Missionen och den yttersta tiden

Påskvänner!

För tredje gången denna november återger jag här nedan Olle Nystedts betraktelse för denna dag, den 24 söndagen efter Trefaldighet, med temat "Den yttersta tiden" (jfr Dagens podd från EBF!). Eftersom dagen infaller så sällan, t ex endast en gång mellan 2018 och 2029 (alltså idag!), har väl betraktelsen nästan lika sällan blivit läst. Men den är väl värd att begrunda, inte minst i vår tid och i vår kyrka. Särskilt nu i åt när vi firar 150-årsminnet av Svenska Kyrkans Mission! Därför återger jag alltså Olle Nystedts angelägna betraktelse ännu en gång - tredje gången gillt:

Jesus sade: "Genom att laglösheten tilltar kommer kärleken att kallna hos de flesta. Men den som håller ut till slutet ska bli räddad. Och budskapet om riket ska förkunnas i hela världen och bli till ett vittnesbörd för alla folk. Sedan ska änden komma."  (Matteus 24:12-14)

Laglösheten framhålls ofta i bibeln som utmärkande för de yttersta tiderna. Och här sägs att denna samhällsupplösande anarki ska ha till följd att kärleken hos de flesta ska kallna. Det är värt att besinna detta, vad det lagbundna samhället betyder som möjlighet till kärlekens gemenskap oss människor emellan. Den senare historien har givit mer än ett bevis på sanningen i detta. Men den har också gett exempel på sådana som ändå hållit ut i kärleken till Gud och nästan.

Laglösheten och kärlekslösheten ska aldrig bli allenarådande här i världen. Mitt i allt trångmål och all ondskans framfärd ska ändå budskapet om riket förkunnas i hela världen och bli till ett vittnesbörd för alla folk.

Det är underligt att läsa om missionen i detta sammanhang. Den står här som ett vittnesbörd om hur Guds rike ska gå fram även under upplösningens tider, när hat och söndring regerar världen, när motståndet växer och kärleken kallnar hos de flesta. Även då ska det finnas en kristen kyrka, där Kristi kärlek lever i hjärtana och tvingar ut på erövringståg trots allt. Ut i hela världen, till alla folk ska budskapet om riket nå. Och sedan ska änden komma, står det. Vilken djärv segervisshet mitt i alla hemska framtidssyner! Var inte rädd, du lilla hjord, er Fader har beslutat att ge er riket.

Att få missionen inställd i detta sammanhang är sannerligen aktuellt och välbehövligt nu. Laglösheten och upplösningen möter lite varstans i världen, både i kristenheten och i hedningarnas länder. Oerhörda svårigheter hopas i missionens väg, både härhemma och därute. Värst är när kärleken kallnar. Många frestas till misströstan. Men så mycket nödvändigare är missionen, kärlekens världspolitik. Av ren självbevarelsedrift borde vi vara ivriga i missionsverket, för det är ju den enda makt som förmår uträtta något i folkförsoningens och rasförsoningens tjänst. Men framför allt är missionen nödvändig, därför att Herren befallt den. Och Jesu ord är en borgen för att verket ska gå fram även i de mörkaste tider. Missionen är aldrig ett hopplöst företag, för Gud vill det. Vi har bara att lyda, även i denna tid.

Nu storma, o tider,

hans kyrka står fast,

som ljuset sig sprider

hans lära med hast.

Ut går i all världen

hans utsända bud

och vittnar bland svärden

och bålen om Gud

och vittna om honom, o tröst i all nöd,

som, död för vår synd, blev genom sin död

en förstling till livet. 

Halleluja!