkan från staten - och gör det nu! Bidra genom att rösta eller själv ställa upp på en partipolitiskt obunden lista!

Tiden är mogen just nu,
förändringens tid.
Jag är ej ensam, du går här bredvid,
så kom, var med!

Dansk läsövning mellan Allhelgona och Domssöndag

EN MONOLOG

...Deri har jo dog aabenbart Studenstrup Ret, at Raad- og Domhuset er en höist anseelig Bygning, og for den Slik, som disse "brave Maend" ville afhaende den for, det brillanteste Kjöbmandskab vel muligt; det maa baade hans Farbroder i Thy, Alle i Salling, alle kloge Maend her og der indrömme.

Det der undgaaer Studenstrup er, om disse brave Maend staae i det Forhold til Raad- og Dom-huset, at de kunne afhaende det. Thi hvis ikke, saa er, om det saa kun var 4 Mk. 8 Sk., meget for dyrt - for Raad- og Dom-huset. Ogsaa Prisbillighed er ikke ubetinget at prise, har sin Graendse; naar man ikke faaer det, man for den uhörte billige Pris kjöber: saa er Prisen ikke billig, men meget dyr.

Saaledes med Christendommen. At en evig Salighed er et uvurderligt Gode, noget langt Betydeligere end Raad- og Dom-huset; at den kjöbt for den Slik, for hvilken Praesterne afhaende den, maa betragtes som et langt, langt, langt brillantere Kjöbmandskab end Studenstrups af Raad- og Dom-huset, indrömmer jeg villigt.

Den eneste Betaenkelighed, jeg har, er, om Praesterne staae i det Forhold til Evighedens Salighed, at de kan afhaende den. Thi hvis ikke, saa er, om det saa blot var 4 Mk. 8 Sk., en enorm Pris.

Det nye Testamente bestemmer Saligheds Vilkaaret. Sammenlignet med det nye Testamentes Pris - det er sandt, der fattes mig Udtryk for at betegne, i hvilken Grad sammenlignet hermed Praestens Pris er billig, er Röverkjöb. Men, som sagt, staaer Praesten i det Fordhold til Evighedens Salighed, at han kan afhaende Den, Du kjöbe den hos ham?

Thi staaer Praesten ikke i det Forhold til Evighedens Salighed, at han kan afhende den, hvad han jo ikke gjör, da han ikke er vor Herre; og er Praestens Christendom, den officielle Christendom ikke det nye Testamentes Christendom, ikke lignende den mere end Firkanten Cirkelen: hvad hjaelper mig saa al hans Prisbillighed? I Henseende til at vinde en evig Salighed kommer jeg, ved at kjöbe hos ham, ikke det mindste nermere, saa jeg altsaa ved at kjöbe hos ham i det Höieste naaer, at öve, om man saa vil, en Slags god Gjerning, at bidrage ogsaa min Skjaerv til, at 1000 studerede Maend kunne leve med Familie.

Den 6te Mai.
S. Kierkegaard.
(Faedrelandet Torsdag d. 10 Mai 1855. Nr 107).

Sällan fel i Mellansel

Påskvänner!

Nu är jag lyckligt hemma igen efter att ha mött vintern i ett fjälltält. Det föll en vacker snödecimeter över öviksnejden i lördags, och jag sov gott som ett barn nere vid Moälven båda nätterna i Mellansel. Lördagskvällens "pianokonsert" blev alldeles ovanligt bra, även om respektive spelare naturligtvis uppmärksammade de få felen mer än någon av åhörarna. Aftonbönen innehöll också flera vackra stycken, denna gång på orgel.

Fruarna Musica och Teologica passar verkligen bra ihop - söndagens körövning och dirigentprov var uppbyggligare än någonsin. "Sänd ditt ljus och din sanning", "Utan like är Guds rike, här i ringhetens gestalt", "Här är jag Herre, rotad på jorden, öppen mot himlen, redo att stå i din tjänst" (som jag fick slå 6/8-takten till under slagteknikslektionen). Det är många texter som "sätter sej" först efter flitig, till synes vanvördig, övning.

Visst måste man våga göra fel ibland. Men det är ju roligt när det blir rätt. Det är ju liksom det som är målsättningen. Och det känns sällan fel att vara i Mellansel.

Alla Guds barn, sjung nu för Herren,
spela för Gud och var glada:
tack för allt du gjort och gör,
tack för att vår bön du hör,
tack du gode Gud!

Kul med kantorshelg i Mellansel

Påskvänner!

Nyss var jag i Mellansel och firade 150-årsminnet konventikelplakatets avskaffande med ett fyrfaldigt leve för religionsfriheten, innan vi svenskakyrkansgrundkursare i god kyrklig ordning packade in oss i bilarna för att bevista en underbart vacker högmässa i Själevads dito kyrka i - på hemvägen - dito väder.

Lite mer av konventikel hade Bollnäs EFS senare den dagen, men då kunde jag ju tyvärr inte vara med. (Nästa gång!). Några kvällar senare hade vi grundkursare ett fint "stugmöte", men dock med två präster närvarande (den ena var t.o.m. värd!), så vi lyckades inte trotsa konventikelplakatet då heller!

På lördagen den 25 oktober hann jag t.o.m. vara på en liten kurs i Mellansels EFS-kyrka, nånting som hette "Upptäck dina gudagivna gåvor" och grundade sej på ett amerikanskt material i dålig översättning till svenska. Jag satt och fyllde i min "gåvoprofil" den kvart som var före kursstarten (poäng på sej själv från 1-5 enligt klassiskt mönster). Rätt intressant att sätta betyg på sej själv, faktiskt!

Men när jag upptäckte att de andra tänkte fylla i häftet tillsammans - och läsa varje beskrivning högt före sifferifyllandet - förstod jag att jag kunde använda tiden bättre och gick för att slå upp mitt tält. Men det blev kanske bättre efter lunch. Och Mellansels EFS-kyrka är verkligt fin - inklusive den utmärkta orgeln!

Nu far jag och slår upp mitt fjälltält vid Moälvens strand! (Jag är alltså här och gör bygden osäker igen). Välkomna att hälsa på!

Gåvorna är många,
Anden är en,
finns hos Jesus Kristus.
Gåvorna är många,
Anden är en,
vi är ett i honom.