Påskvänner!
På Sigrid L:s begäran ska jag väl försöka ge ett lite bättre referat än hittills av utflykten till Edsbyn i lördags. Vi var 4 personer som samåkte härifrån Bollnäs (tack Inger!) och kom fram till S:t Olovs kapell lagom till kvart-i-sex-ekot ungefär. Jag fick träffa Tin och Mats från distriktsstyrelsen och vi bad för mötet (jag skulle spela ihop med Mats).
Vi inledde med att sjunga "Stor är din trofasthet", ett av de "gamla" nytillskotten i psalmbokstillägget, en riktig stamsång i frikyrkornas Psalmer och Sånger. Jag var inte riktigt inkörd på orgeln och behövde hjälp att överhuvudtaget få igång den ("gömma nyckel" är en rolig lek, fast kanske inte 5 minuter före gudstjänsten ;o). Men de 20-30 församlade sjöng friskt och glatt.
Så blev det några lovsånger till piano och gitarr, varefter Tin predikade grundligt kring Markusevangeliets budskap, inte minst dess båda slut - en del handskrifter slutar ju med orden "de var rädda" (v. 8) vare sej det nu beror på att slutbladet fallit bort (vi börjar ju nu få de första "codexar", häften, som efterträdde bokrullen som format) eller på att resten av evangeliet lades till senare av Markus eller någon annan.
Hur som helst: inte slutar väl vårt livs historia med att vi inte säger något om Jesus "för att vi är rädda"? En viktig och rannsakande fråga som Tin ställde oss inför (bland mycket annat). Det stora glädjebudet är i varje fall att Jesus verkligen lever (som ju Markus´ slutkapitel verkligen vittnar om). Och "det enda jag vet det är att nåden räcker", som en kvinna hade hälsat predikanten med och som Mats solosjöng efteråt.
Jag fick spela en orgelpsalm till, "Jesus, det skönaste", under kollektupptagningen, och så blev det dags för en stund med önskesånger (bl.a. "Hela vägen går han med mig" och "Min Frälsare lever").
Jag minns förresten inte riktigt om bönestunden var före eller efter det - i varje fall kändes det, precis som i Järvsö i fjol höstas, helt underbart att i lugn och ro få lägga fram precis varenda en av EFS-föreningarna och -grupperna inför Gud i förbön. Jag är glad att Tin avsatte den tiden. Över huvud taget upplever jag ofta att det tar minst 5 minuter av gemensam bön innan "djupandningen" kommer igång och kropp och själ riktigt slappnar av i överlåtelse. Och då måste man ju be 5 minuter till (minst) så att man verkligen hinner njuta av vilan hos Gud.
(Varför gör man det inte oftare i kyrkan eller hemma? - en del kör ju gladeligen yoga och meditation 20 minuter varje dag, men bön i 20 minuter med levande ljus ses av många som "överfromt". Jag tror inte att alls det är överfromt - jag tror att det vore högst naturligt och minst lika bra rekreation som att se Rapport).
Till sist sjöng vi Göte Strandsjös psalm "Som när ett barn kommer hem om kvällen". Och så följde värsta gofikat med mycket samtal. Det var roligt att träffa folk från Edsbyns EFS - jag fick nästan lust att återupprätta "Södra Hälsinglands missionsförening" från 1868, nu när grupperna är så små och svåra att bilda "styrelser" i. Bönegrupper, hemgrupper och så behöver ju inte slås ihop för det, tvärtom, de ska ju helst avknoppas.
Som sagt, roligt att träffa Anders m.fl. från Edsbyns EFS. Och en del folk från distriktsstyrelsen. Synd att jag inte kunde vara med på söndagen, men om Erika C. eller någon annan som firade söndagen i S:t Olov läser detta kan de ju lägga in ett referat i en kommentar!
Vem är det som kommer på vägen?
Det lyser så grant om hans hår.
Jo, det är ju Mästaren Jesus!
Till honom, till honom vi går!
tisdag 30 september 2008
söndag 28 september 2008
Biskop em. Bertil Gärtner berömmer EFS:s mission
Påskvänner!
På Bertil Gärtners blogg berömmer den gamle göteborgsbiskopen EFS:s missionsarbete. Det är ju roligt. Men det är ju samtidigt sorgligt om han har rätt i att missionsuppdraget försvunnit någonstans på vägen i det som nu kallas "Svenska kyrkans internationella arbete - Hela världen".
Det låter också tråkigt att missionsmedlen till EFS minskat efter att Anders Sjöberg aviserat sin avgång. Finns det ett samband, eller är det bara lite ovanligt stark "sommartorka"?
Kära styrelse: Utse Tin Mörk eller Tomas Nygren till missionsföreståndare, alternativt först Tomas och sedan Tin om 7 år, så förstår folk att det inte blir någon drastisk kursändring från Anders Sjöbergs bibel- och missionsfokuserade, lojalt kyrkokritiska linje. Och att varken domens eller nådens ord, varken lag eller evangelium, kommer att tonas ner på något sätt.
(Övriga kandidater är i mina ögon mer osäkra kort i just dessa avseenden, goda personliga kvalifikationer till trots. Men de kan ju vara bättre än jag tror).
Gå ut i hela världen med evangelii bud,
Guds kärlek gäller alla, så kom till allas Gud.
På Bertil Gärtners blogg berömmer den gamle göteborgsbiskopen EFS:s missionsarbete. Det är ju roligt. Men det är ju samtidigt sorgligt om han har rätt i att missionsuppdraget försvunnit någonstans på vägen i det som nu kallas "Svenska kyrkans internationella arbete - Hela världen".
Det låter också tråkigt att missionsmedlen till EFS minskat efter att Anders Sjöberg aviserat sin avgång. Finns det ett samband, eller är det bara lite ovanligt stark "sommartorka"?
Kära styrelse: Utse Tin Mörk eller Tomas Nygren till missionsföreståndare, alternativt först Tomas och sedan Tin om 7 år, så förstår folk att det inte blir någon drastisk kursändring från Anders Sjöbergs bibel- och missionsfokuserade, lojalt kyrkokritiska linje. Och att varken domens eller nådens ord, varken lag eller evangelium, kommer att tonas ner på något sätt.
(Övriga kandidater är i mina ögon mer osäkra kort i just dessa avseenden, goda personliga kvalifikationer till trots. Men de kan ju vara bättre än jag tror).
Gå ut i hela världen med evangelii bud,
Guds kärlek gäller alla, så kom till allas Gud.
lördag 27 september 2008
I tjänst åt EFS och romersk-katolska kyrkan
Påskvänner!
Underliga äro Herrens vägar! I kväll spelade jag åt Edsbyns EFS i S:t Olovs kapell (där distriktsföreståndare Tin Mörk var på besök) - och i morgon ska jag leda söndagsskola om Abraham i Bollnäs Missionskyrka och vara kyrkvaktmästare åt fader Damian från S:t Paulus katolska församling i Gävle när de firar mässa i Bollnäs Missionskyrka.
Jag har en halvtimme på mej - mellan 15.00 och 15.30 - att övertyga honom om den sanna lutherska läran. (Eller så blir jag romersk katolik ;o)
Ett fullkomligt offer för oss Han frambar
- o djup av Guds eviga råd! -
fullkomligt för evigt det offret ju var,
så är vi då frälsta av nåd!
Underliga äro Herrens vägar! I kväll spelade jag åt Edsbyns EFS i S:t Olovs kapell (där distriktsföreståndare Tin Mörk var på besök) - och i morgon ska jag leda söndagsskola om Abraham i Bollnäs Missionskyrka och vara kyrkvaktmästare åt fader Damian från S:t Paulus katolska församling i Gävle när de firar mässa i Bollnäs Missionskyrka.
Jag har en halvtimme på mej - mellan 15.00 och 15.30 - att övertyga honom om den sanna lutherska läran. (Eller så blir jag romersk katolik ;o)
Ett fullkomligt offer för oss Han frambar
- o djup av Guds eviga råd! -
fullkomligt för evigt det offret ju var,
så är vi då frälsta av nåd!
tisdag 23 september 2008
Härligt att få Budis i brevlådan!
Påskvänner!
Ett välmatat Budisnummer har dumpit ner. Inte visste jag att P-O Enqvist var så väldigt lång (med 197 cm är han 1 cm längre än min erkänt långe farbror Lennart i Åbyn). Men så var han ju också en gång svensk mästare i stående höjdhopp, har jag för mej. På den tiden denna utrymmesbesparande idrottsgren fanns kvar.
Och den verkligt underbara nyheten är att Mekane Yesus-kyrkan verkar kunna fira sitt 50-årsjubileum nästa år som en återförenad kyrka (efter 12 års svår splittring). Låt oss be att försoningen går på djupet och att språkfrågor och annat kan lösas i fortsatt broderlig anda. Och att det goda exemplet kan smitta av sej också på sårade relationer i vårt eget land. (Fint att använda tvagning av varandras fötter som symbol för den återvunna enheten!).
Som sagt - bra att Budis finns kvar. Den utgör ett fräscht komplement till Kyrkans Tidning, och det är intressant att Erika Cyrillus får försiktigt stöd från EFS-ordförande Tomas Nygren för sin idé om en EFS-lista i kyrkovalet nästa år. Redaktörens fem tips om hur man får män att läsa böcker är också högst läsvärda. Om än just min fru kanske hellre hade behövt fem tips om hur man avvänjer män från denna livsstil.
(Och jag som är gift med en missionspastor kan fortsätta läsa texter av Per-Erik Lund och Susanne Järved och se bilder redigerade av Josefin Casteryd. Ibland känns det nästan som en skojig kupp mot bappar och missionare - vårat gamla bu(di)sgäng har tagit över Sändaren!)
Öppna din bibel där ordet står skrivet
som visar vägen till eviga livet.
Ordet är skatten, den största i livet,
öppna din bibel där ordet står skrivet.
Ett välmatat Budisnummer har dumpit ner. Inte visste jag att P-O Enqvist var så väldigt lång (med 197 cm är han 1 cm längre än min erkänt långe farbror Lennart i Åbyn). Men så var han ju också en gång svensk mästare i stående höjdhopp, har jag för mej. På den tiden denna utrymmesbesparande idrottsgren fanns kvar.
Och den verkligt underbara nyheten är att Mekane Yesus-kyrkan verkar kunna fira sitt 50-årsjubileum nästa år som en återförenad kyrka (efter 12 års svår splittring). Låt oss be att försoningen går på djupet och att språkfrågor och annat kan lösas i fortsatt broderlig anda. Och att det goda exemplet kan smitta av sej också på sårade relationer i vårt eget land. (Fint att använda tvagning av varandras fötter som symbol för den återvunna enheten!).
Som sagt - bra att Budis finns kvar. Den utgör ett fräscht komplement till Kyrkans Tidning, och det är intressant att Erika Cyrillus får försiktigt stöd från EFS-ordförande Tomas Nygren för sin idé om en EFS-lista i kyrkovalet nästa år. Redaktörens fem tips om hur man får män att läsa böcker är också högst läsvärda. Om än just min fru kanske hellre hade behövt fem tips om hur man avvänjer män från denna livsstil.
(Och jag som är gift med en missionspastor kan fortsätta läsa texter av Per-Erik Lund och Susanne Järved och se bilder redigerade av Josefin Casteryd. Ibland känns det nästan som en skojig kupp mot bappar och missionare - vårat gamla bu(di)sgäng har tagit över Sändaren!)
Öppna din bibel där ordet står skrivet
som visar vägen till eviga livet.
Ordet är skatten, den största i livet,
öppna din bibel där ordet står skrivet.
lördag 20 september 2008
Evangelium För Syndare
Påskvänner!
Vill gärna hänvisa till vad Henrik Perret skriver på sin blogg. Det är verkliga biskopsord trots att Henrik för ett par år sedan förlorade i "borgåstiftsfinalen" mot Gustav Björkstrand.
Jag vet att biskop Börre Knudsen i Norge (i Strandebarm prosti) - ni vet han med "Faraos härar" - skrev något liknande efter en intervju i norsk press. Han stod för allt han sagt i artikeln, men bad om förlåtelse (!) för att han lyft fram budskapet om syndernas förlåtelse så dåligt. Det handlar inte om att vi ska förtiga lagen eller försvara synden - det handlar om att vi inte ska bli lagiska, vilket vi ofta blir när vi själva tagit till oss lagen för lite (bara lite på ytan, så där)! Och att vi inte ska bli förtvivlade, vilket vi i andra fall lätt blir om evangeliet förtigs.
Jag brukar säga att utan budskapet om syndernas förlåtelse skulle jag aldrig våga ta också förmaningsorden och varningsorden till hjärtat. "Synden ska inte råda över oss, eftersom vi inte står under lagen utan under nåden". Men också denna paulinska sats gäller: "Jag har genom lagen dött bort från lagen". Och just i den bemärkelsen tror jag att även lagen i viss mening kan sägas vara ett nådemedel (jo jag vet att det strider mot luthersk terminologi ;o). Nota bene i kombination - inte sammanblandning - med evangelium.
Vi vet ju förvisso att lagen är god,
om vi den blott rätt kunde bruka!
Den gavs för att krossa vårt köttsliga mod
och ej för att läka de sjuka.
Vill gärna hänvisa till vad Henrik Perret skriver på sin blogg. Det är verkliga biskopsord trots att Henrik för ett par år sedan förlorade i "borgåstiftsfinalen" mot Gustav Björkstrand.
Jag vet att biskop Börre Knudsen i Norge (i Strandebarm prosti) - ni vet han med "Faraos härar" - skrev något liknande efter en intervju i norsk press. Han stod för allt han sagt i artikeln, men bad om förlåtelse (!) för att han lyft fram budskapet om syndernas förlåtelse så dåligt. Det handlar inte om att vi ska förtiga lagen eller försvara synden - det handlar om att vi inte ska bli lagiska, vilket vi ofta blir när vi själva tagit till oss lagen för lite (bara lite på ytan, så där)! Och att vi inte ska bli förtvivlade, vilket vi i andra fall lätt blir om evangeliet förtigs.
Jag brukar säga att utan budskapet om syndernas förlåtelse skulle jag aldrig våga ta också förmaningsorden och varningsorden till hjärtat. "Synden ska inte råda över oss, eftersom vi inte står under lagen utan under nåden". Men också denna paulinska sats gäller: "Jag har genom lagen dött bort från lagen". Och just i den bemärkelsen tror jag att även lagen i viss mening kan sägas vara ett nådemedel (jo jag vet att det strider mot luthersk terminologi ;o). Nota bene i kombination - inte sammanblandning - med evangelium.
Vi vet ju förvisso att lagen är god,
om vi den blott rätt kunde bruka!
Den gavs för att krossa vårt köttsliga mod
och ej för att läka de sjuka.
Mellanspel i Mellansel
Påskvänner!
Sitter just nu och har lunchrast en verkligt musikspäckad intensivhelg. Det blir inte så mycket tid över till annat, så blogginlägget blir ovanligt kort.
På resan hit (3 byten!) gick jag en halvtimmespromenad i centrala Övik. Jag passerade bl.a. den berömda pingstkyrkan, där vår broder K-G nu är församlingsföreståndare på deltid. Och jag bad en bön för honom och församlingen. Gud signe dem! Liksom EFS i Övik och övriga kristna.
Tyvärr var pingstkyrkan inte öppen (20.30 ca) eftersom ungdomssamlingen denna kväll var i Elim. Hade annars varit kul att ta en titt. (Det var en kille till som kom och röck i ytterdörren). Men jag återkommer väl någon gång, K-G!
Lågorna är många,
ljuset är ett,
ljuset Jesus Kristus.
Lågorna är många,
ljuset är ett,
vi är ett i honom.
fredag 19 september 2008
Läs Erikas blogg - och prenna på Budis
Påskvänner!
Trots att Erikas bloggrubriker av någon orsak inte verkar vara riktigt presenterbara i blogglänkarna här till höger - hur ofta hon än skriver hamnar hennes blogg sist - så är ju "Cyrillus bloggar" klart läsvärd, alltmer i klass med "Lund i denna stund". Läsvärd även när man inte håller med skribenten, vilket ju en textsamling helst bör vara. Det finns också goda möjlighet att replikera och diskutera - det verkar inte alls tas illa upp; Erika är snarast något i stil med en matador från tjuren Ferdinand-filmen som vädjar "Stånga mej!" till en fromt försiktig och kanske ibland lite konflikträdd läsekrets (läs t.ex. Hans Lindholms och Erika Cyrillus´ tankeutbyte kring Frälsarkransen).
Dessutom är ju bloggen gratis. Men jag tror nog att Erika, Daniel och Jonas (visst heter dom så?) skulle uppskatta att fler prenumererade på papperstidningen Budbäraren. Då blir det ju mer resurser till detta Fosterlandsstiftelsens flaggskepp och kanske, kanske en något tätare utgivning med bättre debattmöjligheter - i varje fall ställdes det i utsikt i annonsen efter en ny chefredaktör.
Men snälla ni: prenumerera som jag via autogiro - så glömmer ni aldrig att prenumerera (d.v.s. missar inget nummer) och redaktionen får lite arbetsro! Tretti pix i månaden ÄR Budis sannerligen värd!
En hint om höstens innehåll ger Erika: september böcker/läsande, oktober mission, november hälsa och december Juuul! Och vad det spännande 2010 månde bära i sitt sköte - om Herren dröjer - kan vi bara fantisera om.
Å saliga stund utan like,
han lever, han lever igen!
Han vandrar i segrarens rike,
min själ, inte sörjer du än?
Trots att Erikas bloggrubriker av någon orsak inte verkar vara riktigt presenterbara i blogglänkarna här till höger - hur ofta hon än skriver hamnar hennes blogg sist - så är ju "Cyrillus bloggar" klart läsvärd, alltmer i klass med "Lund i denna stund". Läsvärd även när man inte håller med skribenten, vilket ju en textsamling helst bör vara. Det finns också goda möjlighet att replikera och diskutera - det verkar inte alls tas illa upp; Erika är snarast något i stil med en matador från tjuren Ferdinand-filmen som vädjar "Stånga mej!" till en fromt försiktig och kanske ibland lite konflikträdd läsekrets (läs t.ex. Hans Lindholms och Erika Cyrillus´ tankeutbyte kring Frälsarkransen).
Dessutom är ju bloggen gratis. Men jag tror nog att Erika, Daniel och Jonas (visst heter dom så?) skulle uppskatta att fler prenumererade på papperstidningen Budbäraren. Då blir det ju mer resurser till detta Fosterlandsstiftelsens flaggskepp och kanske, kanske en något tätare utgivning med bättre debattmöjligheter - i varje fall ställdes det i utsikt i annonsen efter en ny chefredaktör.
Men snälla ni: prenumerera som jag via autogiro - så glömmer ni aldrig att prenumerera (d.v.s. missar inget nummer) och redaktionen får lite arbetsro! Tretti pix i månaden ÄR Budis sannerligen värd!
En hint om höstens innehåll ger Erika: september böcker/läsande, oktober mission, november hälsa och december Juuul! Och vad det spännande 2010 månde bära i sitt sköte - om Herren dröjer - kan vi bara fantisera om.
Å saliga stund utan like,
han lever, han lever igen!
Han vandrar i segrarens rike,
min själ, inte sörjer du än?
onsdag 17 september 2008
Missar Agne men träffar Tin
Påskvänner!
Ajajaj - jag missar Agne Nordlanders bibelhelg på Brogården (denna helg) eftersom jag ska vara på distanskantorshelg i Mellansel och spela upp min hemläxa. (Är just nu i kyrkan och övar på den, men tar mej en liten "bloggrast").
Däremot missar jag inte Tin Mörk-helgen i Edsbyn nästkommande helg, då jag t.o.m. ska spela till församlingssången i S:t Olovs kapell på lördagskvällen. (Lämplig övning för en kantorsstuderande, tycker jag). Tydligen ska även hela distriktsstyrelsen närvara - det blir ju distriktskonferens i Edsbyn våren 2009 (sista helgen i april).
F.ö. anser jag att Tin Mörk är en given missionsföreståndarkandidat. Har tillskrivit henne och bett henne tacka ja om hon blir tillfrågad. Hon själv och EFS Mittsverige förordar tydligen Tomas Nygren (enligt artikel i Kyrkans Tidning), men han är ju en bra ordförande och kan få vara det ett tag till.
Gör Tin till missionsföreståndare istället! Inte för att hon är kvinna (även om det faktiskt är ett litet plus!) men för att hon är lugn, vettig och trygg på scenen (framståen´ i skelleftebondsk mening) - samt okomprometterad av konstiga, antinomistiska angrepp mot nuvarande missionsföreståndare.
Kom till högtid! Kärleksflamman
slocknar om du ensam går,
men när kolen föres samman
kärlekselden näring får.
Det blir varmt i syskonskaran
när man med förenad röst
ber till Gud om nåd och tröst.
Ajajaj - jag missar Agne Nordlanders bibelhelg på Brogården (denna helg) eftersom jag ska vara på distanskantorshelg i Mellansel och spela upp min hemläxa. (Är just nu i kyrkan och övar på den, men tar mej en liten "bloggrast").
Däremot missar jag inte Tin Mörk-helgen i Edsbyn nästkommande helg, då jag t.o.m. ska spela till församlingssången i S:t Olovs kapell på lördagskvällen. (Lämplig övning för en kantorsstuderande, tycker jag). Tydligen ska även hela distriktsstyrelsen närvara - det blir ju distriktskonferens i Edsbyn våren 2009 (sista helgen i april).
F.ö. anser jag att Tin Mörk är en given missionsföreståndarkandidat. Har tillskrivit henne och bett henne tacka ja om hon blir tillfrågad. Hon själv och EFS Mittsverige förordar tydligen Tomas Nygren (enligt artikel i Kyrkans Tidning), men han är ju en bra ordförande och kan få vara det ett tag till.
Gör Tin till missionsföreståndare istället! Inte för att hon är kvinna (även om det faktiskt är ett litet plus!) men för att hon är lugn, vettig och trygg på scenen (framståen´ i skelleftebondsk mening) - samt okomprometterad av konstiga, antinomistiska angrepp mot nuvarande missionsföreståndare.
Kom till högtid! Kärleksflamman
slocknar om du ensam går,
men när kolen föres samman
kärlekselden näring får.
Det blir varmt i syskonskaran
när man med förenad röst
ber till Gud om nåd och tröst.
måndag 15 september 2008
Schablonerna kommer på skam ibland
Påskvänner!
Föreställde sej någon av er att en inom EFS i Mälardalen välkänd vänstersocialistisk feministvegan och djurrättsaktivist fanns bland dem som demonstrerade för MRO (MänniskoRätt för Ofödda) utanför pingstkyrkan i Jönköping i söndags?
Trodde väl inte det. Särskilt inte den kristne bloggare och artist som kallat demonstranterna "kristna nötter" och "inte riktiga människor." (Han skulle bara fatta vad hon fått höra av sina partikamrater). Det är jobbigt att inta en självständig hållning och inte följa schablonens "Tycker du A så tycker du säkert även B". Och det är nog så att många, även kristna skribenter, lider av fördomar mot demonstrerande abortmotståndare. Men sådana fördomar kommer, liksom många andra fördomar, ofta på skam vid närmare bekantskap.
Man KAN faktiskt vara mot både aborter och dödsstraff, och för både födda och ofödda barns och kvinnors rättigheter. Man FÅR visa omsorg om både djur och natur, även om man tror att människan är skapelsens krona. Det GÅR att visa avsky för synden och samtidigt älska syndaren. Det FINNS en möjlighet att låta ord och handling följas åt.
(Nu börjar förresten Världens barn-kampanjen igen).
För livets skull ska sanningen bli synlig,
för livets skull ska livets träd slå rot.
För livets skull vänds vanmakten till vrede,
för livets skull ska rätten flöda fram.
Föreställde sej någon av er att en inom EFS i Mälardalen välkänd vänstersocialistisk feministvegan och djurrättsaktivist fanns bland dem som demonstrerade för MRO (MänniskoRätt för Ofödda) utanför pingstkyrkan i Jönköping i söndags?
Trodde väl inte det. Särskilt inte den kristne bloggare och artist som kallat demonstranterna "kristna nötter" och "inte riktiga människor." (Han skulle bara fatta vad hon fått höra av sina partikamrater). Det är jobbigt att inta en självständig hållning och inte följa schablonens "Tycker du A så tycker du säkert även B". Och det är nog så att många, även kristna skribenter, lider av fördomar mot demonstrerande abortmotståndare. Men sådana fördomar kommer, liksom många andra fördomar, ofta på skam vid närmare bekantskap.
Man KAN faktiskt vara mot både aborter och dödsstraff, och för både födda och ofödda barns och kvinnors rättigheter. Man FÅR visa omsorg om både djur och natur, även om man tror att människan är skapelsens krona. Det GÅR att visa avsky för synden och samtidigt älska syndaren. Det FINNS en möjlighet att låta ord och handling följas åt.
(Nu börjar förresten Världens barn-kampanjen igen).
För livets skull ska sanningen bli synlig,
för livets skull ska livets träd slå rot.
För livets skull vänds vanmakten till vrede,
för livets skull ska rätten flöda fram.
söndag 14 september 2008
Pölsan och allt Guds rådslut
Påskvänner!
Torgny Lindgren har i sin spännande bok Pölsan visat en skamlig oförståelse för den sanna pölsans natur. Lindgren har för sej att riktig pölsa mest ska bestå av fint, finmalet kött, möjligen med lite lök. Medan riktig pölsa naturligtvis mest består av slakteriavfall och korngryn, alltså sånt som folk nuförtiden inte äter, men som det ju är mycket miljövänligt att ta vara på. När ett djur nu ändå fått ge sitt liv för vår skull. (Ni vet väl att det förr i världen knappt blev kvar nånting på ett slaktat djur som inte togs tillvara - det är därför vi har fått så konstiga rätter som pölsa och grisfötter, om nu någon mer än vi äter sånt idag).
Jag tänkte på pölsan när jag begrundade min hustrus svåra predikouppgift denna helg. Den är alltid svår, men kanske särskilt den här veckan när jag inte varit något vidare stöd utan suckat och jämrat över mina distansstudier och därpå följande dålig ekonomi. (Jodå, det är roligt att spela också!). Och stundtals burit mej riktigt uselt åt. (Förlåt!). Då kommer dessutom den där jämrans texten om den rike mannen och Lasarus som sten på börda!
Undrar just hur många präster/pastorer som kommer att bladdra bort den texten idag! (Eller välja en annan text). Fattigdom frälsar inte. Godhet frälsar inte - jo om den är absolut genomgående som hos Jesus förstås. Men däremot är det visst och sant att obarmhärtighet fördömer. Att ohörsamhet mot Guds ord, lagen och profeterna, fördömer. Och det kan bli för sent. Som det stod i ett amerikanskt predikoutkast - som f.ö. totalt missade den sociala dimensionen i texten - gjorde den rike mannen slutligen ALLTING rätt (minst fem punkter räknades upp: ånger, ödmjuk bön, omsorg om syskonen m.m.). Men FÖR SENT!
Och det där om att det FINNS en risk att gå förlorad och att det kan bli FÖR SENT, är ju något som ganska omsorgsfullt förtigs i våra kyrkor idag. (Har jag fel?). Från mina tre år i Ersmarks EFS minns jag tre tillfällen då det åtminstone antyddes att det inte är säkert att alla kommer till himlen. En allhelgonahelg då prästen i en bön läste bisatsen "så att vi inte går förlorade". En påskhelg då samme präst allvarligt frågade om "Jesus har gjort allt detta förgäves för dig och mig?" Och en tredje gång, antagligen för prick sex år sedan, när en lekman i församlingen predikade och nästan desperat frågade om det ändå inte kunde tänkas vara så att dagens text innebär att det finns en risk (kanske särskilt för oss "rika") att gå evigt förlorad?
Varför tar vi inte till oss - och förkunnar - bibelns svårsmälta delar? (Varför är inte den dubbla utgången ämne för några konferenser?). Varför är vi som Torgny Lindgren och har för oss att Guds ord bara ska vara "evangeliskt" och lättsmält? (Domedagen i form av klimatkatastrof verkar ju OK att prata om - kyrkornas globala vecka handlar ju om det i domsöndagstider också i år - och det är ju absolut bra och nyttigt att varnas för, men har inte kyrkan framför allt uppgiften att också i det sammanhanget tala om Herrens tillkommelse och räkenskapsdagen med både hopp och bävan?). Tänk på Hesekiel som skulle äta bokrullen som var full med "klagan, suckan och jämmer", bokrullen som slutligen visade sej vara "söt som honung". Läs gärna de tre första kapitlen i Hesekiels bok under bön! Tänk också på vår Frälsares sista ord när han gick synligt här på jorden: "...lär dem att hålla allt jag befallt er!" Läs gärna även 1 Johannesbrevets första kapitel (och fortsätt gärna vidare...).
En god och välsignad allvarshelg tillönskas er alla! Också denna söndag är en Kristi uppståndelses dag - en dag som förkunnar vårt enda hopp, det som gör att vi orkar resa oss upp igen, lyfta våra huvuden, fortsätta gå i Jesu fotspår och i ord och handling förbereda världen för hans återkomst:
Han fullgjorde vad vi borde och blev vår rättfärdighet,
han avvände vårt elände för båd tid och evighet,
han förvärvde att vi ärvde ljus och frid och salighet.
Torgny Lindgren har i sin spännande bok Pölsan visat en skamlig oförståelse för den sanna pölsans natur. Lindgren har för sej att riktig pölsa mest ska bestå av fint, finmalet kött, möjligen med lite lök. Medan riktig pölsa naturligtvis mest består av slakteriavfall och korngryn, alltså sånt som folk nuförtiden inte äter, men som det ju är mycket miljövänligt att ta vara på. När ett djur nu ändå fått ge sitt liv för vår skull. (Ni vet väl att det förr i världen knappt blev kvar nånting på ett slaktat djur som inte togs tillvara - det är därför vi har fått så konstiga rätter som pölsa och grisfötter, om nu någon mer än vi äter sånt idag).
Jag tänkte på pölsan när jag begrundade min hustrus svåra predikouppgift denna helg. Den är alltid svår, men kanske särskilt den här veckan när jag inte varit något vidare stöd utan suckat och jämrat över mina distansstudier och därpå följande dålig ekonomi. (Jodå, det är roligt att spela också!). Och stundtals burit mej riktigt uselt åt. (Förlåt!). Då kommer dessutom den där jämrans texten om den rike mannen och Lasarus som sten på börda!
Undrar just hur många präster/pastorer som kommer att bladdra bort den texten idag! (Eller välja en annan text). Fattigdom frälsar inte. Godhet frälsar inte - jo om den är absolut genomgående som hos Jesus förstås. Men däremot är det visst och sant att obarmhärtighet fördömer. Att ohörsamhet mot Guds ord, lagen och profeterna, fördömer. Och det kan bli för sent. Som det stod i ett amerikanskt predikoutkast - som f.ö. totalt missade den sociala dimensionen i texten - gjorde den rike mannen slutligen ALLTING rätt (minst fem punkter räknades upp: ånger, ödmjuk bön, omsorg om syskonen m.m.). Men FÖR SENT!
Och det där om att det FINNS en risk att gå förlorad och att det kan bli FÖR SENT, är ju något som ganska omsorgsfullt förtigs i våra kyrkor idag. (Har jag fel?). Från mina tre år i Ersmarks EFS minns jag tre tillfällen då det åtminstone antyddes att det inte är säkert att alla kommer till himlen. En allhelgonahelg då prästen i en bön läste bisatsen "så att vi inte går förlorade". En påskhelg då samme präst allvarligt frågade om "Jesus har gjort allt detta förgäves för dig och mig?" Och en tredje gång, antagligen för prick sex år sedan, när en lekman i församlingen predikade och nästan desperat frågade om det ändå inte kunde tänkas vara så att dagens text innebär att det finns en risk (kanske särskilt för oss "rika") att gå evigt förlorad?
Varför tar vi inte till oss - och förkunnar - bibelns svårsmälta delar? (Varför är inte den dubbla utgången ämne för några konferenser?). Varför är vi som Torgny Lindgren och har för oss att Guds ord bara ska vara "evangeliskt" och lättsmält? (Domedagen i form av klimatkatastrof verkar ju OK att prata om - kyrkornas globala vecka handlar ju om det i domsöndagstider också i år - och det är ju absolut bra och nyttigt att varnas för, men har inte kyrkan framför allt uppgiften att också i det sammanhanget tala om Herrens tillkommelse och räkenskapsdagen med både hopp och bävan?). Tänk på Hesekiel som skulle äta bokrullen som var full med "klagan, suckan och jämmer", bokrullen som slutligen visade sej vara "söt som honung". Läs gärna de tre första kapitlen i Hesekiels bok under bön! Tänk också på vår Frälsares sista ord när han gick synligt här på jorden: "...lär dem att hålla allt jag befallt er!" Läs gärna även 1 Johannesbrevets första kapitel (och fortsätt gärna vidare...).
En god och välsignad allvarshelg tillönskas er alla! Också denna söndag är en Kristi uppståndelses dag - en dag som förkunnar vårt enda hopp, det som gör att vi orkar resa oss upp igen, lyfta våra huvuden, fortsätta gå i Jesu fotspår och i ord och handling förbereda världen för hans återkomst:
Han fullgjorde vad vi borde och blev vår rättfärdighet,
han avvände vårt elände för båd tid och evighet,
han förvärvde att vi ärvde ljus och frid och salighet.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
Inlägg
