Påskvänner!
"Med sådana vänner behöver man inga fiender" säger man ibland om oönskat stöd. När nationaldemokraternas partiledare Marc Abramsson rekommenderar Missionsprovinsens gudstjänster framför vanliga Svenska kyrkan-gudstjänster eller när nationaldemokraternas hemsida länkar till Missionsprovinsen och Bevara äktenskapet, så är det naturligtvis ett PR-problem för berörda organisationer. Bra att Missionsprovinsens biskop Arne Olsson och Svenska Evangeliska Alliansens Stefan Gustavsson inte återgäldar "vänligheten", utan tar kraftfullt avstånd från den nationaldemokratiska ideologin.
Samtidigt är det nu en gång så, att ingen åsikt är så klok att inte också någon idiot delar den. Reformistiska socialister måste mer än en gång ha vridit sina händer i förtvivlan över sina revolutionära, våldsromantiska fränder, liksom modesta israelkritiker blivit halvt vansinniga över att förknippas med råa antisemiter p.g.a. någon enstaka gemensam åsikt. I ärlighetens namn får vi också vara försiktiga med vad vi pådyvlar t.ex. RFSL p.g.a. enstaka yttranden från någon aktivist eller p.g.a. vilka som håller med dem i någon fråga. Min kritik i tidigare inlägg grundar sej på att Tiina Rosenberg är en så framträdande representant för RFSL [rättelse 31/7: HBTQ-rörelsen] och att hon sa det hon sa i själva Europrides invigningstal. [Enligt Aftonbladets referent dessutom mött av stormande jubel och inte generade hummanden eller spridda burop. Tillagd kommentar 31/7].
Gentemot hot från höger och vänster får vi om människor av olika folkslag, läggningar och åsikter fortsätta säga: Rör inte min kompis!!!!! Och som kristna får vi inte glömma att se och be för både sexliberaler och nationaldemokrater. Läs gärna vad Dag Sandahl skriver på sin blogg för den 9 juli och 13 juli! Det går att tillämpa på många grupper. Ecce homo! Se människan! Vi behöver ju inte fördenskull glo glo stirra på vare sej nationaldemokratiska plakat eller promiskuösa exhibitionister (utan alla jämförelser i övrigt).
Kristus, gör oss annorlunda.
Är vår kärlek fraser blott,
gör den äkta, djärv och saklig
som den kärlek vi har fått.
onsdag 30 juli 2008
Lennart Möller och Jesusmanifestationen
Påskvänner!
Nu har väl ändå Lennart Möller tidernas chans att få med Svenska kyrkan på 2009 års Jesusmanifestation? (Ja, kom till Stockholm då du också, käre läsare!). Alla argument som grundar sej i rädsla för olämpliga paroller eller tveksam teologi hos vissa deltagande församlingar måste väl ha blåst bort med vinden sedan Svenska kyrkan nu deltagit i ett arrangemang med devisen "Den svenska synden bryter gränser"? Om inte annat kan väl SvK delta i Jesusmanifestationen för att missionera och omvända andra till den rena evangelisk-lutherska prideläran ;o)?
Ni EFS:are och övriga svenskkyrkliga som fortfarande känner tveksamhet inför Jesusmanifestationen får gärna läsa den "omvände" missionspastorn Torbjörn Bådagårds reflexioner längst ner i texten Röster från Jesusmanifestationen på Missionskyrkans hemsida.
Ditt namn, o Jesus, upphöjt är
högt över andra namn.
Himmel och jord dig hyllning bär,
vårt hopp, vår säkra hamn.
Vi har ju blott ett enda hopp,
vi har blott ett försvar:
men det är nog att Jesus dog
och att för oss det var.
Nu har väl ändå Lennart Möller tidernas chans att få med Svenska kyrkan på 2009 års Jesusmanifestation? (Ja, kom till Stockholm då du också, käre läsare!). Alla argument som grundar sej i rädsla för olämpliga paroller eller tveksam teologi hos vissa deltagande församlingar måste väl ha blåst bort med vinden sedan Svenska kyrkan nu deltagit i ett arrangemang med devisen "Den svenska synden bryter gränser"? Om inte annat kan väl SvK delta i Jesusmanifestationen för att missionera och omvända andra till den rena evangelisk-lutherska prideläran ;o)?
Ni EFS:are och övriga svenskkyrkliga som fortfarande känner tveksamhet inför Jesusmanifestationen får gärna läsa den "omvände" missionspastorn Torbjörn Bådagårds reflexioner längst ner i texten Röster från Jesusmanifestationen på Missionskyrkans hemsida.
Ditt namn, o Jesus, upphöjt är
högt över andra namn.
Himmel och jord dig hyllning bär,
vårt hopp, vår säkra hamn.
Vi har ju blott ett enda hopp,
vi har blott ett försvar:
men det är nog att Jesus dog
och att för oss det var.
tisdag 29 juli 2008
Jag är stolt över att Europride kan arrangeras i Stockholm
Påskvänner!
Jag är stolt över att ett arrangemang som Europride kan genomföras i Stockholm utan arresteringar eller grova trakasserier mot deltagarna. Hatbrott mot homosexuella och liknande har tyvärr inte upphört, men verklig homofobi är trots allt på tillbakagång i vårt land. Jag är stolt över alla släktingar och vänner till HBTQI-personer (jo det heter faktiskt så nu) som gjort sej av med gamla fördomar och fobier och bemöter sina släktingar och kamrater som av Gud älskade människor, inte som UFO:n. Jag är stolt över att Svenska kyrkan och EFS:are som Georg Andersson försöker göra bot för gångna försyndelser - inte minst från kristet håll - mot människor som brutit heteronormen på olika sätt. Och försvara dem mot den verkliga hotbild och den verkliga diskriminering som fortfarande finns på många håll.
Ja, det är jag stolt över. Men det finns också sådant jag inte är så stolt över. Jag är inte stolt över att Svenska kyrkan och Sensus (Svenska kyrkans studieförbund) deltar i Europride men inte i Jesusmanifestationen. Jag är inte stolt över den okritiska rapporteringen i riksmedia, som bl.a. Dagens chefredaktör Elisabeth Sandlund med rätta påtalar. Jag är inte stolt över att Pridefestivalen inte bara förespråkar speciell hänsyn till och förståelse för en utsatt grupp med funktionshinder (de som inte kan tända på det motsatta könet), utan också den moraliska rätten - inte bara den juridiska - för alla, oavsett läggning och andra förutsättningar, att ha frivillig sex vuxna emellan på alla upptänkliga sätt.
Lägg märke till betydelseglidningen i tvåbarnsmamman, f.d. kärnfamiljsmedlemmen, Tiina Rosenbergs invigningstal, refererat i Åsa Petersens ledarkrönika den 26 juli:
"Vi måste försvara rätten att ha sex utan kärlek när andan faller på. Som det är nu blir vi belönade av majoriteten när vi liknar dem. Vi får inte vika från vår sexradikalism och könsradikalism. Knip inte med könet, det har aldrig varit en del av vår rörelse!" säger Tiina Rosenberg. Jublet vet inga gränser.
Det är alltså så att I) kampen för straffrihet (den juridiska rätten) som nog de flesta av oss sympatiserar med (tänk på avrättningarna i Iran!) och som i Sverige ledde till en ur liberal synvinkel välkommen legalisering av homosexualitet på 1940-talet, och II) kampen mot sjukdomsstämpeln, som i Sverige ledde till en även ur liberal synvinkel mindre självklar friskförklaring på 1970-talet, nu sist och slutligen har lett till III) kravet på moralisk "carte blanche" från inte bara staten utan från allmänheten och, inte minst, kyrkorna! Ett carte blanche inte bara för homosexuella, beskrivet som pastoralt undantag för personer med ett sexuellt funktionshinder - så långt vore det ju sympatiskt och begripligt - utan ett sexualmoraliskt carte blanche för precis alla grupper, även bisexuella och queerpersoner av olika slag som i mina ögon fegt åker snålskjuts på de entydigt homosexuellas situation. Nu ska plötsligt även de som har ett val skyddas från synpunkter på det valet.
Liberala, sekulära journalister som Charlotta Friberg och Hanne Kjöller på DN får ostraffat be kvinnor att bli ihop med yngre män (i varje fall inte äldre) av jämställdhetsskäl. Här är kärleken tydligen inte alls blind eller kan åtminstone göras mer seende. Men ve den (särskilt den troende) som rekommenderar kvinnor att i görligaste mån bli ihop med män (och vice versa)! Man får utan att stigmatiseras socialt vara skeptisk till att någon gifter sej med sin faster eller att avsiktligt ensamstående föder/adopterar barn, men den som har samma typ av invändningar mot enkönade familjer, eller bara vill bevara den nuvarande äktenskapsdefinitionen, hängs ut i den samhälleliga kylan (kan man ens arbeta som lärare bland alla de många "bisexuella" och identitetsosäkra eleverna i den kommunala skolan då?). Betraktas närmast som nazist.
När RFSL dessutom lyckats med konststycket att få regnbågsflaggan ansedd som en allmän symbol för mänskliga rättigheter, "hissad" på alla Stockholms Lokaltrafiks bussar, så har ju förvirringen blivit total. Det är som sagt en sak att Europride-festivalen i sej är ett tydligt och positivt uttryck för hur Sverige (i stort sett) respekterar mänskliga rättigheter (också rätten att leva hej vilt sexuellt) - och en helt annan sak att RFSL och Pride sprider åtskilliga normer, eller onormer, som också ur vanlig folkhälsosynpunkt måste betraktas som ytterst betänkliga. Här är det accepterande av knapplösa knull och ligg utan kärlekskrav som hägrar - enkönade eller tvekönade eller varför inte både och - och ve den som moraliserar eller ifrågasätter om RFSL verkligen är en opolitisk festorganisation som förenar alla slags människor och därför bör få flagga gratis på SL:s bussar.
"För oss är den knutna näven både ett kamptecken och ett sexuellt redskap" avslutade Tiina Rosenberg sitt invigningstal enligt Stefan Ingvarsson (AB Kulturen 26/7). Har Svenska kyrkan och Sensus och EKHO - eller för den delen Sveriges gynekologer - några synpunkter ens på detta? Antagligen inte. När det gällde Jesusmanifestationen var Svenska kyrkans ledning noga med att att inte förknippas med några olutherska läror (annat än biskoparnas egna). Men på Europride förekommer förstås bara det rena evangeliet i dess allra nyaste form, känt från K-G Hammars, Jonas Gardells och Kay Pollaks masspridda förkunnelse.
Nog är det fler mammor och pappor inom Svenska kyrkan och EFS som reagerar som jag, eller hur? Men av (berättigad) omsorg mot utsatta minoriteter - och, ärligt talat, ibland om våra egna karriärer - vill vi (oberättigat) ligga lite lågt. Aldrig så modest israelkritik påstås ju ibland legitimera antijudiska hatbrott - och vägen är sannerligen smal - men där brukar vi ju ändå inse att ingen åsikt är så klok att inte också en del idioter delar den. Nu är det tid att visa samma ärlighet som modesta israelkritiker och RFSL:are och "komma ut" med våra ståndpunkter utan att bli aggressiva. I samhället men inte minst inom kyrkan. Jag tror att SEA, Stefan Gustavsson och Olof Edsinger gör fel som prioriterar staten. Att Mona Sahlin och Fredrik Reinfeldt och övriga riksdagsledamöter tänker som de gör är inte någon större katastrof, anser jag (som liberal). Kanske tvärtom - jag föredrar generellt en alltför liberal lagstiftning framför en alltför teokratisk (det är bara att tänka på 1600-talets Sverige som tyvärr hade många påtagliga likheter med mullornas Iran idag). Men att Svenska kyrkans ledning inte tycks klara av att hitta och hävda sin normativa roll (mellan homofobins hotfulla lagiskhet och syndfrihetslärans falska evangelium) i ett fritt, öppet samhälle - det är verkligen för bedrövligt.
Blott i det öppna har du en möjlighet,
låser du om dig, kvävs och förtvinar du.
Ut i det fria skall du med Herren gå.
Kraften fullkomnas mitt i din svaghet då.
Ge oss nåd att kunna lyda
sanningen som inget skyler.
Ge oss nåd att verkligt äga
din frid, o vår Gud, ja, allas Gud.
Jag är stolt över att ett arrangemang som Europride kan genomföras i Stockholm utan arresteringar eller grova trakasserier mot deltagarna. Hatbrott mot homosexuella och liknande har tyvärr inte upphört, men verklig homofobi är trots allt på tillbakagång i vårt land. Jag är stolt över alla släktingar och vänner till HBTQI-personer (jo det heter faktiskt så nu) som gjort sej av med gamla fördomar och fobier och bemöter sina släktingar och kamrater som av Gud älskade människor, inte som UFO:n. Jag är stolt över att Svenska kyrkan och EFS:are som Georg Andersson försöker göra bot för gångna försyndelser - inte minst från kristet håll - mot människor som brutit heteronormen på olika sätt. Och försvara dem mot den verkliga hotbild och den verkliga diskriminering som fortfarande finns på många håll.
Ja, det är jag stolt över. Men det finns också sådant jag inte är så stolt över. Jag är inte stolt över att Svenska kyrkan och Sensus (Svenska kyrkans studieförbund) deltar i Europride men inte i Jesusmanifestationen. Jag är inte stolt över den okritiska rapporteringen i riksmedia, som bl.a. Dagens chefredaktör Elisabeth Sandlund med rätta påtalar. Jag är inte stolt över att Pridefestivalen inte bara förespråkar speciell hänsyn till och förståelse för en utsatt grupp med funktionshinder (de som inte kan tända på det motsatta könet), utan också den moraliska rätten - inte bara den juridiska - för alla, oavsett läggning och andra förutsättningar, att ha frivillig sex vuxna emellan på alla upptänkliga sätt.
Lägg märke till betydelseglidningen i tvåbarnsmamman, f.d. kärnfamiljsmedlemmen, Tiina Rosenbergs invigningstal, refererat i Åsa Petersens ledarkrönika den 26 juli:
"Vi måste försvara rätten att ha sex utan kärlek när andan faller på. Som det är nu blir vi belönade av majoriteten när vi liknar dem. Vi får inte vika från vår sexradikalism och könsradikalism. Knip inte med könet, det har aldrig varit en del av vår rörelse!" säger Tiina Rosenberg. Jublet vet inga gränser.
Det är alltså så att I) kampen för straffrihet (den juridiska rätten) som nog de flesta av oss sympatiserar med (tänk på avrättningarna i Iran!) och som i Sverige ledde till en ur liberal synvinkel välkommen legalisering av homosexualitet på 1940-talet, och II) kampen mot sjukdomsstämpeln, som i Sverige ledde till en även ur liberal synvinkel mindre självklar friskförklaring på 1970-talet, nu sist och slutligen har lett till III) kravet på moralisk "carte blanche" från inte bara staten utan från allmänheten och, inte minst, kyrkorna! Ett carte blanche inte bara för homosexuella, beskrivet som pastoralt undantag för personer med ett sexuellt funktionshinder - så långt vore det ju sympatiskt och begripligt - utan ett sexualmoraliskt carte blanche för precis alla grupper, även bisexuella och queerpersoner av olika slag som i mina ögon fegt åker snålskjuts på de entydigt homosexuellas situation. Nu ska plötsligt även de som har ett val skyddas från synpunkter på det valet.
Liberala, sekulära journalister som Charlotta Friberg och Hanne Kjöller på DN får ostraffat be kvinnor att bli ihop med yngre män (i varje fall inte äldre) av jämställdhetsskäl. Här är kärleken tydligen inte alls blind eller kan åtminstone göras mer seende. Men ve den (särskilt den troende) som rekommenderar kvinnor att i görligaste mån bli ihop med män (och vice versa)! Man får utan att stigmatiseras socialt vara skeptisk till att någon gifter sej med sin faster eller att avsiktligt ensamstående föder/adopterar barn, men den som har samma typ av invändningar mot enkönade familjer, eller bara vill bevara den nuvarande äktenskapsdefinitionen, hängs ut i den samhälleliga kylan (kan man ens arbeta som lärare bland alla de många "bisexuella" och identitetsosäkra eleverna i den kommunala skolan då?). Betraktas närmast som nazist.
När RFSL dessutom lyckats med konststycket att få regnbågsflaggan ansedd som en allmän symbol för mänskliga rättigheter, "hissad" på alla Stockholms Lokaltrafiks bussar, så har ju förvirringen blivit total. Det är som sagt en sak att Europride-festivalen i sej är ett tydligt och positivt uttryck för hur Sverige (i stort sett) respekterar mänskliga rättigheter (också rätten att leva hej vilt sexuellt) - och en helt annan sak att RFSL och Pride sprider åtskilliga normer, eller onormer, som också ur vanlig folkhälsosynpunkt måste betraktas som ytterst betänkliga. Här är det accepterande av knapplösa knull och ligg utan kärlekskrav som hägrar - enkönade eller tvekönade eller varför inte både och - och ve den som moraliserar eller ifrågasätter om RFSL verkligen är en opolitisk festorganisation som förenar alla slags människor och därför bör få flagga gratis på SL:s bussar.
"För oss är den knutna näven både ett kamptecken och ett sexuellt redskap" avslutade Tiina Rosenberg sitt invigningstal enligt Stefan Ingvarsson (AB Kulturen 26/7). Har Svenska kyrkan och Sensus och EKHO - eller för den delen Sveriges gynekologer - några synpunkter ens på detta? Antagligen inte. När det gällde Jesusmanifestationen var Svenska kyrkans ledning noga med att att inte förknippas med några olutherska läror (annat än biskoparnas egna). Men på Europride förekommer förstås bara det rena evangeliet i dess allra nyaste form, känt från K-G Hammars, Jonas Gardells och Kay Pollaks masspridda förkunnelse.
Nog är det fler mammor och pappor inom Svenska kyrkan och EFS som reagerar som jag, eller hur? Men av (berättigad) omsorg mot utsatta minoriteter - och, ärligt talat, ibland om våra egna karriärer - vill vi (oberättigat) ligga lite lågt. Aldrig så modest israelkritik påstås ju ibland legitimera antijudiska hatbrott - och vägen är sannerligen smal - men där brukar vi ju ändå inse att ingen åsikt är så klok att inte också en del idioter delar den. Nu är det tid att visa samma ärlighet som modesta israelkritiker och RFSL:are och "komma ut" med våra ståndpunkter utan att bli aggressiva. I samhället men inte minst inom kyrkan. Jag tror att SEA, Stefan Gustavsson och Olof Edsinger gör fel som prioriterar staten. Att Mona Sahlin och Fredrik Reinfeldt och övriga riksdagsledamöter tänker som de gör är inte någon större katastrof, anser jag (som liberal). Kanske tvärtom - jag föredrar generellt en alltför liberal lagstiftning framför en alltför teokratisk (det är bara att tänka på 1600-talets Sverige som tyvärr hade många påtagliga likheter med mullornas Iran idag). Men att Svenska kyrkans ledning inte tycks klara av att hitta och hävda sin normativa roll (mellan homofobins hotfulla lagiskhet och syndfrihetslärans falska evangelium) i ett fritt, öppet samhälle - det är verkligen för bedrövligt.
Blott i det öppna har du en möjlighet,
låser du om dig, kvävs och förtvinar du.
Ut i det fria skall du med Herren gå.
Kraften fullkomnas mitt i din svaghet då.
Ge oss nåd att kunna lyda
sanningen som inget skyler.
Ge oss nåd att verkligt äga
din frid, o vår Gud, ja, allas Gud.
måndag 28 juli 2008
Olof Edsinger om äktenskapet
Påskvänner!
För den som så här i Pride-tider vill ta del av SALT-generalsekreterarens tankar kring äktenskapet, kan man hitta dem på Svenska Evangeliska Alliansens hemsida:
* Därför ska vi inte tiga still i äktenskapsfrågan, del 1.
* Därför ska vi inte tiga still i äktenskapsfrågan, del 2.
Läs och fundera. Vad håller du med om? Är det något du inte kan stämma in i? Är det, som Georg Andersson hävdar, bekymmersamt att EFS:s ungdomsförbund leds av en person med dessa ståndpunkter?
Som mannen och kvinnan i glädje tillsammans,
när tillvaron föddes en gång,
vi står också nu inför Skapelsens herre
i bön och sång.
För den som så här i Pride-tider vill ta del av SALT-generalsekreterarens tankar kring äktenskapet, kan man hitta dem på Svenska Evangeliska Alliansens hemsida:
* Därför ska vi inte tiga still i äktenskapsfrågan, del 1.
* Därför ska vi inte tiga still i äktenskapsfrågan, del 2.
Läs och fundera. Vad håller du med om? Är det något du inte kan stämma in i? Är det, som Georg Andersson hävdar, bekymmersamt att EFS:s ungdomsförbund leds av en person med dessa ståndpunkter?
Som mannen och kvinnan i glädje tillsammans,
när tillvaron föddes en gång,
vi står också nu inför Skapelsens herre
i bön och sång.
söndag 27 juli 2008
Sommarkantor med hopfällbar orgel
Påskvänner!
En härlig friluftsgudstjänst vid kyrkstallarna utanför Segersta kyrka fick jag delta i denna dag. Jag fick spela på en sån där obetalbar hopfällbar orgel som solskenssångaren Hultman turnerade omkring med på sin tid. Helt fri från batterier, sladdar och annat jox. Underbart! Jag kompade "En vänlig grönskas rika dräkt" och la in Waldemar Åhléns fina överstämma på andra versen - det lät verkligen som "yra fåglar"!
Den där otroliga orgeln, som alltså går att fälla ihop så den ser ut som en ordinär resväska, lär ha transporterats omkring mellan byarna på cykelpakethållare förr i världen. Jag fick dock inte ta med mej den på pakethållaren. Jag hade cyklat till gudstjänsten på nordöstra sidan Varpen (2 mil ungefär) och tänke cykla hem till stan (Bollnäs) på sydvästra sidan, men fick tyvärr en snöplig punktering i Hårga och hämtades med bil av frun och yngste sonen. Hallonsnåren utanför Hårga hembygdsgård var dock paradisiska! Kul även att se det hambodansande paret i trä!
Sin lycka och sin sommarro
de yra fåglar prisa.
Ur skogens snår, ur stilla bo
framklingar deras visa.
En hymn går opp
av fröjd och hopp
från deras glada kväden,
från blommorna och träden.
En härlig friluftsgudstjänst vid kyrkstallarna utanför Segersta kyrka fick jag delta i denna dag. Jag fick spela på en sån där obetalbar hopfällbar orgel som solskenssångaren Hultman turnerade omkring med på sin tid. Helt fri från batterier, sladdar och annat jox. Underbart! Jag kompade "En vänlig grönskas rika dräkt" och la in Waldemar Åhléns fina överstämma på andra versen - det lät verkligen som "yra fåglar"!
Den där otroliga orgeln, som alltså går att fälla ihop så den ser ut som en ordinär resväska, lär ha transporterats omkring mellan byarna på cykelpakethållare förr i världen. Jag fick dock inte ta med mej den på pakethållaren. Jag hade cyklat till gudstjänsten på nordöstra sidan Varpen (2 mil ungefär) och tänke cykla hem till stan (Bollnäs) på sydvästra sidan, men fick tyvärr en snöplig punktering i Hårga och hämtades med bil av frun och yngste sonen. Hallonsnåren utanför Hårga hembygdsgård var dock paradisiska! Kul även att se det hambodansande paret i trä!
Sin lycka och sin sommarro
de yra fåglar prisa.
Ur skogens snår, ur stilla bo
framklingar deras visa.
En hymn går opp
av fröjd och hopp
från deras glada kväden,
från blommorna och träden.
Boel Skoglund i täten - men jag trummar för Tin Mörk!
Påskvänner!
Nu har förra distriktsföreståndaren Boel Skoglund gjort en triumfartad uppmarsch i missionsföreståndaromröstningen på nätet. Hon har fått typ de 30 senast avgivna rösterna och är nu uppe i 40 röster totalt vilket är 26% och en klar ledning över Tomas Nygren och Stefan Gustavsson på delad andra plats (med 19% av rösterna). Det låter ju som en "sammantrumning" av skoglundfans, men sånt är väl tillåtet - trumma mera för flera helt enkelt! Jag har inget emot Boel Skoglund, men vet för lite om henne för att säga vare sej bu eller bä.
Min favorit Tin Mörk, som ledde omröstningen från start och några veckor efteråt, har nu halkat ner på 5:e plats, förbisprungen även av Katarina Glas. Så nu är det dags att trumma lite för henne: Alla som liksom jag tror att Tin har både rätt personlighet, attityd och teologi för att bli en bra missionsföreståndare för EFS (och som inte har röstat än), gå och rösta på henne här!
Jag tror, trots min positiva attityd också till äldre män (som t.ex. Stefan Holmström eller Hans Lindholm), att ett val av Tin skulle skicka en positiv signal åt fler håll: en signal om förnyelse kombinerat med en signal om teologisk stabilitet. Tin tror jag funkar bra både som predikant och som chef, både som estradör och som administratör. Ett problem kan vara att hon inte deltagit så mycket i debatten utåt - men å andra sidan har hon inte låst fast sej i så konstiga positioner som de EFS:are som försvarat vissa folkutrotningar (och vägrat ta principiellt avstånd från dödsstraff). Eller som de EFS:are som kritiserat missionsföreståndaren för att han pekat på det tydliga behovet av en mer väckande förkunnelse i Svenska kyrkan och EFS.
Jo jag vet att det är styrelsen som utser missionsföreståndare! Men jag tycker faktiskt att det är lite kul och intressant med den här nätomröstningen.
Är det förresten nån som vet ungefär när styrelsen kan tänkas presentera Anders Sjöbergs efterträdare? Anders har ju erbjudit sej att "gå dubbelt" med den personen ett tag. Kanske inte ett så ekonomiskt lysande förslag (för EFS), på kort sikt i varje fall, men antagligen en vettig idé om man ser saken i ett lite längre perspektiv - en tids inskolning i ett mycket ansvarsfullt jobb. Vi får väl se vad efterträdaren tycker.
Så skicka herdar till din hjord
som den för ulvar aktar,
som föder den med allt ditt ord
och på dess bästa aktar.
Nu har förra distriktsföreståndaren Boel Skoglund gjort en triumfartad uppmarsch i missionsföreståndaromröstningen på nätet. Hon har fått typ de 30 senast avgivna rösterna och är nu uppe i 40 röster totalt vilket är 26% och en klar ledning över Tomas Nygren och Stefan Gustavsson på delad andra plats (med 19% av rösterna). Det låter ju som en "sammantrumning" av skoglundfans, men sånt är väl tillåtet - trumma mera för flera helt enkelt! Jag har inget emot Boel Skoglund, men vet för lite om henne för att säga vare sej bu eller bä.
Min favorit Tin Mörk, som ledde omröstningen från start och några veckor efteråt, har nu halkat ner på 5:e plats, förbisprungen även av Katarina Glas. Så nu är det dags att trumma lite för henne: Alla som liksom jag tror att Tin har både rätt personlighet, attityd och teologi för att bli en bra missionsföreståndare för EFS (och som inte har röstat än), gå och rösta på henne här!
Jag tror, trots min positiva attityd också till äldre män (som t.ex. Stefan Holmström eller Hans Lindholm), att ett val av Tin skulle skicka en positiv signal åt fler håll: en signal om förnyelse kombinerat med en signal om teologisk stabilitet. Tin tror jag funkar bra både som predikant och som chef, både som estradör och som administratör. Ett problem kan vara att hon inte deltagit så mycket i debatten utåt - men å andra sidan har hon inte låst fast sej i så konstiga positioner som de EFS:are som försvarat vissa folkutrotningar (och vägrat ta principiellt avstånd från dödsstraff). Eller som de EFS:are som kritiserat missionsföreståndaren för att han pekat på det tydliga behovet av en mer väckande förkunnelse i Svenska kyrkan och EFS.
Jo jag vet att det är styrelsen som utser missionsföreståndare! Men jag tycker faktiskt att det är lite kul och intressant med den här nätomröstningen.
Är det förresten nån som vet ungefär när styrelsen kan tänkas presentera Anders Sjöbergs efterträdare? Anders har ju erbjudit sej att "gå dubbelt" med den personen ett tag. Kanske inte ett så ekonomiskt lysande förslag (för EFS), på kort sikt i varje fall, men antagligen en vettig idé om man ser saken i ett lite längre perspektiv - en tids inskolning i ett mycket ansvarsfullt jobb. Vi får väl se vad efterträdaren tycker.
Så skicka herdar till din hjord
som den för ulvar aktar,
som föder den med allt ditt ord
och på dess bästa aktar.
lördag 26 juli 2008
Två bröllop och ingen begravning
Påskvänner!
Eder blivande kantorsstuderande praktiserar just nu som sommarkantor i Hanebo/Segersta församling. I dag har han sammanvigt två par med hjälp av Gotländsk brudmarsch och Mendelssohns klassiska dito. Han säger som Waldenström: "Det är en nåd att få vara med."
Här levs ej blott i rosengård
och mången prövning kan bli hård.
Behåll dem då, o Herre god,
i kärlek som ger tröst och mod.
Eder blivande kantorsstuderande praktiserar just nu som sommarkantor i Hanebo/Segersta församling. I dag har han sammanvigt två par med hjälp av Gotländsk brudmarsch och Mendelssohns klassiska dito. Han säger som Waldenström: "Det är en nåd att få vara med."
Här levs ej blott i rosengård
och mången prövning kan bli hård.
Behåll dem då, o Herre god,
i kärlek som ger tröst och mod.
torsdag 24 juli 2008
Blir K-G Larsson pingstvän nu?
Påskvänner!
Nog måste man hålla med om att det är rätt besynnerligt - och inte enbart glädjande - att en EFS-pastor fått det stora förtroendet att leda pingstförsamlingen i Övik. Han vill inte svara på frågan om han är "troendedöpt" (en besynnerlig term), men tänker jobba åt pingstarna i Övik på heltid fr.o.m. årsskiftet. Fram till dess delar han sin tid mellan pingst i Övik och EFS i Alingsås.
Nog måste man väl ändå se det som att K-G är på väg till pingströrelsen? Eller kan man verkligen fortsätta vara evangelisk-luthersk i förkunnelse och handling om man är föreståndare för en pingstförsamling? Simon Jonsson i Kustkyrkan är inget bra parallellfall, eftersom det där handlade om två församlingar som gick ihop och skrev in vissa framförhandlade kompromisslösningar i själva konstitutionen. Dessutom har åtminstone jag en del frågetecken inför den församlingens gemensamma dopteologi.
Vad säger missionsföreståndaren och styrelsen om K-G Larssons beslut? Och vad säger EFS i Alingsås? Är höstens upplägg OK p.g.a. att det är en övergångslösning? Eller sätter man ner foten redan nu och ber K-G gå till pingst med hull och hår?
Led oss alltmer, o Jesus, i ordet in
och öppna våra ögon för nåden din.
Nog måste man hålla med om att det är rätt besynnerligt - och inte enbart glädjande - att en EFS-pastor fått det stora förtroendet att leda pingstförsamlingen i Övik. Han vill inte svara på frågan om han är "troendedöpt" (en besynnerlig term), men tänker jobba åt pingstarna i Övik på heltid fr.o.m. årsskiftet. Fram till dess delar han sin tid mellan pingst i Övik och EFS i Alingsås.
Nog måste man väl ändå se det som att K-G är på väg till pingströrelsen? Eller kan man verkligen fortsätta vara evangelisk-luthersk i förkunnelse och handling om man är föreståndare för en pingstförsamling? Simon Jonsson i Kustkyrkan är inget bra parallellfall, eftersom det där handlade om två församlingar som gick ihop och skrev in vissa framförhandlade kompromisslösningar i själva konstitutionen. Dessutom har åtminstone jag en del frågetecken inför den församlingens gemensamma dopteologi.
Vad säger missionsföreståndaren och styrelsen om K-G Larssons beslut? Och vad säger EFS i Alingsås? Är höstens upplägg OK p.g.a. att det är en övergångslösning? Eller sätter man ner foten redan nu och ber K-G gå till pingst med hull och hår?
Led oss alltmer, o Jesus, i ordet in
och öppna våra ögon för nåden din.
Gratis
Påskvänner!
Nu är högsommarvärmen tillbaka! (Vi hade några dagar i början av juli också och en hel vecka i början av juni). När jag kom ut ur Hanebo kyrka i går eftermiddag efter att ha övat vigselpsalmer - jag vikarierar som kantor ett par veckor i Hanebo/Segersta församling - slog värmen emot mej som en tropisk uppenbarelse. Vi rödlätta, ljushyllta som egentligen har en trivseltemp på runt 20 grader tycker egentligen att det är ganska skönt att få gå in i en sval medeltidskyrka ibland. Eller att få bada i en sval å eller sjö, som vi snart ska göra.
Det är faktiskt gratis! Ja just gratis! Det är faktiskt ett av uttrycken för Guds nåd, för Gratia Dei! Den nåd som gör att vi med synderna förlåtna för Jesu skull vill leva efter Guds goda vilja, Guds heliga lag. Och bl.a. värna miljön, handla rättvist, verka för fred och gott flyktingmottagande, visa medkänsla och medglädje.
Jag läste i barntidningen Droppen om den lilla flickan som en sommar undrade om allt möjligt fint var "gratis". Mamman svarade och svarade ("ja" och "javisst") men undrade varför flickan var så fixerad vid detta. Till slut frågade flickan: Mamma, vem är Grati? Mamman studsade till och tänkte först utreda missförståndet ordentligt. Men så fick hon en tanke och hörde sej själv svara: Grati, det är ju Gud!
Så lev Guds nu,
av Guds nåd får du
ta mot var stund ur hans hand.
Minns att rätt och frid
i vår egen tid
ska få spegla Guds kärleks lag.
Nu är högsommarvärmen tillbaka! (Vi hade några dagar i början av juli också och en hel vecka i början av juni). När jag kom ut ur Hanebo kyrka i går eftermiddag efter att ha övat vigselpsalmer - jag vikarierar som kantor ett par veckor i Hanebo/Segersta församling - slog värmen emot mej som en tropisk uppenbarelse. Vi rödlätta, ljushyllta som egentligen har en trivseltemp på runt 20 grader tycker egentligen att det är ganska skönt att få gå in i en sval medeltidskyrka ibland. Eller att få bada i en sval å eller sjö, som vi snart ska göra.
Det är faktiskt gratis! Ja just gratis! Det är faktiskt ett av uttrycken för Guds nåd, för Gratia Dei! Den nåd som gör att vi med synderna förlåtna för Jesu skull vill leva efter Guds goda vilja, Guds heliga lag. Och bl.a. värna miljön, handla rättvist, verka för fred och gott flyktingmottagande, visa medkänsla och medglädje.
Jag läste i barntidningen Droppen om den lilla flickan som en sommar undrade om allt möjligt fint var "gratis". Mamman svarade och svarade ("ja" och "javisst") men undrade varför flickan var så fixerad vid detta. Till slut frågade flickan: Mamma, vem är Grati? Mamman studsade till och tänkte först utreda missförståndet ordentligt. Men så fick hon en tanke och hörde sej själv svara: Grati, det är ju Gud!
Så lev Guds nu,
av Guds nåd får du
ta mot var stund ur hans hand.
Minns att rätt och frid
i vår egen tid
ska få spegla Guds kärleks lag.
Påven, Anders Eklund och Fader Brown
Påskvänner!
Jag lägger in en länk till en text jag skrev på min andra blogg i morse om skillnaden mellan förlåtelse och ursäkt. Texten heter Påven, Anders Eklund och Fader Brown.
Jag vill verkligen rekommendera G K Chestertons böcker, gärna på originalspråket engelska. Den på svenska nyutgivna Ortodoxi (1908) är 1000 gånger roligare än titeln antyder, och de 50 fader Brown-novellerna är verkligen underbara. (De flesta i alla fall).
Egen änglaärbarhet
som för syndens utbrott fasat,
och den största gudlöshet
som i synden hejdlöst rasat,
måste för att frälsning vinna
samma nåd hos Jesus finna.
Jag lägger in en länk till en text jag skrev på min andra blogg i morse om skillnaden mellan förlåtelse och ursäkt. Texten heter Påven, Anders Eklund och Fader Brown.
Jag vill verkligen rekommendera G K Chestertons böcker, gärna på originalspråket engelska. Den på svenska nyutgivna Ortodoxi (1908) är 1000 gånger roligare än titeln antyder, och de 50 fader Brown-novellerna är verkligen underbara. (De flesta i alla fall).
Egen änglaärbarhet
som för syndens utbrott fasat,
och den största gudlöshet
som i synden hejdlöst rasat,
måste för att frälsning vinna
samma nåd hos Jesus finna.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
Inlägg
