EFS utan statsbidrag - vad är lösningen?

Påskvänner!

Bertil Murrays förslag i Svensk Pastoraltidskrift att Svenska kyrkan kompenserar Efs för det föreslagna bortfallet av statsbidrag är förstås välment och bussigt av en högkyrklig broder. Han har en poäng i att "den lätta" lösningen som tydligen föreslås av myndigheten, nämligen att Efs registrerar sej som ett eget trossamfund, skulle strida mot Efs´ idé att vara just en rörelse inom Svenska kyrkan och därmed blir en omöjlig "väg ut" (om rörelsen inte av andra skäl, t ex teologiska, känner sej nödsakad att lämna Svenska kyrkan). Och visst håller jag med Bertil om att Efs förtjänar att uppmuntras mer av "moderkyrkan", det vore inte mer än rätt.

Likväl är det kanske tveksamt hur beroende Efs ska göra sej av de politiska partier som styr också Svenska kyrkan (Efs styrs redan alltför mycket av dessa). Finns det ingen livskraft i Efs och ingen missionsglädje i givandet lär det hursomhelst snart gå som för t ex Svenska Frälsningsarmén och andra organisationer som tappat styrfart. Så tack, Bertil, för ditt förslag, och fy för regeringens förslag, men utan särskilda bidrag från vare sej staten eller statskyrkan kan Efs tuffa till sej väsentligt - särskilt om humlan visar sej ha bärkraft trots allt.