Påskvänner!
Mikaelihelgen 2007 hörde jag avgående missionsföreståndaren tala i Furubergskyrkan i Piteå om Johannesprologen. Nu ser jag att han ett år tidigare, Mikaelihelgen 2006, var i Alingsås och talade över Kolosserbrevets inledning - alldeles särskilt om Nåd och Frid.
Och EFS-kyrkan i Alingsås har lagt ut hans predikan - med ett personligt vittnesbörd i inledningen - på nätet i mp3-format. Lyssna gärna på den här. Den innebär en verklig uppmuntran till efterföljelse som passar lika bra innevarande helg som någonsin vid mikaelitid.
(Se även gärna Torbjörn Stolpes personliga intervju med Anders på EFS:s hemsida).
Följ mej, säger Jesus, du som jag har kär.
Petrus lämnar näten fort han,
och med fiskefjäll på skjortan
Jakob följer Jesus Krist vart än hans vägar bär.
söndag 29 juni 2008
lördag 28 juni 2008
Ortopraxi och story-telling
Påskvänner!
Ortopraxi=rätt liv ska enligt apostlarna och även reformatorerna hållas noga samman med ortodoxi=rätt tro (eller egentligen rätt lära). Om än vi rättfärdiggörs genom tron allena, så är den sanna tron inte "allena" utan följs av goda gärningar. Både lära och liv vittnar om Herren - eller tvärtom, förnekar honom.
Helgens tema är ju Efterföljelse. Johann Arndt skrev att Kristus har många bekännare, men få efterföljare. I politiken har jag lärt mej om begreppet "story-telling", på svenska berättande helt enkelt, som inte bara handlar om vår ideologi och våra åsikter, utan också om hur vi lever (på t.ex. miljöområdet eller föräldraområdet). Helst ska allt detta hållas samman till en stor och vacker Berättelse.
Men egentligen är det bara Jesus själv som helt och fullt klarat av att hålla samman lära och liv. Och om vi bekänner oss tro på syndernas förlåtelse, borde det inte vara svårt att erkänna vårt behov av den också i praktiken. Och om vi faktiskt tror på vad förlåtelsen kostat Jesus, och om vi vet vad synden kostar våra medmänniskor, så vill vi, just på grund av Guds nåd, leva efter hans vilja. "Synden ska inte råda över er, eftersom ni inte lever under lagen utan under nåden."
Även om det t.ex. skulle innebära mindre bloggskrivande vissa perioder - nu går jag ner och lördagsstädar köket och gör i ordning för middagen!
Men om ditt ord med mitt liv jag döljer,
jag döljer livet som du oss ger,
som Jesus kom att oss uppenbara,
när han till oss steg ner.
Gud, låt ditt ord i mitt liv få råda,
att andra där din kärlek kan se.
Ja, låt ditt ord i mitt liv få råda,
då kan din vilja ske.
Ortopraxi=rätt liv ska enligt apostlarna och även reformatorerna hållas noga samman med ortodoxi=rätt tro (eller egentligen rätt lära). Om än vi rättfärdiggörs genom tron allena, så är den sanna tron inte "allena" utan följs av goda gärningar. Både lära och liv vittnar om Herren - eller tvärtom, förnekar honom.
Helgens tema är ju Efterföljelse. Johann Arndt skrev att Kristus har många bekännare, men få efterföljare. I politiken har jag lärt mej om begreppet "story-telling", på svenska berättande helt enkelt, som inte bara handlar om vår ideologi och våra åsikter, utan också om hur vi lever (på t.ex. miljöområdet eller föräldraområdet). Helst ska allt detta hållas samman till en stor och vacker Berättelse.
Men egentligen är det bara Jesus själv som helt och fullt klarat av att hålla samman lära och liv. Och om vi bekänner oss tro på syndernas förlåtelse, borde det inte vara svårt att erkänna vårt behov av den också i praktiken. Och om vi faktiskt tror på vad förlåtelsen kostat Jesus, och om vi vet vad synden kostar våra medmänniskor, så vill vi, just på grund av Guds nåd, leva efter hans vilja. "Synden ska inte råda över er, eftersom ni inte lever under lagen utan under nåden."
Även om det t.ex. skulle innebära mindre bloggskrivande vissa perioder - nu går jag ner och lördagsstädar köket och gör i ordning för middagen!
Men om ditt ord med mitt liv jag döljer,
jag döljer livet som du oss ger,
som Jesus kom att oss uppenbara,
när han till oss steg ner.
Gud, låt ditt ord i mitt liv få råda,
att andra där din kärlek kan se.
Ja, låt ditt ord i mitt liv få råda,
då kan din vilja ske.
fredag 27 juni 2008
Analfabetism, omskärelse och säpo-biskop
Påskvänner!
Några lästips för EFS-are och andra så här i sommartider:
1) Intressant och glädjande att från hemkomna EFS-missionärer få veta hur den evangeliska förkunnelsen i Galaterbrevet kan få fungera som hjälp att överge sedvänjan med kvinnlig omskärelse. (Det är skamligt att den fått fortleva så länge i både muslimska och kristna miljöer).
2) Var Jesus analfabet under sitt jordeliv? Ja, en nyligen utnämnd teologie hedersdoktor har hävdat att detta är det mest sannolika. Stefan Gustavsson redogör för skälen till att Jesus var läskunnig och varför detta är viktigt.
3) Slutligen har vi nu tack vare prof Tormod Engelsviken på Menighetsfakulteten och kh em Anders Brogren i Falkenberg studera den läskiga historien om när säkerhetspolisens agent blev chef för Lutherska Världsförbundet.
Så går en dag än från vår tid och kommer icke mer.
Och än en natt med Herrens frid till jorden sänkes ner.
Några lästips för EFS-are och andra så här i sommartider:
1) Intressant och glädjande att från hemkomna EFS-missionärer få veta hur den evangeliska förkunnelsen i Galaterbrevet kan få fungera som hjälp att överge sedvänjan med kvinnlig omskärelse. (Det är skamligt att den fått fortleva så länge i både muslimska och kristna miljöer).
2) Var Jesus analfabet under sitt jordeliv? Ja, en nyligen utnämnd teologie hedersdoktor har hävdat att detta är det mest sannolika. Stefan Gustavsson redogör för skälen till att Jesus var läskunnig och varför detta är viktigt.
3) Slutligen har vi nu tack vare prof Tormod Engelsviken på Menighetsfakulteten och kh em Anders Brogren i Falkenberg studera den läskiga historien om när säkerhetspolisens agent blev chef för Lutherska Världsförbundet.
Så går en dag än från vår tid och kommer icke mer.
Och än en natt med Herrens frid till jorden sänkes ner.
En krona i veckan = En hundring i månaden
Påskvänner!
Hur räknar jag nu egentligen? Ja, enligt EFS hemsida fanns det år 1935 en möjlighet att utfästa sej skänka ett extra "söndagsoffer" á 1 kr till EFS - som i nutida penningvärde motsvarar 28 kr i veckan, alltså drygt en hundring i månaden.
Och på hemsidan vädjas om motsvarande gåva via autogiro, utöver det övriga givandet till EFS. Det är väl ett "välsignat givande", som Olof Edsingers lilla skrift i ämnet heter. Liksom den nya "sommarinsamlingen", som startas bl.a. för att EFS denna sommar tydligen inte får del av någon sedvanlig rikskollekt. Varför det? undrar man. Har rörelsen blivit misshaglig på något sätt? Bäst kanske att inte grubbla för mycket på det, utan helt enkelt rekommendera insamlingsändamålet!
Som en rämna och ett sår
är vår värld, men från ett kors
går en kraft som gör den hel:
var med, var med och ge.
Hur räknar jag nu egentligen? Ja, enligt EFS hemsida fanns det år 1935 en möjlighet att utfästa sej skänka ett extra "söndagsoffer" á 1 kr till EFS - som i nutida penningvärde motsvarar 28 kr i veckan, alltså drygt en hundring i månaden.
Och på hemsidan vädjas om motsvarande gåva via autogiro, utöver det övriga givandet till EFS. Det är väl ett "välsignat givande", som Olof Edsingers lilla skrift i ämnet heter. Liksom den nya "sommarinsamlingen", som startas bl.a. för att EFS denna sommar tydligen inte får del av någon sedvanlig rikskollekt. Varför det? undrar man. Har rörelsen blivit misshaglig på något sätt? Bäst kanske att inte grubbla för mycket på det, utan helt enkelt rekommendera insamlingsändamålet!
Som en rämna och ett sår
är vår värld, men från ett kors
går en kraft som gör den hel:
var med, var med och ge.
Edsinger replikerar på Georg Andersson
Påskvänner!
I tidningen Dagen för den 26 juni replikerar Olof Edsinger på Georg Andersson insändare i samma tidning den 4 juni (som jag tyvärr inte kan återfinna i elektronisk form).
"Stämpla inte alla andra åsikter som sekterism", lyder Edsingers uppmaning. Jag gav efter Anderssons senaste insändare ett erkännande åt denne för att han insett problemen med att "både äta kakan och behålla den" och jag medgav att en kyrka kan behöva sätta ner foten i en lärofråga. Ömsesidigt accepterande är inte alltid en framkomlig väg. Ibland måste man gå skilda vägar. Det är bra att Georg Andersson är läromedveten.
Jag måste dock denna gång ge Edsinger ett erkännande: det BLIR ytterst märkligt att totalt distansera sej från t.ex. den dynamiska Oasrörelsen p.g.a. deras ämbets- och äktenskapssyn. (Kritisera den kan man förstås göra, jfr Stefan Svenssons kritik för tre år sedan, men är rörelsen verkligen så urartad att man fördenskull inte kan vara med på dess sommarmöten?). Medan man åt andra hållet tycks kunna samarbeta med eller åtminstone stillatigande acceptera och dela gudstjänstgemenskap med nästan vilka teologer som helst, även på EFS-konferenser, särskilt när de har biskopliga förtecken. (Shelby Spong är ju det mest flagranta exemplet på "ett annat evangelium", men vår egen K-G Hammar eller Spongs promotor Ytterberg ligger sannerligen inte långt efter, och de kollegor som tigit är medskyldiga till de biskopliga uttalanden som de inte offentligt bemött). Det BLIR märkligt när Svenska kyrkan centralt inte aktivt understödjer Jesusmanifestationen men däremot är mycket aktiva inför Pridefestivalen. Det kan inte hjälpas. I det fallet är det Olof Edsinger som har en poäng.
Jag har själv många funderingar kring OAS-rörelsen, och kan numera dryfta dem med min nyblivne svåger (och nyvigde präst) Per Wallin som är mycket aktiv där. Men att behandla OAS - eller hög- och gammalkyrkliga - som snart sagt kyrkans (samt kvinnors och bögars) värsta fiender p.g.a. deras ämbets- och äktenskapssyn, det tycker jag är fullkomligt orimligt. Det rimmar dessutom illa med att man samtidigt försöker odla mer vänskapligt ekumeniska relationer med romersk-katolska kyrkan än på mången god dag. För vilken hållning den kyrkan intar i nämnda frågor vet ju alla...
Guds kyrka är gemenskap med Fadern och hans Son,
det skådar hon och erfar i Andens kraft och nåd.
Guds helgon och martyrer betygar det med blod,
omkring dem sjunger rymden där segerns kyrka bor.
I tidningen Dagen för den 26 juni replikerar Olof Edsinger på Georg Andersson insändare i samma tidning den 4 juni (som jag tyvärr inte kan återfinna i elektronisk form).
"Stämpla inte alla andra åsikter som sekterism", lyder Edsingers uppmaning. Jag gav efter Anderssons senaste insändare ett erkännande åt denne för att han insett problemen med att "både äta kakan och behålla den" och jag medgav att en kyrka kan behöva sätta ner foten i en lärofråga. Ömsesidigt accepterande är inte alltid en framkomlig väg. Ibland måste man gå skilda vägar. Det är bra att Georg Andersson är läromedveten.
Jag måste dock denna gång ge Edsinger ett erkännande: det BLIR ytterst märkligt att totalt distansera sej från t.ex. den dynamiska Oasrörelsen p.g.a. deras ämbets- och äktenskapssyn. (Kritisera den kan man förstås göra, jfr Stefan Svenssons kritik för tre år sedan, men är rörelsen verkligen så urartad att man fördenskull inte kan vara med på dess sommarmöten?). Medan man åt andra hållet tycks kunna samarbeta med eller åtminstone stillatigande acceptera och dela gudstjänstgemenskap med nästan vilka teologer som helst, även på EFS-konferenser, särskilt när de har biskopliga förtecken. (Shelby Spong är ju det mest flagranta exemplet på "ett annat evangelium", men vår egen K-G Hammar eller Spongs promotor Ytterberg ligger sannerligen inte långt efter, och de kollegor som tigit är medskyldiga till de biskopliga uttalanden som de inte offentligt bemött). Det BLIR märkligt när Svenska kyrkan centralt inte aktivt understödjer Jesusmanifestationen men däremot är mycket aktiva inför Pridefestivalen. Det kan inte hjälpas. I det fallet är det Olof Edsinger som har en poäng.
Jag har själv många funderingar kring OAS-rörelsen, och kan numera dryfta dem med min nyblivne svåger (och nyvigde präst) Per Wallin som är mycket aktiv där. Men att behandla OAS - eller hög- och gammalkyrkliga - som snart sagt kyrkans (samt kvinnors och bögars) värsta fiender p.g.a. deras ämbets- och äktenskapssyn, det tycker jag är fullkomligt orimligt. Det rimmar dessutom illa med att man samtidigt försöker odla mer vänskapligt ekumeniska relationer med romersk-katolska kyrkan än på mången god dag. För vilken hållning den kyrkan intar i nämnda frågor vet ju alla...
Guds kyrka är gemenskap med Fadern och hans Son,
det skådar hon och erfar i Andens kraft och nåd.
Guds helgon och martyrer betygar det med blod,
omkring dem sjunger rymden där segerns kyrka bor.
Dagläger och andra läger
Påskvänner!
Hela den här veckan har för vår familj präglats av Forsbrokyrkans dagläger ute på Fagernäs. Pastor och mamma Anna-Karin har medverkat med bibelberättelser hela veckan - avslutning idag - och våra två äldsta barn har varit med tre av fem dagar. I förrgår onsdag var även jag och lill-Staffan med på aktiviteter för alla åldrar ("barnens fagernäsdag") och träffade Majken med Bajken och Foto-Sonny. AK ledde stövelkastning och barnen blev ansiktsmålade, gick på lina, styltor, tipsrunda m.m. m.m.
OK. Det här var inte EFS. (Utan ett bappe/missionar-arrangemang). Och det är en svaghet i den här bloggen att jag som skriver lever i en så "EFS-svag" miljö som Sörhälsingland. Och till på köpet är gift med en missionspastor ;o). Jag ska visserligen sommarvicka som kantor i Svenska kyrkan Hanebo/Segersta, och missionsförsamlingen arrangerar en pilgrimsvandring Vevlinge-Segersta tillsammans med Svenska kyrkan den 9 augusti, så rent frikyrklig har jag inte blivit. Men själva EFS-profilen och -insikten kunde vara bättre - det medger jag gärna.
Samtidigt: Sommarläger av olika slag känns väldigt "EFS-iga"! Eller snarare: till det mest ekumeniska och positivt evangeliserande vi gör i våra olika kristna sammanhang hör barn- och ungdomsverksamheten på våra sommargårdar. Dessutom är det en social insats som, med ofta starkt subventionerade lägeravgifter, bidrar till utjämnade klyftor mellan barn från ytterst olika hemförhållanden. Länge leve lägren!
Jesus älskar alla barnen,
alla barnen på vår jord.
Röd och gul och vit och svart
gör detsamma har han sagt.
Hela den här veckan har för vår familj präglats av Forsbrokyrkans dagläger ute på Fagernäs. Pastor och mamma Anna-Karin har medverkat med bibelberättelser hela veckan - avslutning idag - och våra två äldsta barn har varit med tre av fem dagar. I förrgår onsdag var även jag och lill-Staffan med på aktiviteter för alla åldrar ("barnens fagernäsdag") och träffade Majken med Bajken och Foto-Sonny. AK ledde stövelkastning och barnen blev ansiktsmålade, gick på lina, styltor, tipsrunda m.m. m.m.
OK. Det här var inte EFS. (Utan ett bappe/missionar-arrangemang). Och det är en svaghet i den här bloggen att jag som skriver lever i en så "EFS-svag" miljö som Sörhälsingland. Och till på köpet är gift med en missionspastor ;o). Jag ska visserligen sommarvicka som kantor i Svenska kyrkan Hanebo/Segersta, och missionsförsamlingen arrangerar en pilgrimsvandring Vevlinge-Segersta tillsammans med Svenska kyrkan den 9 augusti, så rent frikyrklig har jag inte blivit. Men själva EFS-profilen och -insikten kunde vara bättre - det medger jag gärna.
Samtidigt: Sommarläger av olika slag känns väldigt "EFS-iga"! Eller snarare: till det mest ekumeniska och positivt evangeliserande vi gör i våra olika kristna sammanhang hör barn- och ungdomsverksamheten på våra sommargårdar. Dessutom är det en social insats som, med ofta starkt subventionerade lägeravgifter, bidrar till utjämnade klyftor mellan barn från ytterst olika hemförhållanden. Länge leve lägren!
Jesus älskar alla barnen,
alla barnen på vår jord.
Röd och gul och vit och svart
gör detsamma har han sagt.
torsdag 26 juni 2008
Fågel Fenix siktad längs Norrlandskusten
Påskvänner!
Igår var det på dagen 120 år sedan både Umeå och Sundsvall brann på samma gång. Den 25 juni 1888 med starka sommarvindar som spred elden och gjorde över 80% av invånarna hemlösa.
Dagen efter, den 26 juni 1888, rök det väl fortfarande ur askan. Katastrofens verklighet började sjunka in i sinnena. Lamslagenhet och chock hade knappast ännu upphört.
Och ändå - redan började städernas befolkning arbeta för framtiden. Började röja i bråten, ordna provisoriska bostäder, tänka nytt. Fröna till det som skulle bli de berömda Björkarnas stad och Stenstaden sattes kanske idag för 120 år sedan, den 26 juni 1888.
Jag tänkte på det när jag läste om hur EFS-gården Storstrand ska resas ur askan. Det finns inte många likheter mellan höstens planerad nybygge och Storstugan som brann ner i vintras. Men syftet med anläggningen består och kan föras vidare, i kanske ännu mer ändamålsenliga lokaler. Roligt också att sommarens verksamheter kunnat genomföras i stort sett som planerat.
Storstrand lever vidare och stiger som Fågel Fenix - och Kristus - ur askan. Men hur har "pyromanerna", 15, 16, resp. 18 år, det idag? Låt oss be att också deras liv, liksom våra, får resa sej ur trasighetens och syndens aska, och att de en dag kan återvända till Storstrand nyförlåtna och frimodiga. Med en ny syn på både Kristus, sej själva och sina medmänniskor.
Ur stoft och aska skall på nytt
vårt liv stå upp. Guds stad blir byggd.
Igår var det på dagen 120 år sedan både Umeå och Sundsvall brann på samma gång. Den 25 juni 1888 med starka sommarvindar som spred elden och gjorde över 80% av invånarna hemlösa.
Dagen efter, den 26 juni 1888, rök det väl fortfarande ur askan. Katastrofens verklighet började sjunka in i sinnena. Lamslagenhet och chock hade knappast ännu upphört.
Och ändå - redan började städernas befolkning arbeta för framtiden. Började röja i bråten, ordna provisoriska bostäder, tänka nytt. Fröna till det som skulle bli de berömda Björkarnas stad och Stenstaden sattes kanske idag för 120 år sedan, den 26 juni 1888.
Jag tänkte på det när jag läste om hur EFS-gården Storstrand ska resas ur askan. Det finns inte många likheter mellan höstens planerad nybygge och Storstugan som brann ner i vintras. Men syftet med anläggningen består och kan föras vidare, i kanske ännu mer ändamålsenliga lokaler. Roligt också att sommarens verksamheter kunnat genomföras i stort sett som planerat.
Storstrand lever vidare och stiger som Fågel Fenix - och Kristus - ur askan. Men hur har "pyromanerna", 15, 16, resp. 18 år, det idag? Låt oss be att också deras liv, liksom våra, får resa sej ur trasighetens och syndens aska, och att de en dag kan återvända till Storstrand nyförlåtna och frimodiga. Med en ny syn på både Kristus, sej själva och sina medmänniskor.
Ur stoft och aska skall på nytt
vårt liv stå upp. Guds stad blir byggd.
måndag 23 juni 2008
Inspirerande sommarverksamhet på spretiga distriktsadresser
Påskvänner!
Via EFS:s hemsida www.efs.nu kan man ju lätt ta sej vidare till de olika distrikten och kolla in sommarläger, patrullriks och annat roligt. (Gör gärna det!). Det är fantastiskt med alla bidrag till sommarglädjen, alla insatser för barn i alla åldrar och med olika förutsättningar.
Men det är inte alldeles enkelt att själv komma ihåg distriktens nätadresser. Det finns nämligen ingen "algoritm", inget böjningsmönster som är genomgående. Ingen gemensam formgivning heller. Det kanske är ett sätt att markera distriktens självständighet inom rörelsen?
Om vi börjar norrifrån så har EFS i Norrbotten adressen www.efs.nu/norrbotten. Sedan kommer EFS i Västerbotten på www.efsvasterbotten.se
Och därefter EFS i Mittnorrland på www.efs.nu/mittnorrland
Och "mitt" distrikt EFS i Mittsverige på www.efsmittsverige.org
Medan EFS i Västsverige återfinns på www.efsvast.se
Och EFS i Sydöstsverige på www.efs.nu/sydost
Och, slutligen, EFS i Sydsverige på www.efssyd.org
Spretigt, inte sant? Norrbotten, Mittnorrland och Sydöstsverige utgår ifrån riksorganisationens hemsidesadress (med "nu"-avslutning) och lägger till sin egen beteckning. Västerbotten och Västsverige lägger har en "se"-adress, medan Mittsverige och Sydsverige har en "org"-adress.
Väst-, Syd- och Sydostsverige kapar bort "-sverige" från distriktsnamnet i adressen, vilket inte Mittsverige gör (det finns ju ett annat Mitt-distrikt, bevars).
Ja, det är inte lätt att genom analogislut komma på vad ens distrikt har för hemsidesadress. Man får gå via rikshemsidan eller googla. Men den som söker den finner! Och ofta får man då läsa något intressan. T.ex. om Patrullriks i Mjösjöliden som går av stapeln om en månad ungefär.
Gud glömmer oss aldrig, Gud finns hos oss här,
han älskar oss alla just precis som vi är.
Via EFS:s hemsida www.efs.nu kan man ju lätt ta sej vidare till de olika distrikten och kolla in sommarläger, patrullriks och annat roligt. (Gör gärna det!). Det är fantastiskt med alla bidrag till sommarglädjen, alla insatser för barn i alla åldrar och med olika förutsättningar.
Men det är inte alldeles enkelt att själv komma ihåg distriktens nätadresser. Det finns nämligen ingen "algoritm", inget böjningsmönster som är genomgående. Ingen gemensam formgivning heller. Det kanske är ett sätt att markera distriktens självständighet inom rörelsen?
Om vi börjar norrifrån så har EFS i Norrbotten adressen www.efs.nu/norrbotten. Sedan kommer EFS i Västerbotten på www.efsvasterbotten.se
Och därefter EFS i Mittnorrland på www.efs.nu/mittnorrland
Och "mitt" distrikt EFS i Mittsverige på www.efsmittsverige.org
Medan EFS i Västsverige återfinns på www.efsvast.se
Och EFS i Sydöstsverige på www.efs.nu/sydost
Och, slutligen, EFS i Sydsverige på www.efssyd.org
Spretigt, inte sant? Norrbotten, Mittnorrland och Sydöstsverige utgår ifrån riksorganisationens hemsidesadress (med "nu"-avslutning) och lägger till sin egen beteckning. Västerbotten och Västsverige lägger har en "se"-adress, medan Mittsverige och Sydsverige har en "org"-adress.
Väst-, Syd- och Sydostsverige kapar bort "-sverige" från distriktsnamnet i adressen, vilket inte Mittsverige gör (det finns ju ett annat Mitt-distrikt, bevars).
Ja, det är inte lätt att genom analogislut komma på vad ens distrikt har för hemsidesadress. Man får gå via rikshemsidan eller googla. Men den som söker den finner! Och ofta får man då läsa något intressan. T.ex. om Patrullriks i Mjösjöliden som går av stapeln om en månad ungefär.
Gud glömmer oss aldrig, Gud finns hos oss här,
han älskar oss alla just precis som vi är.
Extremister som bör undvikas på missionsföreståndarposten
Påskvänner!
Den intressante och samtalsöppne prästen (en av dem) i Skellefte EFS, Arnaldo T., skriver i Facebooks EFS-grupp om hur viktigt det är att den nye/nya missionsföreståndaren inte är någon "extremist". Och det tror jag väl vi alla håller med om.
Problem uppstår när vi ska definiera vad en extremist är. Vad menar du som läser detta med extremist? Och vad menar Arnaldo? Extrema är vi väl alla i någons ögon (utom jag då förstås, som är alldeles normal ;o). Att döma av diverse västerbottens-EFS:ares häftiga reaktioner mot missionsföreståndare Anders Sjöbergs skrifter och uttalanden, så kanske även han bör betraktas som någon slags "extremist" som spräcker rörelsen?
Mina egna exempel på extremister som bör undvikas i mf-rollen är följande:
1a) Personer som verkar veta vilka och hur många som kommer till helvetet och hur det är där (typ 1000 gånger värre än det värsta vi kan fantisera ihop i våra värsta mardrömmar?).
1b) Personer som direkt (genom att lova mer än Skriften) eller indirekt (genom att aldrig varna för att gå evigt förlorad) förkunnar att alla blir evigt saliga till sist.
2a) Personer som inte förmår ta avstånd från riktigt alla historiens folkutrotningar och som heller inte förmår ta principiellt avstånd från dödsstraff.
2b) Personer som tror att bara bibelord om kärlek och förlåtelse är Guds ord, medan bibelord om lag och dom och straff kan ställas undan i någon slags skräpkammare.
3a) Personer som har svårt att se något gott med Svenska kyrkan, ständigt talar illa om den och vill göra EFS till en luthersk frikyrka.
3b) Personer utan krismedvetande som aldrig rutit ifrån mot Svenska kyrkans ledning och som tror att Svenska kyrkans mission ("Hela världen") precis som för 100 år sedan ser som sitt mål att göra alla till Jesus´ lärjungar och rädda människor till en evighet med honom. (Eller som i värsta fall inte är så noga med att Svenska kyrkans mission har det målet).
4a) Personer som likt Åke Green (förr åtminstone) har för sej att alla hs själva valt sin läggning för sitt höga nöjes skull - och som predikar, nej orerar i nivå med den fördomen.
4b) Personer som likt våra biskopar och åtskilliga EFS-are ger signalen att även de som har ett val (bs) ur kristen synvinkel lika gärna kan bilda familj med någon av samma kön som med någon av motsatt.
Alla dessa 8 positioner anser jag så extrema att de absolut borde diskvalificera för missionsföreståndarskap inom EFS. Jag är rädd att både en del s.k. konservativa och en del s.k. liberala kandidater hamnat i "extremistburen". Det hindrar inte att de för övrigt kan ha hur sunda och vettiga åsikter som helst om exempelvis diakoni, flykting- och miljöfrågor et c. Och t.o.m. ha en levande tro på Herren Jesus. Men missionsföreståndare eller ens församlingsföreståndare bör de inte bli.
Fortsatt glad sommar på er allesammans! Låt oss göra som pingst i Övik gjorde (kl. 19 varje kväll! ;) - "be för föreståndarfrågan!
Tillkomme ditt rike, o Herre vår Gud!
Tillkomme ditt rike på jorden!
Den intressante och samtalsöppne prästen (en av dem) i Skellefte EFS, Arnaldo T., skriver i Facebooks EFS-grupp om hur viktigt det är att den nye/nya missionsföreståndaren inte är någon "extremist". Och det tror jag väl vi alla håller med om.
Problem uppstår när vi ska definiera vad en extremist är. Vad menar du som läser detta med extremist? Och vad menar Arnaldo? Extrema är vi väl alla i någons ögon (utom jag då förstås, som är alldeles normal ;o). Att döma av diverse västerbottens-EFS:ares häftiga reaktioner mot missionsföreståndare Anders Sjöbergs skrifter och uttalanden, så kanske även han bör betraktas som någon slags "extremist" som spräcker rörelsen?
Mina egna exempel på extremister som bör undvikas i mf-rollen är följande:
1a) Personer som verkar veta vilka och hur många som kommer till helvetet och hur det är där (typ 1000 gånger värre än det värsta vi kan fantisera ihop i våra värsta mardrömmar?).
1b) Personer som direkt (genom att lova mer än Skriften) eller indirekt (genom att aldrig varna för att gå evigt förlorad) förkunnar att alla blir evigt saliga till sist.
2a) Personer som inte förmår ta avstånd från riktigt alla historiens folkutrotningar och som heller inte förmår ta principiellt avstånd från dödsstraff.
2b) Personer som tror att bara bibelord om kärlek och förlåtelse är Guds ord, medan bibelord om lag och dom och straff kan ställas undan i någon slags skräpkammare.
3a) Personer som har svårt att se något gott med Svenska kyrkan, ständigt talar illa om den och vill göra EFS till en luthersk frikyrka.
3b) Personer utan krismedvetande som aldrig rutit ifrån mot Svenska kyrkans ledning och som tror att Svenska kyrkans mission ("Hela världen") precis som för 100 år sedan ser som sitt mål att göra alla till Jesus´ lärjungar och rädda människor till en evighet med honom. (Eller som i värsta fall inte är så noga med att Svenska kyrkans mission har det målet).
4a) Personer som likt Åke Green (förr åtminstone) har för sej att alla hs själva valt sin läggning för sitt höga nöjes skull - och som predikar, nej orerar i nivå med den fördomen.
4b) Personer som likt våra biskopar och åtskilliga EFS-are ger signalen att även de som har ett val (bs) ur kristen synvinkel lika gärna kan bilda familj med någon av samma kön som med någon av motsatt.
Alla dessa 8 positioner anser jag så extrema att de absolut borde diskvalificera för missionsföreståndarskap inom EFS. Jag är rädd att både en del s.k. konservativa och en del s.k. liberala kandidater hamnat i "extremistburen". Det hindrar inte att de för övrigt kan ha hur sunda och vettiga åsikter som helst om exempelvis diakoni, flykting- och miljöfrågor et c. Och t.o.m. ha en levande tro på Herren Jesus. Men missionsföreståndare eller ens församlingsföreståndare bör de inte bli.
Fortsatt glad sommar på er allesammans! Låt oss göra som pingst i Övik gjorde (kl. 19 varje kväll! ;) - "be för föreståndarfrågan!
Tillkomme ditt rike, o Herre vår Gud!
Tillkomme ditt rike på jorden!
lördag 21 juni 2008
Sommarmöten
Påskvänner!
Träffade ett av mina förslag till missionsföreståndare under midsommarhelgen. Jag säger inte var. Det inte i något EFS-sammanhang i varje fall, utan en somrig plats med annan profil. Och varje människa måste få vara någorlunda inkognito någonstans.
Tyvärr klämde jag i med ett glatt "nej, men är det inte distriktsföreståndaren!" Jag fick ett vänligt svar, men jag kände direkt att jag själv inte skulle velat betraktas som df precis överallt (ifall jag nu hade varit df). Och i all synnerhet inte på semestern.
Så nästa gång säger jag ett enkelt "hej"! Jag lovar!
Jag träffade f.ö. även några andra EFS-are under helgen. Fast då i ett gudstjänstsammanhang. Ett "missionskyrkligt" sådant. Sommarekumenik får vi kanske kalla det. Medge att det är lättare att hälsa på i varandras kyrkor den här årstiden!
När jag hör trastens klara sång,
när lärkor jublar dagen lång
högt ovan berg och backar.
Då kan jag inte tiga still:
min Gud, så länge jag är till
för livet jag dej tackar!
Träffade ett av mina förslag till missionsföreståndare under midsommarhelgen. Jag säger inte var. Det inte i något EFS-sammanhang i varje fall, utan en somrig plats med annan profil. Och varje människa måste få vara någorlunda inkognito någonstans.
Tyvärr klämde jag i med ett glatt "nej, men är det inte distriktsföreståndaren!" Jag fick ett vänligt svar, men jag kände direkt att jag själv inte skulle velat betraktas som df precis överallt (ifall jag nu hade varit df). Och i all synnerhet inte på semestern.
Så nästa gång säger jag ett enkelt "hej"! Jag lovar!
Jag träffade f.ö. även några andra EFS-are under helgen. Fast då i ett gudstjänstsammanhang. Ett "missionskyrkligt" sådant. Sommarekumenik får vi kanske kalla det. Medge att det är lättare att hälsa på i varandras kyrkor den här årstiden!
När jag hör trastens klara sång,
när lärkor jublar dagen lång
högt ovan berg och backar.
Då kan jag inte tiga still:
min Gud, så länge jag är till
för livet jag dej tackar!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
Inlägg
