Påskvänner!
I Amerika händer det saker. Intressant att jämföra med Sverige, där exempelvis Missionsprovinsen - som inte längre får hyra in sej i Svenska kyrkans lokaler - inte kunnat ta med sej just nånting av materiellt värde från urartade församlingar, och där det märkvärdiga medlemsbegreppet gör att de som reagerar är dömda att bli en liten minoritet (av medlemmarna, inte nödvändigtvis av det gudstjänstfirande kyrkfolket).
Nå, på ett eller annat sätt måste även vi i Sverige reagera, vare sej vi lämnar Svenska kyrkan eller ej. Det handlar faktiskt inte bara om framtiden för någon specifikt "luthersk" bekännelse, utan om klassisk kristendoms framtid ö.h.t. i vårt land. Det finns en gräns då tålamod och överseende slutar vara en dygd, som det tänkvärda Edmund Burke-citatet i artikeln kan översättas. Ska EFS stå kvar i Svenska kyrkan (jag är inte främmande för det, Begis!) måste karaktären av oppositionsrörelse mot kyrkoledningen (inte mot Kyrkan!) bli mycket, mycket tydligare.
Här kan inte sittas stilla i båten inför Reformationsjubiléet 2017. Reclaim the Church!
Hjälp oss att ej kallt
se och tåla allt,
men när det blir brott att tiga,
kom att våra läppar viga
och gör rösten varm
av din kärleks harm.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar