Tjänsteförrättande biskop Stefan Gustavsson sätter fingret på en hyperaktuell fråga

Påskvänner!

Idag är det biskopsval i Skara. Jag tror inte Staffan Grenstedt har en chans när det verkligen gäller. Det finns för många som i slutomgången röstar på "vem som helst" hellre än honom.

OBS: Staffan var den ende som tydligt och förebehållslöst sa sej vilja viga också prästkandidater som inte viger personer av samma kön till äktenskap, förmodligen för att han själv gör samma reservation som de - men varför skulle Staffan eller någon annan prästviga folk som förnekar att det finns vare sej någon biologisk och gudomlig vits med att ha en pappa? Och då sa ändå ärkechefen för två år sedan att han med näbbar och klor skulle kämpa för att även de "heteronormativa" skulle fortsätta kunna bli och verka som präster i vår kyrka.

K-G Hammars böcker ("Samtal om Gud", "Jag har inte sanningen, jag söker den" m.fl.), upphöjelsen av Jonas Gardell till hedersdoktor och "en evangelist av Guds nåde" (T. Guldbrandzén), Spong-inbjudningarna och Ulla Karlsson-affären - vad sa domkapitlet egentligen? - visar att biskopsämbetet, som prosten Brogren sa, de facto har försvunnit i vår kyrka. Vi sitter med ett gäng stiftschefer.

Det känns kymigt att EFS - i motsats till ELM - fortsätter att bjuda in stiftscheferna som biskopar och gudstjänstledare i samband med våra konferenser. Gnostikern Wejryd - som nu tror att män kan föda barn - ska t.ex. inledningstala vid konferensen i Uppsala senare i vår. Visst ska vi samtala och mötas som människor, men 2 Joh. 9-11 är för allvarligt för att nonchaleras. Vi ska inte hälsa vem som helst välkommen som förkunnare - det gör nämligen inte John Spelby Spong, Helle Klein eller Anders Wejryd heller.

I sammanhanget vill jag påpeka att jag INTE heller är glad över att Oas-konferensen i Hudiksvall i sommar även innehåller en talare som Anders Arborelius. Jag är inte romersk katolik, och romersk katolska kyrkan har inte återkallat en enda lära sedan reformationen, bara instiftat nya villoläror som gör varje reträtt i lärofrågor omöjlig. (Jag brukar säga att min enda tröst i nuvarande läge är att jag inte behöver tro att Anders Wejryd är ofelbar - allra minst ex cathedra).

En som knappast skulle kallas till någon nyteologisk konferens i Sofia församling eller till någon fortbildningsdag i Stockholms stift (eller?) är Stefan Gustavsson. Nu är han tyvärr inte medlem i Svenska kyrkan längre (vilket Bengt "Begis" Gustavsson i Västerås ju vill att varje EFS-are ska måsta vara), men han fungerar i mångt och mycket som tf biskop. Se här hans mycket tänkvärda artikel om Teologifestivalen och dess skapelsemanifest. Jag har själv länge tänkt att panteismen och ateismen alltmer verkar finna varandra. Vi får en "kristendom för ateister", en meditativ andlighet och naturfilosofi utan en personlig, dömande men också verkligt frälsande Gud.

Men läs gärna även Lennart Möllers m.fl. bok "100 sätt att rädda världen" - där får vi bra miljötips utan vare sej pananteistiska eller panteistiska övertoner.


Guds kyrka, fri från världens makt,
består i alla tider.
Lik Herren avklädd jordisk makt
hon segrar när hon lider.